DFI KT400A LANParty Inledning VIA KT400A Specifikationer I förpackningen Layout & integrerade funktioner BIOS, stabilitet & överklockning Prestanda Slutsats

Tack till den svenska importören PCB Distribution som gjorde denna recension möjlig.

Inledning

Med en nylanserad moderkortsserie som är riktad till användare som går på så kallade LAN-partyn gör dock DFI ett nytt försök att vinna slutkundernas hjärtan. Så kallade LAN-partyn är en företeelse som blivit allt vanligare på senare tid. För er inte är bekanta med LAN-partyn så kan vi kort beskriva de som tillställningar då datorentusiaster samlas med sina datorer i en lokal, till exempel för att spela spel tillsammans, byta filer eller för att träffa människor de chattat med.

I denna nya moderkortsserie har man hursomhelst tagit fram moderkort för både Pentium 4- och Athlon-plattformen. För Pentium 4-plattformen finns nu det Intel 875-baserade PRO875 LANParty tillgängligt från tillverkaren, likaså ett VIA KT400A-baserat moderkort för socket A-plattformen vid namn KT400A LANParty. Det KT400A-baserade Socket A-moderkortet är det vi nu ska ta en titt på.

VIA KT400A

Precis som majoriteten av chipsets består KT400A av två delar, en nord- och en sydbrygga. Nordbryggan har, precis som hos andra chipsets, i huvudsak hand om hantering av minnena, processorn och grafikkortet. Sydbryggan har däremot hand om bland annat IDE-enheterna, PCI-platserna, externa portar som USB och FireWire, och ser till att dessa har kontakt med resten av datorn.

Nordbryggan hos KT400A (VT8377A) stöder följande standarder:

• DDR400: den senaste DDR-SDRAM-standarden, även kallad PC3200. Frekvensen på hela 400 MHz medför, tillsammans med bredden på minnesbussen, att den maximala teoretiska bandbredden blir 3,2 GB/s.
   
• AGP 8X (3.0): den senaste AGP-standarden, som bland annat möjliggör en teoretisk bandbredd mot grafikkortet på 2,1 GB/s. Är du intresserad av en mer djupodlad information gällande denna standard går detta att finna i vår recension av grafikkortet Albatron GeForce 4 Ti4280PV.
   
• 333 MHz busshastighet: 333 MHz är ingen frekvens som imponerar idag, inte minst med tanke på att AMD har släppt Athlon XP 3200+ som faktiskt använder en busshastighet på 400 MHz. Om KT400A trots allt klarar av en busshastighet på 400 MHz återstår att se senare i denna recension, men fastställt är i varje fall att KT600 kommer stödja denna busshastighet. I övrigt är nordbryggan hos KT400A troligtvis identisk med den som KT600 levereras med.

Valet att, i motsats till konkurrerande nForce2 från NVIDIA, inte ge stöd för dubbelkanaligt DDR i nordbryggan beror troligen på att Athlon XP-processorns arkitektur, med nuvarande busshastigheter, helt enkelt inte kan dra nytta av den extra bandbredden. Man får således en ganska blygsam prestandaskillnad jämfört med enkelkanalig överföring. En annan inspelande faktor kan även vara det faktum att dubbelkanaliga lösningar kräver dyrare kretslayouter på moderkorten.

För att kompensera avsaknaden av dubbla kanaler så har VIA gjort en rad optimeringar i KT400A jämfört med föregångaren KT400. Dessa optimeringar har man samlat under namnet FastStream64. Den främsta och viktigaste förbättringen är att man har försett nordbryggan med ett större mellanlagringsminne, vilket i praktiken leder till att man kan lagra fler minnesförfrågningar i nordbryggan, och således kan reducera åtkomsttiden samt lagra fler ofta återkommande förfrågningar. Utan att komma in på allt för djupt vatten leder detta till en högre minnesbandbredd mellan processor och minnen samt en lägre åtkomsttid, vilket är positivt för prestandan.

Från början var det tänkt att sydbryggan hos KT400A skulle bli den nya VT8237. Denna sydbrygga var dock inte färdigställd vid lanseringen av KT400A, och man tvingades istället lansera KT400A med den äldre VT8235-nordbryggan, som för övrigt återfinns hos föregångaren KT400.

Sydbryggan har stöd för följande standarder:

• ATA/133: den senaste parallella IDE-standarden, som möjliggör en teoretisk bandbredd mot IDE-enheterna på 133MB/s. Den nya sydbryggan som KT600 kommer att levereras med har även stöd för den nya IDE-standarden Serial ATA. Denna standard kommer troligtvis att bli dominerande inom ett år, inte minst tack vare att sydbryggor med inbyggt stöd nu börjar komma ut i handeln. Nyheterna med denna standard är, som de flesta vid det här laget troligen känner till, överföringshastigheter på inledningsvis upp till 150 MB/s, samt att överföringen är seriell istället för parallell vilket gör att kablarna kan göras betydligt mindre än normalt.
   
• USB 2.0: den senaste USB-standarden. Nytt i och med denna standard, jämfört med USB 1.1, är bland annat att den teoretiska bandbredden har ökats från 20 Mbit/s till hela 480 Mbit/s. USB 2.0 är helt klart en konkurrent till FireWire-standarden, även om USB 2.0 inte visat sig prestera lika bra som den nuvarande FireWire-standarden som faktiskt har en lägre angiven teoretisk bandbredd än USB 2.0, närmare bestämt 400 Mbit/s.

Sydbryggan har även stöd för LAN-kontrollers och en 6-kanalig ljudkontroller. Vilka kontrollers som väljs är helt upp till moderkortstillverkarna, dock brukar kretsar från Realtek dominera, främst eftersom de är både billiga och håller förhållandevis hög kvalitet.

