|
Abit KV7 |
 |
Tack till Abit som gjorde denna recension möjlig.
03/09-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se
Layout & integrerade funktioner
Abit har inte direkt valt att hoppa på trenden med färgglada moderkort: själva kretskortet är brunt färgat och alla saker har i princip de hederliga standardfärgerna. För de allra flesta användare så kvittar detta, men för de med exempelvis plexiruta på sidan av chassit kan det tänkas att det vore tillfredställande med lite färger.
 |
 |
Det första man kan tänkas anmärka på är ATX-kontaktens placering. Placeringen nedanför sockeln är minst sagt olycklig, och man kan bli tvingad att dra ATX-kabeln förbi processorkylaren, vilket kan hindra luftflödet. En risk för att hindra det allmänna luftflödet i chassit föreligger även. En helt klart bättre placering hade varit till höger om sockeln. Det känns inte som denna placering är en direkt följd att man gjort moderkortet smalt, och detta måste vi se som en ganska stor nackdel med layouten. ATX12V-kontaktens placering är emellertid bättre, men var den kontakten är placerad är inte lika viktigt i och med att kabeln till denna trots allt är betydligt smalare.
De tre minnesplatserna är hur som helst placerade där de brukar vara, och det finns ingen rimlig risk för att en stor processorkylare skulle kunna innebära något problem vid montering av minnen. Tillverkaren har även valt att flytta ner AGP-platsen med ett snäpp jämfört med vart den brukar sitta. Detta medför att det går att montera minnen i minnesplatserna utan att behöva ta ut sitt grafikkort. Dessvärre är det vanligt att man tvingas ta ut grafikkortet för att montera minnen, och det är självfallet positivt att så inte är fallet med detta moderkort.
 |
 |
Vidare så är AGP-platsen försedd med ett så kallad AGP-lås, för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats eller flyttar sig några millimeter vid till exempel transporter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP-kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper till med detta. AGP-lås är något som finns på i princip alla moderkort idag. Idén blev verklighet för några år sedan efter påtryckningar från OEM-byggare, som hade tröttnat på köpare som fraktat hem sina datorer och sedan fått frakta tillbaka dem i tron att dem var defekta. I själva verket var det i de flesta fall så att grafikkortet hade flyttat sig några milimeter under frakten, och således inte fick ordentlig kontakt med alla ledare i AGP-platsen. Abit har valt en ganska vanlig men välfungerande konstruktion av sitt AGP-lås.
 |
 |
Kortets fem PCI-platser bör till antalet räcka till alldeles utmärkt, inte minst med tanke på att både ljud-, nätverk- samt SATA-stöd finns inbyggt. IDE-kontakterna är placerade liggandes, vilket onekligen kan underlätta vid dragning av kablar i chassit. Olyckligtvis så kan det dock inträffa komplikationer om man har ett tämligen långt grafikkort installerat; den översta IDE-kontakten hamnar helt enkelt under grafikkortet. Detta är olyckligt, och beror rimligtvis på tillverkarens val att göra moderkortet smalt. För de allra flesta är dock detta inte något större problem, i varje fall om man använder SATA-hårddiskar och inte mer än två övriga IDE-enheter. För de mer kräsna användarna som har användning för den översta IDE-kontakterna är dock placeringen en nackdel som kan försvåra monteringen. De två SATA-kontakterna återfinns för övrigt precis över batteriet och känns välplacerade. Av naturliga skäl är dock inte dessa lika svåra att placera som de övriga större kontakterna.
Placeringen av floppy-kontakten är minst sagt underlig, men troligtvis har den hamnat under sista PCI-platsen av utrymmesskäl. I och med att diskettstationer knappt används i dagsläget så känns dock inte detta som något direkt anmärkningsvärt.
För att mäta processorns temperatur sitter det en temperatursensor monterad i sockeln. Anledningen till att tillverkaren inte valt att utnyttja den temperatursensor som finns inbyggd i alla Athlon XP-processorer är troligen därför att denna tenderar att bete sig underligt i vissa lägen. Moderkortet läser dock av temperaturen från den inbyggda sensorn hela tiden och bryter strömmen vid för hög temperatur - för att förhindra omedelbar överhettning till följd av exempelvis en kraftigt felmonterad kylare.
