ABIT IC7-G MaxII Advance

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Layout & integrerade funktioner
BIOS, stabilitet & överklockning
Prestandatester
Slutsats


Ett stort tack till ABIT som bistod med produkten för denna recension.


05/06-03 | Niclas Alfinson | nizenco(at)64bits.se


Inledning

ABIT har varit kända för att tillverka moderkort för entusiaster. De har länge gjort moderkort som tagits emot med öppna armar. Deras senaste sådana moderkort var IT7-serien som många gillade skarpt. Nu har de nyss lanserat ett nytt moderkort avsett för denna marknad, IC7-G som är baserat kring Intels nya krets 875P. Moderkortet har alltså stöd för Dual Channel DDR400, processorer med en busshastighet på 800 MHz och mycket mera. Vi har på senare tid testat andra moderkort baserade på Intels nya kretsuppsättningar och dessa har fallit oss i smaken. Kommer även detta moderkort från ABIT att göra det och har de än en gång lyckats tillverka ett moderkort som tilltalar de kräsna entusiasterna?

Specifikationer

Här under kommer en tabell innehållande de tekniska specifikationerna på detta moderkort.

Processorstöd Sockel 478-baserade, Northwood/Prescott, med 533- och 800 MHz-buss.
Nordbrygga Intel 875P.
Sydbrygga Intel ICH5-R.
Revisionsnummer 1.0.
BIOS-version V 1.3 (19/05/03).
PCI-platser 5 stycken, PCI 2.3-kompatibla.
AGP-platsen AGP PRO 8X (bakåtkompatibel med AGP 4X).
Minnesplatser 4 stycken.
Minnesstandard Dual Channel DDR200/266/333/400.
Maximal minneskapacitet 4 GB.
IDE-standard 2 stycken ATA-100-kanaler.
USB-portar 4 stycken.
USB-standard 1.1/2.0
Max antal USB-portar 8 stycken.
Ljud 6-kanalsljud (Realtek ALC650).
Nätverk Intel PRO/1000 CT Desktop Connection Gigabit LAN (stödjer CSA), 10/100/1000 Mbit.
Serial ATA (SATA) 4 stycken SATA-150-portar, (Intel ICH5-R och Silicon Image Sil3112A ).
RAID Ja, RAID 0 och RAID 1 (enbart via Silicon Image-kretsen).
HyperThreading Technology Ja.
Övrigt Tre Firewire-portar, stödjer ECC-minnen.

För er som vill läsa lite mer om 875P-chipsetet, CSA och PAT hänvisar jag till två (1 2) tidigare recensioner

Som ni kan se är detta moderkort riktat till den som vill ha det bästa och det allra senaste. 875P är det bästa chipset avsett för Pentium 4 som man idag kan hitta på marknaden. Den integrerade 1 Gbit-nätverksanslutningen med stöd för CSA är även den ”state-of-the-art”, Dual Channel DDR400 likaså. Dock är det långt ifrån alla som har användning för alla dessa funktioner, men det kan ändock vara bra att ha dem på grund av framtida uppgradingar.

Något annat relativt ovanligt är att det finns Firewirekontakter som standard. Det sitter en bak på IO-plåten och ytterligare två kontakter på den medföljande bakplåten. Detta kan vara användbart för dem som t ex använder externa hårddiskar eller vill föra över data från sin digitala videokamera. Genom att det finns integrerat direkt på moderkortet slipper man att köpa till ett PCI-kort med sådana kontakter på.

Det enda som jag egentligen saknar är dubbla BIOS-kretsar. Varför har man valt att inte inkludera ett sådant? Det är enligt mig en gåta, det hade inte kostat speciellt mycket att lägga till det, och procentuellt sett hade det knappt kostat något alls. Den extra säkerhet som det ger är enligt mig värd en hel del, att helt enkelt veta att man alltid har ett fungerande BIOS, oavsett om flashningen lyckas eller inte är en ovärderlig känsla.

