iRiver IFP-190TC

Inledning
Första intrycket
MP3-spelaren i detalj
Storleken har betydelse
Ljudkvalitet och hörlurar
Filöverföring
Praktisk användning
Slutsats



11/02-03 | Illuwatar | illuwatar@techie.com

Inledning

MP3-spelare har blivit vanliga idag. Det är inget direkt märkvärdigt med att inneha en sådan apparat och det finns många modeller att välja på. Därför är det intressant när någon tillverkare dyker upp med lite variation på temat. iFP-190TC från iRiver är ett exempel på detta. Denna recension skall visa på vad denna lilla spelare klarar av och vad som gör den så speciell att jag valde denna framför 100-tals andra modeller.

Första intrycket

Spelaren levereras in en kompakt, färgglad kartong som utan att öppnas redan ger förtroende för produkten. Det är lite "Sony"-känsla över förpackningen (ni som har köpt en MiniDisc från Sony känner nog igen detta). När man får upp lådan är spelaren det första man ser. Den är säkert fastsatt i en innerlåda av hård kartong; frigolit och andra plastmaterial används inte, vilket även gör lådan miljövänlig.


Lyfter man på innerlocket med MP3-spelaren så hittar man resten av paketets innehåll. Det är välfyllt eftersom allt som behövs för att använda spelaren på en gång följer med.


Efter inventering visade sig innehållet vara som följer:

  * Själva MP3-spelaren förstås...
  * En USB-kabel, 1.5 meter lång.
  * Drivrutin och filöverföringsprogram på CD.
  * Två manualer i pappersform: på engelska och svenska.
  * Två par hörlurar (!).
  * En bärrem för att ha spelaren som halssmycke.
  * Ett Duracell AA-batteri.

MP3-spelaren i detalj

Det är en liten men fullspäckad spelare man får från iRiver. Spelaren hanterar ett flertal format och är dessutom försedd med en FM-radio. En minnesmängd på 256MB gör att man får in ett antal låtar även vid högre bitrate. Minnet motsvarar ungefär en tredjedels CD-R, vilket innebär att man får in cirka 4 timmar musik vid 128kbps MP3. Tyvärr så finns inga möjligheter att bygga ut eller byta minnet. Detta gör att man blir låst till den mängd man väljer (spelaren finns att få med från 64MB upp till 512MB). Så det gäller att välja rätt modell från början.

Spelaren interna mjukvara lagras i FLASH-minne, vilket gör den uppgraderingsbar. Bland annat ryktas det om kommande stöd för Ogg-Vobis, vilket skulle göra spelaren dels unik, dels ännu mer användbar.

Utöver radio och MP3 så kan man använda spelaren som diktafon. En liten mikrofon på fronten möjliggör inspelning av tal eller andra ljud, dock inte som MP3. Istället används ett eget format på filerna som sedan görs om till wave-filer när de förs över till datorn. Inspelningen sker som bäst med 32kHz/130kbps. Som en liten bonus kan man även spela in från radion till samma typ av filer. Med andra ord, man kan inte göra några högkvalitativa MP3-filer av musiken man hör på P4 (om man nu skulle vilja det).


Användargränssnittet hos spelaren består av fyra knappar, en joystick av mobiltelefontyp samt en grafisk bakgrundsbelyst LCD. Joysticken används när man navigerar i menyer, hoppar mellan låtar samt för ändring av volymen och snabbspolning. I radioläge sköter man stationssökningen via denna kontroll. Tre av knapparna hanterar till-/frånslag, byte mellan de olika funktionerna, val av equalizer och olika uppspelningssätt. Den fjärde knappen är till för att låsa alla kontroller så att inga oönskade knapptryckningar sker när spelaren ligger i fickan eller väskan.

Displayen är som sagt helt grafisk och visar text i fyra rader samt ett otal olika symboler och figurer. Den är ovanligt lättläst och tydlig trots sin lilla storlek. Långa låtnamn blir dock av naturliga skäl ordentligt avklippta. Detta kompenseras med att spelaren automatiskt scrollar namnet, både under uppspelning och när man navigerar mellan filerna. Navigeringen mellan låtar och filer sker ungefär som i en filhanterare. Man kan ha kataloger med underkataloger för att hålla ordning på musiken. Man vandrar mellan filerna och katalogerna med joysticken, vilket kan göras även när musiken spelar.

