Gangland

Inledning
Spelinformation
Story – Vad är det?!
Föga kontrollerbart
Simpliciferad grafik
Skaffa självutbildning!
Slutsats
Skärmdumpar



19/6 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se


Inledning

Michael Corleone, Don Fanucci eller varför inte Al Neri?!
Ja, de som sett Gudfadern vet troligtvis vilka karaktärer jag pratar om. Och det var ungefär den uppfattning jag hade skapat efter sett bilder från MediaMobsters senaste alster, Gangland. Italienska maffian som styr gator och torg med "Tommy Guns" och silvergråa bilar med spegelglas. Hur min första uppfattning stämmer överens jämfört med åsikterna om spelet i helhet finner ni i den här recensionen.

Spelinformation

Spelinformation
Utgivare: Whiptail Int.
Utvecklare: MediaMobsters
Genre: Strategi/Rollspel/Simulator
Antal spelare: 1-8 (multiplayer)
Cirkapris: 429:-
Release-datum: Ute nu
Systemkrav, minimum: CPU: 600MHz P3 / Athlon
Minne: 128 MB RAM
CD-ROM: 12X CD-ROM
Grafik: 32 MB VRAM
Utrymme: 1000 MB
Systemkrav, rekommenderat: CPU: 1,1GHz P4 / Athlon
Minne: 512 MB RAM
CD-ROM: 12X CD-ROM
Grafik: 64 MB VRAM
Utrymme: 1000 MB
Spelversion: 1.3

MediaMobsters har ingen speciell bakgrund. Gangland är deras första spel som de arbetat med och på spelmarknaden vet de flesta om att ett första intryck är ett viktigt intryck.

Till synes är det version 1.3 (den senaste i skrivande stund) som använts. Detta på grund av att originalversionen inte stödjer funktionen att spara i spelet förän vid specifika checkpoints. Checkpoints som du ibland inte nådde förän spelande i en hel timme. Frustrerande om du dör just innan du når målet och en start från början är din enda utväg.

Story – Vad är det?!


Big Mamma med hagelbössa och det rätta handlaget för att tillaga köttbullar.
För att balansera ett singeplayer-spel som bygger på nånting, behövs ett välskrivet manus. Det finns självklart spel som klarar sig utan dessa, men spel blir så mycket bättre med välskriven story som antingen ligger som bakgrund för spelet, eller som du genomgår under spelets gång. Hade Gangland varit film hade det inte fått många Oscars-nomineringar, åtminstone inte för sitt manus.

Hela spelet använder sig av textrutor i stället för repliker, vilket gör att spelet känns väldigt ålderdomligt. Där får du reda på att du har intagit Mario Manganos kropp, en av fem bröder från Palermo. Inte allt för överraskande hittas din ena bror Chico död en natt och allt blir till en enda rörig soppa. Men då kryddar man med att de resterande bröderna Angelo, Romano, och Sonny verkar ha något att göra med mordet. De har självklart flytt innan du vet ordet av. Till din hjälp hoppar farbror Vincenzo in i leken som räddaren i nöden. Nu hjälps ni åt att lösa mysteriet med mordet på din bror. En smakrik klyschésoppa!

Nåväl, en taskig inledning går att reparera. Men tyvärr tappar Gangland vägfästet ännu mer. Man har valt att låta spelet utspela sig på 1930-talet. Dock existerar det allt för många missar för att få det att verka trovärdigt. Till att börja med ligger det ett futuristiskt musikrum i bakgrunden hela tiden som är allt vad 30-talet inte var. Pianobaren har bytits ut mot D-Drums och den enda sång som man kan uppfatta är den då en Gregorian-kör plockas in. Den andra saken man starkt reagerar på är miljön. Axelvaddar på Gucci-kostymerna för all del, men av någon anledning blandar man in bazookas, sportbilar, jeepar och ninjas. Det är så att man vill gömma sig under den tillhörande Gucci-hatten.

Mer omtalade spel får man leta efter. Doom 3, en trilogisk ända, har nu fått sitt release-datum spikat. Enligt GameSpot.com kommer spelet den 3:e augusti till butikshyllorna och id Software hoppas självklart på rekordförsäljning. Den grafikinriktade nyheten kan ni läsa om på The Inquirer och GameSpots egna uttalande finner ni här.

Föga kontrollerbart

Första gången jag mötte Mario i spelet och man var redo att kontrollera honom såg jag ut som ett stort frågetecken. Jag är inte en sån som gärna läser manualer och inte heller tar flera timmar på mig att lära sig kontrollerna. Antingen beror det på att jag spelat ett liknande spel förut, att jag är inbiten spelentusiast sen barnsben eller att det kommer små tips som hjälper en under spelets gång. I Gangland får du enklast tag i dessa hjälpmenyer via ett tryck på Escape-knappen. Här samlas det inte bara småtips om hur du styr din bil eller duckar för att ha mindre chans att bli träffad under strider. Du finner även hur du ska gifta dig med flickor på gatan. Sanslöst nog är det ingen idé i början av spelet då varenda kortkjolad dam med de perfekta formerna endast vill ha en pråper och rik man. Då kan du inte springa runt i hängslen, skjorta och endast ha en fjuttig pistol till hands.