I förpackningen

Förpackningen som moderkortet levererades i var mattsvart och gav ett litet mer exklusivt intryck än vissa andra moderkortskartonger gjort som vi den senare tiden har testat. När vi sedan öppnade den stora lådan återfann vi två mindre lådor i den stora. I dessa två var tillbehören, manualerna och så vidare fint nerpackade. Detta anser jag vara ett steg i rätt riktning. Så som det var innan när lådan bara var indelad i två zoner, en där moderkortet låg och en där tillbehören låg var inte speciellt bra. Då kunde tillbehören röra sig fritt i lådan och då ta skada eller i värsta fall skada moderkortet. Men som det är nu har de inte en chans att röra på sig vilket gör att risken för fraktskador eller liknande minskar markant.

I den ena av lådorna återfanns följande:

• 1 st. ”case badge”.
• 1 st. I/O-plåt.
• 1 st. diskett med drivrutiner till SATA-kontrollern.
• 1 st. CD-skiva med övriga drivrutiner.
• 1 st. manual tillhörande moderkortet.
• 1 st. ”Quick Installation Guide”.
• 1 st. manual till den medföljande SATA-adaptern.
• 1 st. klisterlapp som beskriver de olika jumprarna på moderkortet.

I nästa låda hittade vi detta:

• 1 st. SATA-adapter.
• 1 st. elkabel till ovanstående.
• 2 st. strömkabelsadaptrar för SATA-enheter.
• 2 st. SATA-kablar.
• 1 st. rundad IDE-kabel.
• 1 st. rundad floppy-kabel.
• 1 st. bakplåt med två USB- och två Firewire-kontakter.

Som ni kan se medföljer det mesta detta moderkort, dock saknar jag ett fåtal saker.

Det som jag tycker saknas mest är ytterligare en IDE-kabel. Som det är nu medföljer bara en sådan och den är även ganska kort. Detta tillsammans med att ABIT valt att placera IDE-kontakterna långt ner på moderkortet gör att den medföljande IDE-kabeln blir omöjlig att använda till något som är monterat långt upp i lådan. Jag tycker ABIT borde ha skickat med en till IDE-kabel, och denna runt 80-90 cm lång. Ytterligare en sak som jag tycker vore trevligt om det följt med är en SATA-adapter till, då skulle man kunna koppla in både sin hårddisk och t ex sin CD-brännare till SATA-kontakterna. Men eftersom att det säkerligen hade höjt priset på moderkortet att skicka med en till kanske ABIT gjorde ett bra val när de valde att bara bifoga en. Om man trots allt vill ha två stycken kan man köpa till en för en extra kostnad.

De bra sakerna med tillbehören är att i princip allt man skulle kunna tänkas behöva medföljer (exkluderat den extra långa IDE-kabeln), manualen är bra skriven och förklarar det mesta, dock kunde den faktiskt ha gått lite djupare in på de avancerade delarna i bland annat BIOS. Snabbinstallationsguiden är även den mycket välskriven, för en person som aldrig byggt ihop en dator innan bör det inte vara några som helst problem att göra så efter att han/hon läst igenom denna bok. För övrigt känns tillbehören riktigt gedigna och det verkar som ABIT valt att satsa på kvalité istället för kvantitet.

Layout & integrerade funktioner

På det stora hela så är layouten på moderkortet mycket standardmässig. De enda skillnaderna man kan se med blotta ögat är placeringen av IDE-kontakterna, mer om dessa senare dock.

Rent estetiskt sett så är moderkortet inte direkt fult, men det är heller inte otroligt snyggt. Själva PCB:n är svart, precis som många andra delar på moderkortet är. De fyra minnesplatserna är färgade i två olika nyanser av blå, en nyans till varje minneskanal. IDE-kontakterna är gröna till färgen och parallellporten är lila. I övrigt är moderkortet ganska tråkigt, förutom några små kontakter som är röda, blåa och gröna. Men eftersom moderkort inte direkt är gjorda för att se bra ut spelar detta antagligen ingen större roll för de flesta potentiella köpare.

Vi börjar granska moderkortet uppe till höger för att sedan arbeta oss neråt.

