Innehåll

N*Tribe Monolith Slide

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Spelaren
Ljudkvalitén
Användning
Slutsats

Tack till N*Tribe som gjorde denna recension möjlig.

17/02-05 | Niclas Alfinson | nizenco alfakrull 64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Spelaren

Vid en första anblick ser MX-7050 ut att sakna knappar helt och hållet, oavsett ur vilken vinkel man betraktar den. Men vid en närmare anblick ser man att alla döljs bakom en lucka på framsidan, ungefär som hos vissa mobiltelefoner. Denna utformning har två fördelar. Den första är att spelaren ser väldigt rent och elegant ut, och den andra är att ett knapplås inte behövs. Luckan i sig känns gedigen, den är i grunden byggd av plast, men har ett metallhölje. Problemet är däremot fästanordningen, det glappar något men vi slet ganska bra i luckan utan att den verkade ta stryk. Med andra ord bör den hålla bra och inte lossna allt för lätt.

Med luckan stängd ser fram- och baksidan på spelaren nästan helt identiska ut. Enda sättet att skilja dem åt är i princip texten och gummiremsan på de nedre metallbitarna. När displayen är avstängd kan man enbart ana att det finns något bakom det ytterplasthöljet, den är nästan helt dold, vilket ytterligare ökar spelarens enhetliga utseende.

Formmässigt är den ganska lik sin föregångare MX-7010, de är båda väldigt rektangulära (även om MX-7010 i detta avseende var extremt). Men tittar man ovanifrån på MX-7050 ser vi att den har en aning oval form vilket leder till att man inte får lika skarpa kanter och ytor som hos MX-7010.

Om vi skjuter ner luckan hittar vi en styrspak och fyra knappar. En av dessa knappar är enbart till för att nollställa spelaren (reset-knappen). Alla dessa reglage är väl samlade och man behöver absolut inte byta grepp om spelaren för att skifta mellan de olika knapparna.

I toppen av spelaren sitter hörlurskontakten, linjeingången och mikrofonen. Här hittar vi också ett hål i spelaren där halsremmen är tänkt att sitta fast. Den sista vitala in-/utgången på spelaren, USB-porten, sitter bakom en lucka på den vänstra långsidan. Luckan som döljer kontakten känns även den gedigen och det verkar krävas en hel del våld innan den skall gå sönder.

Ett av de största problemen med föregångaren, MX-7010, var den urusla hanteringen av menyerna. Tyvärr har det inte hänt speciellt mycket med MX-7050, visst det är betydligt bättre, men långt ifrån bra. Problemet är fortfarande att det är betydligt krångligare än vad det borde vara att navigera runt i menyn. Som till exempel måste man alltid bläddra fram till valet ”Exit” för att gå ut ur undermenyn istället för att trycka på knapp X som hos alla andra spelare. Men som tur är har man gjort om ikonerna för de olika menyvalen så att man nu faktiskt ser vad de skall symbolisera. Monolith har till och med gått så långt från att vara de absolut sämsta på denna punkt, till en av de absolut bästa! Ikonerna är väldigt enkla att första och någon text under dem hade knappt behövts över huvud taget.

Trots att menysystmet är ganska krångligt vänjer man sig efter ett tag, även om det aldrig tagit så lång tid som det gjorde för den här spelaren.


« Föregående Nästa sida »


17/02-05 | Niclas Alfinson | nizenco alfakrull 64bits.se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!