Menysystemet för att konfigurera spelaren är fiffigt gjort: man har lagt valen utmed displayens fyra sidor (se bild nedan) och mitten används till att beskriva vald funktion. Även här används joysticken för navigeringen. Ett lätt klick på "jojjan" väljer markerad meny så man kommer åt funktionerna därunder. Det hela påminner väldigt mycket om att hantera en modern mobiltelefon. En liten rolig sak är oscilloskop-bilden som visas under spelning. Denna fungerar faktiskt och påminner om den som finns i WinAMP. Tyvärr finns ingen spektrumanalysator (skulle nog ta för mycket CPU-kraft och därmed reducera batteritiden) eller möjlighet att köra oscilloskopet över hela displayen. Detta är dock detaljer och påverkar inte spelaren som sådan. Dessutom så ligger den nog mest i en ficka eller väska där man ändå inte ser den.

MP3-uppspelning Val av musikfiler
Konfigurationsmenyn Exempel på konfiguration
Val av funktion FM-radion
Voice-recorder

Specifikationer enligt tillverkaren:

  * Minnesmängd: 256 MB
  * Filformat: MPEG 1/2/2.5 Layer 3, WMA, ASF
  * Bitrate: 8 kbps - 320 kbps
  * FM-Radio: 87.5 - 108 MHz, stereon/mono
  * Signal/brusförhållande, radio: 50dB
  * Signal/brusförhållande, MP3: 90dB
  * Uteffekt: 2 x 10mW i 16 ohm
  * Frekvensåtergivning: 20 - 20.000 Hz
  * Batteri: 1st AA/LR6 (1.5V)
  * Max speltid: ~ 20 timmar (MP3/128 kbps)
  * PC-interface: USB 1.1

Storleken har betydelse

Som de flesta borde ha insett så är det en liten apparat vi har att göra med här. Med ett mått på 31 x 28.5 x 82mm (95mm med fästöglan inräknad) är det en mycket kompakt enhet vi har här. Den trekantiga formen bidrar dessutom till spelarens smidiga känsla och lilla storlek. En torrvikt på 30g gör att den känns nästan billig när man tar upp den. Detta kompenseras dock upp när ett batteri läggs i, då blir det lite mer vikt i spelaren så att den känns mer gedigen.

Bilderna nedan visar tydligt (hoppas jag) hur pass liten spelaren är. En vanlig tändare är bara något kortare är spelaren. Och brevid min Archos HD-baserade spelare ser den dvärglik ut. Archos-spelaren är en riktig tegelsten om man tar hänsyn till tjockleken och vikten. Jag kan inte mer än bli imponerad när man ser hur många funktioner man har lyckats pressa in i detta lilla hölje. Dessutom tas ungefär en tredjedel av utrymmet upp av batteriet. Det blir inte mycket plats kvar för någon elektronik...


Ljudkvalitet och hörlurar

När man väljer en musikmaskin, bärbar eller inte, så är nog den viktigaste aspekten hur det låter om underverket. När det gäller MP3-spelare är detta ytterst påtagligt eftersom en hel del "processande" krävs för att få fram något ljud ur MP3-filerna. Denna process påverkar ofrånkomligt ljudet hos spelaren (man bör dock nämna att skapandet av filerna har mycket stor betydelse - en dålig MP3-fil kan få den bästa spelare att låta illa). Dessutom finns en hel del annan elektronik som påverkar ljudet indirekt (exempelvis spänningsomvandlare) genom att avge störningar till de analoga delarna i spelaren. I en dåligt konstruerad spelare brukar resultatet bli ett slags bakgrundsbrus som hörs enbart när musiken spelas. I denna diciplin kan jag inte mer än berömma iRiver: en brusfriare bärbar spelare har jag aldrig varit i kontakt med. Även i tyst miljö, med lättdrivna lurar och mjuk klassisk musik är brus i praktiken ohörbart.

Nu är dock "bra ljud" inte bara avsaknad av brus och störningar. Det ljud som skall komma fram måste vara klart och rent, ha en tydlig stereobild och dessutom bör man kunna påverka klangfärgen. Inom detta område finns dock en annan faktor som spelar in betydligt mer än själva spelarens elektronik: hörlurarna. Ett par skruttiga lurar kan sänka den finaste signalkällan totalt och ett par fina lurar kan får en billig CD-spelare från Biltema att låta helt OK. Så välj lurar med omdöme och med hörseln... ;-).