Schemat nedan visar vilka standarder KT400A-stöder, samt hur de olika delarna kopplas ihop. Notera dock att sydbryggan som finns i schemat nedan, VT8237, inte är den som DFI KT400A LANParty använder, hos detta moderkort återfinns istället VT8235 vars egenskaper vi tog upp tidigare.

Som ni ser på bilden ovan så har anslutningen mellan nord- och sydbrygga fått namnet V-Link. I och med introduceringen av KT400 ökades bandbredden hos denna anslutning från 266 MB/s (4X V-Link) till 533 MB/s (8X V-Link), främst beroende på att stödet för USB 2.0 gjorde att anslutningen blev en flaskhals för prestandan.

VIAs KT400A är ett ganska knepigt val idag, främst med tanke på att stöd för en busshastighet på 400 MHz saknas samt eftersom KT600 är på intåg. I denna recension återstår dock att se hur detta chipset presterar, och presterar det bra samt fungerar stabilt i 400 MHz så kan KT400A trots allt vara ett gångbart alternativ. Den goda prestandan hos konkurrenten nForce2 från NVIDIA är troligtvis svårslagen, och det återstår att i prestandatesterna se om optimeringarna i KT400A räcker för att konkurrera med det prisade nForce2, som förövrigt inte hade några som helst problem med att prestera betydligt bättre än KT400.

Nåväl, låt oss gå vidare och titta på vad DFIs KT400A-moderkort har att erbjuda, samt reda ut om moderkortet är att rekommendera trots det till synes tveksamma valet av chipset.

Specifikationer

Pris	1675-1900 kr
Tillgänglighet	Tillgängligt i flertalet butiker
Storlek	30,5 x 24,5 cm (H x B)
Processorstöd	Upp till Athlon XP 3000+ (333 MHz busshastighet)
Nordbrygga	VIA VT8377A (KT400A)
Sydbrygga	VIA VT8235
AGP-stöd	AGP 8X (bakåtkompatibelt)
PCI-platser	5 stycken
Minnesplatser	3 stycken
Minnesstandard	DDR200/266/333/400
Maximal minneskapacitet	3 GB
IDE-standard	ATA/133
IDE-kontakter	2 stycken
USB-portar	4 stycken (+2 st via frontportar)
USB-standard	2.0
Lediga fläktuttag (3-pin)	3 stycken
Ljud	C-Media CMI9739A
Nätverk	Dubbla LAN-kontrollers (VIA VT6103 + Realtek RTL8101L)
RAID	HighPoint HPT372N (4 enheter)
Serial ATA	Marvell 88i8030-krets (1 enhet)
FireWire (IEEE1394)	VIA VT6306 (1 kontakt)
BIOS-version	2003/05/06
PCB-revision	A

Som synes har DFI valt att integrera en mängd funktioner på moderkortet och vi har, utifrån specifikationerna, svårt att hitta något som saknas gällande funktionerna. Om det är bra eller inte med mängder av integrerade funktioner kan förvisso diskuteras, men så länge som priset hålls nere och man har användning för funktionerna så finns det pengar att spara; genom att köpa ett moderkort med de integrerade funktioner man behöver istället för att köpa ett billigare dito samt lösa produkter för att få de funktioner man efterfrågar kommer man i de allra flesta fall billigare undan. Om detta moderkort är värt sitt pris återstår dock att se i denna recension.

DFI ger tre års garanti på alla sina moderkort, vilket är ovanligt. De flesta moderkortstillverkare ger normalt sett bara ett års garanti. Garantitiden hos detta moderkort är således en fördel, inte minst med tanke på att moderkort tveklöst hör till de komponenter som går sönder oftast i en PC.

I förpackningen

Vi hade våra aningar om att det kanske skulle vara ett billigt försäljningstrick (läs: luft), men förpackningens vikt talade emot detta. I denna stora förpackningen fann vi en rad mindre förpackningar, och mycket snabbt stod det klart att detta moderkort levereras med en mängd tillbehör.

Ett av dessa tillbehör var en smidig 5.25"-enhet med så kallade frontportar. Dessa möjliggör enkel åtkomst av de vanligaste anslutningarna via framsidan av datorn. Anslutningarna som erbjuds är en FireWire-kontakt, två USB-kontakter, en hörlurskontakt samt en mikrofonkontakt. Antalet samt valet av kontakter bör tillfredställa de flesta.

Enheten är tillverkad i hederlig beige plast, ett färgval som kanske kan diskuteras men som troligtvis fungerar tillsammans med flest chassin. Ett tveksamt val trots allt eftersom moderkortets målgrupp är personer som ofta går på LAN-Partyn, och således gärna vill ha en snygg dator. Detta är något som moderkortstillverkaren känner till; de andra tillbehören, samt moderkortet i sig är tillverkat för att vara estetiskt tilltalande och därför finner vi färgvalet tämligen underligt. Vill man dölja kontakterna går detta utmärkt, en uppfällbar lucka döljer smidigt portarna. Nåväl, kvalitén på denna enhet var trots allt godkänd, även om den kändes något plastig.

I en annan liten kartong fann vi en bärsele som ska göra det smidigt för LAN-Party-besökare att transportera sina datorer. Att montera bärselen runt chassit var ingen större bragd; selens enkla men smarta uppbyggnad gjorde att avsaknaden av en manual egentligen inte vara något problem.

