Asono Opus

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Spelaren
Ljudkvalitén
Användning
Slutsats

Tack till Asono som gjorde denna recension möjlig.


03/01-05 | Niclas Alfinson | nizenco alfakrull 64bits.se


Inledning

För ungefär två månader sedan tog vi oss en titt på en lite udda MP3-spelare från det norska företaget Asono. Spelaren som hette Asono 250f stod ut en hel del från mängde, bland annat genom att vara både liten, och ha en riktig färgskärm. Nu har Asono återigen bistått med en MP3-spelare av det lite udda slaget, Asono Opus. Det speciella med den här spelaren är bland annat en karaokefunktion, ja ni läste rätt, karaoke. Naturligtvis tilltalar det här inte alla personer och det har Asono tagit till sig genom att göra Opus till den officiella Idol 2004-spelaren. De som är intresserade av det programmet bör rimligtvis sjunga över normalbegåvningen (vissa skräckexempel på det motsatta finns dock), och därigenom borde de också se karaokefunktionen som något intressant.

Men naturligtvis är karaokefunktionen inte den enda intressanta funktionen på Asono Opus, läs vidare för att få en full redogörelse av denna lite udda skapelse.

Specifikationer

I tabellen nedan hittar ni en sammanställning av specifikationerna för Asono Opus.

Storlek 65,7 x 50,0 x 18,5 mm (LxBxH).
Vikt 56 gram (batteri inkluderat).
Lagringskapacitet 256 MB och 512 MB.
Stöd för MP3 (8 - 320 Kbps) och WMA (32 – 192 Kbps).
Batteri Inbyggt 720 mAh.
Batteritid Över 35 timmar.
Överföring USB 1.1.
Upplösning på skärmen 128 x 128-pixlar.
Uteffekt 15 mW + 15 mW (vänster respektive höger kanal).
Övrigt Line-in (ljudingång, spelar in MP3 i 8 - 224 Kbps), bakgrundsbelyst LCD (7 valbara färger), mikrofon (diktafon) och karaokefunktion.
Rekommenderade priser 2395 och 2995 SEK (256 och 512 MB) med moms.

Som ni kan se är spelaren både relativt tung och relativt stor rent fysiskt. Om vi jämför med Asono 250f väger Opus mer än dubbelt så mycket (25 mot 56 gram). Även andra konkurrenter har både mindre och lättare spelare, faktum är att både Niob NB-110 (46 gram) och JOS MP-400 (36 gram) väger mindre än Opus, å andra sidan är den lättare än Krinor Monolith MX-7010 (65 gram). Nu är dock ingen av dessa spelare någon stor och klumpig enhet, men skillnaden i vikt, procentuellt sett, är ganska stor.

På bilden nedan ser ni att Opus är relativt bred, i jämförelse med JOS MP-400 ser den riktigt stor ut. Men det är snarare ett bevis på att MP-400 är liten än att Opus är stor. Spelaren längst till vänster är Asono Eight (recension kommer inom kort), och i jämförelse med den ser Opus inte allt för stor ut. Dock är båda Asono-spelarna betydligt större än JOS MP-400, men tänk på att Eight använder sig av AAA-batterier, och Opus har en batteritid på 35 timmar, och en betydligt större display.

En av anledningarna till Opus väger mer än många av sina konkurrenter är att man har valt att trycka in många olika funktioner, tillsammans med en stor skärm och en enorm batteritid. Det sista är något utöver det vanliga, enligt specifikationerna skall spelaren kunna spela upp musik konstant i över 35 timmar! Detta är nästan dubbelt så mycket som flertalet andra spelare är specificerade till.

Något annat mycket intressant rent specifikationsmässigt är displayen, för det första är den inte av OLED-typ som de flesta andra tillverkare använder till sina spelare, dessutom har den en upplösning på hela 128 x 128 pixlar, betydligt mer än många andra. I jämförelse kan vi nämna att JOS MP-400 har en upplösning på ynkliga 96 x 36 pixlar och Niob NB-110 128 x 64 pixlar. Asono Opus har alltså både den fysiskt största skärmen bland de spelare vi testat och den med högst upplösning.

