ABIT IC7-MAX3 Inledning Specifikationer I förpackningen Layout & integrerade funktioner BIOS, stabilitet & överklockning Prestandatester Slutsats

Tack till ABIT som gjorde denna recension möjlig.

Inledning

Specifikationer

Moderkortets specifikationer är inte att leka med och innehåller det värsta av allt. Något intressant är dock att ABIT inte skriver något om Intels kommande processor Prescott i sin officiella specifikationslista. Men vi tog kontakt med ABIT och de mer eller mindre garanterade att IC7-MAX3 kommer gå att använda tillsammans med den kommande Prescott.

Något udda med det här moderkortet är att det har hela sex stycken SATA-portar vilket är de flesta vi sett på ett moderkort någonsin. Dessutom klarar fyra av portarna av att köra RAID 0,1 och 0+1 varav det sistnämnda även det är ganska ovanligt att se på inbyggda RAID-kontroller.

OTES-kylningen på moderkortet klassar ABIT själva som revolutionerande. Det nya med det här är att de delar som har hand om strömförsörjningen av moderkortet får aktiv kylning. Detta skall tydligen leda till ökad stabilitet i höga hastigheter och genom detta ökad överklockningspotential. Om detta stämmer eller inte är svårt att svara på, dock kan OTES-kylningen knappast skada.

Ytterligare en nyhet är Secure IDE. Detta är en hårdvarubaserad krypteringsfunktion för hårddiskar. Eftersom det är en hårdvarubaserad lösning tas inga resurser från varken processorn eller minnet och det fungerar på alla operativsystem. När man har Secure IDE aktiverat måste man koppla in en dosa till datorn för att man skall kunna läsa informationen från hårddisken. Denna funktion kan vara mycket användbar för dem som känner att de inte vill att någon skall komma åt ens information på hårddisken på ett enkelt sätt.

Tittar man enbart på specifikationerna så är det lätt att förväxla IC7-G och IC7-MAX3 eftersom de är så otroligt lika. De tre största skillnaderna är OTES-kylningen, Secure IDE och den ändrade Silicin Image-kretsen för de extra SATA-portarna.

I förpackningen

Det som ligger i lådan är följande:

• Moderkortet självt.
  
• 1 st. rundad ATA-kabel.
  
• 1 st. rundad floppy-kabel.
  
• 4 st. SATA-kablar.
  
• 2 st. strömkabelsadaptrar för två SATA-enheter vardera
  
• 1 st. bakplåt med två USB- och två Firewire-portar.
  
• 1 st. I/O-plåt.
  
• 1 st. Quick Installation Guide.
  
• 1 st. manual.
  
• 1 st. klisterlapp som beskriver de olika jumprarna på moderkortet.
  
• 1 st. CD-skiva med drivrutiner och program.
  
• 1 st. diskett med drivrutiner.
  
• 1 st. Secure IDE-retail.
  
• 1 st. ”case badge”.
  

Manualen som medföljer från ABIT är som vanligt högkvalitativ och allt som man behöver veta om sitt moderkort finns att hitta i den. Quick Installations Guiden är även den mycket bra för nybörjare som vill ha lite hjälp med att sätta ihop sin nya dator.

Layout & integrerade funktioner

Rent allmänt tycker vi att moderkortets estetik är lite tråkig och allmändaglig. Det svarta kretskortet har främst komponenter med färger från den kalla färgskalan vilket gör att moderkortets utseende känns lite kyligt. Notera dock att detta är en helt subjektiv bedömning och olika personer tycker naturligtvis olika om utseendet på olika saker.

Längst upp till vänster på moderkortet huserar som vi redan nämnt OTES-kylningen. Här sitter också en fläktkontakt som redan från början är upptagen av den fläkt som OTES-kylningen använder sig av. Något som kan vara intressant för vissa är att det i fläkten till OTES-kylningen sitter monterade gröna dioder vilket i mörker ger en ganska trevlig effekt.

