Språkbruk

[egar]

En annan och enklare regel att tillämpa vid problem med de och dem är föreställa sig en liknande mening där de och dem får ersätta vi och oss.
Vi=de, oss=dem.

Detta är ingen riktig språkregel, men ändå...

Var det inte det lither sa?

Personligen tycker jag att det är bättre att folk lär sig formlära och språksyntaxer. Det är ett stabilare regelverk även om det inom vissa områden inte finns några direkta svar.

[johda]

fisk, när man talar till dom ignoranta massorna så måste man tala som dom ignoranta massorna. Om dom inte identifierar sig med dig så kommer dom aldrig lyssna på dina argument, utan gärna avfärda dom på första enklaste sätt.

"Ner från din höga häst! Buhu! Jag förstår inte! Jag vill inte lära mig krångligare ord! Du tror att du är bättre än mig för att du är bättre än mig! (på svenska)."

Du ser det alltså som ditt/ert jobb att lära oss andra medmänniskor med att krånliga ord?

Använder du/ni samma språk ute i verkliga livet oxså?
Så om du möter personer med t.ex. dyslexi eller personer som inte har svenska modersmål, så gäller "Buhu Jag vill inte lära mig svåra ord" för dem oxså?

Att använda krånliga/svåra/ovanliga ord eller meningsuppbyggnad tyder inte alls på högre språkkunskap, snarare medelmåttig kunskap, då det är lätt att få någonting enkelt att låta svårt/krångligt/byråkratiskt men inte vice versa.

[egar]

Du ser det alltså som ditt/ert jobb att lära oss andra medmänniskor med att krånliga ord?

Jag eftersom jag ska bli svensklärare så ser jag det som mitt jobb.

Använder du/ni samma språk ute i verkliga livet oxså?
Så om du möter personer med t.ex. dyslexi eller personer som inte har svenska modersmål, så gäller "Buhu Jag vill inte lära mig svåra ord" för dem oxså?

Nej, jag skiljer på tal- och skriftspråk men visst har min universitetsutbildning gjort att jag har fått ett mer "avancerat" ordförråd det kan jag inte sticka under stolen med. Och ska jag vara ärlig så händer det att jag försöker rätta folk som har fått det grammatiska om bakfoten, men förhoppningsvis går det inte till överdrift.

Att använda krånliga/svåra/ovanliga ord eller meningsuppbyggnad tyder inte alls på högre språkkunskap, snarare medelmåttig kunskap, då det är lätt att få någonting enkelt att låta svårt/krångligt/byråkratiskt men inte vice versa.

Jag skulle vilja säga att det visst tyder på en högre kunskap av språket eftersom man måste känna till ordens rätta betydelse för att få in dem i rätt sammanhang. Samtidigt krävs det kännedom kring språksyntaxer för att få flyt i språket när man använder de något knivigare orden.

[jb]

Jag blir personligen ledsen över att jag aldrig fick en adekvat utbildning i "de och dem", jag måste säga att jag är helt borta när jag skall försöka mig på det. Jag kan inte ens minnas att jag hade någon lektion om det, någonsin.

Jag har inte heller fått lära mig det i skolan någon gång, det är skitdåligt. Fast jag lärde mig det genom att min farsa läste igenom lite skolarbeten jag hade skrivit på högstadiet och klagade på att jag hade använde de och dem fel. Det är jag glad för, är ju fan hur många som helst som inte kan det. Kanske är lite dåligt att jag lärde mig det också, för jag stör mig på när folk använder dem fel

[Andrej]

Du ser det alltså som ditt/ert jobb att lära oss andra medmänniskor med att krånliga ord?

Nej, jag ser det som att den som inte har kunskapen om ordens innebörd men förmågan att lära sig, bör försöka lära sig dessa "krångliga ord". Det är inte mitt jobb, men om någon frågar mig vad ett ord betyder så brukar jag förklara om jag kan ordet.