Uteffekten på 15 mW per kanal placerar Opus i mellansegmentet. Den absolut vanligaste uteffeten på spelare idag är 13 mW per kanal, och det räcker mer än gott till de flesta användare. Men det finns naturligtvis undantag, JOS MP-400 har enbart 10 mW per kanal vilket är på gränsen till acceptabelt, medan Niob NB-110 ligger i andra änden av skalan med hela 30 mW, alltså betydligt mer än vad de allra flesta behöver. Opus med sina 15 mW ligger alltså bra till, även om de inte på länga vägar är marknadsledande på den här punkten.

Några saker vi däremot saknar är stöd för det snabbare USB-gränssnittet, USB 2.0, stöd för spellistor och till viss del även stöd för OGG Vorbis-formatet. Som det är nu ligger överföringen till och från spelaren på något under 1 MB/s vilket i vissa lägen känns lite väl långsamt, till exempel JOS MP-400 klarar ungefär 3,5 MB/s, alltså en betydande skillnad. Att spelaren inte heller stödjer spellistor kan i vissa fall vara begränsande. Men med ett minne på 256 eller 512 MB är det inget större problem, det är främst när minnesmängden börjar närma sig 1GB och uppåt som det börjar bli riktigt användbart med spellistor. Att spelaren inte heller stödjer OGG Vorbis-formatet kommer säkerligen vara ett irritationsmoment för många, även om det för den stora massan inte kommer ha någon större betydelse (precis som med spellistorna).

I förpackningen

Förpackningen som spelaren levereras i ser ganska ordinär ut. Grunddesignen är exakt likadan som lådan till Asono 250f använde sig av, ljusblå bakgrundsfärg med en bild på spelaren ovanpå. Något som får lådan att stå ut något är Idol-märket nere i det högra hörnet, i övrigt är det inget speciellt med den. Inuti förpackningen är spelaren och tillbehören fint förpackade i olika fack vilket gör att inget tar skada under frakten.

Det som återfinns i förpackningen är följande:

Som ni kan se är tillbehören ganska många till antalet och spelaren ser därigenom ganska påkostad ut. Tyvärr är de medföljande hörsnäckorna av den gamla vanliga billiga typen, vilket drar ner kvalitetskänslan en del. Problemet är att bättre hörsnäckor resulterar i ett högre pris, och de flesta konsumenter bryr sig inte om vilka hörsnäckor man får med, och då leder det högre priset till att spelaren ser dyr ut gentemot konkurrenterna.

Alla kablar man kan tänkas behöva när man använder spelaren medföljer naturligtvis. Tyvärr är dessa inte av så kallad jojo-typ (att kabeln är upprullad på en fjädrande rulle) som vi har sett hos flertalet andra MP3-spelare. Vi ser också att det förutom halsbandet medföljer ett så kallat fingerband. Det är egentligen bara en liten mindre ögla man kan fästa i spelaren så att man kan bära den något säkrare i handen, än när man bara håller runt den glatta kroppen.

På CD-skivan hittar vi drivrutiner till äldre operativsystem och programmet Voka Pro Editor. Det sistnämnda är till för att göra egna textfiler till sin musik så man kan se själva sångtexten i spelarens display samtidigt som man hör musiken.

Den tryckta manualen som medföljer är ovanligt välskriven och tjock för att medfölja en MP3-spelare. Till de flesta andra spelare får man vara glad om man ens får med ett A4-papper med de mest grundläggande instruktionerna, än mindre en manual av det här slaget. Manualen är tyvärr enbart skriven på engelska (en nordisk manual är under produktion) men till varje text finns också en illustrativ bild vilket bör hjälpa dem med språkliga hinder på traven. I övrigt återfinns allt i manualen man kan tänkas behöva, förutom en kort sammanställning av vad alla knapparna gör i olika lägen. Som det är nu är detta utspritt på flera olika ställen i manualen.

Spelaren

Asono Opus har ett litet udda utseende. De flesta andra spelare på marknaden har en rektangulär form, Opus är nästan helt kvadratisk. Troligen beror detta delvis på den stora displayen, som även den har en kvadratisk form. Men som vi har sett tidigare är inte udda form samma sak som att den känns obekväm och ohanterbar i handen. Niob NB-110 är en av de spelare som har legat bäst i handen, trots sitt mycket ovanliga utseende, samma sak gäller med Opus. Rektangulära spelare har man fått hålla nästan som en pistol, medan Opus hålls ungefär som en telefon, vilket är mycket behändigare.

