Abit BH7

Inledning
Specifikationer
Paketet
Layout
BIOS och överklockning
Tester
Slutsats


Tack till Abit som lånade ut produkten för recension.


11/4-2003 | Martin "redhat" Hedlund | redhat@64bits.se


Inledning

Jag tror inte Abit behöver någon introduktion efter ett antal år på marknaden. Många har säkert haft ett eget Abit-moderkort, eller i vart fall upplevt någon kompis Abit-kort. Idag ska vi se vad Abits P4-moderkort, BH7, går för.

BH7 är ett kort som rent prismässigt håller sig på en acceptabel nivå. Söker du bland webbutiker så bör du hitta kortet för ca 1000 kr, i den lokala datoraffären får du nog räkna med 100-200 kr extra. Men som vi alla vet behöver inte ett lågt pris utesluta bra kvalité och prestanda. Faktum är att Abit stoltserar med moderkortet som ett "Master of Over Clocking" på sin hemsida. Låt oss se om moderkortet lever upp till de förväntningarna.

Abit BH7 använder sig av Intels 845PE-chipset. Intels första chipset med stöd för HyperThreading (HT), en teknik som gör det möjligt för processorn att utföra flera komplexa instruktioner samtidigt. Till 845PE-chipset hör en MCH (Memory Controller Hub), 82845PE, med stöd för såväl 533- som 400 MHz systembuss och 1,5V AGP 4X. Vi ska inte heller glömma sydbryggan, ICH-kretsen (I/O Controller Hub) 82801DB, med stöd för t ex USB 2.0. För övrigt finns även LCI (LAN Connect Interface) tillgängligt. Nedför finner du en enkel och pedagogisk bild som illustrerar 845PE-chipset arkitektur (bilden är förövrigt hämtad från Intels hemsida). För dig som vi läsa mer om 845PE-chipset och alla dess funktioner hänvisar jag till Intels datablad.

Specifikationer

Pris  1000-1200 kr
Storlek ATX
Processorstöd Intel Pentium 4-processorer
Nordbrygga Intel 82845PE MCH 
Sydbrygga Intel 82801DB ICH4 
AGP-stöd 4X (1,5V)
PCI-platser 5 st.
Minnesplatser 3 st.
Minnesstandard DDR200/266/333
Maximal minneskapacitet 2 GB
IDE-standard  2 st. ATA 100/66/33*-kanaler
USB-portar  4 st.
USB-standard  1.1 och 2.0
Lediga fläktuttag (3-pin) 4 st. varav 3 st. övervakningsbara
Ljud  Ja, 6-kanaligt integrerat ljudkort.
Nätverk  Ja, 10/100 Mbit
RAID Nej.
Serial ATA Ja, Serial ATA 150.**
FireWire (IEEE 1394) Nej.
Övrigt Stöder HyperThreading Technology.

*Stöder endast 3 st. hårddiskar när Serial ATA (SATA) är aktiverat.

**Stöder endast Ultra DMA/ATA100 eller högre.

Med 6-kanaligt ljudkort, 10/100 Mbit nätverkskort och Serial ATA finns det inte mycket att klaga över. Abit BH7 står sig bra mot konkurrenterna rent funktionsmässigt, trots avsaknaden av FireWire (IEEE1394). Nätverkskortet har dessutom en WOL-funktion (Wake On LAN).

Förutom de tidigare listade funktionerna erbjuder BH7 också en S/PDIF-In-kontakt och en S/PDIF-Ut. S/PDIF står för Sony/Philips Digital Interface och är en sorts standard för ljudöverföring, något som finns på t ex DAT-spelare. Det fina med S/PDIF är att ingen analog omvandling sker, vilket skulle kunna försämra ljudkvalitén. Tyvärr har jag inte haft någon möjlighet att testa S/PDIF på detta moderkort då själv inte äger någon DAT-spelare eller liknande, som nyttjar tekniken.

Paketet

Kartongen sticker inte ut, den är väldigt snarlik andra Abit-kartonger. Så någon "love at first sight" är det inte att tala om. Hur som helst är det insidan som räknas. Nu sprättar jag upp lådan.

När man har köpt ett moderkort med sina surt sparade slantar vill man gärna ha ut så mycket som möjligt av det. Ett bra moderkort av hög kvalité och god prestanda är givetvis prio nummer ett, men kringutrustningen är också viktig. Låt oss se vad Abit har valt att skicka med, förutom en kartong med en wakeboard-åkare på.