Använder du/ni samma språk ute i verkliga livet oxså?
Så om du möter personer med t.ex. dyslexi eller personer som inte har svenska modersmål, så gäller "Buhu Jag vill inte lära mig svåra ord" för dem oxså?

Jag använder till stor del hela min vokabulär i mitt tal.
Om jag möter på personer med dyslexi (skriv och lässvårigheter) så förväntar jag att dom antagligen förstår vad jag säger (inte skriver) och om dom inte gör det så anser jag att dom bör fråga mig eller någon annan om vad ordet jag använde betyder så att dom i framtiden förstår och kan berika sitt tal med det.

Många personer som inte har svenska som modersmål pratar och skriver mycket bättre svenska än jag, men jag antar att du utgår från att dom skall ha bristande kunskaper i svenska?
Dom som nu har oförmåga att förstå krångliga ord, oavsett modersmål, kan oftast lära sig detta och så länge dom har förmågan så tror jag inte det skadar i att utbilda sig yttligare.
Jag säger inte "Buhu!" till dom som har en oförmåga att förstå och lära sig krångliga ord, jag säger buhu till dom som har förmågan men promt vägrar. Jag utgår från att i alla fall 70% av dem som gör det aktiva valet och bemödar sig med att använda skrivande som en kommunikationsform har förmågan att utöka sin vokabulär.

Att använda krånliga/svåra/ovanliga ord eller meningsuppbyggnad tyder inte alls på högre språkkunskap, snarare medelmåttig kunskap, då det är lätt att få någonting enkelt att låta svårt/krångligt/byråkratiskt men inte vice versa.

Okej, så om jag kan 4 synonymer för "Vacker" och du kan 3, då är min språkkunskap i svenska endast medelmåttig och din är superb?
Sen är det ett faktum att om man har ett ord för någonting som man tycker är precis det som i varje lilla nyans är det som ligger rätt i munnen eller som riktigt ordenkligt utrycker det du vill få fram så kan det vara svårt att dumma ner bara för att "snubben breve' inte tuggar tugget".

Slutligen.

Svenska är inte det första språk jag lärde mig att prata.

Jag är inte särskillt bra på svenska och både lär mig och försöker assimilera nya ord dagligen.

Sen bör det tilläggas att mitt första inlägg med "Buhu" var både sarkastiskt och smått ironiskt, då jag åsyftade det hela att inom ämnet retorik är det allmänt känt att man måste anpassa sitt språk efter publiken, men jag diskuterar gärna med dig johda.

[Pinto]

Jag gillar språket när det flytter på. Man kan inte skriva med för mycket slang och sånt, eller för mycket talspråk då blir det lite jobbigt att läsa och förstå. Folk som använder för mycket fackspråk måste göra det endast i ett syfte, penisförlängare. En bra kombination av båda är bra.

[johda]

Du ser det alltså som ditt/ert jobb att lära oss andra medmänniskor med att krånliga ord?

Jag eftersom jag ska bli svensklärare så ser jag det som mitt jobb.

Trodde att svensklärare skulle lära sina elever? Men du kanske har utvidgat dina kommande arbetsupgiften till att omfatta fler människor?

Använder du/ni samma språk ute i verkliga livet oxså?
Så om du möter personer med t.ex. dyslexi eller personer som inte har svenska modersmål, så gäller "Buhu Jag vill inte lära mig svåra ord" för dem oxså?

Nej, jag skiljer på tal- och skriftspråk men visst har min universitetsutbildning gjort att jag har fått ett mer "avancerat" ordförråd det kan jag inte sticka under stolen med. Och ska jag vara ärlig så händer det att jag försöker rätta folk som har fått det grammatiska om bakfoten, men förhoppningsvis går det inte till överdrift.

Får jag då fråga varför du skiljer på ditt tal o skriftspåk?

Att använda krånliga/svåra/ovanliga ord eller meningsuppbyggnad tyder inte alls på högre språkkunskap, snarare medelmåttig kunskap, då det är lätt att få någonting enkelt att låta svårt/krångligt/byråkratiskt men inte vice versa.

