Cooler Master Aero 7

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Kylflänsen
Fläkten
Montering
Resultat
Slutsats


Tack till Cooler Master som gjorde denna recension möjlig.


07/04-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se


Inledning

I takt med att våra processorer producerar allt mer värme ställs allt högre krav på kylningen. Ska man dessutom överklocka så krävs det desto mer av kylningen, då denna även måste klara av att kyla processorn efter en ökning i klockfrekvens, och ofta även i spänning. Processorkylaren vi nu ska ta en titt på heter Aero 7, och kommer från Cooler Master. Det som utmärker denna kylare är bland annat att den är utrustad med en radialfläkt istället för en fläkt av den vanligen använda axial-typen.

Cooler Master behöver knappast introduceras för er läsare, deras kylningsprodukter kan inte ha undgått någon. Aero 7 lanserades för några veckor sedan, och är tillsammans med ett par andra produkter en del av Cooler Masters satsning på slutkundsmarknaden. Nog pratat om detta, låt oss gå vidare och titta närmare på Aero 7.

Specifikationer

Vi börjar som vanligt med att ta en titt på kylarens specifikationer.

Pris 500 kr (uppskattat pris)
Tillgänglighet Obefintlig (nylanserad produkt)
Processorstöd Samtliga socket A- och socket 370-processorer
Storlek (BxLxH) 71 x 71 x 108 mm
Totalvikt Ospecificerad, uppskattning: 350 g
Kylflänsen  
Material Koppar
Storlek (BxLxH) 71 x 71 x 38 cm
Fläkten  
Tillverkare Cooler Master
Storlek 70 x 70 x 70 mm
Typ Kullagrad radialfläkt
Luftflöde 11 - 27 CFM (reglerbart)
Ljudnivå Ospecificerad
Rotationshastighet 1900 - 4500 RPM (reglerbart)
Strömförbrukning Upp till 1,44 W

Specifikationerna bjuder inte på några speciella överraskningar, det som möjligtvis kan noteras är radialfläktens höjd på hela 7 centimeter.

I förpackningen

När vi öppnade den butiksanpassade förpackningen fann vi följande:

Kylflänsen

Tillverkaren har valt att tillverka kylflänsen helt i koppar, vilket inte är så konstigt med tanke på att kylaren är tänkt att vara en högpresterande sådan. Koppar leder som ni säkert känner till värme betydligt bättre än aluminium. Följden av att tillverka en kylfläns i koppar istället för aluminium är bland annat att kylflänsen kan göras mindre men ändå samtidigt prestera lika bra som en större dito i aluminium. Det finns naturligtvis inte bara fördelar med att använda koppar. Jämfört med aluminium blir en kopparkylfläns lättare repad eftersom det är mjukare. Andra nackdelar är bland annat tyngden och det faktum att koppar reagerar väldigt lätt med till exempel fett från fingrar.

Kylflänsen hos denna kylare är utformad efter den traditionella principen med en förhållandevis tjock botten, och lodräta blad som värmen från botten kan överföras till för att sedan avges till luften. Kylaren är försedd med uppemot 40 sådana blad, vilket gör att värmen har en förhållandevis stor yta att avges till luften på.

Många kylflänsar består av flertalet delar, vilket gör att värmen tvingas ledas mellan olika delar av kylflänsen. Alla sådana övergångar är negativa för kylningsförmågan, och en kylfläns som består av ett enda metallstycke är således det optimala. Denna kylfläns är tillverkad ur ett enda kopparblock, och bladen är hyvlade ur botten. Detta torde bidra till en bättre kylningsförmåga än om kylflänsen hade bestått av flera delar.

Hos en kylfläns är det viktigt att området som processorkärnan kommer ha kontakt med är så slät som möjligt. En slätare yta leder till att värmen lättare kan överföras från processorkärnan till kylflänsen, vilket självklart är positivt för kylningsförmågan. Många tillverkare har detta i åtanke när de tillverkar sina kylflänsar, och vissa kylflänsar har så blanka undersidor att man kan spegla sig i dem. Så är inte fallet med denna kylfläns, men det märks att tillverkaren arbetat med att göra undersidan slät. Slätheten är godkänd, även om en något slätare yta troligen hade gjort en del för kylningsförmågan.

Fläkten

Som vi redan har nämnt så är denna kylare utrustad men en så kallad radialfläkt, istället för en axialfläkt. Axialfläktar är den traditionella typen av fläktar som brukar återfinnas på processorkylare. Radialfläktar är en helt annan typ av fläktar, vars uppbyggnad är helt annorlunda. Radialfläktar är verkligen ingen ny företeelse, dessa har funnits minst lika länge som axialfläktar, och används i mängder av tillämpningar inom bland annat industrin.