På framsidan av spelaren hittar vi inga knappar och reglage över huvud taget. Det enda som återfinns här är displayen och mikrofonen längst upp i det högra hörnet. Om vi vänder på spelaren och tittar på baksidan är det i princip lika rent där, det enda utav vikt här är reset-knappen i det nedre högra hörnet. Det rena utseendet gör att Opus ser mycket elegant och stilren ut. Vi har tidigare sett en del skräckexempel med knappar och reglage överallt på framsidan vilket ger ett mycket rörigt första intryck av spelaren.

Alla knappar, reglage och portar återfinns alltså på spelarens sidor. I spelarens botten sitter miniUSB-kontakten bakom ett plastskydd. I toppen återfinns resten av portarna, hörlurs- och linjeingången. Dessa har dock inga skydd över sig vilket gör att damm och liknande enkelt kan ta sig in i dem. Men det är inget större problem, dels för att hörlursingången används i princip hela tiden, och dels för att dessa kontakter inte är lika känsliga för damm som USB-kontakter.

Det reglage som man kommer använda mest är det som sitter i spelarens övre högra hörn. Att förklara reglagets utformning är relativt svår, men i princip är det ett hjul med stop som man kan rulla på, men också trycka in och därigenom använda som knapp. Med hjälp av detta reglage sätter man på och stänger av spelaren, genom att trycka in den i någon sekund, byta låtar, genom att rulla på den åt ena hållet snabbt, spola fram och tillbaka i låtar, genom att rulla hjulet fram eller tillbaka och sedan hålla fast den i det läget. Dessutom används reglaget till all navigering i menyn, så med andra ord har den samma funktion som de joysticks som återfinns på andra MP3-spelare.

Utöver det här reglaget finns ytterligare fem olika knappar på spelaren. Två av dessa sitter på spelarens högra kant, två på dess vänstra och den sista i spelarens övre vänstra hörn. Knappen längst ner på vänsterkanten används för att slå på och av knapplåset, knappen precis ovanför används till att höja och sänka volymen och knappen uppe i det vänstra hörnet används för att starta och stoppa en inspelning. På högersidan återfinns knapparna för att komma in i menyn, ändra equalizer-inställningar, växla mellan spelarens olika funktioner (dessa sköts med den nedersta knappen), komma in i karaokeläget och ändra dess inställningar och att komma in i filläget där man kan ta bort filer, växla mappar och mycket mera (dessa funktioner sköts med den översta knappen).

Displayen som spelaren använder är som sagt både stor och högupplöst. Men något annat intressant med den är att man kan byta färg på bakgrundsbelysningen. Totalt finns det sju olika färger att välja mellan, vit, turkos, magenta, gul, blå, grön och röd. Dock så klarar displayen enbart åt att visa olika grånyanser och inte två olika färger samtidigt, som de spelare med OLED-displayer gör. Å andra sidan, nu när många tillverkare använder sig av OLED-displayer gör det att Opus står ut bland mängden när de använder sig av en bakgrundsbelyst display, och att skilja sig från mängden är nog så viktigt på MP3-spelarmarknaden med sina hundratals olika modeller och tillverkare.

Menysystemet är uppbyggt av ikoner, när man trycker på en ikon kommer det upp en ny ruta med ikoner och så vidare. I andra menysystem som också använt sig av ikoner har detta enbart varit i det yttersta läget av menyn, när man har gått in i undermenyer har allting istället varit uppbyggt kring listor. Vilket man föredrar är upp till var och en, men menysystemet på Asono Opus fungerar riktigt bra. Och på grund av sin högupplösta display blir allt mycket tydligt vilket gör det hela ännu enklare. Språket i menyn finns tyvärr enbart på engelska, men till skillnad från andra spelare (bland annat JOS MP-400) finns det inte massa språkliga fel i menyn vilket ger ett mycket mer seriöst intryck.

Ljudkvalitén

Asono Opus låter med de medföljande hörsnäckorna precis som vilken annan MP3-spelare som helst, men det beror troligen på att de medföljande hörsnäckorna är lika dåliga som hos alla andra. Om vi istället väljer att använda ett par andra snäckor (de som medföljer Ipod 4G) eller ett par ännu bättre hörlurar börjar vi kunna höra en skillnad, Opus låter faktiskt riktigt bra, betydligt bättre än JOS MP-400, och helt i klass med Monolit MX-7010. Däremot hamnar den något efter Niob NB-110. Med detta inte sagt att JOS MP-400 låter dåligt, utan snarare att de andra spelarna låter utomordentligt bra. Men som redan nämnts, de medföljande hörsnäckorna är gräsliga, och för de som vill få ut det mesta ur sin spelare gör bäst i att införskaffa ett par riktiga hörsnäckor eller hörlurar. Tack vare sin någorlunda okej uteffekt på 15 mW bör man inte stöta på några problem med ett par större hörlurar av bra kvalité.