I mina ögon en ganska tunn bestyckning, men man ska ha i åtanke att Abit kanske fått spara in på tillbehören för att hålla priset på en attraktiv nivå. Runda IDE-kablar hade vart uppskattat och något som jag hade kunnat betala 100 kr extra för. 

Layout

Ett moderkorts layout är oerhört viktigt. Jag har haft gamla moderkort vart mänskliga fingrar knappast hade kunnat byta COM-portens kabel utan att montera lös de andra komponenterna först. Layouten har även en viktig roll ur kylningssynpunkt. IDE-kontakterna bör t ex inte placeras så att luftflödet hindras, något som man på senare tid löst genom att använda runda kablar.

Abit har lagt sina IDE-kontakter på ett lite udda sätt. Som ni ser på bilden ovan till höger är kontakterna "liggande" på moderkortets långsida. Det fina med dessa kontakter är att kablarna inte står upp, som de gör med de traditionella kontakterna, utan stryker sig mot chassiplåten. Däremot är det förvånande att de inte gjort likadant med Floppy-kontakterna. Floppy-kontakterna är de svarta kontakterna som skymtar längst till höger i den högra bilden.

En dyster sak är att chipset inte kan leverera ATA 133.

I jämförelse med Albatrons PX845PEV-800-kort ser jag att detta är aningen bredare, vilket jag personligen tycker är trevligt då det blir lättare att installera komponenterna.

På nordbryggan sitter en vanlig passiv aluminiumfläns. Inget märke med företagslogo eller skryt om någon revolutionär teknik. Eftersom jag är person som föredrar tysta system, är den passiva flänsen varmt välkommen (om ni förstår ordvitsen). Skämt å sido, efter att ha pressat musten ur systemet i diverse benchmark-program blir inte nordbryggans kylfläns speciellt varm. Det finns alltså inget behov av en surrande fläkt.

På AGP-platsen, som förövrigt stöder 4X AGP, har ett lås för grafikkort som gör att kortet inte hoppar ur sin plats. För mig som använder den tunga kylaren Zalman ZM80A-HP på mitt grafikkort känns det bra att det finns någonting annat än skruven i chassit som håller fast grafikkortet. Dessvärre ligger PCI-plasten under alldeles för tätt in på AGP-platsen så det finns inte en chans att jag skulle kunna använda den. En besvikelse är också att man inte kan utnyttja 8X AGP, eftersom chipset sätter punkt för det.

Kortet har 5 st. PCI-platser vilket torde räcka gott och väl om man använder sig utav det inbyggda ljud- och nätverks-kortet.

En annan sak som man upptäcker när man granskar moderkortet är avsaknaden av en dubbel BIOS-upplaga. Vid fel-flashning är det alldeles förträffligt med ett back-up BIOS. Det går visserligen att köpa ny BIOS-krets eller använda sig av BIOS Savior som tidigare testat här på 64bits.

Som jag tidigare nämnt finns det ett inbyggt 6-kanaligt ljudkort. På bilden till höger ser ni RealTek ALC650-kretsen en AC97 v2.2-krets (Audio Codec '97). I och med v2.2 finns det även stöd för 24-bitars S/PDIF-In och S/PDIF-Ut som jag förklarade tidigare i recensionen. Drivrutiner till ljudkortet finns, inte helt oväntat, på CD-skivan med drivrutiner. Man behöver inte förvänta sig underverk av ett integrerat ljudkort, men sanningen är den att det låter ganska bra, och inställningsmöjligheterna är många.

På bilden till vänster ser ni anledningen till att Abit valt att skicka med en I/O-plåt. Här trängs skrivar- , COM- och USB-portar tillsammans med LAN- och audio-kontakter.


Realteks RTL8101L-krets (vänstra bilden) är den komponent som sköter all LAN-trafik förutsatt att man använder moderkortets inbyggda nätverkskort. Realteks krets har stöd för ACPI (mer om det senare), Wake-On-LAN (med support för fyra WOL-signler, hög aktivitet, låg aktivitet, positiv puls och negativ puls), Full Duplex Flow Control (IEEE 802.3x) med mera.

Längst ned i högra hörnet på den högra bilden syns Winbonds W83627HF-krets. Det är det lilla chipet som håller reda på floppyn, COM-portar, mus/tangentbord samt eventuella MIDI-, spel- och SPP/EPP/ECP-portar. Dessutom har Winbond integrerat W83782D-kretsens vilket bland annat inkluderar 3 temperatur sensorer, 9 spänningsövervakare och 3 ingångar för fläkthastighet. Trots det är W83627HF-kretsen inte ny på marknaden. Redan 21 december 1998 kunde man läsa om "Winbond Debuts New LPC I/O for the Next Generation PCs" på tillverkarens hemsida. Något som kan tolkas som att kretsen gör sitt jobb, varken mer eller mindre.