Den stora fördelen med radialfläktar jämfört med axialfläktar är att de ger ett förhållandevis jämnt luftflöde vid utloppet. En axialfläkt har ofta en "död punkt" i mitten, precis över motorn, där mycket lite luft hamnar. Denna punkt brukar hamna precis över processorkärnan, vilket naturligtvis är negativt för kylningsförmångan. Bilden nedan illustrerar det hela.

 

En viktig nackdel med radialfläktar är deras storlek på höjden, men förutom detta finns det inga speciella nackdelar om man jämför radial- och axialfläktar. Idén med radialfläktar på processorkylare är inte direkt ny, Noise Controls Silverado använde också denna typ av fläktar. Hos servrar är det dessutom mycket vanligt med fläktar av denna typ, i varje fall hos rackmonterade sådana. Anledningen till att radialfläktar inte används särskilt ofta hos processorkylare i vanliga PC-datorer är troligen en storleksfråga, men idag är de flesta chassin tillräckligt rymliga för att detta inte ska vara något problem.

Radialfläkten som Cooler Master valt till sin kylare är en förhållandevis stor sådan, som har dimensionerna 70 x 70 x 70 mm. Vid det maximala varvtalet 4500 RPM blåser denna fläkt runt 29 CFM, men samtidigt blir ljudnivån mycket hög. Cooler Master har inte specificerat fläktens ljudnivåer vid olika varvtal, men vår gissning är en ljudnivå på runt 40 dB(A) vid 4500 RPM.

För att ge radialfläkten ett utseende som står ut i mängden har tillverkaren valt att göra höljet genomskinligt, samtidigt som man valt att färga bladen blågröna. Vad man tycker om radialfläktens utseende, och tillverkarens färgval, är självklart en smaksak, men den sticker onekligen ut i mängden.

Fläkten ansluts genom en vanlig 4-pin-kontakt som är av så kallad "pass-through"-typ, det vill säga att den tar ström från en 4-pinnars kontakt men samditigt inte hindrar att man kopplar in fler enheter eller fläktar efter denna. En separat 3-pin-kabel med en varvtalskabel medföljer även. Kopplas denna in till moderkortet, eller någon övervakningsenhet, så går fläktens varvtal kontinuerligt att avläsa.

En ljudnivå på gissningsvis 40 dB(A) skrämmer naturligtvis bort en hel del kunder, vilket är något som Cooler Master har insett. För att råda bot på detta är fläkten försedd med en så kallad steglös vridpotentiometer, som gör att man steglöst kan ändra fläktens varvtal mellan cirka 1900 och 4500 RPM. Valdes det lägsta läget med hjälp av denna vridpotentiometer hamnade varvtalet kring 1850 RPM. Ljudnivån vid detta läge blev extremt låg; vi gissar på en ljudnivå på under 15 dB(A), vilket är mycket lågt. Vid det högsta läget hamnade varvtalet på cirka 4600 RPM, och ljudnivån blev mycket hög.

Att varje gång behöva öppna sitt chassi för att ändra varvtalet på fläkten är dock inte särskilt smidigt. För att förhindra detta skickar tillverkaren med två stycken plåtar som ska underlätta vid justering av varvtalet. Den första är gjort för att monteras i en ledig 3.5"-plats. Med denna monterad så kan man smidigt ändra fläktens varvtal på framsidan av datorn. Har man inte någon 3.5"-plats ledig, eller helt enkelt inte vill ha vridpotentiometern monterad i fronten, medföljer en plåt som gör att den istället monteras nere vid kortplatserna. Vridpotentiometern, och möjligheten att välja vart man vill ha den, är en smidig lösning som vi välkomnar varmt. Varför har inga andra kylartillverkare tänkt på samma sak?

Montering

Många kylartillverkare slarvar med att göra monteringen enkel, och många kräver väldigt mycket våld för att kunna monteras ordentligt på processorn. Den största nackdelen med en svårmonterad kylare är att man riskerar att skada den bräckliga processorkärnan vid montering.

Cooler Master har valt en mycket smidig monteringsarm, som för enkelhetens skull går att montera helt utan verktyg. Armen fäster även över alla tre piggar på varje sida av sockeln, vilket minimerar risken att kylaren lossnar vid till exempel transporter.

