Albatron PX845PEV-800 Inledning Specifikationer I paketet Layout Ljudkort BIOS och överklockning Tester Slutsats

Ett enormt tack till Network Technical AB som bistod med produkten för recension.

Inledning

Albatron kommer nu med sitt första moderkort som når 800 MHz FSB. Något som
Albatron firar med att släppa PX845PEV-800-serien i begränsad upplaga, eller "Limited Edition Anniversary Mainboard" som tillverkaren själv väljer att kalla serien. Moderkortet är utrustat med de mest slipade OS-CON-kondensatorerna med den lägsta ESR (effektiva serieresistansen) för att kontrollera processorns spänningsstabilitet. I t.ex. switchade nätaggregat är det noga att kondensatorerna har ett lågt ESR-värde. Det är med andra ord ett riktigt flaggskepp från Albatron.

Till moderkortet har man valt att skicka med ett 4-kanaligt ljudkort. Ett ljudkort som bygger på en Cmedia-krets vid namn 8738. Enligt tillverkaren ska kortet vara ett "high-end"-ljudkort. Låt oss se vad ljudkortet och framförallt moderkortet, PX845PEV-800, går för.

Specifikationer

Låt oss ta en titt på vad Albatrons nya moderkortet har att erbjuda.

I min mening har Albatron kanske gjort sitt moderkort lite väl sparsmakat. Inget stöd för RAID eller FireWire (IEEE 1394) kanske går an, men att man inte har stöd för Serial ATA gör mig nästan bestört. Den som vill använda Serial ATA-diskar på sitt nya PX845PEV-800-kort får bestämt köpa sig ett separat kontrollerkort. En annan uppseendeväckande sak är att kortet inte har stöd för ATA133. Det är alltså inte nog med att man inte ska få ha snabba Serial ATA-diskar, nu ska inte heller de vanliga ATA133-diskarna få visa sin fulla kraft.

Kortet har för övrigt stöd för den relativt nya HyperThreading-tekniken, men den kanske mest intressanta punkten är moderkortets prestanda. Med en FSB (Front Side Bus) med stöd för 800/533/400MHz (en FSB på 800Mhz nås endast genom överklockning eller med en processor som klarar av 800Mhz).

En annan sak som hade varit önskvärd är dubbla BIOS-kretsar. Risken finns trots allt för fel vid flashning, och om olyckan är framme så är det mer än välkommet med en BIOS-krets i reserv.

I paketet

Albatron har pakat sitt moderkort i en stilren låda, med ett behändigt handtag, vit låda med text av blänkande silver. På baksidan står någonting som skulle kunna likna en dikt med inslag av billig marknadsföring.

Where Performance is Unprecedented
Were Outcomes are Reliable 
Where Connectivity is Seamless 
Where Quality is High And Where Value is Priceless
This is where function meets needs 
This is the PX845PEV-800 Mainboard
The PX845PEV-800 Mainboard 
~Fit to be owned~"

När man väl läst dikten och öppnat kartongen blir man först introducerad
för användarmanualen, drivrutinsskivan, IDE-kablarna och USB-kontakter. Om man lyfter på locket ligger stoltheten, moderkortet, där tillsammans med ljudkortet och en enkel installtionsguide.

Efter en utförlig kartläggning fann jag följande:

• 1st moderkort

• 1st ljudkort

• 1st bakpanel med 4 stycken USB 2.0/1.1-portar.

• 2st IDE-kablar (45cm)

• 1st FDD-kabel (65cm)

• 1st CD med drivrutiner för moderkortet och ljudkortet

• 1st installationsguide

• 1st manual till moderkortet

• 1st klistermärke med en ritning över moderkortet och dess jumper-inställningar

Inget utöver det vanliga bortsett från ljudkortet medföljer. IDE- och FDD-kablarna som skickas med är förvisso svarta och ganska eleganta, men det vore bra om Albatron tagit steget fullt ut och skickat med ett par runda kablar.

På CD-skivan hittar jag "Intel Chipset Software", "Intel Application accelerator", "3Com LAN Driver (WHQL)", "Cmedia Sound Card Driver", "Intel ICH4 USB 2.0 Driver", "Trend PC-Chillin 2002" och "Acrobat Reader 5.1". Drivrutinerna för nätverkskortet var jag tvungen att använda CD-skivan till eftersom Windows 2000 Professional inte på egen hand ville hitta lämpliga drivrutiner. Anti-virus-programmet "Trend PC-Cillin 2002" följer också med, men jag väljer att fortsätta använda min F-Secure-licens.

