|
Abit AN7 |
 |
Tack till Abit som gjorde denna recension möjlig.
23/12-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se
Layout & integrerade funktioner
Moderkortet är riktat till entusiastmarknaden, men trots det har inte tillverkaren satsat på att göra kortet estetiskt tilltalande. Om detta är en nackdel eller inte är dock givetvis en fråga om smak och tycke, men vi tror inte att de allra flesta ser detta som någon direkt nackdel. Däremot hade det naturligtvis varit trevligt med ett tillspetsat utseende, inte minst för de med chassifönster.
 |
 |
Går vi vidare och tittar på layouten är det första man kan tänkas anmärka på ATX-kontaktens placering. Placeringen nedanför sockeln till vänster är minst sagt olycklig och man kan bli tvingad att dra ATX-kabeln förbi processorkylaren, vilket kan hindra luftflödet och försämra kylningen av processorn. En risk för att hindra det allmänna luftflödet i chassit föreligger även. En helt klart bättre placering hade varit till höger om sockeln, och denna viktiga kontakt känns helt klart dåligt placerad. ATX12V-kontakten är som synes placerad precis över den vanliga ATX-kontakten, men dess placering är inte lika relevant eftersom kontakten enbart har fyra ledare och således tar inte kablarna som kopplas dit särskilt mycket plats.
De tre minnesplatserna är tämligen välplacerade, och i och med att dessa är placerade på ett långt avstånd från sockeln så förefaller risken för att en kylare inte går att montera med minnen i minnesplatserna vara mycket liten, i varje fall med en normal serieproducerad kylare. Vi ser också att kortet är försett med fem PCI-platser vilket tveklöst bör räcka till för de allra flesta användare, inte minst med tanke på den mängd integrerade funktioner som detta kort faktiskt har.
Om vi tittar på AGP-platsen så är denna placerad på sin vanliga position. Ett helt klart bättre alternativ som troligtvis hade varit uppskattat hade varit att flytta ner AGP-platsen ett steg. Då har man fått göra om layouten en smula och kanske fått offra en PCI-plats, men detta känns som en rimlig och obetydlig uppoffring för något betydligt viktigare: att kunna montera minnen utan att behöva ta ut sitt grafikkort. Nu behöver man nämligen göra det, eftersom minneshakarna längst ner inte går rubba om man inte avlägsnar sitt grafikkort.
 |
 |
Vidare så är AGP-platsen försedd med ett så kallat AGP-lås, för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats eller flyttar sig några millimeter vid till exempel transporter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP-kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper självfallet till med detta.
AGP-lås är något som lyckligtvis numera finns på i princip alla moderkort. Idén blev verklighet för några år sedan efter påtryckningar från OEM-byggare, som hade tröttnat på köpare som fraktat hem sina datorer och sedan fått frakta tillbaka dem i tron att dem var defekta. I själva verket var det i de flesta fall så att grafikkortet hade flyttat sig några millimeter under frakten, och således inte fick ordentlig kontakt med alla ledare i AGP-platsen. Det AGP-lås som gick att återfinna på detta kort var lättanvänt och fungerade ypperliggt.
 |
 |
De två IDE-kontakterna är placerade liggandes, vilket borde underlätta kabeldragningen i chassit. Själva placeringen av kontakterna känns även genomtänkt och hindrar inte monteringen av grafikkortet eller dylikt. Floppy-kontakten är placerad bredvid minnesplatserna, vilket även det känns som en vettig placering.