På sidan av bärselen finns det även ett fack där man kan placera till exempel tangentbord och mus. För er som vill agera reklampelare åt DFI så var tillverkaren vänlig nog att placera en logo i plast på bärselen, dock ej en särskilt stor sådan. För övrigt så medföljer även en axelrem, något som naturligtvis är välkommet för de som har lite högre chassin.

Produkten fungerade faktiskt mycket väl, och även med ett tungt chassi gick det förhållandevis enkelt att förflytta sig med datorn antingen "över axeln eller i handen".

I en ytterliggare förpackning fann vi så kallade rundade kablar, det vill säga vanliga hederliga flatkablar som tvinnats ihop och plastats in med tjock plast för att underlätta kabeldragning i chassit samt för luften att ta sig fram i det.

Tre kablar medföljer: två ATA133-kablar samt en floppy-kabel. Längden på samtliga av dessa kablar är helt klart godkänd, och det ska till ett ganska stort chassi för att längden ska bli otillräcklig. Kablarna är för övrigt avskärmade med någon form av tunn metall, för att förhindra att störningar reducerar prestandan. Generellt sett kan man se en smärre prestandaförbättring när man använder kablar som dessa jämfört med vanliga flatkablar, men prestandaskillnaden är i de flesta fall i princip försumbar. Den största fördelen med denna typ av kablar är trots allt att de underlättar kabeldragning, inte stör luftflödet lika mycket som vanliga flatkablar samt att de anses vara mer estetiskt tilltalande än flatkablar.

Något som utmärker just dessa kablar är att de är UV-känsliga, vilket innebär att de reflekterar UV-ljus och omvandlar det till ljus som vi människor kan se, i det här fallet grönt. Detta är naturligtvis tänkt för de som vill ha en snygg dator, till exempel de som åker på LAN-Partyn och vill ha något att visa upp bredvid skärmen.

I den sista lilla förpackningen fann vi tillsammans med en del annat de tillbehör som normalt brukar följa med ett moderkort. Närmare bestämt en Serial ATA-kabel, en strömkabelsadapter för Serial ATA-enheter, en GamePort för montering vid kortplatserna samt digitala ljudin- och utgångar för montering på samma ställe. DFI hade glömt att inkludera information i dokumentationen om de sistnämnda kontakterna, och därför skickas ett manualtillägg med som beskriver dessa.

Tillverkaren har även valt att skicka med en förpackning kiselbaserad kylpasta. Ansvaret att skicka med detta ligger dock egentligen hos kylningstillverkarna, Ändock är det naturligtvis trevligt att DFI även inkluderar kylpasta i sitt tillbehörspacket.

Medföljer gör även i vanlig ordning dokumentation, i detta fall en ganska omfattande sådan. Tre former av dokumentation medföljer: en huvudmanual på fem språk, en tilläggsmanual på engelska som tar upp en del av mjukvaran och tillbehören, och en kortfattad sammanfattningsmanual tryckt som en broschyr, som med bilder och kortfattad text beskriver hur man går till väga för att installera moderkortet och dess tillbehör.

Två stycken CD-skivor ("Media Kit"-skivan medföljer normalt inte) samt en diskett med RAID-drivrutiner medföljer även. På dessa skivor fann vi, förutom mjukvaran själv, följande:

• WinBond Hardware Monitor: ett program för att övervaka spänningar, varvtal och temperaturer inifrån Windows.
• McAfee Virusscan Online: ett antivirusprogram från välkända McAfee.
• Radarsync: ett program som automatiskt kontrollerar att man har de senaste drivrutinerna och programmen för den hårdvara man har installerad.
• WinFlash: ett program för att flasha BIOS inifrån Windows.
• interVideo WinCinema: ett litet mjukvarupaket för att titta på DVD-filmer, samt för att redigera videofilmer.

Ett tämligen bra mjukvarupaket, även om mjukvaran av naturliga skäl känns tämligen oviktig vid slutbedömningen av moderkortet så är det naturligtvis trevligt med ett gediget mjukvarupaket.

Medföljer gör även en stor LANParty-logo som går att montera på exempelvis sidan av chassit om man så önskar. En något behändigare Casebadge för montering på chassit medföljer även. Sist men inte minst medföljer en påse byglar, som för övrigt är utformade så att de enkelt ska gå att greppa mellan fingrarna.

Ska vi sammanfatta det som medföljer moderkortet så är det ett tämligen välfyllt paket med tillbehör, som i de flesta fall är smart och användbara. Vilka tillbehör som är onödiga eller inte är naturligtvis upp till var och en att avgöra, men tillbehören torde mer eller mindre komma till användning för de flesta, inte minst för de som åker på LAN-Partyn. Sist men inte minst så är både mjukvaran och dokumentationen utmärkt, vilket naturligtvis är positivt men kanske inte avgörande vid slutbedömningen av moderkortet.

Layout & integrerade funktioner

Eftersom moderkortet är riktat bland annat till de som vill ha en estetiskt tilltalande dator så har även DFI hoppat på trenden med färgglada moderkort. Själva kretskortet är i grunden svart, medan kortplatser, minnesplatser, interna anslutningar samt batterihållaren gjorts grönfärgane. För att sticka ut ytterligare så har dock tillverkaren gått lite längre än andra tillverkare brukar göra; alla dessa grönfärgade delar reflekterar UV-ljus (och omvandlar det så att vi ser det som grönt ljus) om de belyses med en UV-ljus. Vi hade tyvärr inget som avgav UV-ljus för att testa detta, men troligtvis ger detta en mycket häftig effekt tillsammans med till exempel lysande fläktar och de medföljande UV-känsliga rundade kablarna.

