ASUS P5AD2-E Premium

Inledning
Specifikationer
AI Proactive
I förpackningen
Layout & integrerade funktioner
BIOS, stabilitet & överklockning
Prestandatester
Slutsats

Tack till ASUS som gjorde denna recension möjlig.


21/01-05 | Niclas Alfinson | niclas alfakrull 64bits punkt se


Inledning

För några dagar sedan gjorde vi en recension på ABIT Fatal1ty AA8XE. Detta moderkort var avsett för dem som gillar att leka med inställningar och att överklocka. Men ABIT är naturligtvis inte ensamma om att lansera ett 925XE-moderkort, ytterligare en producent som har gjort det är ASUS. Deras moderkort som vi idag skall utvärdera heter P5AD2-E Premium och skiljer sig väldigt mycket från ABIT-kortet, trots att de båda bygger på samma kretsuppsättning.

Istället för extrem överklockning och kylningar har ASUS valt att ta fram ett finessrikt moderkort med allt man kan tänkas behöva. Vi hittar inte mindre än tre nätverkanslutningar på moderkortet, varav en är en trådlös sådan! Utöver det återfinns också hela åtta stycken SATA-portar, den snabbaste Firewire-standarden på marknaden och mycket mera!

Är detta moderkortet alla Intel-älskare har väntat på?

Specifikationer

Här under kommer en tabell med specifikationerna för moderkortet:

Processorstöd Sockel 775-baserade, 533- ,800- och 1066 MHz-buss.
Nordbrygga Intel 925XE.
Sydbrygga Intel ICH6-R.
Revisionsnummer 1.05.
BIOS-version 1003.
PCI-Express-platser 1 styck 16x- och 2 stycken 1x-portar..
PCI-platser 2 stycken.
Minnesplatser 4 stycken.
Minnesstandard Dual Channel DDR533/DDR711.
Maximal minneskapacitet 4 GB.
IDE-standard 3 stycken ATA-100-kanaler (en via ICH6-R- och två via ITE-kontrollern).
USB-portar 6 stycken (max 8 stycken via bakplåtar).
Firewire Ja, 1394b (Texas Instruments TSB81BA3).
Ljud Ja, med stöd för 7.1 (C-Media CMI9880).
Nätverk Två stycken 1 Gbit (via Marvell Yukon 88E8053 PCI Express-kretsar) och WiFi (802.11g, 54Mbit via Marvell Libertas 88W8000G och 88W8310).
Serial ATA (SATA) 8 stycken SATA-150-portar (4 via ICH6-R- och 4 via Silicon Image Sil3114R SATA-kontrollern).
RAID Ja, RAID 0 och RAID 1, RAID 0+1 (det senare enbart via Sil3114R).

Som ni kan se är moderkortet fullutrustat och har allt man kan tänkas behöva. Det har naturligtvis PCI-Express-portar, men också hela tre stycken vanliga PCI-portar för dem som vill använda sådan hårdvara.

Hela åtta stycken SATA-portar är troligen mer än vad de allra flesta någonsin kommer att behöva. Men trots att ASUS har satsat hårt på de nya standarder har man sett till så att man även kan återanvända lite äldre hårdvara, som i det här fallet IDE-hårddiskar via de tre IDE-kanalerna. Totalt kan man alltså koppla in hela 14 stycken hårddiskar utan att man behöver köpa till ett extra kontrollerkort!

Det utlovade stödet för DDR711 är även det något intressant. Något negativt med det är dock att systembussen måste gå i 266 MHz (1066MHz QDR) för att det skall fungera.

Nätverkskopplingar finns det också gott om, hela tre stycken. Två av dessa är gigabitanslutningar som är kopplade via den snabba PCI-Express-bussen. Den tredje är något så udda som inbyggt stöd för WiFi, alltså trådlöst nätverk!