Hur är då de lurar som följer med spelaren? Det ingick trots allt två par! Det ena paret är från Sennheiser och kallas MX300. Dessa är av öronproppsmodell och är relativt små och lätta. Dessutom är dessa lurar faktiskt riktigt bra för ovanlighetens skull. Ljudet är ovanligt rent och klart, det kan gott och väl jämföras med dyrare propp-lurar från bland annat Sony. Det andra paret är dock av traditionellt snitt när det gäller ljudet: tunt och trist. Inte mycket att ha om man skall lyssna på musik. Den enda orsaken till att dessa lurar existerar är att sladdens längd har anpassats till halssnöret. Om man nu vill bära spelaren som en medaljong runt halsen är det tänkt att sladden hos dessa lurar skall passa i längd så det inte blir onödigt "slack" över som är i vägen. Modellen kallas Direct 555B om det nu har någon betydelse. Dessa lurar är inget för musikälskaren, mer för den som vill använda spelaren som en slags modeaccessoar.

Sennheiser MX300 Direct 555B

Med bra hörlurar kan jag dock säga att spelaren låter rent och klart (så pass MP3 tillåter) men med "propp"-lurar krävs lite hjälp i basen från den inbyggda equalisern. Använder jag ett par Sennheiser HD575 (raka motsatsen till propparna) får man en mycket bättre basåtergivning utan att behöva pilla på några inställningar. Det som kan saknas är den extra baskicken en bas-booster kan ge (som exempelvis min Archos har - denna får nästan lurarna att hoppa ur skallen på mig). Sådant är dock inte förknippat med välljud, så om detta är en nackdel eller inte låter jag vara osagt. Equalisern kan dock plocka upp basen en hel del för den som önskar. På tal om equaliser: den har fem fördefinerade lägen och ett där man ställer in ljudet efter eget önskemål.

Jag bör nämna att vid lyssningstesterna använde jag musik kodad i 196 kbps med hjälp av LAME-encodern (denna är gratis till skillnad från Frauenhofer-kodaren) inställd på High-quality. Rippingen av musiken från CD utfördes med AudioGrabber 1.81. Valet av musiken var blandad: klassikt i form av André Rieu, Bocelli och musik från Sagan Om Ringen, hårdrock i form av Hammerfall samt 80-tals disco av blandad modell. Musik med lägre bitrate (dock ej under 128 kbps) ingick också i lyssnandet. Jag har inte testat de andra ljudformaten (WMA och ASF) av den enkla anledningen att MP3 är det vanligaste formatet. Däremot blir det intressant att testa ljudkvaliteten när (om) iRiver lägger till Ogg-Vobis samt MP3Pro till formaten spelaren klarar av.

När det gäller radions ljudkvalitet kan jag säga att den är vare sig bättre eller sämre än en separat micro-radio med motsvarande egenskaper. För att uppnå ett skapligt ljud i stereo krävs bra mottagningsförhållanden, vilket innebär i praktiken en lång hörlurssladd (denna är antennen) samt någorlunda störningsfri miljö. Uppfylls dessa villkor får man en acceptabel ljudkvalitet som dock inte kan tävla med MP3-delen hos spelaren. Man kan dock säga att iRiver även här har lyckats isolera "elektronikbruset" från mottagaren. Trots stora mängder digitala funktioner så hörs inget av detta igenom och därmed stör ljudet. Mottagaren har 20 kanalplatser för lagringutav favoritstationerna. Sökningen av stationer kan ske helt automatiskt och på så sätt fylla upp alla kanalplatserna åt en. Man kan förstås söka manuellt efter stationer och placera dem på valfri kanalplats.

Filöverföring

En mycket viktig del när det gäller MP3-spelare är hur man får över musiken till apparaten från datorn. Här kan man se två olika linjer: antingen monteras spelarens minne som en ny enhet i datorns filsystem (och därmed hanteras som en vanlig hårddisk) eller så använder man ett specialskrivet program för att utföra filöverföringen. Denna spelare från iRiver tillhör den senare kategorin med allt vad detta nu innebär.