Till Winbond-kretsen följer programmet "Winbond Hardware Doctor Utility" med. Programmet är till för att kontrollera datorns CPU- och system-temperaturer samt systemets fläkthastigheter och spänningsnivåer. Om olyckan är framme visas ett varningsmeddelande som talar om vad som är fel och ger en rad alternativ. Du kan välja att ignorera felet (varningsmeddelandet kommer då tillbaka ifall felet återstår), avaktivera övervakningen av den aktuella komponenten eller stänga av datorn. Du kan givetvis själv ställa in när larmet ska gå igång. Något som jag tycker saknas är en funktion som automatiskt stänger ned systemet efter en viss tid om användaren inte valt ett alternativ. En sådan sak är speciellt uppskattad om nätterna då man ligger och sover, ovetande om att en fläkt har stannat.

På samma bild syns även placering av ATX-spänningsmatningen, floppy-kontakten och de tre DIMM-socklarna. Abit har tänkt till och placerat DIMM-socklarna tillräckligt långt från AGP-porten så att även jag med en stor Zalman-kylare på grafikkortet kan utnyttja den alla DIMM-platser.

På den högra bilden ser vi moderkortets sydbrygga, och längst ned till höger om PCI-platserna ser vi Phoenix-BIOS i egen hög person. På höger sida om sydbryggan ser man ett litet svart chip. Det chipet heter Marvell 88i8030 och är en Serial ATA-brygga. Den konverterar PATA (Parallel ATA) till SATA (Serial ATA). Kretsen använder den senaste PHY-tekniken inom SATA som stöder första generationens SATA-standard på 1,5 Gigabits per sekund, och är påbyggnadsbar till nästa generations SATA-diskar på 3,0 Gbps, PhaseII. Det finns även något som kallas för SSC, Spread Spectrum Clocking som sänker EMI-värdena. EMI är en förkortning av Electro-Magnetic Interference som på svenska kan beskrivas som elektromagnetiska störningar.

Överlag verkar moderkortets layout väldigt genomarbetat. Tillverkaren har förmodligen monterat komponenter av och an, för att se hur man bör utforma kortet. Det är ingen totalomvandling från tidigare moderkort, men det kändes lätt att montera komponenterna trots tjocka norrlandfingrar.

BIOS och överklockning

Abit använder sig av det ganska vanliga AwardBIOS från Pheonix. Dessutom använder man Abits "SoftMenu III", något som överklockaren känner igen som "Frequency/Voltage Control". Det är egentligen samma sak, i alla fall rent utseendemässigt. Här kan man ändra processorns FSB (Front Side Bus), PCI- och AGP-portens klockfrekvens samt CPU-, DRAM- och AGP-spänning. Därtill kan man låsa PCI-bussen, vilket kan vara bra vid överklockning.

Om man är en lycko-ost som råkar ha en processor utan multipellåsning finns det även möjlighet att ändra multipeln. Jag hade dock inte möjlighet att testa moderkortet med annat än en multipellåst P4-processor på 2,8 GHz.

Systembussen går att ändra med 1 MHz- steg mellan 100- och 250 MHz.

På den högra bilden syns "SoftMenu III". Ett verktyg som ni säkert känner igen sedan tidigare. Jag låter bilderna ovanför tala för sig själva.

I "Advanced BIOS Features" kan man bland annat ställa vilken ordning floppy, hårddiskar och CD-ROM ska bootas upp i. I den andra bilden visas "Advanced Chipset Features" vart man kan ställa minnenas latency, som i kort drag är minnenas fördröjning. På bilden har minnena sina standardinställningar.

På "Standard CMOS Features" finner man alla grundläggande inställningar till exempel datuminställningar. På den andra bilden har vi "Power Management Setup" vart man kan ställa alla ACIP-inställningar (mer om det längre ned). Här finns även "WakeUp"-funktioner. Om man aktiverar WakeUp by PME# of PCI kommer systemet att vakna om den får trafik på det inbyggda nätverkskortet eller ett PCI-kort. "WakeUp by Ring" väcker systemet när någon "ringer" till datorn. Det går också att ha "WakeUp by Alarm" där du kan ställa in vilket datum och vilken tid datorn ska starta.