Uppe till höger på moderkortet hittar vi två lediga fläktkontakter, ATX12V-kontakten, de fyra minnesplatserna och CMOS-batteriet. ATX12V-kontakten är här väldigt bra placerad eftersom den sitter så nära nätaggregatet den kan komma (om vi utgår ifrån att datorlådan har en normal utformning) vilket leder till att man inte behöver dra denna kabel någon längre sträcka innan den når fram till sitt mål. Något udda är dock placeringen av CMOS-batteriet. Det brukar vara placerat både nära BIOS-kretsen och nere till höger på moderkortet. Nu har man dock placerat det här uppe troligen till följd av att man helt enkelt inte får plats med det nere till höger på grund av alla andra kretsar som nu sitter där.

Förflyttar vi oss lite till vänster så hittar vi processorsockeln. Runt denna finns det inte speciellt mycket plats till övers, vare sig ovanför eller under. Dock är det tillräckligt med plats för att man skall kunna montera den relativt stora flänsen Alpha PAL8942 utan några större problem. Men det är så pass trångt mellan processorsockeln och OTES-tunneln att man inte kan montera loss Intels standardfläns, utan att först skruva bort OTES-tunnelns platshölje vilket känns lite tråkigt. Dock är detta knappast något större problem eftersom den vanliga användaren knappast monterar av och på processorkylningen speciellt ofta. Värt att nämna är att det idag inte finns några kända kylare till processorn som inte passar på det här moderkortet trots de små utrymmena, till och med Thermalrights enorma SP-94 passar.

I den högra kanten av moderkortet hittar vi ATX-kontakten, floppy-kontakten och IDE-kontakterna. Placeringen av de sistnämna är lite udda eftersom de normalt brukar återfinnas betydligt högre upp på moderkortet. Vi tycker att man skulle ha kunnat flytta ner floppy-konakten och CMOS-batteriet längst ner på moderkortet och genom detta fått upp IDE-kontakterna något. Som de är placerade nu leder det till att om man har en normalstor datorlåda så räcker inte alltid IDE-kablarna till utan man får införskaffa längre sådana. Det hela blir ännu underligare när man ser att den rundade IDE-kabel som ABIT skickar med är riktigt kort. Vi tycker att de skulle ha skickat med en längre sådan nu när de har placerat IDE-kontakterna så långt ner som de nu gjort. ATX-kontakten som sitter relativt långt upp på kortet sitter bra där eftersom dess tjocka kabel nu relativt enkelt kan dras på ett sådant sätt så att den enbart hindrar luftflödet ytterst minimalt.

Längst ner till höger på moderkortet sitter det en mängd av kretsar, kontakter med mera. Allra längst till höger sitter de båda IDE-kontakterna utmed den ena kanten, något konstigt placerade och vinklade. Att de sitter så här långt ner är ganska ovanligt, dock satt de här redan på föregångaren IC7-G. Något bra med dem är dock att de är vinklade 90 grader vilket gör att det är lättare att få ATA-kablarna att gå utmed lådans botten. Längst ner till höger på moderkortet återfinns de fyra SATA-kontakterna som är kopplade till Silicon Image-kretsen som för övrigt sitter lite ovanför kontakterna. Till vänster sitter kretsen som har hand om Firewire-portarna och till höger om denna krets sitter BIOS-kretsen. En bit längre upp på kortet återfinns ytterligare två SATA-kontakter, dock är dessa kopplade till sydbryggan som i sig är placerad lite uppåt till vänster. Här nere återfinns också den allra sista fläkt-kontakten.

Portar som återfinns bak på moderkortet är fyra stycken USB 2.0-portar, en styck Firewire-port, två stycken PS/2-portar, en nätverksingång och diverse ut- och ingångar tillhörande ljudkortet, bland annat digitala. Som ni kanske ser hittar man inga COM- eller LPT-portar. Detta bör dock inte ställa till några större problem eftersom inga moderna tillbehör idag använder sig av dessa.