Området precis runt processorsockeln är väl rensat från komponenter som kan hindra montering av en stor processorkylare, och vi har svårt att tänka oss någon kylare som inte bör passa. De fyra monteringshålen runt sockeln går lyckligtvis att återfinna på detta moderkort trots att de inte längre ingår i AMDs rekommendationer för socket A-moderkort. Dessa hål används av allt färre kylare, men att de finns där är naturligtvis positivt. För att mäta processorns temperatur har tillverkaren valt att avläsa temperaturen från den inbyggda temperatursensor som finns i alla moderna socket A-processorer.
 |
 |
Det märks tydligt att tillverkaren har arbetat med strömförsörjningen till processorn, de stora kondensatorerna ser till att hålla spänningen på en stabil nivå. Möjligheten att ansluta en så kallad ATX12V-kabel finns som sagt även. Denna kabel introducerades när Pentium 4 såg dagens ljus, men särskilt använd på AMD-plattformen har den inte blivit. Syftet med att koppla in denna kabel är att man då ger moderkortet möjlighet att driva strömförsörjningen till processorn på 12 V tillsammans med de vanligen använda 5 respektive 3,3 V. Den klara fördelen med detta är moderkortet då kan ta ström från två (ibland tre) olika spänningar. Detta kan vara mycket användbart då man har höga krav på strömförsörjningen till processorn, till exempel då man skall överklocka mycket. En annan fördel med detta är om man har ett nätaggregat som inte klarar av att ge tillräckligt med ström på 3,3- och 5 V-"linorna", då kan moderkortet också ta ström från 12 V-"linan" och således klara av att förse processorn med en tillräcklig effekt.
Kylaren på nordbryggan bygger på en ganska enkel princip med en liten och ganska ineffektiv kylfläns kombinerad med en fläkt som mäter 40 mm i diameter. Trots dess något tveksamma utformning så fungerade den utmärkt kylningsmässigt, och hade inga problem att kyla nordbryggan i busshastigheter en bit över 200 MHz. Ljudnivån var också förhållandevis låg, men är man riktigt ljudkänslig så kan ljudets vinande och högfrekventa karaktär uppfattas som störande. Lyckligtvis går dock det problemet förvånande nog att komma till rätta med genom BIOS-inställningar som vi senare skall ta upp.
 |
 |
Undersidan av kylaren var ordentligt tillplanad och nästintill spegelblank, vilket bådar för god värmeöverföring mellan nordbryggan och kylflänsen. Som värmeledningsmaterial har Abit valt hederlig kylpasta, vilket är ett bättre val än de värmekuddar av olika slag som man finner på en del moderkort. Kylpastan var hur som helst lite dåligt utspridd, vilket försämrar värmeledningen mellan nordbryggan och kylaren. För den normala användaren är detta knappast av betydelse, men är man intresserad av att överklocka och pressa sitt system till det yttersta kan det vara bra att kontrollera om kylpastan är utspridd över hela nordbryggan.
Moderkortet är utrustat med hela fem fläktkontakter, varav en används av nordbryggekylaren. Dessa känns välplacerade, dock hade det varit optimalare om fläktkontakterna längst ner på moderkortet varit placerade åt höger, för enklare åtkomst om man har fläktar i fronten av chassit.
Längst ner på moderkortet, till höger om PCI-platserna, finner vi de två Serial ATA-kontakterna som är anslutna till en krets från Silicon Image. Denna placering är helt klart godkänd men kanske inte fullkomligt optimal. Bortsett från att denna krets, som närmare bestämt heter Sil3112A, stöder den normala Serial ATA-standarden SATA/150 så har den stöd för RAID 0, 1 och 0+1. Vi hade dessvärre inte tillgång till någon Serial ATA-hårddisk och kunde således inte utvärdera denna krets, men Silicon Images kontrollers brukar överlag hålla mycket god kvalité och fungera ypperligt, och vi har ingen direkt anledning att tro att så inte är fallet med denna krets.
 |
 |
Mindre trevligt är det faktum att moderkortstillverkaren inte inkluderat någon form av lösning för att förhindra att BIOS:et förstörs av till exempel en virusattack, eller en "felflashning". Ett sätt att förhindra detta är att förse kortet med dubbla BIOS, ett annat är ett välja ett BIOS som, trots att delar av det är korrupt, automatiskt flashar BIOS:et om man stoppar in en diskett i diskettenheten med ett fungerade BIOS på. BIOS-kretsen är emellertid inte fastlödd, och man har således möjlighet att ta ut och lämna in kretsen på omflashning om nu krisen skulle vara framme. Att se detta som en nackdel för just detta kort känns dock svårt eftersom det än så länge tyvärr är ovanligt med ovan beskrivna lösningar, men det hade helt klart varit en fördel om kortet varit utrustat med ett fungerande skydd.
