Innehåll

ABIT IC7-G MaxII Advance

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Layout & integrerade funktioner
BIOS, stabilitet & överklockning
Prestandatester
Slutsats


Ett stort tack till ABIT som bistod med produkten för denna recension.

05/06-03 | Niclas Alfinson | nizenco(at)64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


BIOS, stabilitet & överklockning

ABIT IC7-G använder sig av ett BIOS från Award, alltså det mest vanliga som finns ute på marknaden. Denna BIOS är överskådligt och lätt att både hitta i och att ändra inställningar i. Har man använt sig av ett moderkort med en BIOS från Award innan skall det inte vara några som helst problem att kunna använda BIOS:et på detta moderkortet heller. Den enda egentliga skillnaden i BIOS:et på IC7-G mot det vanliga Award/Phoenix 6.0 är en del av BIOS:et som kallas ”SoftMenu”. I denna del har ABIT samlat alla de parametrar man vill ha möjlighet att ändra på vid överklockning och/eller optimering av sitt system.

Rent allmänt kan man säga att BIOS:et på IC7-G är ett av de med flest valmöjligheter jag någonsin sett. Då tänker jag framförallt på de mängder av inställningsmöjligheter som finns att göra vad gäller minnet. En nackdel med detta är dock att det inte finns någon riktigt dokumentation från ABIT:s sida vad alla dessa inställningar har för funktion. Detta rättas förhoppningsvis till inom kort, moderkortet har trots allt bara funnit ute på marknaden i drygt en månad och den BIOS som vi använder har funnits ute en ännu kortare tid.

I den del som heter ”SoftMenu” hittar man som vi redan nämnt de olika inställningar som man vill kunna ändra på vid en eventuell överklockning. Här kan man ändra spänningar, hastigheter och liknande.

De olika spänningarna som kan ändras är de till processorn, minnet och AGP-kortet. Spänningen till processorn går att ändra ända upp till 1,9 V vilket mer än väl räcker till, ändringen sker för övrigt i 0,025 V-steg. En spänning på 1,9 V är inget man vill nyttja när man använder sig av en Pentium 4-processor. Detta eftersom man då radikalt minskar dess livslängd. Man bör hålla sig under 1,7 V för att vara någorlunda säker. Spänningen till minnet går att få upp i maximalt 2,8 V vilket får anses vara godkänt. En möjlighet till högre spänning hade inte skadat, men 2,8 V räcker för de allra flesta. Förändringen av denna spänning sker i 0,05 V-steg. AGP-spänningen kan vara bra att öka om man överklockar sitt grafikkort väldigt mycket. Då kan man vid ökning av AGP-spänningen nå en högre stabil frekvens än vad som annars hade varit möjligt. Denna spänning går att ändra upp till 1,65 V från standard 1,5 V, ändringen sker i 0,05 V-steg.

Systembussen går att ställa in från 100 MHz till hela 412 MHz, alltså mer än tillräckligt för i princip alla. Som ni kanske ser så är det praktiskt möjligt att köra med en processor med en systembuss på 100 MHz (400 MHz QDR) trots att det enligt ABIT inte skall gå. Vi testade detta med en Celeron 2 GHz och det fungerade alldeles utmärkt. Håller man sig till de nyare 100 MHz-processorerna (400 MHz QDR) med Northwood-kärna så skall det antagligen inte vara några problem.

Förhållandet mellan hastigheten på systembussen och hastigheten på minnet går självklart att ställa in i ett flertal lägen. De som är finns tillgängliga i BIOS ser ni i tabellen här nedan. Något som dock bör nämnas är att man själv kan välja vilken processortyp man använder, och på så sätt få tillgång till alla de olika inställningarna oavsett vilken busshastighet som är standard på ens processor.

Processorns busshastighet Minneshastighet BIOS-inställning
400 MHz DDR266 3:4
533 MHz DDR266 1:1
DDR333 4:5
800 MHz DDR266 3:2
DDR320 5:4
DDR400 1:1

Under delen som kallas ”PC Health Status” kan man se ett flertal olika värden, bland annat hur snabbt ens fläktar snurrar, vad de olika spänningarna ligger på, temperaturen på olika delar i datorn och så vidare. Det är alltså i denna del av BIOS som man kontrollerar om ens dator ”mår” som den skall göra. Detta eftersom för låg spänning till exempel till processorn kan göra att datorn blir mycket instabil, vilket antagligen ingen vill. Man kan också i denna del välja vid vilken temperatur på processorn som datorn automatiskt skall stängas av på.

För att summera det hela kan vi säga att BIOS:et på detta moderkort är en av de med flest inställningar som jag någonsin har skådat bland de moderkort jag har testat, det mesta går att ställa in och det saknas egentligen inget alls för den ”normala” användaren.

Nu är det dags att testa moderkortets överklockningspotential i praktiken. Till detta använde vi oss av en Pentium 4-processor på 2,4 GHz och som hade en busshastighet på 800 MHz. Minnet var två moduler av TwinMos 256 MB PC3200 DDR-SDRAM med Winbond-kretsar. Kylning var en Alpha PAL8942 med en 20 CFM-fläkt. Under alla tester var HTT och PAT aktiverat. För att testa om systemet var stabilt kördes 3DMark2001 SE och Prime95 oavbrutet i runt en dag. Klarade systemet av denna behandling klassades det som stabilt.

Den högsta hastigheten på systembussen vi lyckades uppnå var 262 MHz, vilket resulterade i en hastighet på runt 3,15 GHz på processorn. Detta resultat uppnåddes med en ökning av spänningen till processorn till 1,55 V (standard är 1,525 V), ytterligare ökning av den spänningen var resultatlöst. Det gick alltså inte att uppnå en högre stabil klockfrekvens genom att öka denna spänning. I denna hastighet kunde datorn stå och köra de program vi nämnde ovan simultant i över 24 timmar, alltså är det inga problem med stabiliteten på detta moderkort över huvud taget.


« Föregående Nästa sida »


05/06-03 | Niclas Alfinson | nizenco(at)64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!