De två fläktar som sitter på moderkortet som standard är nordbryggskylarens och den som hör till OTES-kylningen. Dessa båda är ganska små och behöver därför snurra ganska fort för att kunna flytta tillräckligt med luft. Om dessa två går i full hastighet låter de en del, främst OTES-fläkten. Dock varvar fläktarna ner automatiskt när processortemperaturen sjunker, så under normal windowsanvändning såsom surfning och ordbehandling avger dessa två fläktar inte alls mycket ljud.

De integrerade funktionerna såsom ljudkort och nätverkskort håller båda två tillräckligt hög kvalité för vanligt bruk. Nätverkskortet är till och med riktigt bra eftersom det använder Intels CSA-teknik vilket enkelt förklarat gör att nätverkstrafiken inte behöver ta en omväg utan kommer direkt dit den skall. Ljudkortet är inte lika bra, men det duger helt och hållet till vanlig användning såsom spelande och ljudlyssnande om man inte har exceptionellt höga krav.

Vad gäller layouten är IC7-G och IC7-MAX3 väldigt lika. Den största skillnaden är helt klart OTES-tunneln uppe till vänster. I övrigt är det enbart små skillnader som till exempel ATX12V-kontakten som flyttats några centimeter för att inte vara ivägen för OTES-kylningen, kontakten där man kopplar in knapparna från chassit har även den flyttats en liten bit för att göra plats för de två extra SATA-portarna. I övrigt är de två korten nästan helt identiska om man enbart tittar på layouten.

BIOS, stabilitet & överklockning

Den del av BIOS:et som man troligen kommer att besöka oftast har namnet ”SoftMenu”. Det är i denna del som man ställer in klockhastigheten och spänningarna till datorn. Spänningen till processorn går att ändra ända upp till 1,9 V och minnesspänningen upp till hela 3,2 V, ändringen sker i 0,025 V steg. Detta bör mer än väl räcka till för de allra flesta, även de som överklockar extremt mycket, framförallt minnesspänningen är varmt välkommen av många.

Hatigheten på systembussen går att ändra även den, från 100 MHz upp till 412 MHz. Denna inställningsmöjlighet räcker mer än väl till för de flesta. Även om man har den Pentium 4-processor med lägst multipel som idag finns på marknaden skulle en busshastighet på 412 MHz resultera i en hastighet på nästan 5 GHz, alltså en omöjlighet.

Nästa viktiga del av BIOS:et är ”PC Health Status”. Här kan man se de olika temperaturerna på olika datorkomponenter och även olika spänningar. Det är alltså hit man går om man vill kontrollera så att allt ens dator ”mår” som den skall. I den här delen kan man också aktivera en funktion som kallas FanEQ. Med denna funktion kan man sänka hastigheten på alla datorns fläktar och sedan ställa in vid vilken temperatur på processorn som de skall börja snurra för fullt igen. En mycket trevlig funktion med andra ord.

I övrigt finns alla inställningar man har drömt om i det här BIOS:et, man får flertalet olika möjligheter för minnesoptimering, och mycket mycket mera.

För att summera kan vi säga att IC7-MAX3 har alla de funktionerna som man letar efter i ett BIOS, absolut ingenting saknas, perfekt!

Efter att ha gått igenom möjligheterna för att överklocka är det nu dags att kontrollera i praktiken hur det fungerar. För att utvärdera detta använde vi oss en Intel Pentium 4 2,4 GHz med en busshastighet på 800 MHz, minnet var Corsair TWINX512-4000 och kylningen var Alpha PAL8942 med en 20 CFM-fläkt. PAT och HTT var aktiverat under alla stresstesterna och för att testa om systemet var stabilt körde vi 3D Mark 2001SE och Prime95 samtidigt i 24 timmar. Klarade systemet den här brutala behandlingen så klassades det som stabilt.

Efter ett tags testande kom vi fram till att den högsta stabila klockfrekvensen vi kunde uppnå var en systembuss på 264 MHz vilket resulterade i en klockfrekvens på runt 3,15 GHz. I denna hastighet körde vi minnet synkront, alltså i samma hastighet, det hjälpte inte att sänka hastigheten på minnet så det var helt enkelt processorn som inte klarade en högre hastighet. Spänningen till processorn i den här hastigheten var 1,575 V vilket är 0,05 V över standard.