Jag skulle vilja säga att det visst tyder på en högre kunskap av språket eftersom man måste känna till ordens rätta betydelse för att få in dem i rätt sammanhang. Samtidigt krävs det kännedom kring språksyntaxer för att få flyt i språket när man använder de något knivigare orden.

Tja, många "svåra" ord är ju tvetydiga och kan passa in i flera sammanhang... men du har ju utblidning i ämnet och torde således har en större förståelse av den kännedom av språket som krävs för att få till det syntaxmässigt korrekt.

[lither]

Får jag då fråga varför du skiljer på ditt tal o skriftspåk?

Jag kan ha svårt att undvika "asså" i talspråk, men skriver det endast om jag vill referera till talspråk. Precis som nu.

[johda]

Nej, jag ser det som att den som inte har kunskapen om ordens innebörd men förmågan att lära sig, bör försöka lära sig dessa "krångliga ord". Det är inte mitt jobb, men om någon frågar mig vad ett ord betyder så brukar jag förklara om jag kan ordet.

Varför bör andra lära sig dess krångliga ord då?
För att få ynnesten att kunna fortsätta konverserationen med dig?

Jag använder till stor del hela min vokabulär i mitt tal.
Om jag möter på personer med dyslexi (skriv och lässvårigheter) så förväntar jag att dom antagligen förstår vad jag säger (inte skriver) och om dom inte gör det så anser jag att dom bör fråga mig eller någon annan om vad ordet jag använde betyder så att dom i framtiden förstår och kan berika sitt tal med det.

Tja det finns ju en möjlighet att människor med dyslexi inte har haft samma möjligheter som dig att skaffa sig ett stort ordförråd, av ganska uppenbara skäl.

Många personer som inte har svenska som modersmål pratar och skriver mycket bättre svenska än jag, men jag antar att du utgår från att dom skall ha bristande kunskaper i svenska?

Nej men det är oftare så att personer med svenska som modermål är bättre på spåket, egentligen inte så konstigt va?

Dom som nu har oförmåga att förstå krångliga ord, oavsett modersmål, kan oftast lära sig detta och så länge dom har förmågan så tror jag inte det skadar i att utbilda sig yttligare.

Fömåga till oförmåga, eller va , jag förstår inte?

Jag säger inte "Buhu!" till dom som har en oförmåga att förstå och lära sig krångliga ord, jag säger buhu till dom som har förmågan men promt vägrar. Jag utgår från att i alla fall 70% av dem som gör det aktiva valet och bemödar sig med att använda skrivande som en kommunikationsform har förmågan att utöka sin vokabulär.

70% av vad gör vad? och varför ?
skiver för att utöka sin vokabulär? trodde ordförrådet var något som blev störreav att läsa eller tala med andra människor, att det växter bara genom att man skriver var något jag inte var medveten om.

Okej, så om jag kan 4 synonymer för "Vacker" och du kan 3, då är min språkkunskap i svenska endast medelmåttig och din är superb?
Sen är det ett faktum att om man har ett ord för någonting som man tycker är precis det som i varje lilla nyans är det som ligger rätt i munnen eller som riktigt ordenkligt utrycker det du vill få fram så kan det vara svårt att dumma ner bara för att "snubben breve' inte tuggar tugget".

Slutligen.

Svenska är inte det första språk jag lärde mig att prata.

Jag är inte särskillt bra på svenska och både lär mig och försöker assimilera nya ord dagligen.

Sen bör det tilläggas att mitt första inlägg med "Buhu" var både sarkastiskt och smått ironiskt, då jag åsyftade det hela att inom ämnet retorik är det allmänt känt att man måste anpassa sitt språk efter publiken, men jag diskuterar gärna med dig johda.

Har alldrig sagt att jag är bättre än dig på svenska, det har jag svårt att uttala mig om.