Först lite om den fysiska inkopplingen. Spelaren använder USB 1.1 för att ansluta till värddatorn och en överföringshastighet på ungefär 4.8Mbps utlovas av tillverkaren. Kabeln som medföljer är 1.5 meter lång och har en vanlig USB-kontakt i datoränden men en specialkontakt i spelaränden. Detta gör att man inte kan ersätta kabeln särskilt enkelt ifall den skulle försvinna eller gå sönder. Dessutom får man nöja sig med den längd som medföljer. Kabeln ansluts till ett uttag på spelarens ovansida som är täckt med en liten gummiflärp som känns lite klen.


Som tidigare nämndes så använder denna spelare ett speciellt program för att föra över filer från datorn till spelarens minne. Det första man får göra innan man kan installera och använda programmet är att installera en drivrutin. Även om man inte kan nå spelarens minne som en vanlig hårddisk så krävs denna procedur för att det hela skall fungera. Turligt nog är detta en engångsprocedur. När väl drivrutinen är på plats är det bara att installera filhanteringsprogrammet från samma CD som drivrutinen låg på. Installationen är enkel och följer vedertagen Windows-standard. Man behöver inte ens starta om datorn efteråt. Här kommer dock en av de riktigt stora nackdelarna: kör man något annat än Windows blir det till att leta efter en annan MP3-spelare. Det följer nämligen inte med något program för vare sig Linux/BSD eller Mac-OS. Och på iRivers hemsida finns det inget att hämta inom detta område heller. Man får hoppas att kravet på iRiver blir stort nog så att alternativa OS får stöd för denna eminenta spelare.


iRiverMusic Manager

Programmet iRiver Music Manager som det kallas är enkelt att använda. Det består av två delar: den övre visar datorns diskar, kataloger och filer och den undre visar motsvarande för spelarens minne. Filer flyttas till spelaren genom att enkelt dra från den övre halvan till den undre. Även det motsatta fungerar med ett undantag: musikfiler kant inte flyttas från spelaren till datorn. Och detta är den andra riktigt stora nackdelen. Orsaken bakom detta ligger i Copyright-bestämmelser som tydligen kräver att musiken får läggas in i spelaren men inte det omvända. Däremot kan man flytta icke-musikfiler fram och tillbaka som man vill. På så sätt kan man även använda spelaren som en flyttbar (men lite osmidig) hårddisk. Filer inspelade med voice-recordern eller radion kan förstås plockas ut och omvandlas till standard WAV-filer. Andra funktioner programmet erbjuder är uppgradering av spelarens "firmware" (mjukvaran i spelaren), skapa och radera kataloger, radera filer samt formattering av spelarens minne. Sen är det inte så mycket mer. Programmet saknar bland annat funktioner för att skapa spellistor (det går att skapa sådana i själva spelaren).

Praktisk användning

Denna del avhandlar mina upplevelser av spelaren under en normal arbetsvecka. Jag utnyttjar den eminenta kommunaltrafiken i Stockholm dagligen och för att göra detta uthärdligt är musik ett viktigt inslag. Den största orsaken till att över huvud taget bytte från min Archos HD-spelare var för storleken och viktens skull. iRivers underverk är raka motsatsen: jag märker knappt att jag har den med mig (förutom att jag hör musiken). En nackdel är att iRiver inte skickar med något skydd till spelaren. Jag tycker att en så pass dyr och exklusiv apparat bör ha en väska eller ett fodral med från början. Största risken är att displayen får repor om man inte ser upp med vart spelaren placeras. Knapplås förhindrar i alla fall oönskade knapptryckningar när spelaren är utom synhåll.

När det gäller batteritiden så är alltid de angivna värdena för extremt optimala förhållanden. Detta visade sig i praktiken när jag använde spelaren. Eftersom jag inte bara lyssnar på MP3 i 128 kbps blir tiderna helt annorlunda. Man leker runt i menyerna (som då bland annat aktiverar bakgrundsbelysningen), har musik i olika bitrate samt lyssnar på radion. Filöverföringen tär också på resurserna. Sedan beror det också på vilken typ av batteri man använder. En ungefärligt estimat för tiden innan jag var tvungen att byta batteri ligger på 15 timmar. Då använde jag det medföljande Duracell-batteriet. Denna tid är dock inte dålig med tanke på att ett enda AA-batteri skall driva all elektronik som döljer sig i denna spelare.

