Innehåll

Abit BH7

Inledning
Specifikationer
Paketet
Layout
BIOS och överklockning
Tester
Slutsats


Tack till Abit som lånade ut produkten för recension.

11/4-2003 | Martin "redhat" Hedlund | redhat@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Layout

Ett moderkorts layout är oerhört viktigt. Jag har haft gamla moderkort vart mänskliga fingrar knappast hade kunnat byta COM-portens kabel utan att montera lös de andra komponenterna först. Layouten har även en viktig roll ur kylningssynpunkt. IDE-kontakterna bör t ex inte placeras så att luftflödet hindras, något som man på senare tid löst genom att använda runda kablar.

Abit har lagt sina IDE-kontakter på ett lite udda sätt. Som ni ser på bilden ovan till höger är kontakterna "liggande" på moderkortets långsida. Det fina med dessa kontakter är att kablarna inte står upp, som de gör med de traditionella kontakterna, utan stryker sig mot chassiplåten. Däremot är det förvånande att de inte gjort likadant med Floppy-kontakterna. Floppy-kontakterna är de svarta kontakterna som skymtar längst till höger i den högra bilden.

En dyster sak är att chipset inte kan leverera ATA 133.

I jämförelse med Albatrons PX845PEV-800-kort ser jag att detta är aningen bredare, vilket jag personligen tycker är trevligt då det blir lättare att installera komponenterna.

På nordbryggan sitter en vanlig passiv aluminiumfläns. Inget märke med företagslogo eller skryt om någon revolutionär teknik. Eftersom jag är person som föredrar tysta system, är den passiva flänsen varmt välkommen (om ni förstår ordvitsen). Skämt å sido, efter att ha pressat musten ur systemet i diverse benchmark-program blir inte nordbryggans kylfläns speciellt varm. Det finns alltså inget behov av en surrande fläkt.

På AGP-platsen, som förövrigt stöder 4X AGP, har ett lås för grafikkort som gör att kortet inte hoppar ur sin plats. För mig som använder den tunga kylaren Zalman ZM80A-HP på mitt grafikkort känns det bra att det finns någonting annat än skruven i chassit som håller fast grafikkortet. Dessvärre ligger PCI-plasten under alldeles för tätt in på AGP-platsen så det finns inte en chans att jag skulle kunna använda den. En besvikelse är också att man inte kan utnyttja 8X AGP, eftersom chipset sätter punkt för det.

Kortet har 5 st. PCI-platser vilket torde räcka gott och väl om man använder sig utav det inbyggda ljud- och nätverks-kortet.

En annan sak som man upptäcker när man granskar moderkortet är avsaknaden av en dubbel BIOS-upplaga. Vid fel-flashning är det alldeles förträffligt med ett back-up BIOS. Det går visserligen att köpa ny BIOS-krets eller använda sig av BIOS Savior som tidigare testat här på 64bits.

Som jag tidigare nämnt finns det ett inbyggt 6-kanaligt ljudkort. På bilden till höger ser ni RealTek ALC650-kretsen en AC97 v2.2-krets (Audio Codec '97). I och med v2.2 finns det även stöd för 24-bitars S/PDIF-In och S/PDIF-Ut som jag förklarade tidigare i recensionen. Drivrutiner till ljudkortet finns, inte helt oväntat, på CD-skivan med drivrutiner. Man behöver inte förvänta sig underverk av ett integrerat ljudkort, men sanningen är den att det låter ganska bra, och inställningsmöjligheterna är många.

På bilden till vänster ser ni anledningen till att Abit valt att skicka med en I/O-plåt. Här trängs skrivar- , COM- och USB-portar tillsammans med LAN- och audio-kontakter.


Realteks RTL8101L-krets (vänstra bilden) är den komponent som sköter all LAN-trafik förutsatt att man använder moderkortets inbyggda nätverkskort. Realteks krets har stöd för ACPI (mer om det senare), Wake-On-LAN (med support för fyra WOL-signler, hög aktivitet, låg aktivitet, positiv puls och negativ puls), Full Duplex Flow Control (IEEE 802.3x) med mera.

Längst ned i högra hörnet på den högra bilden syns Winbonds W83627HF-krets. Det är det lilla chipet som håller reda på floppyn, COM-portar, mus/tangentbord samt eventuella MIDI-, spel- och SPP/EPP/ECP-portar. Dessutom har Winbond integrerat W83782D-kretsens vilket bland annat inkluderar 3 temperatur sensorer, 9 spänningsövervakare och 3 ingångar för fläkthastighet. Trots det är W83627HF-kretsen inte ny på marknaden. Redan 21 december 1998 kunde man läsa om "Winbond Debuts New LPC I/O for the Next Generation PCs" på tillverkarens hemsida. Något som kan tolkas som att kretsen gör sitt jobb, varken mer eller mindre.

Till Winbond-kretsen följer programmet "Winbond Hardware Doctor Utility" med. Programmet är till för att kontrollera datorns CPU- och system-temperaturer samt systemets fläkthastigheter och spänningsnivåer. Om olyckan är framme visas ett varningsmeddelande som talar om vad som är fel och ger en rad alternativ. Du kan välja att ignorera felet (varningsmeddelandet kommer då tillbaka ifall felet återstår), avaktivera övervakningen av den aktuella komponenten eller stänga av datorn. Du kan givetvis själv ställa in när larmet ska gå igång. Något som jag tycker saknas är en funktion som automatiskt stänger ned systemet efter en viss tid om användaren inte valt ett alternativ. En sådan sak är speciellt uppskattad om nätterna då man ligger och sover, ovetande om att en fläkt har stannat.

På samma bild syns även placering av ATX-spänningsmatningen, floppy-kontakten och de tre DIMM-socklarna. Abit har tänkt till och placerat DIMM-socklarna tillräckligt långt från AGP-porten så att även jag med en stor Zalman-kylare på grafikkortet kan utnyttja den alla DIMM-platser.

På den högra bilden ser vi moderkortets sydbrygga, och längst ned till höger om PCI-platserna ser vi Phoenix-BIOS i egen hög person. På höger sida om sydbryggan ser man ett litet svart chip. Det chipet heter Marvell 88i8030 och är en Serial ATA-brygga. Den konverterar PATA (Parallel ATA) till SATA (Serial ATA). Kretsen använder den senaste PHY-tekniken inom SATA som stöder första generationens SATA-standard på 1,5 Gigabits per sekund, och är påbyggnadsbar till nästa generations SATA-diskar på 3,0 Gbps, PhaseII. Det finns även något som kallas för SSC, Spread Spectrum Clocking som sänker EMI-värdena. EMI är en förkortning av Electro-Magnetic Interference som på svenska kan beskrivas som elektromagnetiska störningar.

Överlag verkar moderkortets layout väldigt genomarbetat. Tillverkaren har förmodligen monterat komponenter av och an, för att se hur man bör utforma kortet. Det är ingen totalomvandling från tidigare moderkort, men det kändes lätt att montera komponenterna trots tjocka norrlandfingrar.


« Föregående Nästa sida »


11/4-2003 | Martin "redhat" Hedlund | redhat@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!