Moderkortet är svart, vilket gör det mer smakfull än den gamla klassiska
gröna PCBn. Nordbryggan har Albatron verkligen piggat upp, en blå LED-fläkt
snurrar ivrigt och ger moderkortet ett nästan futuristiskt utseende. Dessutom är den tillverkad i koppar som de flesta vi det här laget vet har hög värmekonduktivitet. Dessvärre är koppar tämligen tungt, men eftersom nordbryggans kylare inte är i samma storlek som processorkylarens är detta inget större problem. Längst till höger finner man den silvriga texten "Albatron 2003 Anniversary Special Edition PX845PEV-800" och Albtrons VDs signatur, stiligt och respektingivande. För att visa nordbryggans kylare "in-action" spelade jag in en kort filmsekvens som ni kan se här. För att se filmen krävs Quicktime.

Innan vi går vidare vill jag påpeka att det moderkort jag fick för recension var “kantstött” som du kan se på bilden. Eftersom inga ledbanor ser ut att vara skadade bör det inte påverka resultaten, men jag är inte 100% säker.

När jag väl börjar montera upptäcker jag till min fasa hur pass trång layout moderkortet har. Jag kan inte använda den första DIMM-platsen (närmast processorn) eftersom grafikkortets kylfläns blockerar. Det ska även nämnas att jag har en relativt stor kylare på grafikkortet, närmare bestämmt en Zalman ZM80A. Dessutom måste jag ansluta IDE-kablarna till moderkortet innan jag monterar grafikkortet eftersom grafikkortet annars täcker IDE-kontakterna. Det lustiga är att jag använder ett Albatron-grafikkort. Floppy-kontakten har man däremot placerat längst ned på moderkortet, vilket jag gör mig aningen förundrad. Eftersom jag, liksom många andra, har diskettstationen placerad strax under 5,25-platserna måste jag dra en bred floppy-kabel tvärs igenom chassit, vilket i sin tur stoppar upp luftflödet i mitt redan varma chassi.

Jag finner det synnerligen dumdristigt att försöka göra ett ATX-moderkort så pass smalt som PX845PEV-800 är, när det fortfarande måste sitta i ett ATX-anpassat chassi. Om tillverkaren väljer att göra ett ATX-kort är det, i mina ögon, lika bra att utnyttja hela ytan. Som bilden ovan avslöjar är det även osedvanligt trångt mellan grafikkort och nordbrygga.

För att spinna vidare på grafikkortet måste jag berömma Albatron för deras låsanordning på AGP-platsen. Ett stadigt lås som man enkelt låser genom att skjuta en spärr längs AGP-platsen. Det känns extra betryggande när man har en relativt tung kylfläns på grafikkortet.

Albatron PX845PEV-800 använder den gamla och beprövade Winbond-kretsen från 1998 som håller reda på systemets temperaturer, spänningar, och fläkthastigheter. Dessutom slussar kretsen trafiken till och från floppyn, COM-portar och PS2-kontakterna.

På bilden ovan till höger syns PX845-PEVs inbyggda 3com-krets vid namn 910-A01. Det är samma krets som sitter i t ex PX845PEV Pro.

Ljudkort

Som jag tidigare nämnt har Albatron skickat med ett ljudkort till sitt jubileumsmoderkort. Ljudkortet bygger på en Cmedia 8738-krets med stöd för 2- och 4-kanaligt ljud. Dessutom finns det stöd för C3DX-teknik, HRTF, DirectSound3D, Aureal A3D och EAX. Vi ska vika av på ett sidospår och kort gå igenom vad de olika teknikerna egentligen betyder. Det kan vara intressant att veta vad alla förkortningar betyder, inte minst när man står i butiken och läser baksidan på ljudkortskartonger. Vi börjar med EAX.

Ljud som du hör kan delas upp i två kategorier, direktljud och eko. Direktljud är den typen av ljud som kommer direkt från en ljudkälla, medan eko eller genljud är ljud som t ex studsat, t ex mot en vägg och därefter till ditt öra. Det är genljudet som EAX, som är utvecklat av Creative och brukar kallas 'Environmental Audio', försöker efterlikna. Ljudet blir olika beroende på rummets storlek, form och material. Nästan alla spel har lite eko som gör ljudet mer realistiskt.