Firewire-kretsen som ASUS har valt att använda har stöd för den allra senaste standarden vilket ökar hastigheten från 800 Mbit/s till hela 1 Gbit/s. Naturligtvis är den även bakåtkompatibel med de äldre 400- och 800 Mbit-standarderna.

En annan intressant funktion är ASUS CrashFree BIOS2. Det är precis som det låter, en funktion som gör att man aldrig sitter med ett trasigt moderkort på grund av att BIOS är korrupt. Om man misslyckas med en uppdatering av BIOS eller av någon annan orsak får ett korrupt BIOS är det bara att stoppa i den medföljande CD-skivan så skrivs BIOS om automatiskt! Med andra ord har det inte längre någon betydelse om BIOS blir korrupt, och det har man löst utan att använda sig av två BIOS-kretsar, som andra tillverkare valt att göra.

AI Proactive

ASUS har fler unika funktioner på sitt moderkort, och dessa går under namnet AI Proactive.

En intressant lösning på kylningen av processorn är Stack Cool. Det är helt enkelt en platta som sitter bak på moderkortet precis under processorn. Enligt ASUS skall denna hjälpa till att föra bort värme och därigenom sänka temperaturen på processorn, och de komponenter som befinner sig i dess omgivning. Den är alltså avsedd att göra samma sak som ABITs OTES-tunnel, men utan några fläktar.

Men den mest användbara funktionen i AI Proactive-serien är för många den inbyggda WiFi-modulen. Man har alltså ett 802.11g-kompatibelt trådlöst nätverkskort direkt på moderkortet, utan något PCI-kort eller USB-dongle. Nu när trådlösa accesspunkter och liknande inte kostar många kronor mer än en vanligt switch, är det många som väljer det trådlösa alternativet för att slippa kablar. Med ASUS P5AD2-E Premium har man då redan denna koppling direkt ur lådan!

Något annat är AI NOS och PEG-Link, två funktioner som överklockar både processorn och grafikkortet (enbart ATI-kort) när det behövs. När man är i Windows och liknande utan att belasta dessa komponenter går de i sina originalhastigheter, men startar man ett spel ökar deras hastighet direkt vilket ger en extra boost. Men ett problem, i alla fall med PEG-Link är att den är aktiverad som standard. Om man alltså har ett grafikkort som inte klarar av den nya hastigheten kan systemet bli instabilt, trots att användaren inte valt att överklocka. Vi tycker nog ASUS skall tänka över det här och låta användaren välja själv om man vill ha den funktionen aktiverad eller inte.

I förpackningen

Förpackningen som moderkortet levereras i ser inte speciellt stor ut. Men när man öppnar den blir man minst sagt förvånad över allt som finns inuti, och man undrar över hur ASUS egentligen har fått plats med allt. Efter uppackning var det som vanligt helt omöjligt att få ner allt i lådan igen, utan att den ser ut som undertecknade själv precis efter en runda för mycket runt julbordet…

Det som återfinns i lådan vid leverans förutom moderkortet är följande:

Som ni kan se medföljer det en hel del, och det är det mest kompletta tillbehörspaketet vi sett hos ett moderkort än så länge. Hela tio stycken SATA-kablar, alltså fler än vad det finns portar! Det medföljer också en hel uppsjö av andra kablar, så som ATA floppy och ström.

Antalet bakplåtar som medföljer är även det imponerande, hela fyra stycken. Det intressanta med dessa är att den andra nätverksporten återfinns på den ena, och att man har valt att inkludera både spel- och COM-portar. De två sistnämna är inget som man använder speciellt ofta i dag, men de som har en gammal spelkontroll eller något annat tillbehör som använder sig av dessa portar kommer säkerligen att uppskatta dessa.

Manualerna (tyvärr inte på svenska) och mjukvaran som medföljer är av högsta klass. Manualen är lättförståelig och går igenom det mesta. Det enda den kunde ha varit lite bättre på är att förklara vad alla inställningar i BIOS gör, men för gemene man är detta troligen inte allt för intressant. Mjukvaran som medföljer är för en gång skull inte enbart en massa shareware och annat man kan ladda ner själv från Internet. ASUS har valt att inkludera en fullversion av Win DVD Suite som består av följande program, WinDVD 5 Platinium, WinDVD Creator 2 Platinium och WinRIP 2.