Nåväl, om vi tittar på specifika detaljer kan vi börja med ATX-kontakten, som i detta fall inte alls är särskilt bra placerad. Dess placering gör att man, i de flesta fall, blir tvingad att dra den tjocka ATX-kabeln förbi sin kylare och man kommer således försämra kylningen en del. Detta beror både på att man helt enkelt hindrar luftflödet genom kylflänsen, men även det eftersom man hindrar det generella luftflödet i chassit. En bättre placering hade helt klart varit mellan sockeln och minnena, eller till höger om minnesplatserna.

De tre minnesplatserna är för övrigt tämligen välplacerade, och i och med att dessa är placerade på ett lagom avstånd från sockeln så förefaller risken för en kylare inte går att montera med minnen i minnesplatserna liten, i varje fall med de allra flesta kylare. IDE- och floppykontakterna känns även de välplacerade.

Om vi tittar på AGP-platsen så är den förflyttad ett steg ner jämfört med vart den normalt brukar sitta på ett moderkort. Den stora fördelen med detta är att man då kan kan sätta in och ta ut minnen utan att behöva ta ut grafikkortet, vilket är något som man faktiskt blir tvingad att göra med många moderkort.

AGP-platsen är för övrigt försedd med ett så kallad AGP-lås för att se till att grafikkortet inte hoppar ur sin plats eller flyttar sig några millimeter vid till exempel transporter. Med tanke på att ledarna sitter väldigt tätt på AGP-kontakten så är det mycket viktigt att grafikkortet sitter perfekt, och AGP-låset hjälper till med detta.

AGP-lås är något som finns på de allra flesta moderkort idag. Idén blev verklighet för några år sedan efter påtryckningar från OEM-byggare, som hade tröttnat på köpare som fraktat hem sina datorer och sedan fått frakta tillbaka dem i tron att dem var defekta. I själva verket var det i de flesta fall så att grafikkortet hade flyttat sig några milimeter under frakten, och således inte fick ordentlig kontakt med alla ledare i AGP-platsen. DFI har valt en egen konstruktion av sitt AGP-lås som vi faktiskt inte sett på några andra moderkort, men låset fungerade utmärkt och var förhållandevis lättanvänt.

Går vi vidare och tittar på layouten ser vi att kortet är försett med fem PCI-platser, vilket bör räcka till för de allra flesta användare, inte minst med tanke på mängden integrerade funktioner.

Området precis runt processorsockeln är ganska rensat från komponenter som kan hindra monteringen av en stor processorkylare, dock känns placeringen av kondensatorn mellan minnesplatserna och sockeln inte som en särskilt god sådan. Använder man en normalstor kylare kommer denna kondensator inte orsaka några problem, men större kylare såsom Alpha PAL8045 går exempelvis inte att använda. De fyra monteringshålen runt sockeln går att återfinna på detta moderkort trots att de inte längre ingår i AMDs rekommendationer för moderkort. Att dessa hål finns är i vanliga fall bra, men i detta fall går inte dessa att använda på grund av en rent ut sagt korkad placering av komponenter precis runt dessa hål. Används dessa hål finns det en mycket stor risk att dessa komponenter skadas, vilket naturligtvis är det sista man vill vara med om. Vi ställer oss mycket tveksamma till denna placering; hade det inte gått att flytta dessa mycket små komponenter några millimeter?

För att mäta processorns temperatur sitter det en temperatursensor monterad i sockeln. Anledningen till att tillverkaren inte valt att utnyttja den temperatursensor som finns inbyggd i alla Athlon XP-processorer är troligen eftersom denna tenderar att bete sig underligt i vissa lägen. Tyvärr läser inte moderkortet av temperaturen från den i processorn inbyggda sensorn alls, och kan således inte förhindra direkt överhettning. Med direkt överhettning menar vi då man till exempel monterat kylaren fel, och temperaturen stiger till farliga nivåer sekunder efter man startat datorn. Skydd mot vanlig överhettning finns emellertid via BIOS, mer om detta senare dock.

Som kylare till nordbryggan har tillverkaren valt en förhållandevis stor passiv kylfläns, med ganska täta blad för att få en stor yta att avge värmen på. Fördelen med att ha en passiv kylare istället för en vanlig aktiv kylare med fläkt är att man slipper det vinande ljud som en aktiv kylare ofta avger. En annan fördel är att man får en slitningsdel mindre, och således en sak mindre som kan gå sönder. Fläktarna hos nordbryggekylare brukar dessutom överlag hålla rätt låg kvalitet, så valet att använda en passiv kylare är välkommet. En nackdel med passiva kylare må dock vara att en sådan inte klarar av att ge likvärdig kylning som en aktiv. Är den passiva kylaren tillräckligt stor, som i detta fall, så klarar den emellertid att ge godkänd kylning, men har de fördelarna att den inte avger något ljud, eller kan gå sönder. På detta moderkort blev kylflänsen inte särskilt varm vid belastning, och den passiva kylflänsen var fullt tillräcklig för att kyla ner nordbryggan.

Mellan kylflänsen som kyler nordbryggan och nordbryggan har tillverkaren valt att använda hederlig kylpasta, vilket är betydligt bättre att använda än så kallad "Thermal Pad" som generellt leder värmen betydligt sämre. En hel del moderkortstillverkare använder "Thermal Pad", och det var således trevligt att upptäcka att så inte var fallet hos detta moderkort.

Strömförsörjningen till processorn är inte särskilt påkostad, men för att kompensera detta har tillverkaren gett möjligheten att ansluta en så kallad ATX12V-kabel. Denna kabel introducerades när Pentium 4 såg dagens ljus, men särskilt använd på AMD-plattformen har den inte blivit. Syftet med att koppla in denna kabel är att man då ger moderkortet möjlighet att driva strömförsörjningen till processorn på 12 V tillsammans med de vanligen använda 5 respektive 3,3 V. Den klara fördelen med detta är moderkortet då kan ta ström från två (ibland tre) olika spänningar.