Det finns olika sätt att simulera eko i spel på. Antingen kan man göra beräkningar på hur ljudvågorna kommer att studsa genom rummet och hur de olika ytorna påverkar ljudet. Som du säkert förstår är det en mödosam och krävande process för ett ljudkort. Däremot kan Aureal simulera detta till en viss del, upp till 60 reflektioner när som helst. Creative har däremot valt en annan väg. De har utvecklat en “eko-motor” och låter spelutvecklarna bestämma vilken typ av miljö användaren befinner sig i. Anledningen till att Creative valt den tekniken är att de tror att det ger utvecklarna större flexibilitet och mindre processorkrävande system.

För att göra EAX ännu mer lättanvänt för utvecklare har Creative skapat 26 olika ljudkategorier. För att vara exakt är det följande kategorier som finns Generic, Paddedcell, room, bathroom, livingroom, stoneroom, auditorium, concerthall, cave, arena, hangar, carpetedhallway, hallway, stonecorridor, alley, forest, city, mountains, quarry, plain, parkinglot, sewerpipe, underwater, drugged, dizzy och psychotic. Än så länge kan inte utvecklarna själva ändra storlek på dessa rum/utrymmen.

Det finns spel, däribland Unreal och Half-Life, som använder en egen “eko-motor” som gör alla beräkningar med hjälp av processorn med den förmånen att det fungerar med alla ljudkort. Dessvärre kommer inte deras “eko-motorer” i närheten av samma kvalité som t ex Creatives Live!-kort kan leverera.

Nästa funktion är HRTF som är en förkortning av Head Related Transfer Function. Det är egentligen ett matematiskt sätt att simulera den människliga hörseln. Det kanske låter lätt då vi bara har två öron, men ack så man kan bedra sig. HRFT beror på öronen, huvudet och skuldrornas position. Det gör att vår hjärna kan avgöra från vilken riktning ljudet kommer ifrån, men det räcker inte för att veta hur långt borta ljudkällan är. Det beräknar hjärnan med hjälp av återklangen/genljudet som reflekteras från t ex väggar och det ljud som kommer direkt till öronen. Med hjälp av att veta tidsförskjutningen för reflekterade ljud, kombinerade ljud osv når vänster eller höger öra.

Den sista funktion jag tänker gå in på är DirectSound3D. I september 1996 när DirectX 3 presenterades var Microsoft mäkta stolta över DirectSound3D, det nya 3D-ljudet. DirectSound3D, eller DS3D som förkortningen lyder, är ett paket av DirectSound API-anrop som använder ett 3D-plan för ljud istället för det klassiska “höger och vänster“ ljudet. DirectSound3D beräknar även automatiskt försvagningar som uppstår om ljudkällan är långt bort. Längre ned i 3D-ljudens kaninhål tänker jag inte ta er i den här recensionen.

Tillbaka till ljudkortet. Kort och gott skulle man kunna beskriva kortet som relativt välljudande. Det visar dock inte tillräckligt med kompetens för att jag ska vilja byta bort mitt Soundblaster-kort. Och frågan är om detta ljudkort som tillverkaren skröt om i sin pressrelease egentligen är så mycket bättre än det inbyggda kortet som sitter i t ex Abit BH7?

BIOS och överklockning

Till vänster ser vi Phoenix-BIOS grundläggande funktioner. Dvs inställning av klocka, datum, primära och sekundära IDE-kanaler. Om man flyttar till menyn åt höger kommer man till “Advanced” där man kan ställa boot-ordningen. Här gömmer sig även undermenyerna “Advanced BIOS Features”, “Advanced Chipset Features”, “PnP/PCI Configurations” och kanske allra mest intressant “Frequency/Voltage Control”.

Vi börjar med att utforska “Advanced BIOS Features”. Här kan man aktivera “Virus Warning”, som ger ifrån sig pip och ett varningsmedelande ifall någon/något försöker skriva i IDE-hårddiskens bootsektor. Här kan du även stänga av, slå på processorns L1- och L2-cache, ACPI och “Quick Power On Self Test”. Dessa funktioner är knappast nya inom moderkortssammanhang. Nästa undermeny i “Advanced”-menyn är “Advanced Chipset Features”. Här kan man justera minnenas CAS-latency, som kort och gott kan beskrivas som minnenas fördröjning/responstid. Detta är något som de flesta överklockare, och andra prestandamedvetna människor brukar vara ganska måna om.

