Tack till Abit som gjorde denna recension möjlig.
30/03-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se
Layout & integrerade funktioner
Tillverkaren har valt att gå emot trenden gällande färgglada moderkort, NF7-S ljusbruna färg och det faktum att varken DIMM-, ATX-, IDE-, SATA- eller floppykontakterna och inte heller PCI- och AGP-platserna är färgade i någon speciell färg markerar detta tydligt. Vad man tycker om detta är naturligtvis en smaksak, men vi hade gärna sett att i varje fall kretskortet varit färgat i någon iögonfallande färg.
 |
 |
Om vi tittar på ATX-kontaktens placering så är denna inte särskilt bra. Placeringen nere vid AGP-platsen gör att man kan bli tvingad att dra ATX-kabeln förbi kylflänsen till processorn, vilket kan hindra luftflödet genom denna. Även luftflödet i chassit riskerar att till viss del bli stört.
AGP-platsen är inte helt heller särsklit välplacerad. Den sitter ganska högt upp på moderkortet och med ett normallångt grafikkort isatt så blir det omöjligt att sätta in eller få ut minnen ur minnesplatserna utan att ta bort grafikkortet. Vad denna placering beror på, och om Abit kunnat ändra layouten eller inte, kan diskuteras men det är helt klart en nackdel.
AGP-platsen är för övrigt försedd med ett så kallad AGP-lås, för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats, eller flyttar sig några millimeter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP-kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper till med detta. AGP-lås börjar bli mycket vanligt och finns på de allra flesta moderkort idag. Låset blev verklighet för några år sedan efter påtryckningar från OEM-byggare som hade tröttnat på köpare som fraktat hem sina datorer och sedan fått frakta tillbaka dem i tron att dem var defekta. I själva verket var det i de flesta fall så att grafikkortet hade flyttat sig några milimeter under frakten, och således inte fick kontakt ordentligt med ledarna i AGP-platsen. Hur låset ser ut varierar från tillverkare till tillverkare, men de brukar i allmänhet fungera mycket bra.
Placeringen av IDE-kontakterna är godkänd, även om den översta kontakten sitter ganska nära grafikkortet om man har ett långt sådant. Det hade även varit trevligt om IDE-kontakterna hade varit placerade horisontellt istället för vertikalt, detta hade underlättat vid kabeldragningen. Floppy-kontakten är placerad uppe vid minnesplatserna, vilket är en mycket bra placering som gör det lätt att gömma undan kabeln vid montering i chassit.
 |
 |
Kortet är försett med fem PCI-platser, vilket bör räcka för de allra flesta användare, speciellt med tanke på att både FireWire och SATA finns integrerat. Moderkortet är, liksom de flest av Abits andra moderkort, inte utrustat med någon CNR- eller AMR-plats, vilket tydligt markerar att målgruppen för detta moderkort inte är OEM-tillverkare, utan datorentusiaster och hemmabyggare.
Området runt processorsockeln är ordentligt rensat från komponenter för att det inte ska vara något problem att montera stora kylare. I den första revisionen av detta moderkort fanns inte de fyra monteringshålen runt sockeln. Dessa hål ingick från början i AMDs riktlinjer för socket A-moderkort men togs bort för runt ett halvår sedan. Hos revision 1.1 och uppåt finns emellertid dessa hål, vilket givetvis en fördel. De allra flesta vattenblock och en del luftkylare monteras genom dessa hål, och avsaknaden av dessa skulle säkerligen gjort att många valt bort moderkortet till förmån för ett med dessa hål. Alpha PAL8045, som hör till de kylare som är svårast att montera på marknaden på grund av dess massiva storlek, gick utan att problem att montera på detta moderkort vilket indikerar att tillverkaren lyckats med att rensa upp runt sockeln för att ge plats åt stora kylare.
 |
 |
Det märks tydligt att tillverkaren har arbetat med strömförsörjningen till processorn, de stora kondensatorerna ser till att hålla spänningen på en stabil nivå. Möjligheten att ansluta en så kallad ATX12V-kabel finns även. Denna kabel introducerades när Pentium 4 såg dagens ljus, men särskilt använd på AMD-plattformen har den inte blivit. Syftet med att koppla in denna kabel är att man då ger moderkortet möjlighet att driva strömförsörjningen till processorn på 12 V tillsammans med de vanligen använda 5 respektive 3,3 V. Den klara fördelen med detta är moderkortet då kan ta ström från två (ibland tre) olika spänningar. Detta kan vara mycket användbart då man har höga krav på strömförsörjningen till processorn, till exempel då man ska överklocka mycket. En annan fördel med detta är om man har ett nätaggregat som inte klarar av att ge tillräckligt med ström på 3,3- och 5 V-"linorna", då kan moderkortet också ta ström från 12 V-"linan" och således klara av att mata processorn med en tillräcklig effekt.
För att mäta temperaturen på processorn sitter det en temperatursensor monterad i sockeln. Anledningen till att tillverkaren inte valt att utnyttja den temperatursensor som finns inbyggd i processorn är troligen därför att denna tenderar att fungera mindre bra i vissa lägen. Moderkortet avläser dock hela tiden temperaturen som den i processorn inbyggda sensorn ger, för att snabbt kunna bryta strömmen till processorn om temperaturen plötsligt skulle stiga kraftigt. Moderkortet har således skydd mot direkt överhettning, det vill säga då till exempel kylaren inte är korrekt monterad. Kombinerat med varningsfunktioner i BIOS som vi tar upp senare har detta moderkort mycket goda funktioner för att förhindra missöden med överhettade processorer.
