|
Abit AN7 |
 |
Tack till Abit som gjorde denna recension möjlig.
23/12-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se
Prestandan är naturligtvis en mycket viktig faktor när vi skall dra slutsatser om ett moderkort. Vi har valt att jämföra detta moderkort med dess föregångare Abit NF7-S 2.0.
Prestanda- Processor: AMD Athlon XP 2500+@2,0 GHz
- Moderkort: Abit AN7 (BIOS: 1.3) samt Abit NF7-S 2.0 (BIOS: 2.0)
- Minnen: 2 stycken TwinMOS 256 MB PC3200 CL2.5
- Grafikkort: Albatron GeForce 4 Ti4200 128 MB@300/700 MHz
- Hårddisk: Seagate 7200.7 160 GB 8 MB (PATA)
- Nätaggregat: Chieftec 360W PFC
- Minnesinställningar: 2,5-3-3-8-2T ("By SPD")
-
Ljudet var avaktiverat under samtliga tester.
- Operativsystem: Windows 2000 Professional SP4 + uppdateringar
- Grafikkortsdrivrtuiner: Detonator 53.03
- Chipset-drivrutiner: NVIDIA ForceWare 3.13
Alla tester kördes två gånger, och sedan togs medelvärden fram.
Siffrorna inom parantes i diagrammen skall tolkas som (busshastighet/minnesfrekvens).
Här ser vi först och främst att frekvenserna inte avviker från de specificerade frekvenserna särskilt mycket, vilket alltid är trevligt. Vi ser också mycket tydligt att de två moderkorten har precis lika stora avvikelser, vilket beror på att de använder identiska klockgeneratorer. Att de avviker lika mycket innebär att vi inte behöver ta hänsyn till några skillnader i klockfrekvenser, vilket onekligen underlättar diskussionen om resultaten.
Vi inleder själva prestandatesterna med att ta en titt på den teoretiska minnesbandbredden med hjälp av välkända SiSoftware Sandra 2004. Detta program mäter hur ett system klarar av hantera olika typer av uppgifter och är ett bra verktyg för att ställa moderkort mot varandra. Sifforna anger MB/s och högre värden ses som bättre.
Här finner vi ingen nämnvärd prestandaskillnad mellan korten, och vi kan konstatera att de presterar likvärdigt när det kommer till minneshantering.
Vi har givetvis även testat moderkorten i prestandatestningsprogrammet 3DMark2001 SE som mäter hur systemen presterar vid tung 3D-hantering. 3DMark är som bekant mycket populärt bland hårdvarutestare, och en recension utan prestandatester från detta program skulle inte kännas komplett. Vi har inte valt att använda den nya versionen av detta program, eftersom den har så höga krav på grafikprestandan att det blir svårt att urskilja några prestandaskillnader mellan moderkorten med det grafikkort vi har tillgång till. Siffrorna i diagrammet anger antal poäng och högre värden ses som bättre.
I detta test ser vi inte heller någon direkt prestandaskillnad. AN7 presterar några fåtal poäng bättre, men den skillnaden betraktar vi som försumbar.
Nästa prestandatest utfördes med hjälp av AquaMark3. AquaMark har många likheter med 3DMark, till exempel så är programmet avsett för att mäta hur ett system presterar vid 3D-hantering. Siffrorna i diagrammet anger även här antal poäng, och högre värden ses som bättre.
Analyserar vi dessa resultat så ser vi samma tendens som i förra testet: AN7 presterar något bättre men skillnaden är så liten som ett par fåtal promille, och alltså inte anmärkningsvärd. En liten parantes är också att skillnaden mellan den lägre och den högre busshastigheten är väldigt liten, vilket tyder på att grafikkortet var lite av en flaskhals för prestandan i testet.