Här uppe sitter som brukligt minnesplatserna. De är placerade på ett sådant sätt så att man kan byta minnesmoduler utan att behöva ta bort grafikkortet i AGP-platsen. Detta är något som många tillverkare slarvar med och jag tycker det är bra att ABIT gjort så att AGP-kortet inte blockerar minnesslottarna. Ute i kanten i det övre högra hörnet sitter ATX-kontakten och floppy-kontakten, dock inte de båda IDE-kontakterna som de brukar göra. Varför floppy-kontakten fått sitta på en sådan bra plats förstår jag inte riktigt, eftersom ytterst få kommer att använda denna kontakt. Därför tycker jag man kunde ha placerat den betydligt längre ner på moderkortet istället. ATX12V-kontakten är också belägen i detta hörn. Placeringen av denna är inget att klaga på utan den sitter bra där den sitter. Den sitter nära processorn som den skall ge ström till och nära kanten av moderkortet så man slipper dra dess kabel över någon vital del. Även batteriet sitter på en sådan udda plats som här uppe.

För att återkomma till de båda IDE-kontakterna så är de belägna i kanten av moderkortet i den nedre högra hörnet. Varför de hamnat här är antagligen på grund av platsbrist. Men om man hade flyttat ner batteriet och floppy-kontakterna hade det rent fysiskt gått att placera dem högre upp på moderkortet. Varför de inte gjort så är för mig en gåta men det finns antagligen en anledning till att de har placerat kontakterna så som de gjort. En fördel med IDE-kontakterna är dock att de är vinklade 90 grader. Detta gör att det är lättare att dra både rundade och vanliga IDE-kablar snyggt i lådan.

Andra saker som man hittar nere till höger är BIOS-kretsen, sydbryggan, fyra SATA-kontakter, två kontakter till extra USB-portar och två kontakter till extra Firewire-portar. Av de fyra SATA-kontakterna är två kopplade till sydbryggan och två till ett extra chip från företaget Silicon Image. Fyra SATA-kontakter känns relativt framtidssäkert, fler än fyra enheter som kopplas till dessa kontakter kommer enbart ett fåtal personer ha vilket gör att det heller inte finns någon anledning att montera fler.

Inledningsvis fick ABIT en del synpunkter på kylaren som satt på nordbryggan. ABIT har lyssnat på dessa och har nu valt att montera en helt ny kylare på alla moderkort i IC7- och IS7-serien. Vi är först i världen med att kunna ge er en åsikt om denna nya kylare och vi är riktigt imponerade av den. ABIT har valt att använda sig av en större kylfläns och på detta en fläkt som inte snurrar lika fort som den gamla gjorde (den gamla snurrade i hela 7000 varv per minut). Kylflänsen på den nya kylaren är lika stor som de kylare som sitter monterade på de 875P-moderkort som använder sig av passiv kylning vilket bådar för bra kylningsförmåga. Detta tillsammans med en fläkt gör att kylningen på nordbryggan blir enastående. Att nordbryggan kyls riktigt bra samtidigt som kylaren är tyst är riktigt bra, utmärkt jobbat ABIT.

Till vänster ser ni den nya kylaren som hädanefter skall levereras på alla moderkort i IC7- och IS7-serien. Till höger ser ni den gamla som nu inte skall skickas med längre.

Totalt finns det fem fläktkontakter på moderkortet. En är placerad i det övre vänstra hörnet och den används förslagsvis till fläkten som sitter på processorn. Ytterligare två kontakter finns belägna i det övre högra hörnet och en sitter precis nedanför processorsockeln, denna används dock redan av fläkten som sitter på nordbryggan. Den sista fläktkontakten sitter längst ner i det högra hörnet. Som ni kan se är dessa kontakter placerade på ett bra sätt, det är aldrig långt till en fläktkontakt vilket gör att man slipper dra onödigt långa kablar i sin låda.

De kontakter som sitter bak på moderkortet är inte direkt av standard-mängd utan ABIT har valt att ta bort en del kontakter och lägga till andra. De kontakter som återfinns är fyra stycken USB-portar, en Firewire-port, en nätverkskontakt, två PS/2-portar, en parallellport, en COM-port och uttag till det integrerade ljudkortet och två av dessa är digitala sådana. Denna layout tillsamman med den medföljande bakplåten innehållande två USB-portar och två Firewire-portar är enligt mig nästintill optimal. Detta eftersom det finns båda nya kontakter och lite äldre vilket gör att alla borde vara nöjda.