Ok, missade sarkasmen och ironin i ditt inlägg.

[Big_Bird]

Skulle vilja infoga att de flesta dyslektiker jag känner har goda ordföråd. En av anledningarna till detta är att man faktiskt kan lära sig vad ett ord betyder på muntlig väg lika gärna.
Så att säga att dyslexi på något sätt skulle påverka ditt ordföråd är att dels köpa den gamla folkskolemyten om att dyslektiker på något sätt skulle vara dummare än andra och dels att hålla upp en pinsamt dålig sköld för sin egen språkliga lathet.

[johda]

Skulle vilja infoga att de flesta dyslektiker jag känner har goda ordföråd. En av anledningarna till detta är att man faktiskt kan lära sig vad ett ord betyder på muntlig väg lika gärna.
Så att säga att dyslexi på något sätt skulle påverka ditt ordföråd är att dels köpa den gamla folkskolemyten om att dyslektiker på något sätt skulle vara dummare än andra och dels att hålla upp en pinsamt dålig sköld för sin egen språkliga lathet.

Jag har aldrig påstått att alla dyslektiker ...
Så det ligger ingen sanning att dyslexi kan ha en påverkan på ditt ordförråd?
Att dyslektiker skulle vara dummare än andra , var får du det ifrån?
Det där med skölden förstår jag inte alls...

[Big_Bird]

Jag har aldrig påstått att alla dyslektiker ...
Så det ligger ingen sanning att dyslexi kan ha en påverkan på ditt ordförråd?
Att dyslektiker skulle vara dummare än andra , var får du det ifrån?
Det där med skölden förstår jag inte alls...

Om du läste hela inlägget skulle du se att jag beskriver det som en gammal folkskolemyt. För att förtydliga var det nämligen länge så att man ansåg att läs och skrivsvårigheter endast berodde på dumhet.

Givetvis ett helt befängt påstående.

Jag anser nog att dyslexi inte har någon större anledning till att påverka ditt ordföråd då mycket av det språk vi tillgodogör oss är det vi får oss till livs i talad form. Visserligen kan det vara så att om man växer upp i en språkligt mycket torftig miljö, där man aldrig får höra något mer språkligt avancerat än de grymtningar och gutturala strupljud som hör de lägre klasserna till (obs, försök inte ens... det var en ironisering och inte allvarligt menad) så kan hända att ens ordföråd blir lidande, vad vet jag?

Skölden var en liknelse, eller som man med ett annat ord kan säga "en aforism", men om den inte gick hem var den en dålig sådan och vi kan glömma bort den.

[Andrej]

Om jag uppfattades som om jag nervärderade dyslektiker så var det inte så jag menade, jag tyckte jag var klar med att notera att det var läs och skrivsvårigheter.

[Dissident]

Dyslexi är en vandringssägen.

[Pinto]

Dyslexi är en vandringssägen.

Det var dumt sagt.

[Dissident]

Det var dumt sagt.

Precis som med andra trendåkommor som utbrändhet och bisexualitet så finns det antagligen ett litet antal individer som verkligen har något slags problem, men de ställs i skuggan av det enorma uppbåd simulanter och veklingar som bara vill ha något att skylla sina tillkortakommanden på.

[Hipshot]

Dyslexi är en vandringssägen.

Japp.

[Dissident]

Problemet med att över huvud taget prata om dyslexi är att det sprider sig som ett virus. Jag minns när jag först började läsa på sweclockers' forum och chockades av att 60-70% av medlemmarna var dyslektiker. Det skulle senare visa sig att dyslexi i vissa kretsar har blivit något man kan åberopa för att slippa stava rätt. Varje dag får nya ungdomar reda på att om man säger att man har dyslexi så slipper man de där besvärliga språkpoliserna.

Det leder till att människor med en redan bedrövlig inställning till kommunikation förlorar alla incitament att bättra sig och obehindrat kan glida omkring i ett språkligt vakuum. Detta spår jag kommer att ha förödande konsekvenser om några år, då vi på allvar börjar känna av effekterna. Min lösning på dyslexi är enkel: sluta prata om det. Ju färre som känner till detta tvivelaktiga frikort desto bättre.