Näst längst ned i “Advanced”-listan finner vi “PnP/PCI Configurations” som man egentligen aldrig behöver röra. Jag har själv bara behövt köra “reset” på ESCD (Extended System Configuration Data) en gång, dock inte på detta moderkortet. Och sist, men absolut inte minst, snarare roligast är “Frequency/Voltage Control”. Här kan man ställa spänningen till processorn, AGP-porten och DDR-minnena samt finputsa busshastigheten i 1-MHz-steg. Det går även att låsa AGP- och PCI-portarnas frekvens. Dessutom kan man ställa in busshastighetens förhållandet mellan processor och minnen. Det gör att man med en busshastighet på 150 MHz kan använda förhållandet 2.66X mellan minnen och processor och låta DDR400-minnena jobba.

Vi glömmer “Advanced”-menyn tillsvidare, och zappar vidare till “Peripherals”. Som bilden till vänster visar ser vi tre undermenyer, “INTEL OnChip IDE Device”, “INTEL OnChip PCI Device” samt “Onboard I/O Chip Setup”. Bortsett från undermenyerna finns det även möjlighet att stänga av det inbyggda nätverkskortet.

Nästa hållplats blir “Power”. Här kan man kontrollera ACPI och andra inställningar för hur man ska “väcka” datorn. Sista anhalten innan återställningsmenyn och avsluta är “HW Monitor” där man tydligt kan se system- och processortemperatur, fläktarnas varvtal och de aktuella spänningarna. Det går även att aktivera funktionen “Case Open Warning”, som larmar när chassit är öppet. Den sist nämnda funktionen kräver dock extrautrustning som Albatron inte valt att skicka med.

Vad ska man då i korta drag säga om Albatrons Phoenix-BIOS? Ja, det är lättnavigerat och gör sitt jobb. Kan inte vara så mycket bättre.

Tester

Processor: Intel P4 2,8 GHz
Moderkort: Abit BH7, Albatron PX845PEV- 800
Minnen: 1 st. 512 MB PC3200 (DDR400)
Grafikkort: Albatron GeForce 4 Ti4200 128 MB
Hårddisk: Seagate Barracuda V 80 GB

Operativsystem: Windows 2000 Professional
Grafikkortsdrivrtuiner: Detonator 43.45

Mycket prat om PX845PEV-800s överklockningsvänlighet och prestanda. Låt oss ta reda på om det bara är buffel och båg eller om det faktiskt stämmer. Som jag nämnde i min första moderkortsrecension, Abit BH7, fick jag låna en osedvanligt ovillig processor. Den totaltvägrade att gå över 3,25 GHz. Dessutom sätter mitt GeForce4 Ti4200 sina spår i resultaten då den kanske är den största flaskhalsen i systemet. I vilket fall som helst har jag gjort en del benchmarks. Jag har jämfört det med Abit BH7-kortet som jag provade sist på alla punkter förutom i speltestet, Unreal Tournament 2003.

Vi inleder starkt med de väldigt populära benchmark-programmen 3DMark2001 SE och 3DMark03.

Som diagrammet avslöjar tar Albatron-moderkortet täten när de får utnyttja DDR400-minnenas kapacitet, men kommer på efterkälken när de båda korten har sina standardinställningar.

Även här ligger Albatron PX845PEV-800 före sin konkurrent när det får använda DDR400 fullt ut, men klarar inte att stå emot med standardinställningarna.

Samma trend återupprepas även här i PCMark2002. PX845PEV-800 slår Abits BH7 på fingrarna då det har tillgång till högre minneshastighet, men förlorar på såväl CPU som Minne vid standardinställningarna.

För att få lite verklighet på tillvaron bestämde jag mig för att testa moderkortet i action-spelet Unreal Tournament 2003. Siffrorna är alltså den genomsnittliga FPS:en (Frames Per Second) i spelets demon. För övrigt hittar du dessa demon som jag kört under testet i din Unreal Tournament 2003-mapp.

Slutsats

Fördelar	Nackdelar
Överklockningsvänligt	Layouten
Nätverkskortet	Avsaknaden av SATA, FireWire och IDE-RAID
Priset