Sandra, 3DMark och PCMark i all sin ära, men det är ändå hur korten presterar i verkliga applikationer som är väsentligt. För att undersöka detta har vi valt ett spel (Quake III Arena) samt valt att komprimera en stor ljudfil.Vi börjar med att titta på hur korten presterar i Quake III. Inställningen High Quality användes, det vill säga upplösningen 800x600 och ett färgdjup på 32 bitar. Demosekvensen som användes var "demo001". Siffrorna anger antal bilder/sekund och högre värden ses som bättre.
Återigen kan vi dra slutsatsen att AN7 presterar något bättre, men att skillnaden är försumbar. Även här ser vi också att grafikkortet är något av en flaskhals eftersom skillnaden mellan busshastigheterna är förhållandevis liten.
Som sagt har vi även testat att komprimera en okomprimerad ljudfil och tagit tiden för detta. Vi använde oss av programmet EAC tillsammans med komprimeraren LAME. Siffrorna anger antal sekunder och lägre värden ses således som bättre sådana.
I detta test ser vi inga nämnvärda skillnader mellan varken olika busshastigheter eller de två moderkorten. Det förstnämnda är en indikation på att testet knappast använde mycket bandbredd, och den nästintill obefintliga prestandaskillnaden mellan moderkorten bekräftar vad de andra prestandaresultaten visat: de presterar likvärdigt.
I vanlig ordning har vi även tagit en titt på hårddiskprestandan. För att göra detta har vi använt oss av programmet HD-Tach 2.7. Det vi testade var den genomsnittsliga läshastigheten. Siffrorna anger antal MB/s och högre värden ses som bättre sådana.
Utifrån de avrundade siffror som programmet spottar ut ser vi ingen skillnad mellan korten, vilket knappast är konstigt eftersom de är baserade på samma chipset.
Att sammanfatta alla resultaten blir väldigt enkelt: Abit AN7 och dess föregångare Abit NF7-S 2.0 presterar identiskt vad gäller prestandan. AN7 hade övertaget i de flesta testerna, men skillnaden var så liten att den knappt är värd att notera. NF7-S 2.0 är och var hur som helst ett högpresterande och väloptimerat moderkort och följaktligen kan vi dra samma slutsats om AN7.
För att sammanfatta det hela skulle vi vilja beskriva Abit AN7 som en oslipad diamant. Moderkortet är överlag genomtänkt vad gäller layout, integrerade funktioner (uGuru inkluderat) och BIOS. Visst finns det en del brister i layouten, men det som främst talar emot moderkortet är att det inte klarade av särskilt höga busshastigheter. Är det så viktigt då? Tja, det beror ju helt på köparen, men med tanke på att man utformat moderkortet som ett rent entusiastkort med mängder av finesser som kommer användaren till godo vid överklockning och optimering så måste det sägas vara en ganska stor nackdel.Abit har helt klart lyckats med att förfina det redan ordentligt optimerade kortet NF7-S 2.0, men det som krävs för att verkligen måla pricken över i:et är att man ser till att AN7 även hänger med i lite högre busshastigheter. Det kanske går att åstadkomma med en ny BIOS-version, eller så kanske det krävs en ny kretsrevision. Oavsett vilket så kommer de tveksamma överklockningsresultaten, som bekräftats av både köpare och andra recensenter, att få en del köpare att rynka på näsan. Prissättningen är för övrigt perfekt; kortets pris på 1000 till 1200 riksdaler gör att vi betraktar kortet som prisvärt, men för att vi verkligen skall rekommendera det till den tilltänkta målgruppen skall det till att tillverkaren ser till att kortet är stabilt även i höga busshastigheter. Åstadkommer tillverkaren det så är moderkortet helt klart att rekommendera även för inbitna överklockare, eftersom det i grund och botten har mycket goda överklockningsfunktioner och är ett kort med potential.
| Fördelar | Nackdelar |
| Hög prestanda | En del brister i layouten |
| Utmärkta överklockningsfunktioner | Klarar ej särskilt höga busshastigheter |
| Utmärkt integrerat ljud | |
| uGuru-funktionerna | |
| Väloljat BIOS |
| « Föregående |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!