Innehåll

Exsound Shark 5.1

Inledning
Specifikationer
USB? Hur är det?
Exsounds utformning
Som vilken mikrofon som helst
Shark biter tag i en
Slutsats


13/3 -05 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Shark biter tag i en

Vårt test har haft huvudinriktning på musik och spel, då Exsound har lagt sin fokus på detta och anpassat headsetet därefter.

Testsystem
CPU: AMD XP 3000+
Moderkort: ABit NF7-S
RAM-Minne: 512MB PC3200 DDR
Grafikkort: Geforce FX5700 256 MB
Ljudkort: Soundblaster Live 5.1
Operativsystem: Windows XP SP2

Robbie Williams - Swing when you're winning
Sjunga till storband har alltid varit en dröm för Robbie. Självklart stod de oförglömliga virtuoserna Frank Sinatra och Dean Martin som bakgrund till detta drömmande. Inspelningen av plattan gjorde att hans dröm gick i uppfyllelse.

Det var inte så länge sedan jag fick tag på Robbie Williams fantastiska framträdande i Royal Albert hall på samma tema som skivan "Swing when you're winning". Enligt många ska det ha varit världens bästa storbandssättning som ska ha deltagit den gången han spelade in plattan i Capitol Studios (givetvis samma studio som Frank Sinatra gjort odödlig) och framträdde i London.

Detta kan vara en av anledningarna till att ljudet är såpass fylligt som det är. Robbie Williams har en härligt arrogant accent i tonerna som träder fram snyggt bland brass, piano, trummor, kontrabas och stråkar. Men många toner är lite för dova, det är inte så fullt distinkt som man hade önskat. Möjligtvis att transienterna trycker på lite extra, men brassljudet håller kvar lite för mycket i kraften som den sitter inne på.

Shark byter till en mycket elegant skepnad när Frank Sinatras klassiker "It was a very good year" tränger ut genom lurarna. Lyriken är riktigt tydlig och stråkarna fantastiska. Magiska, på nåt sätt. I både live- och studioversionen träder självaste Sinatra själv fram och tar ton (vilket jobb det måste ha varit!). Och jag är otroligt nära på att säga att Robbie Williams nästan gör det bättre själv. Jag ångrar mig, såklart, men han är ytterst nära. Och Shark står för stor del av den leveransen.

Nightwish - Oceanborn
Nightwish – tänk Evanescence blandat med tyngre hårdrock/metal, säg Inflames eller Enslavement of Beauty. Den höga operasången får megastöd från distade elgitarrer och dubbla baskaggar. Deras skiva från 2001 har fått riktigt bra omdöme. Hjälper det Shark?

Första tanke: "Yeah!"
Första kritiska tanke: "Vad i ...?"
Stargazers får representera första låten på Nightwish platta. Det är fräckt och tungt. Men det saknas något, utan tvekan. Jag får verkligen anstränga mina musikaliska öron för att höra dubbelkaggarna. Är det något fel på mixningen kanske? Nej då, Opeth, Meshuggah, Entombed, Children of Bodom – alla låter de likadant. Jag maxar basen i "Sound Extension". Gissa vad jag möts av? Vibrationerna kommer tillbaka. Lite mer baskagge, men skrattretande nog hittar jag ingenstans man kan stänga av vibrationerna. Om du inte vill stänga av 5.1-ljudet helt och hållet.

Man märker att ljudet på Swanheart är digitalt. Och jag måste säga att det är riktigt jobbigt att ha vibrationer i lurarna på en låt som denna. Exsound har satsat fel, helt klart. Ljudet är fortfarande lite för dovt och det tränger inte riktigt fram. För övrigt är mellanregistret som den där godissorten du lägger i godispåsen, bara för att. Den finns med, ganska omedvetet och när den väl kommer fram är den inget anmärkningsvärt.

Rent generellt presterar Exsound Shark bra. Ibland mer imponerande, ibland mindre. Jag måste erkänna att jag lätt tappar koncentrationen, då man ska vara kritisk till headsetet men i stället lägger koncentrationen på hur irriterande vibrationerna är. Oceanborn är lite av ett diskantmanér för hårdrocksentusiasterna. Men Shark biter aldrig tag i en ordentligt. Åtminstone inte när det gäller låtar som man förknippar med headbanging.

Doom 3
Minns ni det grafiska stormonstret som vi recenserade för ett tag sedan? Det talas inte så mycket om det längre, men spelet är fortfarande något av det största som har hänt spelbranschen rent grafiskt. Ljudet har omdiskuterats, omdistribuerats och omgjorts på många sätt, men aldrig officiellt. Kan Shark bevisa att ett nytt set med ljud bara är onödigt?

Exsound behöver verkligen ta sig en allvarlig funderare över att skippa att lansera headset eller hörlurar med inbyggd vibrator nästa gång. Maxad bas var inget som hjälpte Doom 3 på vägen. Kort sagt kommer det vibrationer när man helst inte vill ha det, men när väl vill ha det till ett spel som Doom 3, får man inte som vill.

Id Software har som i Doom 3-recensionen sagt varit något klena med sitt ljudval, men faktum är att Exsound Shark presterar sämre än Zalman ZM-RS6F, vare sig Sound Extensions förinställning "Shooting" är inställt eller ej. I vissa fall måste jag påstå att det låter sämre med denna förinställning, men Doom 3 baserar sig inte helt och hållet på att skjuta som till exempel Counter-Strike eller Quake-serien gör, men det är självklart ett spel som hamnar i den genren.

Doom 3 låter i största allmänhet väldigt dovt i Shark-headsetet. Ljudet är förhållandevis väldigt rent och klart, ljudet har inga problem med att hänga med i svängarna eller att placera sig på "rätt ställe". Men ett actionspel utan tyngd, det är som, tja, Nightwish utan baskaggar. Det enda som jag blir riktigt imponerad av är motorsågen, där njutningen av att få brumma på ordentligt är storartad.


« Föregående Nästa sida »


13/3 -05 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!