Innehåll
|
Max Payne |
 |
Tack till K.E Media för ett recensionexemplar av Max Payne.
29/9 -01 | ErKo och fred | erko@64bits.se
Max Payne = MAPA: När man försöker använda ”Bullet time” i Quake 3.
Visst, det känns redan som en klyscha - och det känns aningen vågat att inleda med något sådant - men faktum är att det stämmer ganska väl in på verkligheten. Okej, man vänjer sig snabbt av med det, men de första stegen man tar efter att man bytt spel och de första hörnen man rundar vill man gärna ta i slow-motion, så att säga.
Max Payne är, som många redan har påpekat, ett viktigt spel i pc-historien, och framförallt – det är nyskapande i en genre som legat ganska stilla ett bra tag. Shoot’em up spelen har den senaste tiden haft en tendens till att försöka rida på vågen, men här är ett tydligt exempel på att friska idéer och lite vågat skapande lönar sig.
Rent allmänt kan man säga att Max Payne är ett tredje- persons-shoot’em up med mycket action. Det eventuella smygande man kunnat tänka sig har snarast ersatts med ännu mer action, och de eventuella äventyrsinfluenser som infinner sig gör helt enkelt spelet bara mer spännande. Att styra Max genom spelets alla kapitel känns närmast som en fröjd, då kontrollerna är oerhört välanpassade och naturliga.
)
Även Max är mänsklig...
Men MAP är inte deras första spel… det första, ”Death Rally”, kom redan 1996 - och var då, precis som nu, även det ett underhållande tidsfördriv. (Death Rally finns att ladda ner från Remedy.fi.) Man visade då att man kunde skapa spel som minst sagt fängslar spelaren – precis som Max Payne. Efter succén med Death Rally påbörjades drömprojektet, som senare kom att heta just Max Payne. Så MAP har alltså varit under utveckling i stort sett sedan Remedy startades. Men allt arbete som Remedy lagt ner på att fullborda detta spel har knappast varit förgäves...
Dock, ska det sägas, att många känner till Remedy av andra anledningar än spel. Nämligen benchmarking-program. Ett benchmarking-program är baserat på en 3D-motor, som testar systemets (datorns) resurser. Först kom Final Reality, som slog som en stormvind. Tack vare detta blev Remedy ett namn som nämndes mer ofta än innan. Men benchmarking stämde inte riktigt överens med företagets inriktning, så man startade ett nytt företag för detta ändamål – MadOnion. Och under den logotypen har på senaste tiden släppts programmet 3Dmark och dess uppgraderingar, som numer ses som standardbenchmarking-program för gamers, m.fl.
)
Max har allt; koordination, precision, charm,
humor, karisma, intelligens...
Handlingen i Max Payne förs framåt av automatiska sekvenser och i serietidningsform. Bildrutor visar vad som händer samtidigt som Max berättar till dem. Förrenderade sekvenser finns det dock inga, helt enkelt därför att behovet av sådana inte finns, på grund av den väldigt detaljerade grafiken i spelet.
Det här sättet att förklara storyn fungerar bra och även om man som sagt inte riktigt hänger med i storyn hela tiden, så förstår man ungefär vad som händer. Spelet är uppdelat i delar och kapitel, och totalt är det tjugofyra kapitel uppdelade i tre delar. Spelet har en kuslig och mörk, kall och dyster känsla, som genomsyrar spelet hela tiden. Mellansekvenserna i serietidningsform bidrar också mycket till denna öde känsla, som kulminerar i slutet av storyn... mer säger vi inte.
En dag kommer Max hem och hittar sin fru och barn mördade. Mördarna är fortfarande kvar i huset, och här får man för första gången uppleva eldstrid. Att dö på den här nivån är ingen risk, men skulle man göra det ändå avråder vi från att fortsätta spela… eller åtminstone att man går igenom tutorialen innan man fortsätter.
| Nästa sida » |
Diskutera denna recensionen i vårt forum!