Nätverksstödet står sydbryggan för tillsammans med en krets från Realtek. Stöd för 10/100 Mbit samt naturligtvis även Full Duplex finns i vanlig ordning. Denna nätverkslösning uträttar alltså inte direkt några underverk, men den visade sig fungera alldeles utmärkt och uppvisade inga tecken på varken stabilitets- eller kompatibilitetsproblem. FireWire-stödet står sydbryggan tillsammans med en krets från Texas Instruments för. Denna lösning medför stöd för upp till två portar och hastigheter på 400 Mbit/s.
Likt de flesta moderkort idag har detta moderkort en integrerad ljudkrets, i detta fall Realteks ALC658-krets kombinerad med ljudstödet SoundStorm i sydbryggan. Ljudkvalitén hos SoundStorm är mycket hög, nästan i klass med de lite dyrare separata ljudkorten. Med tanke på att SoundStorm bland annat stöder Dolby Digital 5.1 och har hårdvarustöd för DirectX 8 så ser vi ingen anledningen till att köpa ett löst ljudkort om man har detta moderkort, i varje fall om man inte anser sig vara alltför kräsen och vill spara en del pengar.
Digitala in- och utgångar (S/PDIF) finns på moderkortet, vilket är perfekt för de som har utrustning som använder digitala signaler istället för analoga. Kortet är försett med separata utgångar för fram-, bak-, bas+center-högtalare, och två ljudingångar av vanlig typ finns även på en den medföljande bakpanelen. Det som vi möjligtvis saknar beträffande anslutningarna är en digital utgång av vanlig "koax"-typ.
I/O-portarna på baksidan följer inte helt standardlayouten eftersom man försett kortet med lite mer anslutningar än vanligt. Att layouten inte följer den standarden är emellertid inget problem eftersom en I/O-plåt för chassit medföljer. Här finner vi alltså fyra USB-portar vilket får ses som ett godkänt antal. Dessvärre har tillverkaren endast inkluderat en FireWire-kontakt vilket får ses som lite snålt. En ytterliggare hade helt klart varit trevligt, men å andra sidan är inte detta särskilt anmärkningsvärt eftersom FireWire-enheter normalt sett inte används alltför ofta.
 |
 |
Moderkortet är utrustat med en liten display som visar uppstartningskoder. Skulle man få problem med sin dator så kan man avläsa vad displayen visar, och genom en tabell i manualen kan man då snabbt få reda på vad som är fel. Detta kan helt klart underlätta vid en felsökning och spara en hel del tid. Sist men inte minst så är hörnen på moderkortet rundade för att undvika skador på oförsiktiga montörer.
Skall vi sammanfatta layouten så är den bra och genomtänkt, men i vissa avseenden dålig. Börjar vi med det negativa så är det främst ATX-kontaktens placering samt det faktum att det inte går att ta in och ut minnen samtidigt som ett grafikkort sitter monterat som sticker i ögonen. Positivt å andra sidan är det faktum att det är ordentligt rensat runt sockeln, att de fyra hålen finns runt den, att IDE-kontakterna är vinklade liggandes och att det finns möjlighet att avläsa uppstartningskoder för felsökning.
Sammanfattar vi de integrerade funktionerna så finns det mesta som man som normal användare kan tänkas behöva integrerat: stöd för Serial ATA med RAID, FireWire, Ethernet-nätverk samt ljud. De integrerade funktionerna håller överlag hög kvalité och känns väsentliga.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!