ABIT IS7-G Inledning Specifikationer I förpackningen Layout & integrerade funktioner BIOS, stabilitet & överklockning Prestandatester Slutsats

Ett stort tack till ABIT som bistod med produkten för denna recension.

Inledning

Det var inte allt för länge sedan vi tog oss en titt på ABIT:s värstingkort ABIT IC7-G och det föll oss i smaken. Kommer IS7-G också att göra det, och hur stor skillnad är det rent prestandamässigt mellan de båda korten?

Specifikationer

För er som vill läsa lite mer om 865PE-chipsetet hänvisar jag till följande recension.

Tittar man på specifikationerna så är det egentligen ingenting som saknas på det här moderkortet. Det har Gigabit-LAN, Serial-ATA, Firewire, USB 2.0, stöd för Dual Channel DDR400 med mera. Det enda som kanske kunde varit bättre är nätverkskortet. Som det är nu har inte 3Com-chipet inte stöd för CSA. Fördelen med CSA är att det nätverkskort med stöd för det är kopplat direkt till nordbryggan och då kan nyttjas bättre istället för att behöva gå genom vissa flaskhalsar på moderkortet. Fast det är en mindre sak och har egentligen ingen betydelse. Ett integrerat nätverkskort från 3Com är allt annat är dåligt.

Något annat relativt ovanligt är att det finns Firewirekontakter som standard. Det sitter en bak på moderkortet och ytterligare två kontakter på den medföljande bakplåten. Detta kan vara användbart för dem som t ex använder externa hårddiskar eller vill föra över data från sin digitala videokamera. Genom att det finns integrerat direkt på moderkortet slipper man att köpa till ett PCI-kort med sådana kontakter på.

Det enda som jag egentligen saknar är dubbla BIOS-kretsar. Varför har man valt att inte inkludera ett sådant? Det är enligt mig en gåta, det hade inte kostat speciellt mycket att lägga till det, och procentuellt sett hade det knappt kostat något alls. Den extra säkerhet som det ger är enligt mig värd en hel del, att helt enkelt veta att man alltid har ett fungerande BIOS, oavsett om flashningen lyckas eller inte är en ovärderlig känsla.

I förpackningen

I förpackningen hittas följande:

• 1 st. ATA-kabel.
  
• 1 st. floppy-kabel.
  
• 2 st. SATA-kablar.
  
• 2 st. strömkabelsadaptrar för SATA-enheter.
  
• 1 st. I/O-plåt.
  
• 1 st. bakplåt med två USB- och två Firewire-portar.
  
• 1 st. Quick Installation Guide.
  
• 1 st. manual.
  
• 1 st. klisterlapp som beskriver de olika jumprarna på moderkortet.
  
• 1 st. CD-skiva med drivrutiner och program.
  
• 1 st. diskett med drivrutiner.
  

Manualen som skickas med är mycket bra, inte bara själva installationen av moderkortet och drivrutinerna tas upp utan även mycket annat. Hur man uppdaterar BIOS, vad de olika inställningarna i BIOS betyder och liknande är båda sådant som manualen mycket detaljerat går igenom.

Den medföljande bakplåten med de extra USB- och Firewire-portarna väger helt klart upp ”nackdelen” med att det enbart finns fyra USB- och en Firewire-port bak på själva moderkortet. Anledningen till att de inte är fler till antalet är att ABIT har valt att ha kvar en Parallell- och en COM-port. Genom att sedan flytta några kontakter till bakplåten kan man både ha kvar lite äldre tillbehör som kräver de äldre portarna samtidigt som man har tillräckligt med portar att koppla in sina nya tillbehör. Enda nackdelen med det hela är att man förlorar en expansionsplats bak i lådan, men detta bör inte vara något större problem eftersom sådana nästan alltid finns över.

Layout & integrerade funktioner

Uppe till höger på moderkortet sitter de fyra minnesplatserna. De är färgade i två olika färger, en till varje kanal. En mindre bra sak med dem är att de är placerade lite för långt ner vilket gör att man inte kan byta minnesmoduler utan att först ta ur grafikkortet. Dock skulle man inte ha kunnat placera minnesplatserna högre upp eftersom det går en mängd med ledningar precis ovanför. Tjuven i dramat är helt enkelt att man har flyttat upp AGP-porten ett snäpp. Anledningen till att man gjort det är troligen att allt fler kylare idag använder sig av två enhetsplatser och om AGP-platsen varit placerad ett steg under hade en sådan kylare tagit upp en PCI-plats. Men med den nuvarande placeringen kan man ha ett grafikkort med en sådan kylare installerad utan att förlora en av sina PCI-platser, men man kan inte byta minnesmoduler utan att först ta ur grafikkortet. Vilket som är bäst, att kunna byta minnen utan att ta ur grafikkortet eller att slippa bli av med en PCI-plats vid användning av stor kylare på grafikkortet är svårt att säga eftersom allas behov långt ifrån är likadana.