Om man känner för att finputsa ljudet något har man med Opus stora möjligheter till det. Totalt finns det sex olika förinställda equalizer-lägen, normal, classic, live, pop, rock och jazz. Utöver det finns det naturligtvis ett läge där man själv kan justera equalizern efter eget behov. Denna är också den mest avancerade vi sett hitintills på en MP3-spelare, totalt finns det 22 olika band man själv kan justera från – 6 dB till + 6dB, från 80 Hz upp till 22 KHz, med andra ord är inställningsmöjligheterna i det närmaste oändliga (13^22 = 3211838877954855105157369 stycken…). Utöver detta finns det ytterligare tre inställningar, ”Oche-3D”, bas och diskant som man kan leka med. Så för dem som gillar att själva finjustera ljudet kommer att falla pladask Asono Opus möjligheter.

Användning

Att använda Asono Opus känns till en början lite udda, dels på grund av den nästan helt rektangulära formen, men också tack vare hanteringen av den. Reglaget man använder mest sitter uppe i det högra hörnet och sköts enklast med vänster pekfinger, eller höger tumme. Detta fungerar mycket smidigt när man väl vant sig, för undertecknade tog det ett tag eftersom de flesta andra spelare på marknaden skall hållas på ett helt annat sätt. Om spelaren placeras i vänsterhanden når man alla knappar och reglage mycket enkelt med hjälp av tummen, pekfingret och långfingret, i högerhanden blir det något krångligare eftersom tummen måste användas för alla reglage och knappar på högersidan. Men en fördel är att man aldrig döljer spelarens skärm med handen, man ser med andra ord alltid vad man håller på med. Det är med andra ord inga som helst problem att höja eller sänka volymen, ändra equalizerinställningar, eller något annat, oavsett vilken hand man håller spelaren i.

Trots spelarens vikt och storlek är det inga problem att ha den runt halsen vid fysiska aktiviteter. Man märker dock av den mer än andra spelare, men det blir aldrig jobbigt att ha den på sig. Enda gången den kan kännas något otymplig är vid längre joggingturer, men i övrigt är det aldrig några problem. Något som däremot kan kännas jobbigt i vissa lägen är att halsbandet och hörlurarna inte är integrerade i varandra, man får alltså en mindre kabelhärva runt halsen vilket inte är trevligt. Fördelen är däremot att man lättare kan byta ut hörsnäckorna mot ett par bättre men ändå ha kvar möjligheten att hänga spelaren runt halsen.

Den specificerade batteritiden på över 35 timmar var vi mycket skeptiska till, framförallt när vi såg att batterikapaciteten enbart var 720 mAh vilket inte är mycket mer än andra spelare. Men enligt våra mätningar är den inte allt för långt ifrån sanningen, vi uppmätte ungefär 34 timmar av konstant drift, alltså nästan precis vad Asono utlovade vilket är ett helt otroligt resultat! Vi testade som brukligt batteritiden genom att sätta en och samma låt som upprepades till spelaren helt enkelt la av.

Som sagt är spelaren uppbyggd kring ett blankt vitt plasthölje med ett stort plexifönster på framsidan. På grund av att spelaren är så pass blank håller den effektivt borta smuts, men problemet är att fingeravtryck syns mycket tydligt på det plexifönster som finns på framsidan. Nu är dessa mycket lätta att ta bort, det är bara till att gnugga spelaren lite lätt mot något tyg så försvinner de med en gång. Vi har sett betydligt värre fall (till exempel JOS MP-130) som varit i princip omöjliga att hålla rena och rengöra.

Karaokefunktionen är mycket enkel att använda. Det enda man behöver göra är att gå in i menyn och aktivera den. Man har dessutom valt att placera alla karaokerelaterade inställningar i en egen meny, som man dessutom har tilldelat en egen knapp på spelaren. I denna meny kan man göra flera olika inställningar som till exempel slå av och på låttexter (om man har lagt in dessa), höja och sänka känsligheten för mikrofonen och mycket mera.