Slutsats

Med iFP-serien utav MP3-spelare har iRiver lyckats trots några brister, speciellt på PC-sidan. iFP-190TC är en spelare som borde tillfredsställa de flesta pryl-nördar och andra som uppskattar kvalitet och stil. Ett fint ljud i kombination med elegant design samt många bra funktioner gör att detta blir en fullträff. Om bara iRiver kunde fixa till PC-mjukvaran så att full filöverföring tilläts (helst så att ett specialprogram inte behövdes) samt att andra OS än Windows fick stöd för denna spelare vore detta en riktig 10-poängare. Skulle ett fodral dessutom ingå från början vore det en fin bonus.

Med ett pris på 2.995 kr (för 256 MB-modellen) är detta inte direkt var mans egendom, men uppskattar man stil, funktion och framförallt ett bra ljud så är detta inte alltför dyrt. Den finns dock med mindre minne och då blir den billigare. Jag köpte min spelare hos Directman som bara säljer över nätet. Mer information om iFP-serien utav MP3-spelare finns på iRivers hemsida.

Uppdatering: Tydligen finns det hopp för de som använder Linux på sina datorer. Tack vare en av våra läsare fick jag tips om ett projekt som möjliggör användning utav iFP-spelarna under Linux. För mer information, gå till denna sida: iFP Open Source Driver.

Utvecklingen utav iFP-serien har inte stannat av, tvärt om. Nyligen släppte iRiver version 2.01 utav spelarens firmware samt version 2.01 utav Manager-programmet. Denna kombination ger spelaren ett flertal nya funktioner som har saknats i den ursprungliga versionen som denna recension byggde på.

Genom att uppgradera sin iFP-190TC till version 2.01 får man följande nya funktioner:

En funktion som många säkert har önskat sig är möjligheten att använda spelaren som en enkel hårddisk (utan något Manager-program). Denna funktion är under utveckling och väntas släppas i början av juni 2003. Då skall det bli möjligt att flytta musikfiler som man vill (hitills har man bara kunnat ladda upp musik till spelaren, inte det omvända), vilket är en möjlighet många har saknat.

Ny uppdatering (2003-08-10)
Utvecklingen hos iRiver står verkligen inte still. Det matas ut nya firmware-uppdateringar på löpande band. Den senaste är version 2.10, där ytterligare funktioner har lagts till som framförallt är relaterat till ljudåtergivningen. Ett nytt equalizer-läget kallat Xtreme 3D har kommit till som skapar ett slags breddning av ljudet jämfört med det normala equalizer-lägena. Dessutom upplevs basen "fetare" med detta läge påslaget (även när den vanliga equalizern är satt till neutralläge). Xtreme 3D-läget samarbetar som sagt med den vanliga 5-bands equalizern, så man får maximal kontroll över ljudbilden. Förstås går dessa finesser att stänga av om man inte gillar sådan "färgning" av ljudet.


En annan lite mer "onödig" finess är en spektrumdisplay som visualizer under tiden som musik spelas. Till området onödiga finesser är att man kan namnge sin spelare (kom i version 2.05). Sådana finesser har inget med ljud att göra men ger ändå ett mervärde till en redan bra produkt. Nu är bara frågan: när kommer ogg-vobis-stödet?

För er som vill köra spelaren som en bärbar hårddisk så finns nu räddningen. iRiver har släppt en specialversion utav mjukvaran till iFP-serien som gör om denna till just detta. Denna mjukvara ersätter helt den ordinarie varianten som kräver Manager-programmet. Därmed förlorar man de eventuella finesser som detta program gav, men i gengäld fungerar spelaren som en vanlig hårddisk och därmed tillåter flyttande av filer precis som man själv vill. Denna mjukvaruversion är fortfarande i beta-stadiet (V1.0e) när detta skrivs och jag har inte testat denna ännu (väntar på releaseversionen).

Test av namngivningen...


Fördelar Nackdelar
Mycket bra ljud! *(Kan ej flytta musik från spelare till PC)
Design och storlek *(Inget stöd för Linux/BSD & Mac-OS)
FM-radio och voice-recorder Minnet ej utbytbart/expanderbart
Uppgraderingsbar mjukvara *(Specialprogram för filöverföring)
Bra LCD och smidigt gränssnitt Inget fodral medföljer
Bra medföljande lurar
(Sennheiser)
 
Kan användas för att flytta filer  
Svensk manual medföljer  

*(): Dessa nackdelar gäller spelare med mjukvara som är äldre än version 2.00. Funktionerna för filöverföring finns ej med i version 2.01, detta kommer senare (se texen ovan tabellen).



11/02-03 | Illuwatar | illuwatar@techie.com