Layout & integrerade funktioner

Det första man lägger märke till när man packar upp moderkortet är att man inte ser en enda fläkt! Medan andra tillverkare satsar på fler och fler fläktar för att kunna leverera ett moderkort med så hög överklockningspotential som möjligt har ASUS valt en helt annan väg. På nordbryggan har man placerat en stor kylfläns som skall klara av att kyla den utan hjälp av någon fläkt. Lite längre ner på sydbryggan har man också placerat en fläns, fast en betydligt mindre sådant. Uppe vid processorn har man också placerat ut en fläns, denna gång på de komponenter som levererar ström till processorn. Dessa har på senare tid börjat bli riktigt varma på grund av att processorerna kräver mer och mer ström. ASUS kallar sin lösning föga förvånande ”Fanless Design”, och är således perfekt för dem som vill ha en så tyst dator som möjligt.

Vi börjar med att granska moderkortets layout längst upp till vänster. Här uppe hittar vi som vanligt själva sockeln som processorn skall sitta i. Längst upp till vänster ovanför kylflänsen för strömförsörjningen hittar vi ATX12V-kontakten. Här sitter den relativt bra till och man behöver inte dra dess kabel över hela moderkortet för att nå fram till kontakten. Vi ser också att det är relativt rent runt processorsockeln så det bör inte vara några problem att montera dit en större kylfläns. Vi testade med en av de största kylarna som finns på marknaden idag, Zalman CNPS7700-Cu och den passade perfekt (men den sticker tyvärr ut nästan 1,5 centimeter ovanför moderkortet vilket kan ställa till med problem).

Går vi ett steg åt höger hittar vi de fyra minnesplatserna och går vi ännu ett steg längre åt höger hittar vi en av de tre IDE-kontakter, en floppy-kontakt och ATX-kontakten, alla dessa kontakter återfinns längst ut på högersidan av moderkortet. Placeringen av dessa är väl inte mycket att orda om, de sitter bra där de gör och denna plats är också mer eller mindre standard att placera dem på. Värt att nämna är också att minnesplatserna är placerade på ett sådant sätt att det är fullt möjligt att installera fler minnesmoduler utan att först behöva ta ut grafikkortet.

I den nedre högra delen av moderkortet sitter en mängd kontakter och kretsar. Här hittar vi inte mindre än fyra SATA-portar och ytterligare två IDE-kontakter. Den ena av dessa två sitter på moderkortets högra kant och är vinklad 90 grader. Detta gör att man kan dra flata IDE-kablar på ett mycket elegant sätt när kontakten inte sticker rakt upp i luften. Här sitter också Silicon Image- och ITE-kretsen som ger extra uttag för att ansluta hårddiskar och andra enheter. Precis till vänster om SATA-portarna sitter sydbryggan med sin kylfläns. Till vänster om denna, innan PCI-portarna, sitter två kontakter som ger tillgång till fyra extra USB-portar via bakplåtar. Kontakten för frontknapparna och frontdioderna, sitter som brukligt i moderkortets nedersta högra hörn och de är färgkodade för enklare installation. Längst ner på moderkortet i mitten hittar vi de sista fyra SATA-portarna (de kopplade till Silicon Image-kretsen), och precis till vänster om dessa hittar vi de två kontakter som ger tillgång till två extra Firewire-portar.

Till vänster om PCI-Express-16x-porten ser vi något udda, en fyrkantig metallbit. Under denna gömmer sig en av de två (den andra är precis under) kretsarna för WiFi:n.

