Innehåll

iRiver iHP-100

Inledning
Vad är det vi har att göra med?
Spelaren i närbild
Stora displayer
Fjärrkontrollen
Radio och inspelning
Ljudkvaliteten
Filhantering och databaser
Överföringshastighet
Praktisk användning och uppgraderbarhet
Slutsats
Uppdateringar


Ett stort tack till IriverNordic/Directman som lånade ut spelaren för recension

18/10-03 | Illuwatar | illuwatar@techie.com

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Överföringshastighet

Denna spelare har begåvats med USB 2.0 som gränssnitt mot yttervärlden. Detta borde innebära en markant ökning i överföringshastigheten jämfört med USB 1.1. Den teoretiska överföringshastigheten hos USB 2.0 ligger på 480 Mbps jämfört med 12 Mbps hos USB 1.1. I praktiken kommer man dock ej upp i dessa svindlande hastigheter, men skillnaden blir stor nog ändå för att motivera bytet till den snabbare versionen. För att utvärdera detta har jag utfört ett antal tester för att se hur det fungerar i praktiken.

Först lite kort om testsystemet:

Moderkort: ASUS A7N8X Deluxe (nForce 2)
Processor: AMD Athlon XP2200+
Minne: 1024 MB DDR-PC2700
Grafikkort: nVidia GeForce 4 Ti4400
Hårddisk: Western Digital 80 GB (7200 rpm, 8 MB cache)
USB-interface: integrerat i nForce 2, version 2.0
Operativsystem: Windows XP Professional SP1

Tester har även utförts på en Dell OptiPlex GX270 (Intel P4-system) samt mitt gamla AMD-system baserat på ett Epox 8K7A+ (övriga delar som i tabellen ovan) med USB 2.0 på ett PCI-kort (baserat på en chip-kombination från VIA & Nec).

Testmaterialet var dels en samling mp3-filer av varierande storlek med en total massa på 5.00 GB (delat över 1013 filer), dels några stora enkelfiler (en DVD-iso på 3.8 GB samt några mindre filer på 222 MB och 180 MB).

Först ut har vi överföring PC -> iHP-100:


Från dessa värde kan man se att enstaka, större filer går snabbare att föra över än många små. Sedan ser man också att valet av USB 2.0-hårdvara har betydelse. PCI-kortet gick aldrig att få över 0.85 MB/s, vilket motsvarar det man får med ett USB 1-interface. Eftersom jag inte har något system med "äkta" USB 1.1 får PCI-kortet representera skillnaden mellan dessa två USB-standarder. När jag såg detta bytte jag moderkortet i min PC...

Näst ut är det motsatta, iHP-100 -> PC:


Dessa resultat är svårare att se något mönster i. Som det ser ut så tar det längst tid att föra över enskilda jättefiler. Mindre, enstaka filer går snabbare. Det mest underliga är värdet från PCI-kortet. Det fungerade bättre vid läsning från spelaren än det motsatta. Fortfarande med sämre värde jämfört med modernare hårdvara. Värden från Dell-systemet saknas i denna mätning eftersom några mätningar vid överföring från dator utfördes aldrig (maskinen var inte tillgänglig vid mättillfället).

Mätningarna av prestandan utfördes med hjälp av Windows filhanterare (vanlig Copy-Paste-operation). Tiden mellan kopieringens början och slut mättes manuellt med en klocka (sekundupplösning). Detta upprepades ett antal gånger med olika filmängder. Denna mätning visar mer på praktisk användning jämfört med speciella testprogram. På detta sätt mättes både gränssnittets överföringshastighet och eventuella egenheter hos filhanteraren. Dessutom hade jag inte möjligheten att testa hårddisken direkt eftersom det skulle innebära isärtagning av spelaren samt letande efter en 1.8" -> 3.5" adapter.

Sammantaget så gör spelaren rätt för sig och uppfyller specifikationerna från tillverkaren på överföringshastigheten. iRiver anger den till 10.5 MB/s, vilket stämmer bra med verkligheten. Det gäller dock att inte ha för gammal USB 2.0-hårdvara, eftersom detta kan påverka prestandan. Sitter man med USB 1.1 är detta en bra orsak att byta upp sig.

