Innehåll

Albatron KX18D Pro II

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Layout & integrerade funktioner
BIOS, stabilitet & överklockning
Prestandatester
Slutsats


Tack till Albatron som gjorde denna recension möjlig.

21/09-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Layout & integrerade funktioner

När vi i vanlig ordning började analysera moderkortets layout var dess dimensioner det första vi tittade på. Bredden på nära 25 centimeter är definitivt inte liten, dock ej särskilt ovanlig om vi jämför med det genomsnittliga socket A-moderkortet. Bredden bör hursomhelst inte vålla några problem i ett modernt chassi eftersom i princip alla chassin som säljs idag är anpassade för stora moderkort som detta.

I och med att moderkortet är riktat mot entusiastmarknaden har tillverkaren liksom många andra valt att förse kortet med en del avvikande färger. Först och främst har de gjort själva kretskortet mörkblått. De har även valt att tillverka minnes- samt IDE-platserna i något udda färger. Slutligen har AGP-platsen fått en färg som liknar moderkortets blåa färg. Vad man tycker om denna färgkombination, eller om man lägger någon större vikt vid moderkortets utseende över huvud taget, är naturligtvis upp till var och en att avgöra. Vår gissning är dock att de flesta finner denna färgkombination godtagbar och acceptabel, men knappast exceptionell.

Det första man kan tänkas anmärka på är ATX-kontaktens placering. Placeringen nedanför sockeln till vänster är minst sagt olycklig och man kan bli tvingad att dra ATX-kabeln förbi processorkylaren, vilket kan hindra luftflödet och försämra kylningen av processorn. En risk för att hindra det allmänna luftflödet i chassit föreligger även. En helt klart bättre placering hade varit till höger om sockeln, och denna viktiga kontakt känns helt klart dåligt placerad.

Fläktkontakterna på moderkortet är två till antalet, vilket kan räcka i normalfallet men knappast i ett välkylt chassi med många chassifläktar. Dessa två kontakter är dock trevligt nog placerade på strategiskt utvalda platser för att minimera problem med för korta kablar från fläktarna. En ytterliggare kontakt av denna typ hade dock onekligen varit tillfredställande.

De tre minnesplatserna är tämligen välplacerade, och i och med att dessa är placerade på ett lagom avstånd från sockeln så förefaller risken för att en kylare inte går att montera med minnen i minnesplatserna vara mycket liten, i varje fall med en normal serieproducerad kylare. IDE- och floppykontakterna känns även de välplacerade och lättåtkomliga.

Går vi vidare och tittar på layouten ser vi att kortet är försett med sex PCI-platser vilket tveklöst bör räcka till för de allra flesta användare, inte minst med tanke på den mängd integrerade funktioner som detta kort faktiskt har.

Om vi tittar på AGP-platsen så är denna, i och med att kortet är utrustat med sex PCI-platser, placerad på sin vanliga position. Ett helt klart bättre alternativ som troligtvis hade varit uppskattat hade varit att flytta ner AGP-platsen ett steg. Då har man fått offra en PCI-plats, men detta känns som en rimlig och obetydlig uppoffring för något betydligt viktigare: att kunna montera minnen utan att behöva ta ut sitt grafikkort.

Vidare så är AGP-platsen försedd med ett så kallat AGP-lås, för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats eller flyttar sig några millimeter vid till exempel transporter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP-kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper självfallet till med detta.

AGP-lås är något som lyckligtvis numera finns på i princip alla moderkort. Idén blev verklighet för några år sedan efter påtryckningar från OEM-byggare, som hade tröttnat på köpare som fraktat hem sina datorer och sedan fått frakta tillbaka dem i tron att dem var defekta. I själva verket var det i de flesta fall så att grafikkortet hade flyttat sig några millimeter under frakten, och således inte fick ordentlig kontakt med alla ledare i AGP-platsen. Albatron har för övrigt valt en ganska ovanlig men välfungerande och smidig konstruktion av sitt AGP-lås.

Området precis runt processorsockeln ganska rensat från komponenter, dock kan kondensatorn nere till vänster orsaka problem med de lite större kylarna på marknaden. Dessvärre har tillverkaren inte valt att förse moderkortet med de fyra monteringshål som tidigare ingick i AMDs rekommendationer. Detta medför att en del luftkylare samt en del vattenblock inte går att montera på detta kort, och vi är något förbryllade över att kortet inte försetts med dessa hål med tanke på att målgruppen trots allt är entusiaster som inte sällan använder kylare som använder sig av dessa hål.

För att mäta processorns temperatur sitter det en temperatursensor monterad i sockeln. Anledningen till att tillverkaren inte valt att utnyttja den temperatursensor som finns inbyggd i alla Athlon XP-processorer är troligen därför att denna tenderar att inte fungera tillförlitligt i vissa lägen. Moderkortet läser dock av temperaturen från den inbyggda sensorn hela tiden och bryter strömmen vid för hög temperatur, för att förhindra omedelbar överhettning till följd av exempelvis en kraftigt felmonterad kylare.

Som kylare till nordbryggan har tillverkaren valt en förhållandevis effektiv kylningslösning som består av en medelstor kylfläns kombinerad med en 40 mm-fläkt. Kylflänsen har en ganska effektiv design och fungerade mycket bra kylningsmässigt, dock kan fläktens högfrekventa vinande ljud uppfattas som störande i en del system. Trots att denna kylare trots allt hade mycket god kylningsförmåga hade vi helt klart föredragit en passiv lösning med den naturliga följden att man sluppit den irriterande fläkten. I de allra flesta normalsystem så utgör dock dess ljudnivå ingen märkbar förhöjning av datorns sammanlagda ljudnivå, men för de lite mer ljudkänsliga hade varit trevligt med en passiv lösning.