Portar som återfinns bak på moderkortet är fyra stycken USB 2.0-portar, två stycken PS/2-portar, en nätverkskontakt, en LPT-port, en Firewire-port och diverse ut- och ingångar tillhörande ljudkortet. Tyvärr är kanske antalet USB-portar något lågt, men eftersom ASUS skickar med en bakplåt med extra sådana bör de räcka till för alla ändamål.

De integrerade funktionerna såsom ljudkort och nätverkskort håller båda två tillräckligt hög kvalité för vanligt bruk. De tre nätverkskretsarna som är integrerade håller allihop mycket hög kvalité. De två gigabit-anslutningarna är båda kopplade direkt på PCI-Express-bussen vilket gör att man kan utnyttja dess fulla potential, och WiFi-kretsen fungerar helt smärtfritt. Ljudkortet är inte lika bra, men det duger helt och hållet till vanlig användning såsom spelande och ljudlyssnande om man inte har exceptionellt höga krav. Dessutom är det betydligt bättre än dem som återfanns på förra generationens moderkort på grund av Intel High Definition Audio.

Något som i alla fall undertecknade irriterade sig på var Firewire-funktionen. De drivrutiner som medföljer moderkortet till den här funktionen fungerar helt perfekt, med ett undantag. När man skall gå in i ”Säker borttagning av maskinvara” och till exempel koppla bort en extern hårddisk klarar inte drivrutinen av att rapportera namnet på enheten, utan bara ett långt id-nummer. Med andra ord är det svårt att hålla reda på vilken enhet man kopplar bort, vilket i princip gör bortkopplingen helt meningslös. Utan drivrutinerna ser man namnen perfekt, dock är då hastigheten på enheterna kopplade via Firewire inget att hänga i julgranen.

BIOS, stabilitet & överklockning

ASUS har till skillnad från majoriteten av moderkortstillverkare valt att använda sig av ett BIOS från American Megatrends Inc, AMI. Dock är skillnaderna mellan AMI och den andra stora tillverkaren, Award ganska minimala. Det enda man egentligen märker är att AMI har byggt upp allt via flikar, medan Award använder sig av en huvudmeny med val.

I tabellen nedan ser ni vilka olika spänningar och hastigheter man kan reglera i BIOS.

Busshastighet 200 till 400 MHz (1 MHz intervall).
PCI-Express hastighet 99 till 255 MHz (1 MHz intervall).
CPU/DIMM-ratio 1:1,3:4, 2:3.
VCore 1,375 till 1,8 V.
VDimm 1,8 till 2,2 V.
NB Voltage 1,5 till 1,8 V.

De olika inställningarna av spänning och hastighet räcker till för de flesta. Men om vi jämför med ABIT Fatal1ty AA8XE hamnar ASUS-kortet på efterkälken, å andra sidan var ABIT extrem på den här punkten. Vi ser också att man har möjligheten att låsa hastigheten för PCIe-bussen vilket är viktigt om man överklockar. Detta har tidigare varit ett problem på moderkort baserade kring Intels nya 900-serie av kretsar. En annan intressant funktion är att man på vissa processorer kan ändra multipeln, dock enbart nedåt och då till 14. Genom att göra så kan man uppnå en högre systembuss vilket ökar systemets totala prestanda.

Det går också bra att överklocka direkt ifrån Windows tack vara ASUS AiBooster, dock fanns det vissa problem. Att ställa in hastighet, spänning och liknande var inga problem, men lämnade man programmet öppet ett tag möttes man av en hel hög felmeddelande efter ett tag. Så har det varit ändå sedan i våras när ASUS släppte sina första moderkort baserade kring Intels 900-kretsar, och det är rent ut sagt dåligt av ASUS att inte ha fixat till det här ännu!

Vad gäller stabiliteten så var den överlag god. Vi råkade aldrig ut för någon systemkrash över huvud taget under den tid vi utvärderade kortet. Men allt var tyvärr inte perfekt, framförallt är det problem i BIOS vi har märkt av. Några av de största felen är att det tar ett tiotal sekunder för BIOS att hitta alla hårddiskar, dessutom har datorn en tendens att stänga av sig och sedan starta någon sekund sedan när man väljer att starta om datorn. Förhoppningsvis kommer båda dessa fel att rättas till inom kort, men i den BIOS-version som släpptes för någon dag sedan (1003) återstår problemen fortfarande.