[egar]

Trodde att svensklärare skulle lära sina elever? Men du kanske har utvidgat dina kommande arbetsupgiften till att omfatta fler människor?

Jag känner att ju fler jag kan hjälpa desto bättre.

Får jag då fråga varför du skiljer på ditt tal o skriftspåk?

Fö du vet la änna att de e två olika språk typ. Tänk dej att du typ ska skriva en uppsats i plugget å läraren vill att du typ ska skriva en lite mer formell textgenre än den ganska så lätta berättelsen. Du ska typ skriva en krönika och då ere inte så jävla najs att skriva krönikan i talspråk om du vill säga något som du tycker e viktigt och vill ta upp för diskussion. Då ere ganska mycket smartare att skriva lite striktare, lite mer formellt, även om språket då blir ganska torrt. Grejen e att du får me dej nåra fler läsare och framstår inte som en idiot.

[Andrej]

Nej, jag ser det som att den som inte har kunskapen om ordens innebörd men förmågan att lära sig, bör försöka lära sig dessa "krångliga ord". Det är inte mitt jobb, men om någon frågar mig vad ett ord betyder så brukar jag förklara om jag kan ordet.

Varför bör andra lära sig dess krångliga ord då?
För att få ynnesten att kunna fortsätta konverserationen med dig?

Man bör lära sig "krångliga ord" för att med dessa ord kan kommunicera med folk på ett mer nyanserat sätt.
Nej, jag har aldrig nekat någon ynnesten att konversera med mig enbart på grund av deras bristande vokabulär.

Jag använder till stor del hela min vokabulär i mitt tal.
Om jag möter på personer med dyslexi (skriv och lässvårigheter) så förväntar jag att dom antagligen förstår vad jag säger (inte skriver) och om dom inte gör det så anser jag att dom bör fråga mig eller någon annan om vad ordet jag använde betyder så att dom i framtiden förstår och kan berika sitt tal med det.

Tja det finns ju en möjlighet att människor med dyslexi inte har haft samma möjligheter som dig att skaffa sig ett stort ordförråd, av ganska uppenbara skäl.

Nej, det var därför jag sa att dom som har förmågan att lära sig bör omfamna möjligheten att bilda sig.
Bara för att man lider av dyslexi så förhindrar detta en inte från att lyssna på talböcker eller se på nyheterna. Således så anser jag att även om det kan vara svårare, så har människor med dyslexi (om vad det är tvistar de lärde) förmågan att lära sig "krångliga ord".

Många personer som inte har svenska som modersmål pratar och skriver mycket bättre svenska än jag, men jag antar att du utgår från att dom skall ha bristande kunskaper i svenska?

Nej men det är oftare så att personer med svenska som modermål är bättre på spåket, egentligen inte så konstigt va?

Nej, det är inte så konstigt, men du kanske vill utrycka dig klarare i framtiden för att unvika missförstånd.
En av dom människorna jag träffat som mest hungrade efter att lära sig mer svenska och nya ord heter Benouarden och kommer originellt från Algeriet. Han liksom dom flesta andra har förmågan att lära sig krångliga ord.

Dom som nu har oförmåga att förstå krångliga ord, oavsett modersmål, kan oftast lära sig detta och så länge dom har förmågan så tror jag inte det skadar i att utbilda sig yttligare.

Fömåga till oförmåga, eller va , jag förstår inte?

Förlåt, lite luddigt.
Oförmåga att bruka komplicerade ord.
Förmågan att lära sig krångliga ord.

Jag säger inte "Buhu!" till dom som har en oförmåga att förstå och lära sig krångliga ord, jag säger buhu till dom som har förmågan men promt vägrar. Jag utgår från att i alla fall 70% av dem som gör det aktiva valet och bemödar sig med att använda skrivande som en kommunikationsform har förmågan att utöka sin vokabulär.

