|
JOS MP-500 |
 |
Tack till JOS som gjorde denna recension möjlig.
24/2-06 | Niclas Alfinson | niclas alfakrull punkt se
Som vi tidigare nämnt hade vi planerat att göra ett hårdtest av MP-500 under några veckor. Spelaren har därför används dagligen till och från skolan och andra aktiviteter och har under denna tid främst legat i en ficka innehållande nycklar och en varierande mängd mynt.
Användartest
 |
Att använda spelaren i sig är inga problem och trots en del udda knappalternativ som skall tryckas och knappar som inte alltid vill reagera vänjer man sig snabbt. Att ha en tryckplatta istället för vanliga knappar är som redan nämnts väldigt ovanligt och alla som fått prova på MP-500 har till en början känt sig osäkra, men de har också varit imponerade över att det fungerar över huvud taget! Faktum är dock att man vänjer sig, även om det aldrig kommer bli lika enkelt att använda dessa tryckknappar som vanliga diton. Ett tillfälle då dessa knappar är oanvändbara är när det är mörkt. Knapparna saknar bakgrundsbelysning och man kan heller inte känna sig fram vart knapparna sitter som hos vanliga apparater, här blir det till att gissa istället! Allt för många gånger tycker man dock på fel knapp (menyknappen istället för vänster/höger och så vidare) vilket gör spelaren ganska jobbig att använda i mörka situationer.
Eftersom MP-500 är relativt tjock känns det att den är välbyggd och hur mycket man än trycker och vrider på den så ger den inte med sig speciellt mycket. Detta kan jämföras med iPod Nano, vrider man på den känns det som att den kommer att gå sönder när som helst. Vi tycker helt enkelt att MP-500 är en trevligare produkt att använda, rent formmässigt.
 |
 |
Eftersom spelaren är svart och lackerad blir det väldigt snabbt fettfläckar och man ser enkelt vilka knappar som används mest. Samma problem återfinns hos Apple iPod Nano samt många mobiltelefoner, så det är knappast något nytt fenomen.
På bilderna nedan kan ni se hur MP-500 såg ut efter några veckors användning, och som ni kan se finns det en hel del repor. Värt att notera är att ingen av dem är speciellt djupa, och det är enbart i denna speciella vinkel som de syns. Faktum är att det krävdas mer än en timme för att prestera de två nedanstående bilderna, så vid normalt användande syns reporna knappt alls, utan det är enbart under speciella ljus- och vinkelförhållanden. Som jämförelse har ni också en iPod Nano och hur den ser ut efter drygt en månads användning. iPoden är betydligt mer repig och har också en del djupa repor vilka syns för jämnan, och ser med andra ord värre ut än vad MP-500 gör. Än en gång vill vi förtydliga om att vare sig iPod Nano eller MP-500 ser så illa ut om de gör på bilderna nedan vid normal användning.
 |
 |
 |
Två funktioner vi saknar vid användande av MP-500 är bokmärken och stöd för spellistor. Det är idag inte möjligt att använda sig av m3u-filer utan man får helt enkelt döpa filerna på ett specifikt sätt för att få dem till att spelas upp i rätt ordning. För den som lyssnar på mycket ljudböcker är bokmärken nästan ett måste, och det är tyvärr också något som MP-500 saknar.
Som vi tidigare har beskrivit är MP-500 ganska stor vilket medför vissa begränsningar. Vi skulle exempelvis inte rekommendera denna spelare för personer som vill ha sällskap under joggingturen, den är helt enkelt för klumpig och glatt för det. Att ha den hängandes runt halsen är allt annat än bekvämt, och hålla den i handen blir snabbt krångligt på grund av svett och avsaknad av uppstående knappar. Ett armband med ficka skulle kunna avhjälpa detta, men i dagsläget finns detta inte i JOS sortiment för tillbehör. Under dagligt användande kan man också råka ut för problem. Att ha MP-500 i fickan borde inte ställa till några problem, eller? Eftersom hörlurskontakten är monterad på sidan kommer kontakten till de flesta hörlurar sticka rakt ut vilket gör att spelaren kommer ta större plats i fickan än brukligt, samt att det finns risk för att skada kontakten. Här hade det varit betydligt smartare att placerat kontakten i toppen eller bottnen på spelaren, som hos MP-400 och iPod Nano.
De inbyggda högtalarna kan naturligtvis inte ersätta ett par riktiga högtalare, men de fungerar förvånansvärt bra för att vara så pass små och inbyggda i en MP3-spelare. Ett tillfälle då de är guld värda är när man använder spelaren som väckarklocka. Det är alltså inga problem att vakna till ljuva toner från Edguy, ABBA, The Killers eller vad man nu föredrar. Vid videouppspelning är högtalarna också användbara då fler än en person kan höra ljudet på videon.
På tal om videouppspelningen så är detta en funktion som inte är allt för vanlig hos MP3-spelare. Som tidigare nämnt kan det vara lite krångligt att konvertera de videoklipp man vill till det formatet som MP-500 klarar av att spela upp, men när väl det är gjort och filerna ligger på spelaren så fungerar allt perfekt. Kvalitén är så bra det kan vara på en skärm med 128 x 128 pixlar, och användbarheten är därefter. Att sitta och titta på en längre film är något man knappast göra, men korta musikvideor eller andra humoristiska klipp fungerar ypperligt.
Spelaren är som sagt utrustad med USB 2.0-gränssnittet vilket idag börjar bli en standard. Men som vi i tidigare utvärderingar av MP3-spelare sett så kan överföringshastigheten skilja markant mellan olika modeller trots att de använder sig av samma gränssnitt. Detta beror helt enkelt på att de minneskretsar (och övrig elektronik i spelaren) har olika egenskaper. Överföringskapaciteten hos MP-500 är dock riktigt bra, över 10 MB/s i läshastighet och 5 MB/s i skrivhastighet. Att fylla 2GB-versionen med musik tar alltså mindre än sju minuter, vilket får anses vara väl godkänt!
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!