Singel Core vs. Dual Core, igår, idag, imorgon Inledning En och en, eller tillsammans Multitasking Enkel kärna Dubbla kärnor Presler Testsystem Subjektiva tester Prestandatester - Program Prestandatester - Spel Framtiden

Tack till Intel, som gjorde denna recension möjlig.

31/03-06 | Niclas Alfinson | niclas alfakrull 64bits punkt se

Utskriftsvänligare version

Subjektiva tester

Under normal lätt användning är det omöjligt att säga vilken dator det är man sitter vid. Om man har igång iTunes för att lyssna på musik, sitter och surfar och samtidigt har igång en del program nere i aktivitetsfältet så klarar dessa utmärkt att dela på resurserna hos den enkel-kärniga processorn, Intel Pentium 4 Extrem Edition 3,73 GHz. Om man stänger av Hyper-Threading (HT) märker man i detta läge heller ingen skillnad, utan systemet verkar flyta på utan några större problem. Eftersom den enklare processorn klarar av jobbet galant går det inte märkbart smidigare och snabbare när Intel Pentium D 955 (3,46 GHz) Extrem Edition användes.

När systemet belastades hårdare blev skillnaderna däremot markanta. Om vi har igång samma saker som tidigare fast också startar Microsoft Outlook (med en databas på ungefär 1 GB), Adobe Photoshop CS2 samt startar flere program så som Word, WordFinder med flera går det enkel-kärniga systemet ganska snabbt på knäna och man märker att det är många processer som vill dela på de få tillgängliga resurserna. Vid ett tillfälle skulle ett filter appliceras på en runt 50MB stor bild i Photoshop, samtidigt som vyn skulle bytas i Outlook. Detta resulterade att det tog en bra bit över tio sekunder att gå från mappen Inkorgen till mappen Intel i Outlook, detta med Hyper-Threading aktiverat. Vi replikerade detta så gott det gick efter att inaktiverat HT och det resulterat i att systemets respons blev ännu sämre! När vi senare utförde samma sak på det dubbel-kärniga systemet gick allt betydligt smidigare och det tog bara en bråkdel av en sekund att byta vy i Outlook.

Samma historia upprepar sig gång på gång. Så fort systemet blir något belastat och fler än två-tre aktiva processer vill använda processorns resurser, så ökar reaktionstiden på systemet i sin helhet när en vanlig enkel-kärnig processor används. Det är också vid de här tillfällena som man märker skillnad på om HT är aktiverat eller inte. En så enkel sak som att få upp startmenyn i Windows kan börja ta tid, helt enkelt för att processen som hanterar gränssnittet i Windows måste vänta på att få processortid tilldelad.

På det hela blir användandet av en dator mer mjukt och rappt när man går över till en processor som har möjlighet att exekvera mer än en tråd samtidigt. En av anledningarna är att det oftast är en specifik process som behöver majoriteten av processortiden, exempelvis ett spel, filterapplikation i Photoshop eller någon annan form av beräkning. Eftersom en sådan process lägger beslag på processorn under en längre tid blir resten av systemet och dess processer ignorerade och responsen på systemet i sin helhet blir lidande. På den processor med fler än en kärna kan den tunga processen få en kärna för sig själv och där exekveras fritt. Den andra kärnan kan då användas till att hantera gränssnittet i Windows eller andra grundläggande behov för operativsystemet. Det hela blir ännu mer självklart när man tar i hänsyn till att Windows XP ofta har flera hundra trådar aktiverade samtidigt, som alla skriker efter att få använda den enda processorn som finns i systemet!

I spel som ofta inte är anpassade att köras i fler än en tråd ger dubbla kärnor i sig ingen prestandaökning, utan här är det enbart råprestanda som räknas. När processorn är flaskhalsen i systemet kommer alltså en enkel-kärnig processor med en högre klockfrekvens vara snabbare än en dubbel-kärnig med en lägre klockfrekvens, allt annat lika. Men något man inte skall glömma är att det ofta finns bakgrundprocesser förutom spelet som behöver processortid. Därigenom kan en dubbel-kärnig processor med lägre klockfrekvens (till en viss nivå) i många fall faktiskt vara snabbare än en enkel-kärnig processor även i spel. Detta beror helt enkelt på att den enkel-kärniga processorn måste utföra fler uppgifter än enbart spelet.

För att summera det hela märker man i de flesta fall skillnad även vid Windows-arbete mellan en enkel-kärnig och dubbel-kärnig processor. Responsen på systemet blir betydligt bättre med en dubbel-kärnig processor och man blir av med de flesta små stopp som ofta annars dyker upp, och som är otroligt irriterande. Att sitta och vänta på att Utforskaren skall öppnas, eller att den där menyn skall komma upp i Word kan driva många till vansinne. Men med processorer som kan exekvera flera trådar samtidigt höjs tröskeln markant innan dessa stopp dyker upp i systemet. Så länge prisskillnaden och råprestanda (klockfrekvens) inte skiljer allt för mycket är en dubbel-kärnig processor det självklara valet.