När vi tog bort kylaren noterade vi att tillverkaren valt att använda en så kallad "Thermal Pad" som värmeledare mellan nordbryggan och kylflänsen. En "Thermal Pad" kan liknas vid en kudde med värmeledande material, som delvis smälter då den värms upp. Alternativet till en "Thermal Pad" är vanlig kylpasta, och det hade helt klart varit ett bättre alternativ. Ett lagom tjockt lager hederlig kylpasta hade med all sannolikhet kunnat överföra värmen bättre, och hade troligen inte kostat något extra för tillverkaren. En smärre miss som simpelt skulle kunna åtgärdats med lite tankekraft från tillverkarens sida.

Strömförsörjningen till processorn är inte särskilt påkostad och man har valt att endast förse kortet med en 2-fas-lösning istället för en 3-fas. För den normala användare som kanske endast överklockar en del och inte använder särskilt höga spänningar är detta ingen direkt nackdel, men för de lite mer extrema överklockarna så är detta en nackdel eftersom en 2-fas-lösning inte alls är lika stabil och kraftfull.

För att kompensera detta hade det varit lämpligt med möjlighet till inkoppling av en så kallad ATX12V-kabel för att kunna ta ström från andra spänningar än bara 3,3 samt 5 V, men dessvärre saknas denna möjlighet.

Till höger om PCI-platserna finner vi två Serial ATA-kontakter som är anslutna till en krets från Silicon Image.

Bortsett från att denna krets, som närmare bestämt heter Sil3112A, naturligtvis stöder den normala Serial ATA-standarden SATA/150 så har den stöd för RAID 0, 1 och 0+1. Vi hade dessvärre inte tillgång till någon Serial ATA-hårddisk och kunde således inte utvärdera denna krets, men Silicon Images kontrollers brukar överlag hålla mycket god kvalité och fungera ypperligt, och vi har ingen direkt anledning att tro att så inte är fallet med denna krets.

Något som var mycket trevligt och överraskande var att tillverkaren valt att utrusta moderkortet med dubbla BIOS-kretsar. Detta är mycket bra eftersom man då inte behöver vara det minsta rädd för felprogrammeringar, virusattacker eller annat som kan tänkas skada BIOS. På moderkort som inte har dubbla BIOS-kretsar, eller någon annan form av skydd, finns det en risk för att moderkortet blir helt obrukbart vid händelse av exempelvis en virusattack.

Båda kretsarna levereras programmerade med det senaste tillgängliga BIOS, och skulle den primära kretsen (eller själva BIOS:et som lagras i den) av någon anledning fallera så tvingar man moderkortet att använda den andra genom den DIP-switch som ni ser på bilden ovan. Det var mycket positivt och betryggande att upptäcka att moderkortet var utrustat med ett skydd som detta.

Nätverksstödet står sydbryggan för. Stöd för 10/100 Mbit samt naturligtvis även Full Duplex finns i vanlig ordning. Denna nätverkslösning uträttar alltså inte direkt några underverk, men den visade sig fungera alldeles utmärkt och uppvisade inga tecken på varken stabilitets- eller kompatibilitetsproblem. FireWire-stödet står sydbryggan tillsammans med en krets från Texas Instruments för. Denna lösning medför stöd för upp till tre portar och hastigheter på 400 Mbit/s.

Likt de flesta moderkort idag har detta moderkort en integrerad ljudkrets, i detta fall Realteks ALC650-krets kombinerad med ljudstödet SoundStorm i sydbryggan. Ljudkvalitén hos SoundStorm är mycket hög, nästan i klass med de lite dyrare separata ljudkorten. Med tanke på att SoundStorm bland annat stöder Dolby Digital 5.1 och har hårdvarustöd för DirectX 8.0 så ser vi ingen anledningen till att köpa ett löst ljudkort om man har detta moderkort, i varje fall om man inte anser sig vara alltför kräsen och vill spara en del pengar.

Digitala in- och utgångar (S/PDIF) medföljer även och monteras nere vid kortplatserna via en bakpanel, vilket är perfekt för de som har utrustning som använder digitala signaler istället för analoga. Kortet är försett med separata utgångar för fram-, bak-, bas+center-högtalare, och två ljudingångar av vanlig typ finns även på en den medföljande bakpanelen. På denna finns även en optisk ljudutgång tillgänglig.

I/O-portarna på baksidan följer helt ATX-standarden och någon så kallad I/O-plåt medföljer således inte, utan man överlämnar istället ansvaret att skicka med en sådan plåt till chassitillverkaren.

En bakpanel med fyra USB-portar medföljer även, vilket gör det totala antalet USB-portar till sex. Sex USB-portar är ett ganska stort antal som bör täcka de flesta normala användares tänkbara behov. Slutligen medföljer två FireWire-portar via en liknande bakpanel.

För att sammanfatta layouten så är den godkänd men inte mycket mer än så. ATX-kontaktens placering är inte särskilt god, de fyra hålen runt sockeln saknas dessvärre och minnen går ej att sätta in eller ta ut med ett grafikkortet monterat. Detta vägs dock upp av IDE- samt floppy-kontakternas goda placeringar, att separata ljudutgångar finns samt att moderkortet är försett med dubbla BIOS-kretsar. Alltså en godkänd layout, och varken mer eller mindre än så.

Sammanfattar vi de integrerade funktionerna så finns det mesta som man som normal användare kan tänkas behöva integrerat: stöd för Serial ATA med RAID, FireWire, Ethernet-nätverk samt ljud. De integrerade funktionerna håller överlag hög kvalité och känns väsentliga.


« Föregående Nästa sida »


21/09-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!