Precis som tidigare har vi tyvärr inte tillgång till någon vettigt processor för att testa dessa nya moderkorts överklockningspotential. De är helt enkelt designade för att klara en busshastighet som vida överstiger vår processors kapacitet. Men vi lyckades uppnå en ny rekordhastighet med ABIT-kortet, tyvärr var vi inte ens nära den med ASUS-kortet. Vi uppnådde enbart en stabil hastighet på systembussen med 244 MHz, mot 261 MHz för ABIT-kortet. Eftersom moderkortet är designat att klara hela 266 MHz är det troligen något annat som är flaskhalsen. Om vi höjde systembussen över 244 MHz såg vi ett märkligt fenomen, vid belastning av processorn sjönk helt enkelt hastigheten på systembussen, ibland så lågt som till ~150 MHz! Vad detta beror på har vi inte lyckats få reda på, trots idogt forskade. Men eftersom vi såg samma fenomen hos ABIT-kortet (dock vid en systembuss på över 270 MHz) är det troligen en funktion i processorn/moderkortskretsen som på något sätt känner av att processorn inte klarar av den satta hastigheten, och helt enkelt klockar ner den. Notera också att det inte är den C1E-instruktionen som finns i de nyaste Intel-processorerna (med E0-stepping), vi använde oss av en äldre processor (D0-stepping) som inte har stöd för C1E, dessutom fungerar inte C1E på det sätt som vi såg vår testdator reagera. Vi har däremot sett rapporter på Internet från personer som lyckats uppnå väldigt höga busshastigheter (320 MHz) och uppåt med det här moderkortet, men också andra rapporter från personer som inte har kunnat överklocka något över huvud taget, så vi kan inte dra några enkla och helt korrekta slutsatser av det här.

Prestandatester

För alla testerna som redovisas längre ner på den här sidan användes följande system:

Som referenskort använder vi oss av ABIT Fatal1ty AA8XE.

I BIOS valde vi först att återställa alla inställningar till standard. Det vi sen gjorde var att stänga av alla integrerade kontrollers som inte behövdes, ljud, nätverk, Firewire och så vidare. På ABIT kortet lät vi dessutom ”Game Acceleration” stå kvar på enabled, och hos ASUS-kortet valde vi att ställa om PEG Link Mode till ”Slow”. Det senare är en funktion som gör att moderkortet kan överklocka grafikkortet, vilket kan vara både en för- och nackdel. Problemet i det här fallet är att ASUS har aktiverat den funktionen som standard vilket kan leda till att datorn blir instabil på grund av att grafikkortet inte klarar den högre hastigheten. Sätter man dock PEG Link Mode i läget ”Slow” sker ingen överklockning av grafikkortet, utan allt fungerar som det bör.

Mjukvaran som vi använde för att testa moderkorten var följande:

Vi börjar våra tester med att köra det välkända programmet 3DMark 2001SE. Även om många ogillar detta program på grund av diverse tveksamma optimeringar från grafikkorttillverkarnas sida anser vi det ändå vara ett bra verktyg i de här sammanhangen eftersom man hela tiden använder sig av samma grafikkort och drivrutiner.

3DMark05 är den senaste versionen i 3DMark-serien. Den använder sig av DirectX 9.0 och de allra senaste funktionerna host grafikkorten. Detta gör att resultatet i det här testet blir relativt begränsat av grafikkortet.

Far Cry är på inget sätt ett purfärskt spel, men är ändå ett mycket krävande spel, bland annat på grund av att det aktivt nyttjar en hel del DirectX 9-funktioner. Vi testade detta spel genom att använda oss av ett verktyg kallat ”HardwareOC Far Cry Benchmark 1.3”. I detta program valde vi oss att köra testet ”HardwareOC – Steam” med inställningen Ultra Details.