Om vi jämför värdena som ABIT IC7-G med dessa så är de nästan helt identiska. Varför de skiljer så pass lite kan mycket väl bero på att processorn vi testade med inte klarar en högre busshastighet än runt 260 MHz. Vi hade planerat att använda en ny processor till det här testet men tyvärr går inte allt som man har planerat.

Prestandatester

• Intel Pentium 4 2,4 GHz, 800 MHz busshastighet @ 3 GHz (250 * 12).
• Corsair TWINX512-4000 (2 * 256 MB) @ 3-7-4-4.
• Processor-/minnesförhållande: 1:1.
• 2 * IBM 180GXP 120 GB.
• ABIT Siluro FX5900 128 MB @ 450/900.
• Windows XP Professional SP1.
• Nvidia Detonator 45.33.
• Intel Chipset Software Installation Utility 5.00.1013.

Vi har i denna recension inriktat oss på att jämföra IC7-G och dess nya broder IC7-MAX3. Därför är det också enbart dessa två kort som har testats inför denna recension. Den som vill se hur IC7-G presterar gentemot sina konkurrenter kan läsa här.

Mjukvaran som vi använde för att testa moderkortet var följande:

• 3DMark2001 SE build 330.
• EAC v 0.95 prebeta 3 med Lame 3.93.1.
• ScienceMark 2.0.
• SiSoftware Sandra 2003 Standard build 2003.7.9.73.
• Quake III v 1.32.

Vid användningen av EAC och Lame valde vi att komprimera en 606 MB stor fil till MP3 med variabel bitrate och tog sedan tiden som det tog för att utföra denna uppgift. Kommandoraden vi använde oss av i EAC för inställningarna var "%l--alt-preset 128%l%h--alt-preset standard%h %s".

I Quake III körde vi med inställningen High Quality fast vi ändrade upplösningen till 1600 x 1200.

Nämnas bör att i det här testet skall resultatet blir så litet som möjligt eftersom man mäter hur lång tid det tar att utföra en viss uppgift.

Som ni kan se presterar de båda korten nästan exakt likvärdigt vilket borde tyda på att de i grunden är exakt samma kort med enbart några små förändringar. Den största skillnaden ser vi i Sisoftware Sandra-testet, dock är denna skillnad ytterst liten så att den ligger innanför felmarginalen och är garanterat så liten så att den inte kommer att märkas vid vanlig användning av datorn. I övrigt är de andra resultaten nästan helt identiska.

Slutsats

Värt att nämna är att vi under testerna inte hade några som helst problem med moderkortet utan allt fungerade som det skall göra. Precis i början installerades processor, minne och grafikkort, allt fungerade perfekt från första början. Detta tillsammans med den goda överklockningspotentialen genom att spänningarna till minnet och processorn kan ökas så pass mycket gör att moderkortet inte bara är stabilt i originalhastighet, utan också i överklockat läge. OTES-kylningen, sex stycken SATA-portar med stöd för RAID 0,1 och 0+1, integrerat 1 Gbit-lan, integrerat sexkanalsljud, Secure IDE kan det vara något annat än julafton? Trots de många integrerade funktionerna är layouten näst intill perfekt, mycket bättre går det helt enkelt inte göra ett moderkort.

Men är det då värt att uppgradera till ett IC7-MAX3 om man idag sitter på ett IC7-G, svaret på den frågan är nej. Skillnaderna är inte tillräckligt stora, men om man skall köpa ett nytt moderkort så är MAX3-kortet enligt oss det självklara valet. Det finns helt enkelt inget att klaga på vad gäller det här moderkortet.

Priset för det här kortet ligger på runt 2500 SEK inklusive moms vilket för de flesta kan vara en enorm summa att lägga ner på ett moderkort. Men till den målgrupp som det här moderkortet är riktat mot så är priset troligen ingen hämmande faktor.

Eftersom kortet i princip är perfekt och det inte finns några egentliga nackdelar kan vi inte annat än ge det utmärkelsen Best Product, det finns helt enkelt inget bättre moderkort på marknaden idag.