70% av vad gör vad? och varför ?
skiver för att utöka sin vokabulär? trodde ordförrådet var något som blev störreav att läsa eller tala med andra människor, att det växter bara genom att man skriver var något jag inte var medveten om.

Av alla dom som har gjort ett aktivt val att kommunicera via olika sorters textbaserade kommunikationsval (tex. Forum, Chatter) har förmågan att skriva och läsa. (Varför skulle de annars försöka kommunicera på detta sätt?)
Med förmågan att kunna skriva och läsa så anser jag att förmågan att kunna lära sig "krångliga ord" är något som inte alls ligger långt ifrån. Därmed så hittade jag på en generös procentsats där 30% av alla som skriver och läser är oförmögna att lära sig ord som dom inte hört sen dom var 7 år gammla. (Förutsatt att de blev uppfostrade i ett Svensktalande hem.) Detta för att ingen skulle behöva känna sig utmålad som oförmögen.

Det känns som om detta svar var helt onödigt då du bara kunde ha läst mitt tidigare svar istället och inte varit så het på gröten att mistolka och svara.

Okej, så om jag kan 4 synonymer för "Vacker" och du kan 3, då är min språkkunskap i svenska endast medelmåttig och din är superb?
Sen är det ett faktum att om man har ett ord för någonting som man tycker är precis det som i varje lilla nyans är det som ligger rätt i munnen eller som riktigt ordenkligt utrycker det du vill få fram så kan det vara svårt att dumma ner bara för att "snubben breve' inte tuggar tugget".

Slutligen.

Svenska är inte det första språk jag lärde mig att prata.

Jag är inte särskillt bra på svenska och både lär mig och försöker assimilera nya ord dagligen.

Sen bör det tilläggas att mitt första inlägg med "Buhu" var både sarkastiskt och smått ironiskt, då jag åsyftade det hela att inom ämnet retorik är det allmänt känt att man måste anpassa sitt språk efter publiken, men jag diskuterar gärna med dig johda.

Har alldrig sagt att jag är bättre än dig på svenska, det har jag svårt att uttala mig om.

Jag sa aldrig att jag var bättre än dig på Svenska, för liksom du så har jag inte alldeles för mycket grund att gå på. Det var inte poängen. Hurvida jag är det eller inte är helt irrelevant i denna fråga.

Poängen var att du menade att bruk av "krånglia ord" inte alls betydde att man var bättre på svenska eller inte, varpå jag frågade rent hypotetiskt om person A känner till 4 synonymer till ordet vacker, och person B känner till 3 synonymer för vacker, så är det då enligt din logik där så att person B som kände till mindre synonymer är den som behärskar språket bättre. Detta låter falskt i mina öron, för att inte säga helt absurt.

EDIT: Egar, jag tror det blir schanger när man skriver det fonetiskt. Jag vet att jag inte alls bemästrade det ordet under ett år då jag använde det Gen-re var en populär variant.

[Pinto]

Precis som med andra trendåkommor som utbrändhet och bisexualitet så finns det antagligen ett litet antal individer som verkligen har något slags problem, men de ställs i skuggan av det enorma uppbåd simulanter och veklingar som bara vill ha något att skylla sina tillkortakommanden på.

Tja, du kan väl ha rätt till en viss del.

[Bad_and_ugly]

Intressant fisk att du tog upp det här, du har ju tidigare tagit upp detta med akademiska ord i skrift i denna tråden http://www.64bits.se/forum/viewtopic.php?t=43558

Förresten, höga hästar, det behöver inte enbart handla om ordval utan främst om ignorans och att göra sig viktig, då kan exklusiva ord vara ett verktyg att ta ett slags övertag denom att fördumma motståndare.

BETYDELSE: i uttr. sätta sig på sina höga hästar, förr äv. på en hög häst o.d. uppträda överlägset o myndigt, "anslå en hög ton", göra sig viktig.