Detta kan vara mycket användbart då man har höga krav på strömförsörjningen till processorn, till exempel då man ska överklocka mycket. En annan fördel med detta är om man har ett nätaggregat som inte klarar av att ge tillräckligt med ström på 3,3- och 5 V-"linorna", då kan moderkortet också ta ström från 12 V-"linan" och således klara av att mata processorn med en tillräcklig effekt. Trots detta kan dock den till synes opåkostade strömförsörjningen vålla problem om man använder en processor med hög strömförbrukning, till exempel en kraftigt överklockad sådan.

Till höger om PCI-platserna finns bland annat en Serial ATA-kontroller respektive en RAID-kontroller för vanliga Pararell ATA-hårddiskar.

RAID-kontrollern kommer från välkända HighPoint, och närmare bestämt så är har man valt den utmärkta kretsen HPT372N. Denna stöder upp till fyra enheter, och de vanliga RAID-standarderna 0, 1 och 0+1, men även en standard som DFI döpt till RAID 1.5. Denna standard har DFI mer eller mindre skapat själva genom att modifiera BIOS till kontrollern, och den kan beskrivas som en kombination mellan RAID 0 och 1: när data sparas så skrivs samma data på de två diskarna i RAID-arrayn, precis som vid RAID 1. När data ska läsas så läses emellertid varannan byte från vardera disk, vilket leder till en i princip fördubblad läshastighet. Summan av det hela blir en dubblerad läshastighet, samtidigt som man får den totala datasäkerhet som RAID 1 erbjuder. Nackdelarna blir dock att man endast får tillgång till hälften av den diskstorlek man avvarar. Kändes ovanstående förklaring som grekiska så rekommenderar vi att du tar en titt på följande artikel, där de vanligaste RAID-varianterna förklaras.

Serial ATA-kontrollern kommer från något okända Marvel, och har det smått kryptiska namnet 88i8030. En stor nackdel med just denna krets är att den endast stöder en enhet, vilket naturligtvis är tråkigt. Detta hade inte behövt vara en nackdel; hade tillverkaren integrerat två av dessa kontrollers hade man kunnat ansluta två stycken Serial ATA-enheter, vilket i varje fall hade gjort antalet inkopplingsbara enheter godkänt. Något förskräckta blev vi även när vi fick reda på att Serial ATA- och RAID-kontrollern inte går att använda samtidigt. Man är således tvingad att använda en bygel för att välja vilket man vill använda, vilket naturligtvis är beklagligt.

Mindre trevligt är också det faktum att moderkortstillverkaren inte inkluderade någon form av lösning för att förhindra att BIOS förstörs av till exempel en virusattack, eller en "felflashning". Ett sätt att förhindra detta är att förse kortet med dubbla BIOS, ett annat är ett välja ett BIOS som, trots att delar av det är korrupt, automatiskt flashar BIOS om man stoppar in en diskett i diskettenheten med ett fungerade BIOS på. BIOS-kretsen är emellertid inte fastlödd, och man har således möjlighet att ta ut och lämna in kretsen på omflashning om nu krisen skulle vara framme.

Moderkortet är även utrustat med dubbla nätverkskretsar, vilket kan vara användbart om man till exempel vill använda datorn som router i ett mindre hemmanätverk. Den ena kontrollern kommer från VIA och heter VT6103, medan den andra kommer från Realtek och heter RTL8101L. Båda kretsarna stöder 100 Mbit samt full duplex, och utmärker sig således inte på något speciellt sätt. Båda kretsarna fungerade dock utmärkt under den tid vi hade möjlighet att testa dem.

FireWire-stödet står en krets från VIA för, närmare bestämt deras vanligen använda VT6306. Denna stöder upp till tre portar, och anslutningar för sammanlagt tre portar finns att tillgå på moderkortet. Dessvärre går det endast att använda en av dessa portar och det är via den medföljande frontpanalen som vi skrev om tidigare. Det är naturligtvis beklagligt att tillverkaren inte skickar med kontakter för montering vid kortplatserna, inte minst för de som inte har för avsikt att använda frontpanalen.

Likt de flesta moderkort idag har detta moderkort en integrerad ljudkrets, i detta fall CMI9739A från C-Media. Valet att, i motsats till de flesta andra moderkortstillverkare, inte använda en krets från Realtek är ett ganska smart drag eftersom C-Medias kretsar tenderar att ha ett snäpp bättre ljudkvalité. Kretsen på detta moderkort har hursomhelst stöd för sexkanaligt Surroundljud samt Creatives EAX 2.0. Med andra ord är det en förhållandevis avancerad ljudkrets, vars ljudkvalité förövrigt översteg våra förväntningar. Digitala in- och utgångar (S/PDIF) medföljer även, och monteras nere vid kortplatserna, vilket är perfekt för de som har utrustning som använder digitala signaler istället för analoga. Mindre trevligt är dock det faktum att det inte finns några separata ljudutgångar om man använder analogt sexkanaligt ljud; dessa signaler skickas istället ut via ingångarna då Surroundljudet aktiveras, och man kan således inte använda någon ingångarna för till exempel en mikrofon. Detta är naturligtvis tråkigt, speciellt med tanke på att många spelare vill använda både sexkanaligt ljud samt mikrofon samtidigt för att kunna tala med sina medspelare. En mycket enkel lösning på problemet hade varit att skicka med separata utgångar för center/subwoofer- samt bakhögtalarna, och vi har svårt att förstå tillverkarens val att inte skicka med några sådana kontakter. Detta åsido så är dock det inbyggda ljudet på detta moderkort mycket bra.