Det integrerade ljudkortet använder sig av den mycket vanliga kretsen ALC650 från Realtek. Ljudet som denna ljudkrets presterar tillräckligt bra för spel och musiklyssnande om man nu inte är en riktig audiofil. Eftersom det också finns SPDIF-kontakter bak på moderkortet ökas ljudkortets möjligheter ytterligare. En annan trevlig sak är att det finns separata ljudutgångar till det sexkanaliga ljudet. Man kan alltså använda sig av sexkanaligt ljud samtidigt som man har en mikrofon och/eller en apparat kopplad till ”Line-In” kontakten. Normalt brukar moderkortstillverkarna snåla in på denna biten och istället skicka ut ljudsignaler ur ”Line-In”- och mikrofonkontakten när man aktiverar surroundljudet.

BIOS, stabilitet & överklockning

ABIT IC7-G använder sig av ett BIOS från Award, alltså det mest vanliga som finns ute på marknaden. Denna BIOS är överskådligt och lätt att både hitta i och att ändra inställningar i. Har man använt sig av ett moderkort med en BIOS från Award innan skall det inte vara några som helst problem att kunna använda BIOS:et på detta moderkortet heller. Den enda egentliga skillnaden i BIOS:et på IC7-G mot det vanliga Award/Phoenix 6.0 är en del av BIOS:et som kallas ”SoftMenu”. I denna del har ABIT samlat alla de parametrar man vill ha möjlighet att ändra på vid överklockning och/eller optimering av sitt system.

Rent allmänt kan man säga att BIOS:et på IC7-G är ett av de med flest valmöjligheter jag någonsin sett. Då tänker jag framförallt på de mängder av inställningsmöjligheter som finns att göra vad gäller minnet. En nackdel med detta är dock att det inte finns någon riktigt dokumentation från ABIT:s sida vad alla dessa inställningar har för funktion. Detta rättas förhoppningsvis till inom kort, moderkortet har trots allt bara funnit ute på marknaden i drygt en månad och den BIOS som vi använder har funnits ute en ännu kortare tid.

I den del som heter ”SoftMenu” hittar man som vi redan nämnt de olika inställningar som man vill kunna ändra på vid en eventuell överklockning. Här kan man ändra spänningar, hastigheter och liknande.

De olika spänningarna som kan ändras är de till processorn, minnet och AGP-kortet. Spänningen till processorn går att ändra ända upp till 1,9 V vilket mer än väl räcker till, ändringen sker för övrigt i 0,025 V-steg. En spänning på 1,9 V är inget man vill nyttja när man använder sig av en Pentium 4-processor. Detta eftersom man då radikalt minskar dess livslängd. Man bör hålla sig under 1,7 V för att vara någorlunda säker. Spänningen till minnet går att få upp i maximalt 2,8 V vilket får anses vara godkänt. En möjlighet till högre spänning hade inte skadat, men 2,8 V räcker för de allra flesta. Förändringen av denna spänning sker i 0,05 V-steg. AGP-spänningen kan vara bra att öka om man överklockar sitt grafikkort väldigt mycket. Då kan man vid ökning av AGP-spänningen nå en högre stabil frekvens än vad som annars hade varit möjligt. Denna spänning går att ändra upp till 1,65 V från standard 1,5 V, ändringen sker i 0,05 V-steg.

Systembussen går att ställa in från 100 MHz till hela 412 MHz, alltså mer än tillräckligt för i princip alla. Som ni kanske ser så är det praktiskt möjligt att köra med en processor med en systembuss på 100 MHz (400 MHz QDR) trots att det enligt ABIT inte skall gå. Vi testade detta med en Celeron 2 GHz och det fungerade alldeles utmärkt. Håller man sig till de nyare 100 MHz-processorerna (400 MHz QDR) med Northwood-kärna så skall det antagligen inte vara några problem.

