|
Secret Weapons Over Normandy |
 |
15/4 - 04 | tkh | tkh(at)64bits(punkt)se
Egentligen finns det inte så mycket grafik att prata om vad gäller SWON, uppe i luften ser man mest himmel, och marken är för långt borta för att kunna visa några som helst detaljer. När man väl kommer närmare marken visar det sig dock att det finns objekt i form av byggnader, träd, fordon, båtar och så vidare. Vad man kan förvänta sig alltså. Även om man kan komma rätt nära objekten går det oftast så pass snabbt att man inte hinner uppfatta några speciella texturer. Man bjuds inte på något ögonbrynshöjande direkt, byggnader ser likadana ut och har inte speciellt många detaljer. Men vem bryr sig om sådant när man flyger snabbt förbi och endast lämnar en bombkaskad efter sig?
GrafikFlygplanen är de man ser mest av, framförallt sitt eget (om man väljer tredje persons perspektiv), och de ser bra ut. Det finns varken något att risa eller rosa vad gäller dem. De ser ut som de ska, och innehåller så mycket detaljer som kan krävas.
 |
 |
Efter och före varje uppdrag får man se filmer som sköter handlingen, fast att kalla dem filmer vore nästan att ta i. Det är snarare stillbilder med ljud till. Rök och dylikt kan vara animeringar, men i övrigt är det enda som rör sig dessa bilder av kartor, foton och dagböcker. Även om berättarrösten till bilderna är bra så känns det hela väldigt budgetartat.
 |
 |
Något som tänkts på är att ljud som kommer från objekt som inte står stilla relativt en själv får andra ljud. Till exempel låter flygsirenerna från marken olika beroende på hur snabbt man kör förbi enligt dopplereffekten. Men att man skulle höra speciellt mycket utanför planets väggar ställer jag mig däremot lite tveksam till. Hur som helst är det inget man stör sig på, snarare tvärtom. Det skulle knappast vara kul att konstant lyssna till motorljud spelet igenom.
Enligt mig är detta den viktigaste delen hos ett spel, det spelar i princip ingen roll hur snyggt ett spel är, saknas känslan är det ändå inte värt att spela. Här kan jag bara säga att den är medelmåttig. Det är inga problem att lära sig kontrollerna, spela eller att anpassa sig. Men det känns tyvärr inte särskilt balanserat. Stundvis är det väldigt lätt, och utan problem kan tjugo medelmåttiga plan sänkas utan att man fått en skråma, däremot kan det ibland hända att man stöter på fem bättre plan och knappt överleva. Observera att jag skrev "plan" och inte motståndare, för det avgörande i spelet är främst vilket plan man har, snabbhet är ovärderligt i luftstrider – oavsett vilken bestyckning motståndaren har. Däremot är det roligt med de halvsnabba, rörliga planen. Att göra en snygg roll och dyka ned mot ett markmål kändes lika härligt varje gång.Karaktären känns ganska karaktärslös och är ingen man fäster sig hos, han känns krystad och konstlad och känns mest som ett bihang. Det finns även fler karaktärer i spelet, men då handlingen inte direkt fängslar bidrar de inte speciellt mycket till helheten. Trots allt finns det en handling, och även om det rent historiskt är intressant med tyskarnas hemliga vapen så ligger storyn och spelandet på olika nivåer och har inte lyckats kopplas samman.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!