Eftersom spelaren är den officiella Idol-spelaren kan man på Idols hemsida ladda ner musik som har textning redan inlagda, vilket gör karaoken mycket roligare och enklare. Men om man själv vill lägga till text till redan befintlig musik går det bra med hjälp av det medföljande programmet Voka Pro Editor. Om man inte har lust att lägga in låttexter kan man använda karaokefunktionen ändå, fast då får man naturligtvis klara sig utan låttexten. Men något tråkigt med karaokefunktionen är att det blir problematiskt om man vill sjunga tillsammans med någon. För det första måste man dela hörsnäckorna med någon, och för det andra måste båda komma tillräckligt nära mikrofonen. Men för dem som gillar att sjunga, och höra sig själv sjunga samtidigt som man lyssnar på originalartisten, är den här funktionen ypperlig.

Att koppla in Asono Opus till datorn är inget större problem. Men något vi saknas är att den inte har någon inbyggd USB-port, utan man måste använda sig av en kabel. Detta leder till att man inte kan nytta spelaren som ett dataminne lika enkelt eftersom man alltid måste bära med sig kabeln. Men när man väl har kopplat in spelaren till datorn hittar alla moderna operativsystem den automatiskt och man kan enkelt dra och släppa filer till den, vilket är mycket smidigt. Tyvärr är spelaren som redan nämnts inte utrustad med det nyare USB 2.0-gränssnittet vilket gör att det tar ungefär fem minuter att fylla spelaren med musik. Det är inte en allt för lång tid, även om det i vissa lägen kan kännas som en evighet.

Radiofunktionen i spelaren är enkelt att använda och det går snabbt att lägga till sina favoritkanaler på fasta platser. Mottagningen är ungefär likvärdig med alla andra spelare vi testat, varken bättre eller sämre.

Två andra mycket intressanta funktioner är klocka och kalender. Klockan är mycket välkomnande och vi kan inte förstå varför inte alla tillverkare väljer att implementera en sådan i sin spelare. Att dessutom Opus har en stor display gör att det inte blir trångt att placera ut klockan på displayen. Kalendern är dock ganska meningslös eftersom man inte kan skriva in något där, utan enbart ser datum, dag, år och så vidare.

Slutsats

Asono Opus är en mycket intressant produkt med flera helt unika lösningar och många fördelar. Att den är officiell Idol-spelare kommer till exempel göra att många blir intresserade av den, men detta är inget att hänga upp sig över. Men den inbyggda karaokefunktionen är något mycket unikt, och även en ganska rolig funktion. Att kunna lyssna på en låt, och samtidigt nynna med och höra sig själv i hörsnäckorna har sina nöjen, även om man inte är någon sångtalang.

Men karaokefunktionen är inte det enda unika med den här produkten. Det inbyggda batteriet klarar hela 34 timmar på en laddning vilket är det klart bäst vi sett, de flesta konkurrenter ligger på runt 20-25 timmar, en markant skillnad. Skärmen är även den mycket trevlig, med sina 128 x 128-pixlar får man plats med mycket information samtidigt (och självklart även klocka) utan att det blir plottrigt och rörigt.

Utseendet på spelaren kan göra att många ryggar tillbaka. Men vi tycker att den ser stilren ut, och tillsammans med sin kvadratiska form och placering av knappar blir den väldigt lätthanterlig. Det är betydligt lättare att komma åt alla knappar och styra Opus än till exempel JOS MP-400 som har den mer reguljära rektangulära formen.

Tyvärr finns det en del nackdelar med Opus, en är vikten och en annan är storleken. Den väger betydligt mer än sina konkurrenter, och lägger man JOS MP-400 bredvid den är skillnaden i fysisk storlek påtagande. Något annat vi också saknar är en inbyggd USB-kontakt. Nu när spelaren är så pass stor som den faktiskt är, tycker vi det är konstigt att man inte lyckats att bygga in en riktigt USB-kontakt.

För att summera det ytterligare så är Asono Opus ett utmärkt val för dem som inte är ute efter den absolut minsta MP3-spelaren på marknaden. Den har en otrolig batterikapacitet, stor display, bra ljudkvalité och många intressanta funktioner. Men tyvärr kostar den något mer än sina likvärdiga konkurrenter, och den är också relativt svår att få tag på i Sverige.

Fördelar Nackdelar
Batteritiden Storleken
Skärmen Vikten
Lättnavigerad Ingen inbyggd USB-kontakt
Ljudkvalitén



03/01-05 | Niclas Alfinson | nizenco alfakrull 64bits.se