Ganska roligt att höga hästar förekommit alltmer frekvent sen en viss drabbning mellan vissa debattörer på forumet



Förresten, mainstream är farligt och fördummande vilket bör aktivt bekämpas. Lunarstorm och MTV är två tydliga exempel

[fisk]

Intressant fisk att du tog upp det här, du har ju tidigare tagit upp detta med akademiska ord [...]

Ser du att jag förespråkar ett språkbruk som liknar det jag motargumenterar i den tråden? Är det så att du inte begriper nyanser?

[Bad_and_ugly]

Intressant fisk att du tog upp det här, du har ju tidigare tagit upp detta med akademiska ord [...]

Ser du att jag förespråkar ett språkbruk som liknar det jag motargumenterar i den tråden? Är det så att du inte begriper nyanser?

Verkar som en del hintar inte var tydliga nog, nevermind.

[fisk]

Verkar som en del hintar inte var tydliga nog, nevermind.

När jag diskuterar med människor jag inte känner, tar jag för vana att inte bry mig om "hintar" och "subliminala meddelanden" som dessa personer tror sig anta vara uppenbara för alla förutom dem själva.

Jag respekterar människor som talar klarspråk (något du tycks både vara familjär med, och inte) - lite av det jag lever efter är: "Mena vad du säger, säg vad du menar".

När du "hintar" och uttrycker dig i outtalade former, så kan jag givetvis gissa, men då, särskilt i argumentationssammanhang, någon gör detta och man exempelvis svarar genom att säga: "Menar du att jag är nazist?", och får undvikande, slamkrypande svar - så tenderar hela den egentliga diskussionen spåra ur, troligtvis för att den man diskuterar med, i detta fallet du, inte har något att säga i ämnet överhuvudtaget - utan mest är ute efter att uttrycka sin åsikt om sin motdebattör (i detta fallet mig).

Då du inte ens uttrycker din åsikt, utan väljer att "gå kring buskarna", så inbillar jag mig två saker. Är du väldigt nyfiken vad dessa är, så skicka mig ett PM.

---

Språklighet via Internet handlar ju om kommunikation, och om varje människa talar ett gemensamt språk, och uttrycker sig tydligt - så undviks missförstånd, och ökade behov av att behöva tolka "hintar".

Vissa människor har en tendens att övertolka vad de läser, och väljer därefter att flyga i taket, göra en höna av en fjäder, et cetera. - detta gör det ännu viktigare att det man skriver är glasklart, och att de som läser vad man skriver, inte ger sig på att "tolka" och därmed sannolikt missförstå intentionerna bakom orden.

Med det sagt, finns det de som använder en annan vokabulär, och med denna kan precisera vad de menar tydligare genom att använda bättre beskrivande ord.

Istället för att t.ex. skriva: "Tendensen att välja sin egen kultur som ideal framför andra kulturer när man bedömer dem, och därmed samtidigt värdera den som bättre", kan en person som behärskar uttrycket, summera detta med 'etnocentrism'. Varvid (tyvärr) etthundrafemtiotvå forummedlemmar börjar dra förhastade slutsatser om nedlåtenhet, överlägsenhet, och så vidare.

Att man hellre drar en sådan slutsats, och tar det som någon slags personlig attack, och givetvis måste påpeka detta för användaren av "det svåra ordet" (gärna i tredjeperson, för att slippa idén om att det är personligt (i båda riktningarna) och därmed undvika att säga rakt ut vad man egentligen menar, vilket är lite ironiskt - eftersom det är just det man låtsas vilja att användaren av "det svåra ordet" borde ha gjort).

---

Givetvis kan man gå igenom stora svårigheter för att även tolka detta inlägg som att jag ser ner på alla människor i min omgivning. Det är dock falskt, jag ser bara ner på dem som vägrar att utveckla sin egen vokabulär, med den ursäkt att de som gör det är personer som "tror sig vara bättre".