Doom 3 släpptes i mitten på förra året men är fortfarande ett av de mest krävande spelen idag. Ryktet om att man mer eller mindre skulle behöva det värsta på datormarknaden för ett ens kunna spela i den lägsta upplösningen visade sig vara falskt. Det gick relativt bra att spela spelet med medioker hårdvara, om man höll sig till de lägre inställningarna. Men Doom 3 är ett mycket krävande spel, och ställer en hel del krav både på grafikkortet och processorn.

Demo-versionen av Gun Metal 2 har två inbyggda hårdvarutester och vi körde båda, med intakta inställningar. Gun Metal 2 är ett mycket krävande spel och har därför inte fått något större genomslag på spelmarknaden.

Vid användningen av EAC och Lame valde vi att komprimera en 606 MB stor fil till MP3 med variabel bitrate och tog sedan tiden som det tog för att utföra denna uppgift. Kommandoraden vi använde oss av i EAC för inställningarna var "%l--alt-preset 128%l%h--alt-preset standard%h %s".

I programmet ScienceMark 2.0 valde vi att köra två tester. Dels ett som testar minnesbandbredden och dels ett som utför diverse beräkningar och därigenom tester hela systemets beräkningskapacitet.

Som ni kan se presterar de båda korten i princip identiskt. Något vi däremot kan se är att ASUS-kortet presterar något bättre i de flesta test, men skillnaderna mellan de två är i princip helt obefintliga. Detta är heller inte speciellt förvånande med tanke på att de båda moderkorten är baserade på samma moderkortskrets, 925XE.

Slutsats

ASUS P5AD2-E Premium har många bra sidor, men tyvärr också en del stora brister. Men låt oss börja med fördelarna.

Det finns i princip ingen funktion som saknas på P5AD2-E Premium, det är helt fullproppat med godbitar. Hela åtta stycken SATA-portar, Firewire (1394b), dubbal Gbit-anslutningar och även stöd för trådlöst nätverk, allt detta direkt på moderkortet! De olika funktionerna fungerar dessutom som de skall (förutom vårt lilla problem med mjukvaran till Firwire-anslutningarna) vilket gör det hela ännu bättre. Något annat intressant är att man kan köra DDR711 utan att överklocka processorn, vilket är något vi inte har sett på något moderkort tidigare.

Layouten på moderkortet är mycket bra och det finns egentligen inget vi skulle vilja flytta om möjligheten till det fanns. Dessutom återfinns inte en enda fläkt vilket är en enorm fördel för dem som vill ha en tyst dator. ASUS har helt enkelt visat att det inte krävs en fläkt på nordbryggan för att kyla 925XE-kretsen, trots det väljer många tillverkare att använda sig av en sådan.

Priset på ASUS P5AD2-E Premium är relativt högt, i skrivande stund kostar det ungefär 2300 SEK med moms, vilket gör det till ett av de absolut dyraste moderkorten på marknaden! Men då skall man komma ihåg att man också får ett av de mest finessrika, så har man användning av många av de olika funktionerna är priset helt klart överkomligt.

Om P5AD2-E Premium är ett bra köp eller inte beror helt enkelt på vad ni letar efter. Får ASUS bara ordning på mjukvaran och BIOS, och man söker efter ett moderkort med många integrerade funktioner och intressanta finesser är det här definitivt ett moderkort att satsa på. Men är man ute efter att överklocka så mycket som möjligt, eller helt enkelt inte har användning av alla integrerade funktioner så finns det mer lämpliga moderkort ute på marknaden idag.

Fördelar Nackdelar
Alla finesser och funktioner Mjukvaruproblem
Fläktlöst Priset
AI Proactive
8 stycken SATA-portar



21/01-05 | Niclas Alfinson | niclas alfakrull 64bits punkt se