Praktisk användning och uppgraderbarhet

Hur är nu spelaren att använda i det verkliga livet? För att kunna svara på detta har den används under ett par veckor som underhållning på mina resor till och från jobbet. Jag åker kommunalt dagligen i nästan två timmar samt promenerar runt en del, så spelaren får vara med en del. Det första jag reagerade på var att iRiver har fattat att man skall skicka med ett fodral till en så pass dyr apparat. Man får nämligen med ett formsytt fodral i svart konstläder som skyddar spelaren på ett bra sätt utan att hindra uttagen och de viktigaste knapparna.


Spelaren blir dock betydligt tjockare med fodralet på, vilket kräver sin ficka. I vissa lägen kan den kännas lite klumpig, speciellt när man har varit van vid spelare modell större tändare. Behöver man flytta mycket data är detta trots allt det ultimata eftersom både underhållning och stor datakapacitet erhålls i ett kompakt format. Man kan förstås använda spelaren utan fodralet och då känns den mycket smidigare. Då bör man se till att den får sin egna ficka så att inga repor uppstår. Den eminenta fjärrkontrollen gör dessutom det onödigt att fiska upp spelaren varje gång man behöver ändra något. Det enda med fjärren som kan bli lite trasslig är alla sladdar som blir lite långa om man har spelaren i innerfickan och fjärren fäst på kavajen/jackans utsida. Både lurarna och fjärren har minst någon meter kabel som då måste rullas upp och gömmas någonstans. Har man spelaren i en väska på axeln eller i en ryggsäck blir den längre kabeln till fjärren mer motiverad.

Passar denna spelare en joggingfantast? Eftersom jag inte tillhör denna kategori har jag inte direkt testat detta, men snabba promenader på stan har inte skapat några problem. Spelaren verkar ha ett skapligt buffertminne (exakt storlek har jag inte lyckats hitta information om) som rymmer åtminstone en normalstor mp3-låt. Detta gör att hårddisken körs ganska sällan vid uppspelning. Detta reducerar risken för skador samt förlänger batteritiden. Självklart tål inte spelaren för mycket våld. Både på spelarens baksida och i manualen markeras det tydligt att slag och stötar är direkt olämpliga. Dessutom är spelaren vare sig fukt- eller dammskyddad.

Nu passar det också att ta upp en viktig aspekt på bärbar utrustning: batteritiden. Tillverkaren specificerar ungefär 16 timmars drift på en laddning. I praktiken har det visats sig att "ungefär" är lite underdrift. Man får räkna av momsen på tiden för att komma närmare sanningen. Vid ett praktiskt test där spelaren fick ligga och köra mp3 non-stop mot en stereo ansluten via line-out kom den aldrig upp till specificerade 16 timmarna. En tid på 12 - 14 timmar är nog mera närmare sanningen, beroende på vad man gör med spelaren. Man får räkna med kortare batteritider om man skriver mycket på hårddisken (vid inspelning eller överföring från PC).

Att inte batterierna kan bytas lätt är en sak som gör spelaren lite klumpig vid längre vistelser hemifrån. Eftersom det enda sättet att fylla på med ny kraft är att ladda med den medföljande nätadaptern, måste denna alltid följa med på resan. I bilen borde man dock kunna ordna 5 V från cigarettändaruttaget utan allt för stort besvär.

En sak som iRiver har blivit kända för är den uppgraderbara mjukvaran som sitter i deras apparater (firmware). Detta följer med till iHP-100, som mycket enkelt kan ges nya funktioner och rättningar till befintliga genom ny mjukvara. Detta dessutom helt gratis, bara att ladda ner från iRivers hemsida. Denna spelare levereras från fabrik med version 1.02 utav mjukvaran. Testexemplaret var uppgraderat till version 1.10, vilket gav ett antal nya funktioner som inte fanns i fabriksversionen: SRS, m3u-stöd, textläsare samt 48 kHz in-/avspelning för WAV-filer. Detta gör den medföljande manualen snabbt inaktuell, men på hemsidan står de nya funktionerna tydligt förklarade. Inom snar framtid kommer också den mycket önskade uppgraderingen som gör uppspelning av Ogg-Vobis-filer möjligt.


« Föregående Nästa sida »


18/10-03 | Illuwatar | illuwatar@techie.com

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!