I/O-anslutningarna följer inte den vanliga ATX-standarden, men eftersom en anpassad plåt medföljer är inte detta något problem. De fyra USB-portarna gör det totala antalet USB-portar till sex (två via frontportarna), vilket bör täcka de flesta användares behov. Här hittar vi hursomhelst inga direkta överraskningar.

Det fanns två del detaljer gällande layouten som gjorde att vi höjde ögonbrynen. Det första var de rundade hörnen, vilka säkerligen skonar en hel del händer från sår.

Det andra var de inbyggda reset- och power-knapparna, som gick att återfinna bredvid RAID-kontrollern. Dessa gör att man enkelt kan starta datorn även om man inte har något chassi, vilket är något som i varje fall verkligen uppskattas av oss hårdvarurecensenter, men säkerligen även de som av andra anledningar vill köra datorn helt utan chassi.

Ska vi sammanfatta layouten så finns det flera uppenbara brister, men även en hel del ljusglimtar. Överlag känns placeringen av IDE-kontakter, kortplatser och minnesplatser genomtänkt, samtidigt som placeringen av ATX-kontakten samt en kondensator alltför nära sockeln känns mindre genomtänkt. De integrerade funktionerna är många, och håller överlag god kvalité. Tråkigt är dock att Serial ATA och RAID inte går att använda samtidigt, samt att ljudingångarna inte går att använda då det sexkanaliga ljudet är aktiverat. Men även här finns ljusglimtar, till exempel de dubbla nätverkskontrollerna, RAID-kontrollern samt den i övrigt utmärkta ljudkretsen.

BIOS, stabilitet & överklockning

Det mesta man kan önska sig finns faktiskt i BIOS, alltifrån mängder av minnesinställningar till möjlighet att ställa in AGP-hastigheten. Faktum är att det inte finns något vi direkt saknar i det.

Förutom den vanliga möjligheten att övervaka temperaturer, varvtal och spänningar så finns även möjligheten att välja en temperatur då moderkortets inbyggda lilla högtalare börjar varna. Vidare så går det att välja en (högre) temperatur då moderkortet automatiskt bryter strömmen. Möjlighet att ställa in så att moderkortet först larmar, och sedan automatiskt bryter strömmen finns även då processorfläkten stannar. Dessa funktioner ger tillsammans ett ganska bra skydd mot överhettning, dock ej som vi nämnde tidigare skydd mot så kallad direkt överhettning då till exempel kylaren inte är monterad ordentligt.

I BIOS finns följande möjlighet att ändra följande associerat till främst överklockning:

• Multiplier: 5-22.5x
  Att ändra multipliern kan vara mycket användbart vid överklockning, speciellt då man vill nå så hög busshastighet som möjligt, eller få ner busshastigheten och samtidigt överklocka processorn. Vi provade denna funktion i den mån det var möjligt, och den fungerade utmärkt med våra upplåsta processorer. Moderkortet låser för övrigt automatiskt upp multipliern hos Thoroughbred samt Barton-processorer; en trevlig sak som för övrigt återfinns på allt fler moderkort avsedda för oss slutkunder.
• Processorspänning: 1,1-2,0 V
  Här har tillverkaren varit förhållandevis generös, att kunna ändra spänningen över 1,85 V är inte helt vanligt, men bra om man ska överklocka mycket och har bra kylning. 2,0 V räcker ganska långt, endast de mer extrema överklockarna skulle kunna önska sig mer frikostiga inställningar. Valdes 2,0 V i BIOS så landade den verkliga spänningen, enligt moderkortets sensorer, på runt 1,96 V. Observera dock att var spänningen hamnar även i stor grad beror på vilket nätaggregat man använder.
• Busshastighet: 100-255 MHz
  Busshastigheten går att i 1 MHz-steg att ändra från 100 till hela 255 MHz. Beklagligt är dock att man måste använda en DIP-switch för att välja vilket intervall man vill använda. Intervallen 100-132, 133-165, 166-199 samt 200-255 MHz finns tillgängliga. Detta gör att man tvingas öppna chassit för att välja intervall, ett krav som i princip alla andra moderkortstillverkare övergett sedan länge.

  En besvikelse var också det faktum att moderkortet inte alls verkade tycka om höga busshastigheter. Till vår förvåning lyckades vi endast få moderkortet att fungera stabilt i 187 MHz, vilket är mycket blygsamt. Alla frekvenser över runt 195 MHz resulterade i en tom skärm. Även när intervallet 200-255 MHz valdes möttes vi av en tom skärm och datorn vägrade fullfölja uppstarten. Vad vårt minst sagt blygsamma överklockningsresultat beror på är svårt att sia om, klart är i varje fall att det inte rör sig om ett kylningsproblem då vi var mycket noga med att dubbelkolla detta efter det pinsamma resultatet. I recensioner av andra KT400A-moderkort har vi sett något högre resultat, men det verkar helt enkelt som om KT400A inte lämpar sig väl för höga busshastigheter.