Been there, done that.
Hur får du då kvinnorna att falla för dig? Till att börja med måste du genomgå det som spelet har att erbjuda. Detta kan vara allt från att överleva under 10 minuter med några mannar till ditt förfogande, till att endast ta över en affär, vilket du gör genom att gå in i affären, skjuta ner en, två killar som är de enda med gevärn, snacka med den gamla mannen i kassan att du vill ta över affären och betala honom 10000 dollar. De har ännu inte sagt ifrån...

När jag ändå är inne på hur det är med att skjuta ner folk, så måste jag få tillägga att det inte handlar om något shoot 'em up-spel där ett sikte vore på sin plats. Nej, här är träffsäkerheten avståndet mellan din motståndare och gevärspipan. Kort sagt; hitta en motståndare, högerklicka på honom och låt datorn sköta resten. Tycker du att du behöver mera liv är det bäst att krypa undan bakom en låda, vilken som helst – alla funkar, och äta lite medicin. Du behöver inte vara orolig, du kan bära hur mycket som helst. I de flesta uppdrag tar skotten förr eller senare slut, och då har Mario alltid ett gäng med dynamiter till sitt förfogande. Explosiva för all del, men spelet känns otroligt gudfruktigt med att vissa personer klarar av tre dynamitexplosioner hur enkelt som helst. Du själv klarar säkert av en sju, åtta stycken. Vill du göra det mindre trovärdigt är det bara att höja svårhetsgraden så klarar dina motståndare ännu mer och du själv pallar mindre. Jag har till och med klarat mig undan ett bazookaskott i huvudet. Jag antar att det var frisyrgelén som höll emot den gången.

Din godtrogne farbror är den person som i början tilldelar dig mängder av uppdrag. Till en början är det utpressning som är prioriteringsfaktor nummer ett. Du får några simpla anhängare som du själv kontrollerar. Då verkar din farbror inte ha mycket pengar och du får endast tjocka gubbar med knytnävar som vapen. Ganska användbart om du är mitt uppe i en strid med stort motstånd; då kan du använda dem till att knocka folk. En nackdel är att de är långsamma och blir lätt trötta. Men några knytnävar får du aldrig tillgång till själv som Mario. Så när du har slut på skott finns inget att göra, mer än att springa all världens väg. Men att slåss med nävarna hjälper inte särskilt mycket om man räknar med att ta skada. Inte heller tårgassprayen som dina kommande, kvinnliga kollegor har med sig, tar någon avsevärd skada. De ger samma effekt som ett par slag. Aningen tråkigt blir det då det kommer tre muskelberg springade mot dig utan förvarning. Du kommer inte särskilt långt, utan du får vänta på att knytnävarna långsamt avlivar dig. Välkommen till Ganglands ständiga upprepningar!

Simplificerad grafik


Även polisbilarna känns väldigt moderna för att vara 30-tal.
Gangland ger ett intryck av att tillverkarna har spelat för mycket The Sims. Det är samma typ av vyer (går att justera), gubbarna har ett liknande rörelsesätt och man klickar runt som i The Sims; klicka här, gör det där, prata, flörta, skaffa barn, gå till jobbet, och så vidare. Gangland har förvisso en egen variant på det där du senare under spelet sköter en egen firma, svarar i telefon, får uppdrag, skaffar barn (censurerat som bara den!) och anlitar folk. Det är här Gangland gömmer sin charm. Den är inte stor då den dränks bland alla förbiseenden, men det är något speciellt med att driva ett ställe, dra in lättklädda damer, anlita vakter, gifta sig och skaffa en bombexpert som spränger hus. Åtminstone när du får styra det.

Rent grafikmässigt håller Gangland ungefär samma nivå som The Sims åter igen. För den inbitne spelvetaren ringer det en klocka i Sims-öronen när jag säger februari 2000 – The Sims releasedatum. Tyvärr känns Gangland som det presterar likvärdigt. 3D-detaljer på möbler och väggar för all del, men rollfigurerna känns allt för platta. Man har dessutom skippat filmer helt – vilket var grymt längesen jag såg i ett actioninriktat strategispel. De NPC:s* som dyker upp på gatorna är endast en bunt av vandrande kloner. Efter en timmes spel kan du rabbla upp de 20 figurer du kan skåda på gatan, något som MediaMobsters kunde ha jobbat en hel del mer på. Sist men inte minst måste jag fälla en tår för de gränser Gangland har. Du har ingen möjlighet att skjuta hur du vill, utan du kan endast skjuta ner såna som skjuter mot dig eller de som du misstänker vara fiender. Civila ryker självklart med i stridens hetta, men det finns ingen möjlighet att blåsa av ett skott på någon som ser mer hotande ut än en gammal gubbe med dålig rygg, bara för att han har en motståndarfärgad ring runt sig. Vill du ändå göra det får du hålla inne Control-knappen och högerklicka på vald måltavla och plötsligt blir denne person din motståndare. Ganska enkelt sätt att tjäna pengar på i uppdrag där du ska ha kål på fiender. Inte heller bilar är åtkomliga att stjäla om du inte äger dem. Och de du äger står oftast parkerade utanför ditt hus, vilket gör det hela väldigt färdigdukat.