Området precis runt processorsockeln är väl rensat från komponenter som kan hindra montering av en stor processorkylare, dock kan kondensatorn precis över högra hörnet av sockeln vålla problem om man har en riktigt stor kylare som exempelvis Alpha PAL8045. De fyra monteringshålen runt sockeln går lyckligtvis att återfinna på detta moderkort trots att de inte längre ingår i AMDs rekommendationer för socket A-moderkort. Dessa hål används av allt färre kylare, men att de finns där är naturligtvis positivt.
 |
 |
Strömförsörjningen till processorn är förhållandevis påkostad och av 3-fas-typ. För att ytterliggare bidra till en stabil strömförsörjning ger man som vi tidigare nämnde möjligheten att ansluta en så kallad ATX12V-kabel. Denna kabel introducerades när Pentium 4 såg dagens ljus, och börjar nu bli allt mer använd på AMD-plattformen. Syftet med att koppla in denna kabel är att man då ger moderkortet möjlighet att driva strömförsörjningen till processorn på 12 V tillsammans med de vanligen använda 5 respektive 3,3 V. Den klara fördelen med detta är moderkortet då kan ta ström från två (ibland tre) olika spänningar. Detta kan vara mycket användbart då man har höga krav på strömförsörjningen till processorn, till exempel då man ska överklocka mycket. En annan fördel med detta är om man har ett nätaggregat som inte klarar av att ge tillräckligt med ström på 3,3- och 5 V-spänningarna, då kan moderkortet också ta ström från 12 V-spänningen och således klara av att mata processorn med en tillräcklig effekt.
Kylaren på nordbryggan bygger på en ganska enkel princip med en liten och ganska ineffektiv kylfläns kombinerad med en fläkt som mäter 40 mm i diameter. Trots dess något tveksamma utformning så fungerade den utmärkt kylningsmässigt, och hade inga problem att kyla nordbryggan i busshastigheter en bra bit över 200 MHz. Ljudnivån var också förhållandevis låg, men är man riktigt ljudkänslig så kan ljudets vinande och högfrekventa karaktär uppfattas som störande.
 |
 |
Undersidan av kylaren var ordentligt tillplanad och nästintill spegelblank, vilket bådar för god värmeöverföring mellan nordbryggan och kylflänsen. Som värmeledningsmaterial har Abit valt hederlig kylpasta, vilket är ett bättre val än de värmekuddar av olika slag som man finner på en del moderkort. Kylpastan var hur som helst väl utspridd och lagret var lagom tjockt.
Mindre trevligt är det faktum att moderkortstillverkaren inte inkluderat någon form av lösning för att förhindra att BIOS förstörs av till exempel en virusattack, eller en "felflashning". Ett sätt att förhindra detta är att förse kortet med dubbla BIOS, ett annat är ett välja ett BIOS som, trots att delar av det är korrupt, automatiskt flashar BIOS om man stoppar in en diskett i diskettenheten med ett fungerade BIOS på. BIOS-kretsen är emellertid inte fastlödd, och man har således möjlighet att ta ut och lämna in kretsen på omflashning om nu krisen skulle vara framme. Att se detta som en nackdel för just detta kort känns dock svårt eftersom det än så länge tyvärr är ovanligt med ovan beskrivna lösningar, men det hade helt klart varit en fördel om kortet varit utrustat med ett fungerande skydd.
Nätverksstödet står VIAs VT1616-krets för. Denna stöder som vi tidigare nämnde 10/100 Mbit samt naturligtvis även Full Duplex. Denna krets uträttar alltså inte direkt några underverk, men den visade sig fungera alldeles utmärkt och vi hade varken problem med hög processorbelastning eller kompatibilitet.
Det inbyggda sexkanaliga ljudstödet får man med hjälp av VIAs VT1616-krets kombinerad med ljudstödet i sydbryggan. Ljudet fungerade utmärkt och ljudkvalitén var förhållandevis hög för att vara en integrerad ljudlösning. Tre separata utgångar finns för ljudet, liksom två ingångar som också är av standardtyp. En optisk S/PDIF utgång finns även tillgänglig för de med lite mer avancerade doningar.
 |
 |
I/O-anslutningarna följer inte den vanliga ATX-standarden, men eftersom en anpassad plåt medföljer är inte detta något problem. De fyra USB-portarna här gör det totala antalet till sex (två via en medföljande bakpanel), vilket bör täcka de flesta användares behov. Här hittar vi hursomhelst inga direkta överraskningar bortsett från avsaknaden av en andra seriellport. I och med att seriellportar knappt används längre känns dock inte avsaknaden av denna som någon väsentlig förlust.
Ska vi sammanfatta layouten så finns det både uppenbara för- och nackdelar. Tittar vi på nackdelarna så är det främst ATX-kontaktens samt den övre IDE-platsens placering som sticker i ögonen. Bland fördelarna hittar vi dock kortets smala dimensioner, AGP-platsens placering samt att man försett kortet med de fyra hålen runt sockeln. Ett konkret omdöme om layouten är att den dock är godkänd; fördelarna vägs upp av nackdelarna men att kalla layouten för något bättre än just godkänd känns överdrivet.
De integrerade funktionerna håller överlag god kvalité, och det finns inga direkta funktioner vi saknar. I och med att man valt att använda det inbyggda SATA-stödet i sydbryggan samt använda kretsar från VIA för ljud- och nätverksstöd har man lyckats hålla priset nere samtidigt som kvalitén hålls på en god nivå.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!