• Chipset-spännning: 2,5-2,8 V
  Att ändra den spänning som chipset matas med brukar leda till att man kan använda något högre busshastigheter, och så var även fallet för detta moderkort. Dessvärre innebar en ökning till 2,8 V endast att ribban flyttades upp ett par MHz, och vi kunde inte få moderkortet stabilt i hastigheter över 189 MHz.
• Minnesspänning: 2,5-2,8 V
  Denna spänning kan med fördel ökas då man vill nå höga busshastigheter, men ändå köra minnet med relativt strikta inställningar. Att denna spänningen går att ändra är självklart positivt, men det hade varit trevligt med lite mer frikostiga inställningar, inte minst med tanke på att faktiskt finns minnen avsedda för överklockning som kräver över 2,8 V för att fungera optimalt.
• AGP-spänning: 1,5-1,8 V
  Att ändra AGP-spänningen kan hjälpa vid överklockning av grafikkortet. Det kan även vara användbart för att lösa eventuella stabilitetsproblem med grafikkortet. Att man kan ändra denna spänning börjar bli vanligare bland moderkorten och det är givetvis bra att denna funktion även återfinns hos detta moderkort.
• Buss-/minneshastighetsförhållandet:
  Detta förhållande går indirekt att ändra genom att ändra den minneshastighet som går att välja i BIOS. En mängd förhållanden finns tillgängliga, och sammanfattningsvis så medför de att minneshastigheterna 200, 266, 333 och 400 MHz går att använda oavsett om klockfrekvensen är 100/200, 133/266 eller 166/333 MHz.

Ska vi sammanfatta överklockningsfunktionerna så är dessa helt klart godkända, men det som sätter käppar i hjulen är det faktum att moderkortet vägrade vara stabilt i busshastigheter över 189 MHz.

Är du intresserad av att veta exakt vilka inställningar som går att göra i BIOS rekommenderar vi dig att ta en titt på i moderkortets manual, som finns för nerladdning här.

Skulle man ha valt såna BIOS-inställningar att man inte får bild på skärmen, och således inte har möjlighet att rätta till inställningarna, så är man tyvärr tvingad att nollställa CMOS (det minne där alla BIOS-inställningar lagras). Detta görs enklast genom att, när datorn är avstängd och moderkortet inte har ström, flytta en bygel och kortsluta ett par pinnar under några sekunder. Detta medför dock att man måste öppna sitt chassi, och det hade naturligtvis varit smidigare med någon form av nollställning som inte involverar fysiskt arbete. En del moderkorts BIOS ignorerar de valda BIOS-inställningarna om en viss knapp trycks ner under uppstart, och en sådan lösning hade varit perfekt på detta moderkort. Troligen går en sådan funktion att implentera i BIOS, och vi kan inte annat än hoppas att tillverkaren väljer att göra det i en framtida BIOS-uppdatering.

Moderkortets stabilitet var mycket hög och vi hade inga som helst problem med att datorn hände sig eller liknande även fast vi körde 3DMark2001, som belastar datorn mycket hårt, i runt en dag. Detta är något man givetvis ska förvänta sig och kräva från ett nytt moderkort, men som givetvis är viktigt att testa. Många moderkort brukar ha stabilitetsproblem och/eller prestandaproblem då man har minnen monterade i samtliga minnesplatser. Vi provade att montera tre stycken enkelsidiga 256 MB PC3200 DDR-SDRAM-minnen på moderkortet med framgång, moderkortet var lika stabilt som med en modul monterad. Vi märkte inte heller av någon nämnvärd prestandaförsämring med minnen monterade i samtliga minnesplatser.

Prestanda

Processor: AMD Athlon XP 2500+@166x12 = 2000 MHz
Moderkort: DFI KT400A LANParty (BIOS: Feb.02.2003), Abit NF7-S 2.0 (BIOS: 1.2) och Abit AT7-MAX2 (BIOS: DD)
Minnen: 2 stycken TwinMOS 256MB PC3200 CL2.5
Grafikkort: Albatron GeForce 4 Ti4200 128 MB@300/700 MHz
Hårddisk: Seagate 7200.7 120 GB (8 MB)
Nätaggregat: Thermaltake Silent PurePower 480W PFC
Minnesinställningar: 2,5-3-3-8-2T ("By SPD")
Ljudet var avaktiverat under samtliga tester.

Operativsystem: Windows 2000 Professional SP3 + alla tillgängliga uppdateringar
Grafikkortsdrivrtuiner: Detonator 43.45
Chipset-drivrutiner (NVIDIA): NVIDIA nForce UDP 2.03
Chipset-drivrutiner (VIA): VIA 4in1 Hyperion 4.47

Alla tester kördes tre gånger, och sedan togs medelvärden fram. I paranteserna i diagrammen anges minneshastighet och busshastighet i följande format: (busshastighet/minneshastighet).

SiSoftware Sandra 2003 9.44

Vi börjar med att ta en titt på den teoretiska minnesbandbredden med hjälp av det mycket kända testprogrammet SiSoftware Sandra 2003. Detta program mäter hur moderkortet klarar av hantera olika typer av uppgifter, och är ett bra verktyg för att ställa moderkort mot varandra. Sifforna anger MB/s och högre värden ses som bättre.

I detta teoretiska test presterar DFIs KT400A-kort något sämre än det nForce2-baserade Abit NF7-S. KT400A-kortet presterar helt klart bättre än dess föregångare KT400, men detta räcker uppenbarligen inte. Vi ser även en smärre ökning av prestandan då vi ökar minnesfrekvensen från 333 till 400 MHz.

PCMark2002

Vi går vidare och tar en titt på hur korten presterar i PCMark2002. PCMark2002 är liksom Sandra ett program som testar hur datorn hanterar vissa specifika uppgifter. Vi har givetvis även här valt att titta på minnesbandbredden, eftersom det är det ända som egentligen skiljer moderkorten åt i program som dessa. Siffrorna anger antal poäng, och högre värden tolkar vi även här som bättre.

Här ser vi i princip samma tendenser: KT400A-kortet presterar helt klart bra, men inte i klass med nForce2-kortet som presterar 3-4 % bättre. Även här ser vi en smärre prestandaökning hos både chipseten då vi ökar minneshastigheten.

