Innehåll

Albatron KX18D Pro II

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Layout & integrerade funktioner
BIOS, stabilitet & överklockning
Prestandatester
Slutsats


Tack till Albatron som gjorde denna recension möjlig.

21/09-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


BIOS, stabilitet & överklockning

BIOS:et på moderkortet är det sedvanliga Award/Phoenix 6.0, som används av de allra flesta moderkortstillverkare idag. Tillverkaren har inte valt den vanligen använda layouten med en huvudmeny, utan istället en layout baserad på flikar. Denna layout återfinns även bland annat hos en del moderkort från Asus, och anses generellt vara mindre rörig än den med en huvudmeny. Har man inte använt en BIOS med en liknande layout tidigare är det hur som helst ganska enkelt att snabbt lära känna layouten och vårt intryck av den var att den var mycket lättnavigerad och lättförståelig.

Det mesta man kan önska sig finns faktiskt i BIOS, alltifrån mängder av minnesinställningar till möjlighet att ställa in AGP-hastigheten. Faktum är att det inte finns någon inställning vi direkt saknar. Mängden justerbara minnesinställningar är ganska medelmåttig, men ändå fullt tillräcklig för en normal användare som vill ägna sig åt optimering.

I många BIOS finns det möjlighet att välja en processortemperatur då datorn automatiskt ska stängas av. Denna temperatur gick inte att justera hos detta moderkort, men tillverkaren utlovar att moderkortet har ett inbyggt skyddssystem som hela tiden avläser processorns temperatur och bryter strömmen om temperaturen skulle närma sig farliga nivåer.

Moderkortets BIOS är begåvad med en funktion som tillverkaren valt att kalla Voice Genie. Voice Genie utnyttjar det integrerade ljudkortet för att vid händelse av fel bokstavligen säga felet genom den primära ljudutgången. Funktionen är tänkt att underlätta vid felsökning och tre språk förutom engelska finns att välja. Val av språk görs av samma DIP-switch som vi skrev om på förra sidan.

I BIOS finns följande möjlighet att ändra följande associerat till främst överklockning:

  • Multiplier: 5-24x
    Att ändra multipliern kan vara mycket användbart vid överklockning, speciellt då man vill nå så hög busshastighet som möjligt eller få ner busshastigheten och samtidigt överklocka. Vi provade denna funktion i den mån det var möjligt, och den fungerade utmärkt med våra upplåsta processorer. Moderkortet låser för övrigt upp automatiskt multipliern hos Thoroughbred samt Barton-processorer; en trevlig funktion som för övrigt återfinns på allt fler moderkort avsedda för oss slutkunder.

  • Processorspänningen: 1,1-2,65 V
    Här har tillverkaren varit mycket generös, att kunna ändra spänningen upp till runt 2 V börjar bli ganska vanligt men att kunna ändra den enda upp till 2,65 V hör definitivt inte till vanligheterna. Visserligen kommer inte ens någon med en kraftfull vattenkylning behöva spänningar över 2,1 V, men att möjligheten finns till högre spänningar är naturligtvis välkommet. Vi är dock lite tveksamma till om moderkortet verkligen kan leverera 2,65 V med tanke på att vi på förra sida kunde konstatera att kortet har en ganska klen strömförsörjning dedikerad till processorn.

    Hursomhelst, valdes 2,0 V i BIOS så landade den verkliga spänningen vid full belastning enligt moderkortets sensorer på runt 1,94 V. Observera dock att var spänningen hamnar även i stor grad beror på vilket nätaggregat man använder, men att den något låga spänningen kan bero på den förhållandevis klena strömförsörjningen.

  • Busshastigheten: 100-300 MHz
    Busshastigheten går alltså att i 1 MHz-steg (i vissa intervall är dock stegen något större) ändra från 100 till hela 300 MHz. Med hjälp av att sänka multipliern till en nivå som gjorde att processorn inte begränsade oss så började vi successivt att höja busshastigheten från 200 MHz. Till slut landade vi på 219 MHz; vid högre frekvenser klarade inte moderkortet våra stabilitetstester. Högre busshastigheter har vi helt klart sett hos andra nForce2 Ultra 400-baserade moderkort, men detta moderkorts resultat får i varje fall ses som godkänt.

