|
Niob NB-110 |
 |
Tack till Niob som gjorde denna recension möjlig.
19/11-04 | Niclas Alfinson | nizenco(a)64bits.se
På senare tid har ljudkvalitén i MP3-spelare ökat dramatiskt. Flaskhalsen idag är hörlurarna, tillsammans med kodning av MP3-filerna. Tidigare var det istället spelaren själv som satte stop.
LjudkvaliténNiob NB-110 är på inget sätt ett undantag till ovanstående. Som standard med de medföljande hörsnäckorna låter den faktiskt förvånansvärt bra. Hörsnäckorna är inte av den gamla vanliga typen som brukar medfölja som standard, utan de håller faktiskt en betydligt högra klass, rent ljudmässigt. Om vi istället väljer att använda ett par andra hörsnäckor blir ljudkvalitén ännu bättre, och kopplar vi in ett par hörlurar av hög kvalité klarar spelaren av att leverera riktigt bra ljud. Niob NB-110 spelar helt klart i samma klass som Monolith MX-7010, och slår helt klart JOS MP-130 på fingrarna.
Om man känner för att finputsa ljudet något är detta fullt möjligt med hjälp av den inbyggda equalizern. Det finns sex stycken förinställda profiler, såsom Jazz, Pop, Rock med flera, men man har också möjlighet till att själva justera värden i en av equalizer-lägena. Detta medför att man kan få ett ljudläge som man själv gillar och trivs bra med.
Att handskas med spelaren är inga som helst problem. Formen är som sagt lite udda till skillnad från den vanliga rektangulära. Men det beror på att den skall ligga bra i handen, vilket den också gör. Knapparna är dessutom placerade på ett sådant sätt att man lätt kan sköta alla funktioner med en hand. Alla knappar är tydligt utmärkta så man ser direkt vad dem är till för. Detta tillsammans med den del i manualen som förklarar vad de olika knapparna gör i de lägen som finns gör att man utan som helst problem bör komma igång och använda spelaren.På grund av sin vikt hänger den bra runt halsen, och man märker knappt av den vid joggning eller annan fysisk aktivitet. Den udda formen är heller inget problem eftersom halsbandet fästes i den spetsiga delen av spelaren. Något som vi dock tycker är lite synd är att halsbandet och hörsnäckorna inte är integrerade i varandra. Skall man ha spelaren runt halsen kommer man ha två stycken sladdar runt sig. Fördelen med att dela upp dem är dock att man kan använda spelaren utan halsband. Det optimala hade naturligtvis varit två par hörsnäckor, ett par med inbyggt halsband, och en utan. Men man kan inte få allt.
Spelarens batterikapacitet uppmättes genom att vi spelade en och samma fil tills spelaren helt sonika slutade fungera. Enligt specifikationerna skall spelaren ha en batteritid på 26 timmar, i våra tester slutade spelaren dock fungera efter 22 timmar. Det skiljer alltså fyra timmer mellan den riktiga och uppgivna tiden. Men skillnaden är inte speciellt stor, och batteritiden beror naturligtvis på hur man använder spelaren, och vad för typ av musik man spelar upp.
Den inbyggda radion fungerar utan problem, och den är enkel att handskas med. Gränssnittet i radioläget är relativt enkelt utan en massa förskönande effekter. Men fördelen med det är att man tydligt ser all väsentlig information.
När vi kontaktade Niob angående batteritiden lade de fram uppgifter om hur de har gjort för att få fram den siffra som presenteras i specifikationerna. De har precis som oss tagit fram ett värde genom praktiska tester (och inte genom teoretiska räkningar). Dock har vi inte utfört testet på exakt samma sätt som Niob, en av skillnaderna är till exempel att de har satt skärmen i ”viloläge”, vilket tydligen skall minska spelarens strömförbrukning.
Att koppla in spelaren till datorn går även det mycket smidigt om man använder sig av en relativt modern dator. Operativsystemet skall automatiskt hitta spelaren och man kan direkt börja flytta musik till- och från spelaren. Något som dock ställer till det en del är att spelaren inte har någon inbyggd USB-port, utan en adapter eller kabel krävs.
Trots att Niob har valt USB 2.0-gränssnittet till spelaren ser vi ingen större förändring i överföringshastighet mot spelare som använder det äldre USB 1.1-gränssnittet. Detta beror troligen på att de minneskretsar som befinner sig i spelaren helt enkelt inte klarar av att skriva/läsa snabbare. Vi blev faktiskt något besvikna på det här, och vi hade förväntat oss en betydligt högre överföringskapacitet, åtminstone det dubbla mot vad USB 1.1-kompatibla spelare klarar av.
| « Föregående | Nästa sida » |
Utskriftsvänligare version
Diskutera denna recensionen i vårt forum!