Lite till höger om minnesplatserna sitter ATX-kontakten, floppy-kontakten och batteriet till CMOS. Minst två av dessa är underliga placerade, floppy-kontakten och batteriet. Varför de har blivit placerade här uppe istället för IDE-kontakterna har jag svårt att förstå, framförallt med tanke på att den placeringen i min mening är den bästa för IDE-kontakterna. ATX-kontakten sitter dock bra där den sitter.

Under allt detta sitter de båda IDE-kontakterna. Värt att notera är att de båda är vinklade 90 grader vilket gör att det är betydigt lättare att dra IDE-kablarna på ett sådant sätt så att de enbart hindrar luftflödet minimalt. Dock sitter de båda kontakterna välldigt långt ner på moderkortet vilket gör att det blir svårt att nå fram till sina IDE-tillbehör om man har en stor låda. Detta hade dock kunnat avhjälpas om ABIT skickat med längre IDE-kablar, men nu gör man inte det utan man skickar med normallånga IDE-kablar vilka inte alltid når fram.

Till vänster om IDE-kontakterna sitter en mängd chip, bland annat sydbryggan, SATA-kontrollern, BIOS:et och mycket mera. Här sitter också två SATA-kontakter. Under dessa, längst ner på moderkortet sitter ytterligare två SATA-kontakter.

Runt processor-sockeln sitter en mängd kondensatorer och annat men det bör ändock inte vara några problem att montera större kylare. Själv installerade jag en Alpha PAL8942 utan några som helst problem.

Till vänster om processor-sockeln sitter ATX12V-kontakten. Här sitter den riktigt dumt till eftersom man måste dra dess relativt tjocka kabel runt eller över processorn vilket i många fall kan bli krångligt. En placering något högre upp och något mer åt höger hade varit betydligt bättre.

Totalt finns det tre fläktkontakter på moderkortet vilket jag anser för lite, framförallt är behovet av en till fläktkontakt stor uppe i det vänstra hörnet. Den första kontakten sitter upp till höger om processor-sockeln, den andra sitter till höger om minnesplatserna och den sista sitter längst ner på moderkortet. Om man har en fläkt på processorn och en som sitter bak i chassit ställer det hela till problem eftersom det enbart finns en fläktkontakt uppe i det högra hörnet. Många tillverkare idag placerar faktiskt bara en kontakt där uppe. Men ABIT placerade två där på sitt IC7-kort så jag förstår inte varför man valt att inte göra likadant med det här moderkortet.

På nordbryggan sitter en kylare som ser riktigt maffig ut. Eftersom den är så pass stor som den är behövs ingen fläkt som snurrar otroligt fort vilket gör att den är relativt tyst. Rent teoretiskt är det möjligt att ha passiv kylning på 865PE-chipset med om man skall överklocka räcker inte den kylningen riktigt till utan man mer eller mindre är tvungen till att ha aktiv kylning på nordbryggan. Den här specifika kylaren som sitter på vårat moderkort kommer inom kort att finnas ute i handeln. Den äldre kylaren som ABIT levererade med IS7-G visade sig inte hålla måttet riktigt och därför kommer den att bytas ut. Dock kan de som har problem med sin kylare utan kostnad få den gratis utbytt hos ABIT så man bör inte vara rädd för att köpa ett IS7-G med den äldre kylningen på.

De kontakter som sitter bak på moderkortet är inte direkt av standard-mängd utan ABIT har valt att ta bort en del kontakter och lägga till andra. De kontakter som återfinns är fyra stycken USB-portar, en Firewire-port, en nätverkskontakt, två PS/2-portar, en parallellport, en COM-port och uttag till det integrerade ljudkortet och två av dessa är digitala sådana. De få USB- och Firewire-portar vägs dock upp av den bakplåt som medföljer.