3DMark2001 SE

Vi har givetvis även testat moderkorten i benchmarkprogrammet 3DMark2001 SE som mäter hur systemen presterar vid tung 3D-hantering. 3DMark är som bekant mycket använt bland hårdvarutestare, och en recension utan prestandatester från detta program skulle inte kännas komplett. Vi har inte valt att använda den nya versionen av detta program, eftersom det har så höga krav på grafikkortet att det blir svårt att urskilja några prestandaskillnader mellan moderkorten med det grafikkort vi hade tillgång till. Siffrorna i diagrammet anger antal poäng och högre värden ses som bättre.

Även här ser vi i princip samma tendenser, dock har skillnaderna i detta test krympt till någon procent. Detta beror troligtvis på att grafikkortet i detta test var begränsande för prestandan.

Quake III

Sandra, 3DMark och PCMark i all sin ära, men det är ändå hur korten presterar i verkliga applikationer som är väsentligt. För att testa detta har vi valt ut två populära spel, Quake III och demoversionen av Unreal Tournament 2003.

Vi börjar med att titta på hur korten presterar i Quake III. Inställningen High Quality användes, det vill säga upplösningen 800x600 och ett färgdjup på 32 bitar. Siffrorna anger antal bilder/sekund och högre värden ses som bättre.

Även här ser vi samma tendenser, och prestandaskillnaden mellan DFI KT400A LANParty och Abit NF7-S (nForce2) är runt 3 %.

Unreal Tournament 2003 Demo

Vi går vidare och tar en titt på hur korten presterar i demoversionen av Unreal Tournament 2003. Vi har använt oss av det så kallade flyby-testet. Siffrorna anger antal bilder/sekund och högre värden ses som bättre sådana.

Även här ser vi samma tendenser, dock är skillnaderna mindre i detta test. Det beror troligen på att processorn alternativt grafikkortet blir en flaskhals, och begränsar prestandan.

HD-Tach 2.61

Vi har även valt att undersöka hårddiskprestandan, eftersom denna tenderar att skilja mellan olika chipsets. För att göra detta har vi använt oss av två tester i benchmarkprogrammet HD-Tach 2.61.

Vi börjar med att ta en titt på överföringshastigheten. Siffrorna anger antal MB/s och högre värden ses som bättre sådana.

Här ser vi ingen nämnvärda skillnader, och de skillnader som finns ligger helt inom felmarginalerna som är normala vid hårddisktester.

Vi går vidare och tar en titt på processorbelastningen när hårddisken används hårt. Siffrorna anger antal procent, och lägre värden ses som bättre sådana.

Med vår nya testhårddisk, en Seagate 7200.7, fick vi betydligt lägre processorbelastning än med dess föregångare Barracuda V. Skillnaden kan även förklaras med att vi använde oss av nyare drivrutiner för båda KT400, KT400A och nForce2. Skillnaden i processorbelastning mellan det nForce2-baserade Abit-kortet och det KT400A-baserade DFI-kortet blir här runt 3 procentenheter, vilket i praktiken är i princip omöjligt att märka av. Abits KT400- och DFIs KT400A-kort ger ungefär samma processorbelastning, vilket inte är särkilt konstigt eftersom de använder identiska sydbryggor.

För att sammanfatta prestandan så kan vi helt enkelt dra slutsatsen att DFI KT400A LANParty inte klarar av att prestera lika bra som det nForce2-baserade Abit NF7-S. Skillnaden är i storleksordningen 2-4%, med andra ord mycket svår att märka av i praktiken. KT400A ger VIA möjlighet att konkurrera mot nForce2, men det är uppenbart att nForce2 fortfarande behåller prestandatronen på socket A-sidan. Hur KT600 presterar återstår dock att se, kanske presterar det inte bättre eftersom nordbryggan troligtvis inte kommer skilja sig jämfört med KT400A, sånär som på stöd för en busshastighet på 400 MHz.

Slutsats

Det finns dock en rad saker som talar emot detta moderkort. För det första så är valet av chipset ganska tveksamt; nForce2 erbjuder både bättre prestanda och bättre överklockningspotential. En mängd andra nackdelar finns även, för att nämna några så är det förhållandevis trångt runt sockeln tack vare en dåligt placerad kondensator, moderkortet saknar skydd mot direkt överhettning, det finns endast en SATA-kontakt att tillgå och den maximala stabila busshastigheten var minst sagt pinsamt låg. Faktum är att det blir svårt att rekommendera detta moderkort till gemene man som går i köptankar. De som dock kan tänkas vara intresserade av detta kort kan vara de som är ute efter många av de tillbehör som medföljer, och de integrerade funktioner som detta moderkort faktiskt erbjuder, och vill komma undan billigt men dock samtidigt få en del nackdelar på köpet (jämfört med om man köpt ett annat bättre moderkort och tillbehören separat).

En variant av kortet baserat på NVIDIAs nForce2 kommer finnas tillgängligt inom en snar framtid, och det kortet kan vara ett bättre val än detta på grund av dess chipset. Detta återstår dock att se, och vår förhoppning är att vi även kan granska det LANParty-kortet i sömmarna.

Fördelar	Nackdelar
Tämligen lågt pris i förhållande till de integrerade funktionerna samt tillbehören.	Tveksamt val av chipset.
Estetiskt tilltalande.	Trångt runt sockeln.
Tillbehören.	RAID och SATA går ej att använda samtidigt.
Utmärkt ljudkrets.	Endast 1 SATA-kontakt.
	Saknar skydd mot direkt överhettning.
	Usel överklockningspotential.