"PC Health Status" är ypperlig ifall man vill övervaka systemets temperatur och fläktarnas varv. Men även ett bra skydd mot t ex överhettning då man kan ställa in att systemet stängs av vid en viss processortemperatur.

Därutöver finns det ett "Write Protect" Anti-virus-skydd, något som jag tror praktiskt taget alla moderkort släppta sedan 486-tiden har. Den gör egentligen ingenting annat än att varna innan något nytt skrivs in i boot-sektorn. Samt ACPI (Advanced Configuration Power Interface) som är utvecklat av Compaq, Intel, Microsoft, Phoenix och Toshiba som gör att man direkt från operativsystemet (Windows) kan styra t ex strömsparningsfunktioner. Man har inte byggt ACPI från grunden, utan det är snarare en vidare utveckling av redan befintliga system. Givetvis finns även DMI-stöd (Desktop Management Interface) på moderkortet som är en standard för hantering av komponenter i en PC. När jag väl talar om några av de mest vedertagna funktionerna så kan jag passa på att upplysa er om att det även finns stöd för Plug-and-Play.

Tester

Processor: Intel P4 2,8 GHz
Moderkort: Abit BH7, Albatron PX845PEV-800
Minnen: 1 st. 512 MB PC3200 (DDR400)
Grafikkort: Albatron GeForce 4 Ti4200 128 MB
Hårddisk: Seagate Barracuda V 80 GB

Operativsystem: Windows 2000 Professional

Överklockningen kan ses som ganska misslyckad, då processorn klarade förvånansvärt lite. Vid en klockfrekvens på 3,36 GHz kunde jag starta datorn, men den klarade inte av att dra igång operativsystemet. Hur som helst ger det dig kanske en föraning om vad moderkortet går för. Jag valde att inte överklocka grafikkortet under testen. Dels på grund av den passiva kylningen och dels grafikkortet hur som helst skulle bli flaskhalsen i systemet. Resultaten hade förmodligen blivit helt annorlunda med ett "top-of-the-line"-grafikkort, med den allra senaste spjutspetstekniken. Nåja, medan jag och många av er drömmer vidare om ett nytt värstinggrafikkort kan vi ta en titt på testerna.

Jag har valt att testa moderkortet i 3DMark2001 SE, 3DMark03, PCMark2002 och SiSoftware Sandra 2003. Vi börjar starkt med 3DMark2001 SE och nya 3DMark03. Program som kör väldigt tung 3D-hantering, något som även krävs av systemet vid spel. Anledningen till att poängen inte rusar iväg är som sagt grafikkortets fel. Hur som helst ser vi att Abit BH7 marginellt ligger före Albatron PX845PEV-800 i 3DMark2001 utan överklockning.


 

Här ser vi att Abit BH7 plockar hem "Minnes"-segern, men förlorar när det kommer till processorn (CPU). Albatron vinner dock med en högst marginell skillnad.


 

Och sist, men inte minst, SiSoftware Sandra 2003. Här har jag testat minnenas hastigheter. Vi ser att Abit BH7 ligger steget före även här, så länge korten inte är överklockade. Moderkortet vinner på såväl Integer som Float, en vinst på 25- respektive 38-poäng.

Vad ska man då säga om testerna? Tja, för 1000 svenska kronor får man leta länge innan man hittar ett bättre presterande P4-moderkort.

Slutsats

Abit imponerar starkt. Först när jag fick kortet var jag lite skeptisk, ett till utseendet grönt och tråkigt moderkort utan "flashiga" nordbryggekylare eller andra estetiska dragplåster. Men när man väl stängt in moderkortet i chassit och startar upp maskinen så ändras uppfattningen. Abit BH7 är ett kompetent moderkort med de mest nödvändiga funktionerna och god prestanda. Abit har lyckats göra BH7 till ett av marknadens mest prisvärda kort. Är du ute efter ett Celeron- eller P4-system som inte kostar skjortan så är BH7 ett väldigt hett tips.

Det finns inte så mycket annat att klaga på än att kortet ser lite tråkigt ut. Nu förtiden när chassin med fönster är vardagsmat är det trevligt med ett snyggt moderkort. Personligen tycker jag inte det spelar någon större roll då jag gömmer mitt chassi i skrivbordsskåpet.

Fördelar Nackdelar
Priset Tråkig färg/design?
Fin Layout  
God prestanda  



11/4-2003 | Martin "redhat" Hedlund | redhat@64bits.se