Även Ganglands grafiska fysik borde ha setts över en extra gång innan spelet släpptes. En försök att köra på en människa på gatan (de blir då inte rädda när du kör i full fart emot dem) slutar med att vederbörande fortsätter att gå vid motorhuven. Ser ut som den påkörda är en bit metall som fastnar mot en magnet. Efter 20-30 meter rullande avlider slutligen personen. Men även andra saker agerar väldigt underligt. Trottoarkanter kan du inte alls köra över och det finns inte en enda sak som du kan skjuta sönder direkt på gatan, mer än invånare och ensamma bilar.

* = Non Player Characters

Skaffa självutbildning!


En dag kom fem män med lustiga hattar...
Som tidigare nämnt var starten på detta spel lite av en improvisation. Du fick testa dig fram med en blandning av att kolla de tips som gavs. Tyvärr finns det ingen möjlighet att kolla dina kontroller under spelets gång, vilket gör att du får trycka på stort sett varenda knapp på tangentbordet innan du förstår att det var F1 man skulle trycka på för att kliva ur bilen. En knapp som jag gått igenom tangentbordet multipla gånger utan resultat är en bromsknapp. En ganska svårkörd bil enligt mig, särskilt när det kommer oändligt många vägkanter som du inte kan köra upp på, och du måste hålla dig på vägen.

Något som jag fått lära mig efter flera timmars spelande av detta komplexa spel var att du dör – ofta. Det kan bero på att du har slut på skott, du fastnar bland muskelbergen och tårgastanterna eller så blir helt enkelt motståndarna allt för många. Det sistnämnda är dock föga troligt om du inte spelar på svåraste nivån. Men jag har verkligen fått plocka fram djupt nergrävda hjärnceller för att knäcka vissa gåtor. Ett fall har jag fått utnyttja min bil för att ta skydd och sedan använda till att köra över de huliganistiska fienderna, alternativt skjuta ner dem från bilen, för att de inte ska knocka dig orörlig. Spelet i sig är ingen tankenöt (du vet ju trots allt redan innan vilka som står bakom mordet på Chico), men det kommer situationer då din hjärna får arbeta lite. Ett tips redan nu kan vara att tänka varje part för sig, och vad varje individ kan/ska åstadkomma.

Gangland har smygit in en multiplayer-version under navigeringen också. Det är en sån där version som man inte hittar något riktigt ord för att sammanfatta det med. Du springer fortfarande runt och fixar uppdrag, dödar bossar och skaffar fru och barn, men dina motståndare som är de där andra bossarna. En viss charm, förvisso, men det luktar fortfarande för mycket single-player. Man hade gärna kunnat lägga in specialbanor (Gangland i sig är endast en enda stor bana) med dueller eller biljakter. Tävlingar om vem som skaffar fru och barn först eller vems Big Mamma som är störst. Men har man bara fantasin finns det alltid en möjlighet att låtsas som om ni tävlar utan att datorn konstaterar det...

Slutsats

Jag måste erkänna att jag inte fann något roligt med Gangland alls i början. Långtråkigt, enformigt, opassande musik, avspärrat... ja, listan kunde blivit kilometerlång. Jag tycker egentligen fortfarande samma sak, men jag har hittat ljusglimtar som är hämtade från då du äger egna saker och är vän med halva stan. Då flickorna vill prata med dig och du plockar samarbetspartner efter samarbetspartner.
MediaMobsters har en IG-varning som utvecklare till sitt första spel. De har tänkt i fel banor. Man köper ett spel från 1930-talet för att det ska utspela sig då, inget annat. Det spelar ingen roll om musiken är i världsklass eller om bilarna är urläckra – de passar inte in. Hade man vågat satsa mer på grafikmotorn hade man kunnat lägga till ett tredje persons-läge för strider inklusive eget sikte. Man vill inte bara bestämma vart huvudrollen ska gå, man vill även få avlossa det där perfekta magskottet på den äckliga, feta, sura bossen vid andra kvarteret. Men så är det också en uppföljare på G...

Fördelar Nackdelar
Att inneha en egen firma Inte alls 30-tal
Du får inte göra allt som du borde få
Platt grafik/story

Skärmdumpar

Gangland - Skärmdump 1 Gangland - Skärmdump 2
Gangland - Skärmdump 3 Gangland - Skärmdump 4
Gangland - Skärmdump 5 Gangland - Skärmdump 6

Testsystem
CPU: AMD XP 3000+
Moderkort: Abit NF7-S
RAM-Minne: 512MB PC3200 DDR
Grafikkort: Geforce FX5700 256 MB @ 1024 x 768
Ljudkort: Soundblaster Live 5.1
Operativsystem: Windows 2000 Professional - SP4



19/6 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se