Förhållandet mellan hastigheten på systembussen och hastigheten på minnet går självklart att ställa in i ett flertal lägen. De som är finns tillgängliga i BIOS ser ni i tabellen här nedan. Något som dock bör nämnas är att man själv kan välja vilken processortyp man använder, och på så sätt få tillgång till alla de olika inställningarna oavsett vilken busshastighet som är standard på ens processor.

Processorns busshastighet Minneshastighet BIOS-inställning
400 MHz DDR266 3:4
533 MHz DDR266 1:1
DDR333 4:5
800 MHz DDR266 3:2
DDR320 5:4
DDR400 1:1

Under delen som kallas ”PC Health Status” kan man se ett flertal olika värden, bland annat hur snabbt ens fläktar snurrar, vad de olika spänningarna ligger på, temperaturen på olika delar i datorn och så vidare. Det är alltså i denna del av BIOS som man kontrollerar om ens dator ”mår” som den skall göra. Detta eftersom för låg spänning till exempel till processorn kan göra att datorn blir mycket instabil, vilket antagligen ingen vill. Man kan också i denna del välja vid vilken temperatur på processorn som datorn automatiskt skall stängas av på.

För att summera det hela kan vi säga att BIOS:et på detta moderkort är en av de med flest inställningar som jag någonsin har skådat bland de moderkort jag har testat, det mesta går att ställa in och det saknas egentligen inget alls för den ”normala” användaren.

Nu är det dags att testa moderkortets överklockningspotential i praktiken. Till detta använde vi oss av en Pentium 4-processor på 2,4 GHz och som hade en busshastighet på 800 MHz. Minnet var två moduler av TwinMos 256 MB PC3200 DDR-SDRAM med Winbond-kretsar. Kylning var en Alpha PAL8942 med en 20 CFM-fläkt. Under alla tester var HTT och PAT aktiverat. För att testa om systemet var stabilt kördes 3DMark2001 SE och Prime95 oavbrutet i runt en dag. Klarade systemet av denna behandling klassades det som stabilt.

Den högsta hastigheten på systembussen vi lyckades uppnå var 262 MHz, vilket resulterade i en hastighet på runt 3,15 GHz på processorn. Detta resultat uppnåddes med en ökning av spänningen till processorn till 1,55 V (standard är 1,525 V), ytterligare ökning av den spänningen var resultatlöst. Det gick alltså inte att uppnå en högre stabil klockfrekvens genom att öka denna spänning. I denna hastighet kunde datorn stå och köra de program vi nämnde ovan simultant i över 24 timmar, alltså är det inga problem med stabiliteten på detta moderkort över huvud taget.

Prestandatester

För alla tester nedan användes följande system:

Mjukvaran som användes för att testa moderkorten var följande:

Här under ser ni den hastighet som systembussen kördes i som standard när vi valde 200 MHz i BIOS.


Nu är det dags att de hur ABIT IC7-G presterar gentemot två andra moderkort, ett 865PE- och ett 875P-moderkort.

3DMark2001
Det första testet är det klassiska som tar reda på Direct3D-prestandan, 3DMark2001.


Skillnaden mellan de olika korten är marginella och helt klart inom felmarginalen. Att skillnaden knappt syns beror säkerligen på att grafikkortet har blivit en allt för stor flaskhals.

3DMark03
Nästa program som vi använder oss av är det betydligt nyare 3DMark03.


Här ser vi samma sak, att grafikkortet är flaskhalsen och att det i princip inte är någon skillnad alls mellan de olika korten.

PCMark2002, CPU
Nästa test på vår lista är PCMark och här tar vi oss en titt på CPU-poängen.

Än en gång är det ingen särskiljning korten emellan, de presterar nästan exakt lika.

PCMark2002, Memory
Här använder vi oss av samma program men tar en titt på minnespoängen.

Detta är det första testet som vi ser någon skillnad i. ABIT-kortet presterar något sämre än DFI-kortet, men skillnaden är knappt märkbar. 865PE-kortet ligger som det bör göra en bit efter, detta på grund av att det inte har PAT.

SiSoftware Sandra 2003
Följande test är Memory Bandwidth Benchmark i SiSoftware Sandra 2003.

