Innehåll

Asono Opus

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Spelaren
Ljudkvalitén
Användning
Slutsats

Tack till Asono som gjorde denna recension möjlig.

03/01-05 | Niclas Alfinson | nizenco alfakrull 64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Spelaren

Asono Opus har ett litet udda utseende. De flesta andra spelare på marknaden har en rektangulär form, Opus är nästan helt kvadratisk. Troligen beror detta delvis på den stora displayen, som även den har en kvadratisk form. Men som vi har sett tidigare är inte udda form samma sak som att den känns obekväm och ohanterbar i handen. Niob NB-110 är en av de spelare som har legat bäst i handen, trots sitt mycket ovanliga utseende, samma sak gäller med Opus. Rektangulära spelare har man fått hålla nästan som en pistol, medan Opus hålls ungefär som en telefon, vilket är mycket behändigare.

På framsidan av spelaren hittar vi inga knappar och reglage över huvud taget. Det enda som återfinns här är displayen och mikrofonen längst upp i det högra hörnet. Om vi vänder på spelaren och tittar på baksidan är det i princip lika rent där, det enda utav vikt här är reset-knappen i det nedre högra hörnet. Det rena utseendet gör att Opus ser mycket elegant och stilren ut. Vi har tidigare sett en del skräckexempel med knappar och reglage överallt på framsidan vilket ger ett mycket rörigt första intryck av spelaren.

Alla knappar, reglage och portar återfinns alltså på spelarens sidor. I spelarens botten sitter miniUSB-kontakten bakom ett plastskydd. I toppen återfinns resten av portarna, hörlurs- och linjeingången. Dessa har dock inga skydd över sig vilket gör att damm och liknande enkelt kan ta sig in i dem. Men det är inget större problem, dels för att hörlursingången används i princip hela tiden, och dels för att dessa kontakter inte är lika känsliga för damm som USB-kontakter.

Det reglage som man kommer använda mest är det som sitter i spelarens övre högra hörn. Att förklara reglagets utformning är relativt svår, men i princip är det ett hjul med stop som man kan rulla på, men också trycka in och därigenom använda som knapp. Med hjälp av detta reglage sätter man på och stänger av spelaren, genom att trycka in den i någon sekund, byta låtar, genom att rulla på den åt ena hållet snabbt, spola fram och tillbaka i låtar, genom att rulla hjulet fram eller tillbaka och sedan hålla fast den i det läget. Dessutom används reglaget till all navigering i menyn, så med andra ord har den samma funktion som de joysticks som återfinns på andra MP3-spelare.

Utöver det här reglaget finns ytterligare fem olika knappar på spelaren. Två av dessa sitter på spelarens högra kant, två på dess vänstra och den sista i spelarens övre vänstra hörn. Knappen längst ner på vänsterkanten används för att slå på och av knapplåset, knappen precis ovanför används till att höja och sänka volymen och knappen uppe i det vänstra hörnet används för att starta och stoppa en inspelning. På högersidan återfinns knapparna för att komma in i menyn, ändra equalizer-inställningar, växla mellan spelarens olika funktioner (dessa sköts med den nedersta knappen), komma in i karaokeläget och ändra dess inställningar och att komma in i filläget där man kan ta bort filer, växla mappar och mycket mera (dessa funktioner sköts med den översta knappen).

Displayen som spelaren använder är som sagt både stor och högupplöst. Men något annat intressant med den är att man kan byta färg på bakgrundsbelysningen. Totalt finns det sju olika färger att välja mellan, vit, turkos, magenta, gul, blå, grön och röd. Dock så klarar displayen enbart åt att visa olika grånyanser och inte två olika färger samtidigt, som de spelare med OLED-displayer gör. Å andra sidan, nu när många tillverkare använder sig av OLED-displayer gör det att Opus står ut bland mängden när de använder sig av en bakgrundsbelyst display, och att skilja sig från mängden är nog så viktigt på MP3-spelarmarknaden med sina hundratals olika modeller och tillverkare.

Menysystemet är uppbyggt av ikoner, när man trycker på en ikon kommer det upp en ny ruta med ikoner och så vidare. I andra menysystem som också använt sig av ikoner har detta enbart varit i det yttersta läget av menyn, när man har gått in i undermenyer har allting istället varit uppbyggt kring listor. Vilket man föredrar är upp till var och en, men menysystemet på Asono Opus fungerar riktigt bra. Och på grund av sin högupplösta display blir allt mycket tydligt vilket gör det hela ännu enklare. Språket i menyn finns tyvärr enbart på engelska, men till skillnad från andra spelare (bland annat JOS MP-400) finns det inte massa språkliga fel i menyn vilket ger ett mycket mer seriöst intryck.


« Föregående Nästa sida »


03/01-05 | Niclas Alfinson | nizenco alfakrull 64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!