Kylaren som kyler nordbryggan har en ganska enkel konstruktion med få blad, och en medelkraftig fläkt för att kyla ner kylflänsen. Mellan kylare och nordbrygga fann vi ett lagom tjockt lager kiselbaserad kylpasta. Även om kylarens design kan ifrågasättas, så klarade den utan problem av att kyla nordbryggan i busshastigheter över 200 MHz.
 |
 |
Fläktens ljudnivå är ganska låg men ljudet som den avger är något vinande. I ett normalt system kommer den troligen knappt höras, men i riktigt tysta datorsystem så kan den uppfattas som störande. Kylaren är emellertid fastsatt med vanliga monteringspinnar, och går således enkelt att byta ut mot en effektivare alternativt en passiv kylare om man så önskar. På moderkortet finner vi även tre lediga fläktuttag, vilket är ett normalt antal. Vår enda invändning gällande dessa är att de är ganska dåligt placerade, alla är placerade över AGP-platsen. Detta kan göra det svårt att ansluta 3-pin-fläktar som är placerade i fronten av chassit.
Till höger om PCI-platserna finner vi SATA-kontakterna. SATA (Serial ATA) är, som troligen de flesta numera känner till, en ny IDE-standard som tros bli dominerande under början av nästa år. Fördelarna med denna standard jämfört med den vanliga IDE-standarden (Pararell ATA/PATA) är en ökad teoretisk överföringshastighet från 133 MB/s till 150 MB/s, samt betydligt smalare kablar. SATA-kontakterna på detta moderkort sitter som ni ser precis bredvid batteriet, och är anslutna till en 3112-krets från Silicon Image. Till varje kontakt går det att ansluta en SATA-enhet, och enheterna inkopplade i dessa styrs av ett separat BIOS. Kretsen stöder även RAID 0 och 1. Är du osäker på vad RAID innebär föreslår vi att du tar en titt på följande artikel om RAID.
 |
 |
Något som också medföljer detta moderkort, och Abits övriga moderkort med SATA, är en SATA-till-IDE(PATA)-adapter som gör att det går att koppla en "vanlig" hårddisk till SATA-kontakterna. Förutom att detta medför att det går att koppla in fler hårddiskar som använder den vanliga IDE-standarden, så utlovar Abit en prestandaökning då denna adapter används jämfört med att koppla hårddisken till en vanliga IDE-kontakt.
 |
I vår recension av AT7-MAX2 kunde vi konstatera att detta påstående stämde; processorbelastningen minskade markant när vi använde adaptern. Detta moderkort har en SATA-krets från ett helt annat företag, och vi har därför anledning att testa detta igen.
I/O-portarna på baksidan följer inte helt standardlayouten, främst eftersom kortet har hela sex kontakter för ljud. Att layouten inte följer den vanliga standarden är emellertid inget problem, eftersom en I/O-plåt för chassit medföljer. Genom två extra bakpaneler som går att montera vid kortplatserna får man tillgång till två extra USB- och FireWire-portar. Någon som däremot inte finns på detta moderkort är en GamePort. Avsaknaden av denna är dock ingen direkt nackdel eftersom i princip alla spelenheter idag ansluts via USB.
 |
 |
Det inbyggda nätverkskortet står kretsen RTL8201 från RealTek för. Denna krets stöder 10/100 Mbit och utmärker sig inte på något sätt, men gör sitt jobb utan några problem. FireWire (IEEE1394)-stödet står en krets från Texas Instruments för, och denna stöder överföringshastigheter på uppåt 400 Mbit/s. Även om FireWire inte känns lika nödvändigt som tidigare i och med introduceringen av USB 2.0, så finns det en hel del DV-kameror som använder sig av denna kontakt och att det finns två kontakter av denna typ att tillgå är bara en fördel.
Det integrerade ljudet står SoundStorm-lösningen inbyggd i sydbryggan för. Genom att även använda en ALC650-krets går Abit runt NVIDIA:s krav att behöva ha ett speciellt kort för att få tillgång till kontakter för 5.1-ljudet och optiska utgångar; kortet är försett med separata utgångar för fram-, bak-, bas- och centerhögtalare. På kortet finns även en optisk utgång, och två vanliga ingångar för till exempel mikrofoner. Ljudkvaliten hos SoundStorm är mycket hög, nästan i klass med de lite dyrare separata ljudkorten. Med tanke på att SoundStorm bland annat stöder Dolby Digital 5.1 och har hårdvarustöd för DirectX 8.0 så ser vi ingen anledningen till att köpa ett löst ljudkort om man har detta moderkort.
Ska vi sammanfatta layouten så kan vi direkt konstatera att den är långt ifrån perfekt. ATX-kontaktens, AGP-platsen och fläktkontakternas placeringar kunde helt klart varit bättre. Dessa nackdelar vägs dock till viss del upp av det faktum att tillverkaren jobbat hårt med strömförsöjning, att få området runt sockeln rensat från komponenter och andra mindre detaljer som gör den del för helhetsintrycket. Kort och gott skulle vi vilja säga att layouten är godkänd, men inte mer än så.
Angående de integrerade funktionerna så håller de förhållandevis hög kvalitet, tillverkaren har inte snålat vad gäller kvalitet och funktionalitet hos dessa. Avsaknaden en vanlig "PATA"-RAID-kontroller är det enda vi har att anmärka på; även om det finns RAID-stöd i SATA-kontrollern hade det varit trevligt med möjlighet att få kortet med en vanlig RAID-kontroller för "PATA"-hårddiskar.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!