Än en gång presterar ABIT-kortet snäppet sämre än DFI-kortet. Detta trots att båda har PAT aktiverat och att båda använder sig av samma chipset. Dock är skillnaden en bit under 1% så det är inom felmarginalen.

Unreal Tournament 2003
Nu går vi över till att testa OpenGL-prestandan. Till detta använder vi oss av Unreal Tournament 2003, flyby 1024*768.

Unreal Tournament 2003
Sista testet är Unreal Tournament 2003, botmatch 1024*768.

I Unreal Torunament 2003 testerna ser vi än en gång att det är grafikkortet som är flaskhalsen och att skillnaden mellan de olika korten är obefintlig.

Som ni kan se är skillnaden mellan de båda 875P-moderkorten i princip obefintlig, man ser dock en klar skillnad gentemot 865PE-moderkortet, dock enbart i minnestesterna. Detta har dock som redan nämnts att göra med att 865PE-moderkorten inte har PAT aktiverat.

Slutsats

ABIT IC7-G är ett mycket kompetent moderkort. Det formligen osar kvalité runt moderkortet och allt omkring det. Det presterar riktigt bra även om det inte riktigt når upp till DFI-kortets prestanda i alla lägen.

Den största nackdelen med detta moderkort är placeringen av IDE-kontakterna. De sitter alldeles för långt ner, och borde ha varit placerade till höger om minnesplatserna där de brukar sitta. Något bra med dem är dock att de är vinklade på ett sådant sått sätt att man lättare kan dra IDE-kablarna utmed kanten och bottnen av lådan. En annan nackdel relaterat till detta är att det inte medföljer en IDE-kabel som är lite längre. Har man nu placerat IDE-kontakterna långt nere på moderkortet tycker jag att man bör skicka med kablar därefter.

En annan nackdel är att det inte finns dubbla BIOS-kretsar på moderkortet. Detta bör enligt mig vara standard på alla moderkort, inte bara användarna tjänbar på det, utan också tillverkarna. Genom att montera dubbla BIOS-kretsar bör returerna av moderkort med defekta BIOS-kretsar minska radikalt. Men om du inte flashar ditt BIOS så ofta och inte heller tester olika modifierade BIOS-filer så är avsaknaden av dubbla BIOS-kretsar knappast en nackdel för dig.

Fördelarna med moderkortet är kvalitén, både på moderkortet självt och på tillbehören. Jag tycker ABIT har gått rätt väg när de enbart skickar med tillbehör av hög kvalité och inte skicka med massor med tillbehör av tveksam kvalité bara för att det ser bra ut. Andra fördelar är prestandan på kortet och dess överklockningspotential. Visst, det kommer inte upp i nivå på prestandan som DFI-kortet visar, men skillnaden mellan dem är marginella. Att komma upp i en hastighet på 262 MHz på systembussen är inte illa alls och det är antagligen inte många moderkort ute på marknaden som idag klarar av det. Detta tillsammans med en kylare på nordbryggan som knappt hörs gör det hela ännu mer spektakulärt. Ytterligare annan fördel är layouten på moderkortet som är mycket bra (med undantag av placeringen av IDE-kontakterna). Allt sitter där de skall sitta och ingen komponent blockerar någon annan.

Priset för detta moderkort är runt 2000 SEK inklusive moms. Det kan tyckas mycket för vissa men så skall ni veta att detta moderkort är ett av de bättre på marknaden. Visst det går att hitta bra moderkort för halva priset, men då får man göra avkall på både kvalitén, prestandan och mängden integrerade funktioner.

Men motiveringen ovan ger vi detta moderkort utmärkelsen "High Quality". Hade priset varit något lägre, det hade medföljt en längre IDE-kabel och det hade funnit dubbla BIOS-kretsar hade dock moderkortet fått en högre utmärkelse.

Fördelar Nackdelar
Kvalitén. Placeringen av IDE-kontakterna.
Prestandan. I vissa fall priset.
Den nya kylaren till nordbryggan.  
Överklockningspotentialen.
BIOS:et.
Mängden portar.



05/06-03 | Niclas Alfinson | nizenco(at)64bits.se