Att monteringsarmen är så förhållandevis stor kan ställa till med problem i vissa ovanliga kombinationer. På en del moderkort är sockeln riktad så att armen kommer att hamna precis över en av minnesplatserna, vilket gör att man inte kan ta ut eller sätta in minnen ur dennna plats då kylaren är monterad. Detta är dock endast ett problem med vissa specifika moderkort, och bara om man använder alla minnesplatser.

Innan man ens börjar fundera på att använda monteringsarmen är det mycket viktigt att man tar bort den skyddstejp som finns under kylflänsen. Denna förhindrar den mycket känsliga kopparytan från att få skador. Efter att man tagit bort denna så är det dags att applicera ett tunt lager kylpasta på processorn. En rejält tilltagen förpackning med kiselbaserad kylpasta medföljer, men för bästa möjliga värmeledning rekommenderar vi silverbaserad kylpasta, som generellt brukar vara bättre på att leda värmen. Efter att ha gjort detta så är det dock dags för att placera kylaren på processorn, och använda den smidiga monteringsarmen.

Slutligen så ska vridpotentiometern monteras i antingen en 3.5"-plats, eller i en kortplats. Oavsett vilken plats man väljer är monteringen av denna enkel, det är bara att föra potentiometerns smala del genom hålet på den plåt man valt, och sedan skruva fast en mutter för att hålla denna plats. Sist men inte minst trycker man fast den kromade knoppen, och vips så är kylaren färdigmonterad. Skulle man mot förmodan ha problem med monteringen så medföljer en kortfattad monteringsanvisning på nio språk, dock ej på svenska.

Resultat

För att testa kylarens kylningsförmåga användes följande system:

Processor: AMD Athlon XP 2400+ (2000 MHz)
Moderkort: Asus A7V8X
Chassi: Chieftec DX01B-D
Chassfläktar: Fyra stycken 80 mm à 35 CFM
Nätaggregat: Chieftec 340 W

Vi har valt att jämföra Aero 7 med en mycket folkkär och högpresterande kylare, Alpha PAL8045. Denna kombinerades med en 80 mm-fläkt på cirka 40 CFM. Som referens i testet finns även en Titan TTC-D5TB(F/CU35) representerad. Aero 7 kunde med hjälp av vridpotentiometern testas vid tre olika varvtal: 1850, 3000 och 4600 RPM.

För att testa kylarnas kylningsförmåga kördes programmet Prime95 i en timme eller tills temperaturen stabiliserat sig. Alla testade kylare testades och monterades om tre gånger för att utesluta att icke-optimal montering påverkade deras kylningsförmåga negativt. För att avläsa temperaturen användes en lös temperatursensor monterad precis intill processorkärnan. Temperaturen från sensorn avlästes sedan med hjälp av en Vantec Nexus Multi-Function Panel. Under alla tester användes vanlig kiselbaserad kylpasta, som applicerades i ett tunt lager på processorn.

Värdena i diagrammet anger antal grader Celsius, och lägre värden ses som bättre sådana.

Aero 7s kylningsförmåga imponerar helt klart. Vid 3000 RPM håller den ungefär samma ljudnivå som den fläkt som Alpha PAL8045 utrustades med, men den klarade av att kyla tre och en halv grader bättre, vilket helt klart är imponerande. Ökades varvtalet ytterliggare till 4600 RPM presterade den en och en halv grad bättre än vid 3000 RPM. Vid det lägsta varvtalet, cirka 1850 RPM, presterade kylaren något bättre än den betydligt mer högljudda Titan TTC-D5TB (F/CU35).

Slutsats

Att sammanfatta denna recension blir inte särskilt svårt, Cooler Master har verkligen lyckats med sin Aero 7. De har skapat en kylare som håller hög kvalitet, har mycket god kylningsförmåga, är enkel att montera och som man enkelt kan välja ljudnivå på. Vid den lägsta ljudnivån blev kylaren nästintill ohörbar, vilket gör att den även lämpar sig till de som vill ha tysta datorer. Det uppskattade priset på 500 kr är helt klart rimligt, speciellt med tanke på vad man får ge för andra högpresterande kylare. Härmed skulle vi vilja tilldela kylaren vårt pris "Best Product", eftersom vi med ovanstående motivering anser att denna produkt är värd detta pris.

Eftersom produkten lanserades för endast ett par veckor sedan har den inte hunnit leta sig fram till de svenska butikshyllorna än. Troligen är det dock bara en tidsfråga innan denna produkt hittar till Sverige.

Fördelar Nackdelar
Hög kvalitet. Höjden kan vålla problem i vissa chassin.
Bra kylningsförmåga. (Obefintlig tillgänglighet).
Enkel att montera.  
Smidigt reglerbart varvtal.  



07/04-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se