Innehåll

Jens Of Sweden MP-130

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Spelaren
Ljudkvalité
Användning
Slutsats

Tack till Jens of Sweden som gjorde denna recension möjlig.

17/05-04 | Niclas Alfinson | nizenco@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Spelaren

Det första man ser när man packar upp spelaren är en stor spegel monterad på den svarta plasten, dock ser man inte ett spår av displayen. När spelaren sedan startas kommer displayen fram, gömd bakom spegeln! Displayen ifråga har två olika färger, orange och blå-grön. Dock kan man inte blanda de båda färgerna hur man vill på displayen, utan den översta av de fyra raderna är orange, och de andra blå-gröna vilket hämmar funktionen något. Men det fungerar ändå förvånansvärt bra, trots att färgerna är ”låsta”. Man har helt enkelt valt att placera ut en viss typ av information på det orange, vilket gör det hela mycket funktionellt. I musikläget presenteras batteritiden, låtnummret och hur långt in i låten man är med det orange, vilket ser mycket bra ut. När man går in i menyn används det orangea till att visa vart i menyn man befinner sig. Det enda problemet vi har hittat är att när man väljer att få fillistan presenterad över hela fönstret är den översta låten alltid orange, vilket ser lite tveksamt ut. Men på det hela fungerar det mycket bra, och är helt klart bättre än de displayer JOS har använt sig av tidigare, som enbart har visat en enda färg.

Spegeln som sitter framför displayen ger som redan nämnt spelaren en mycket exklusiv och elegant look när displayen är avstängd. Då kan spelaren användas som en helt vanlig spegel vilket säkerligen kan framkalla våra feminina sidor. Ett problem vi har märkt av med denna detalj är att det ute i solljus blir mycket svårt att se displayen när den är igång, displayen är helt enkelt inte tillräckligt ljusstark. Detta är kanske inte något större problem, det är bara att ställa sig med ryggen mot ljuskällan, eller att hålla den ena handen som skydd, och det kanske är ett pris många är villiga att betala för utseendet på spelaren. För er som inte är villiga att offra ljussvagheten för formen, pratas det om att inom kort lansera andra displayer, som säkerligen kommer att tillfredsställa er.

Längst ner till höger i displayen syns alltid en mycket intressant sak, en klocka! Detta är något som vi har saknat ända sedan vi testade den första MP3-spelaren, en så enkel funktion, men ändå så användbar. Varför det har tagit så lång tid innan vi har fått sett denna funktion i en spelare från JOS? Men nu när de väl implementerat en klocka saknar vi en tidtagare. Det hade varit perfekt att ha till exempel för att ta tiden för sin joggingtur eller liknande.

En annan sak som man kan använda displayen till är att lägga upp sin egen skärmsläckare eller animation. En smart funktion, fast kanske inte helt perfekt implementerad. Ett av problemen är som redan nämnts är displayens uppbyggnad rent färgmässigt vilket gör att man blir något begränsad. Dessutom är programmet man använder för att göra dessa bilder och animationer allt annat än intuitivt, det tog ett bra tag innan vi själva kom underfund med hur det fungerade.

Förutom spegeln på framsidan är spelaren nästan helt svart, förutom de två kortsidorna och knapparna på spelaren som är kromade. En relativt stor nackdel med alla dessa blanka och mörka ytor är smuts, och då framförallt fingeravtryck. Det räcker att man nuddar spelaren med något av fingrarna för att man skall få ett stort märke på den. Som tur är går dessa att få bort väldigt enkelt, helst med en fuktig trasa, men även en torr tröja eller liknande går utmärkt. I övrigt känns spelaren mycket välbyggd, och plasten som använts har en tjockt lager lack över sig så man behöver inte vara orolig för att smårepor skall förstöra utseendet totalt genom att visa upp den underliggande plasten.

På baksidan av spelaren ser man en lucka som går att skjuta bakåt, och där gömmer sig USB-kontakten. Man har alltså gjort som på MP-300 och gömt USB-kontakten inuti själva spelaren, fast man har nu finslipat konceptet ytterligare och kontakten är både mycket lättare att ta fram och gömma än på MP-300. Det finns heller inga springor eller liknande som leder rakt in i spelaren runt kontakten, så man behöver inte oroa sig för att få in en massa damm på grund av denna lösning.

På de två tidigare spelarna från JOS, MP-110 och MP-300, har knapparna varit utspridda över hela spelaren, men denna gång har man samlat alla (förutom joysticken) på en och samma sida vilket underlättar en hel del. Det är inga som helst problem att hålla spelaren med högerhanden och med tummen styra joysticken och med pekfingret nå alla övriga knappar. Man kan alltså med ett enda grepp styra spelarens alla funktioner, vilket tidigare har varit mycket svårt. Något annat man märker när man styr spelaren är att den reagerar betydligt snabbare än dess föregångare. Att byta låtar och navigera i menyn går otroligt fort, och man behöver aldrig vänta på att spelaren skall utföra vad man sagt till den att göra.

Joysticken på spelarens front används till det allra mesta, förutom att starta och pausa uppspelningar. Den används till att spola, sänka- och höja volymen, byta låtar, navigera i menyn med mera. De tre övriga knapparna på ena långsidan används till play och stop, byta equalizer-inställnignar och den sista knappen används till att sätta igång inspelningar. Dessutom finns det ytterligare en liten knapp bland de övriga tre, och dess enda syfte är att sätta på knapplåset.

Även in-/ut-gångarna är samlade på ett ställe, i spelarens övre del. Ett potentiellt problem med dessa är dock att de inte har något dammskydd. Naturligtvis är det inget problem med hörlurskontakten eftersom man alltid använder den, men ljudingången används inte alls lika ofta vilket gör att ett dammskydd på den kontakten helt klart hade varit önskvärt.

Menyn i spelare är betydligt mer lättnavigerad än sina föregångare. Systemet är uppbyggt med hjälp av en tre gånger tre-matris med ikoner, ungefär som många menysystem på telefoner är uppbyggda idag. Till höger om matrisen syns dessutom en lämplig bild som symboliserar vad det är man kan ändra i den markerade underrubriken. Längst upp på displayen ser man hela tiden vad underrubriken heter. De flesta inställningar och val i menyn är självförklarande, men den del mer avancerade inställningar måste man prova sig fram för att förstå vad de är till för, eller ännu hellre, läsa manualen!


« Föregående Nästa sida »


17/05-04 | Niclas Alfinson | nizenco@64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!