  • Chipset-spännningen: 1,6-1,9 V
    Att ändra den spänning som chipset matas med brukar leda till att man kan använda något högre busshastigheter, och så var även fallet hos detta moderkort. En ökning från standardspänningen 1,6 till 1,9 V resulterade i att vi nu kunde köra moderkortet helt stabilt i 226 MHz, vilket alltså är en ökning på 7 MHz.

  • Minnesspänningen: 2,7-3,0 V
    Denna spänning kan med fördel ökas då man vill nå höga busshastigheter, men ändå köra minnet med relativt strikta inställningar. Många tillverkare snålar med inställningsmöjligheterna och tillåter inte justering över 2,8 V, men hos detta moderkort kan man som synes ändra till hela 3 V vilket bör räcka även för de lite mer inbitna överklockarna.

  • AGP-spänningen: 1,5-1,8 V
    Att ändra AGP-spänningen kan hjälpa vid överklockning av grafikkortet. Det kan även vara användbart att justera den för att lösa eventuella stabilitetsproblem. Att man kan ändra denna spänning börjar bli vanligare bland moderkorten och det är givetvis bra att denna funktion även återfinns hos detta moderkort.

  • AGP-hastigheten: 50-100 MHz
    AGP-hastigheten hos nForce2 går som ni kanske känner till att ändra oberoende av busshastigheten. Att öka AGP-hastigheten brukar inte ge någon prestandaökning utan snarare resultera i instabilitet, men att möjligheten att ställa in denna finns är naturligtvis inget annat än en fördel. PCI-hastigheten på detta moderkort går inte att ändra, den är alltid låst till standardfrekvensen 33 MHz, oavsett busshastighet.

  • Buss-/minneshastighetsförhållandet:
    Detta förhållande går, liksom hos de flesta andra nForce2-baserade moderkort, att ändra mycket frikostigt, och möjligheten att köra minnena i både lägre och högre hastighet än busshastigheten i en mängd förhållanden finns.

Sammanfattar vi överklockningsfunktionerna så är dessa mycket goda, och moderkortet visade sig vara stabilt i busshastigheter som vi i varje fall ser som klart godkända.

Är du intresserad av att veta exakt vilka inställningar som går att göra i BIOS så rekommenderar vi dig att ta en titt i moderkorts manual.

Skulle man ha valt sådana BIOS-inställningar att man inte får bild på skärmen, och således inte har möjlighet att rätta till inställningarna, så är man tyvärr tvingad att nollställa CMOS (det minne där alla BIOS-inställningar lagras). Detta görs enklas genom att, när datorn är avstängd och moderkortet inte har ström, flytta en bygel och således kortsluta ett par pinnar under några sekunder. Detta medför dock att man måste öppna sitt chassi, och det hade naturligtvis varit smidigare med någon form av nollställning som inte involverar fysiskt arbete. En del moderkorts BIOS ignorerar de valda BIOS-inställningarna om en viss knapp trycks ner under uppstarten, och en sådan lösning hade varit perfekt på detta moderkort. Troligen går en sådan funktion att implementera i BIOS, och vi kan inte annat än hoppas att tillverkaren väljer att göra det i en framtida BIOS-uppdatering.

Vi provade naturligtvis att belasta moderkort hårt med hjälp av det massiva prestandatestningsprogrammet 3DMark03, och detta visade sig inte vara något problem ens efter ett halvt dygns körning. Detta är något man naturligtvis ska förvänta sig och kräva av ett moderkort, men som givetvis är viktigt att testa. Många moderkort brukar ha stabilitetsproblem och/eller prestandaproblem då man har minnen monterade i samtliga minnesplatser. Vi provade att montera tre stycken enkelsidiga 256 MB PC3200 DDR-SDRAM-minnen på moderkortet med framgång, moderkortet var lika stabilt som med en modul monterad. Vi märkte inte heller av någon nämnvärd prestandaförsämring med minnen monterade i samtliga minnesplatser.


« Föregående Nästa sida »


21/09-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!