Det integrerade ljudkortet som är baserat kring Realteks ALC650 duger fullt tillräckligt för vanligt användande såsom musiklyssnande och spelande. Ljudkortet har också stöd för 5.1-kanals ljud, detta samtidigt som man kan ha en mikrofon och en annan ljudkälla kopplad till ”line-in”-ingången. Har man dock höga krav bör man satsa på ett annat ljudkort.

BIOS, stabilitet & överklockning

Den meny i BIOS som ABIT har valt att lägga först är passande nog ”SoftMenu Setup”. Det är i denna del av BIOS man skall ändra inställningar för att överklocka sitt system. Att ABIT har lagt denna del först kan vara ett tecken på att ABIT riktar det här moderkortet mot överklockare och så kallade tweakers som vill ha full kontroll över sin hårdvara.

Väl inne i ”SoftMenu” kan man ändra klockhastigheten på både minnet och processorn. Systembussen går att ändra ända upp till 412 MHz med steg på 1 MHz. Detta bör mer än väl räcka för de flesta. En systembuss över 270 MHz är det mycket få som uppnår, att komma upp i 412 och över är mer eller mindre omöjligt med dagens utrustning.

Spänningen till processorn går öka ända upp till 1,9 V i steg om 0,025 V, alltså betydligt mer än vad en hälsosam överklockning kräver. Att ha en spänning på över 1.7 V på dagens Pentium 4-processorer är inte bara onödigt, utan också farligt. Detta eftersom processorn helt enkelt kan gå sönder, och en högre spänning resulterar nästan aldrig i en högre överklockning. Till minnet kan man också ändra spänningen, här upp till 2.8 V i 0,05 V-steg. Här känns det lite snålt, framförallt med tanke på att en del minnesmoduler kräver runt 2.9 V för att man skall uppnå den garanterade hastigheten.

Förhållandet mellan systembussen och minneshastigheten går att ställa in i flertalet olika inställningar. Man kan köra minnet i samma hastighet som systembussen, långsammare eller snabbare. Man kan manuellt välja vilken sorts processor man har vilket gör att man kommer åt alla möjliga inställningar. Man kan till exempel välja att man har en processor med busshastigheten på 400 MHz QDR (100 MHz) fast man egentligen har en 533 MHz QDR (133 MHz) kompatibel processor. Detta gör att man kommer åt inställningen ”3:4” vilket man annars inte hade gjort. Den inställningen gör att man kan köra sin processor i originalhastigheten av 533 MHz QDR (133 MHz) och minnet kan gå i 354 MHz DDR (184 MHz ((133/3)*4)).

Här under ser ni en tabell där alla möjliga inställningar för processor-/minnesförhållandet.

En annan mycket viktig del i BIOS är den del där man kan se de olika temperaturerna, hur snabbt ens fläktar snurrar och andra aspekter av hur datorn ”mår”. Denna del kallas ”PC Health Status” i just det här BIOS:et. En intressant inställning man kan göra här är att sänka hastigheten på ens fläktar, ända ner till 60 % av originalhastigheten. Fläktarna börjar sedan snurra i sin normala hastighet när temperaturen på processorn har stigit till den nivå man har valt. Man kan alltså sänka ljudnivån på ens dator samtidigt som man har kvar all kylningsförmåga när man verkligen behöver den.

Under den del som heter ”Advanced Chipset Features” görs bland annat inställningar för minnet. Det är också här man aktiverar ”GAT”. Man kan antingen välja ”Street Racer” eller ”F1” varav den senare är något snabbare.

Nu är det dags att testa moderkortets överklockningspotential i praktiken. Till detta använde vi oss av en Pentium 4-processor på 2,4 GHz och som hade en busshastighet på 800 MHz. Minnet var två moduler av TwinMos 256 MB PC3200 DDR-SDRAM med Winbond-kretsar. Kylning var en Alpha PAL8942 med en 20 CFM-fläkt. Under alla tester var HTT och GAT (Street Racer) aktiverat. För att testa om systemet var stabilt kördes 3DMark2001 SE och Prime95 oavbrutet i runt en dag. Klarade systemet av denna behandling klassades det som stabilt.

Den högsta stabila hastigheten vi lyckades uppnå var med en systembuss på 256 MHz. Detta gjorde att processorn gick i hela 3,1 GHz. Spänningen till processorn var inställd på standard, alltså 1, 525 V. Ökade vi enbart systembussen med en ynka MHz resulterade det i att Prim95 stannade efter några timmar, att öka spänningen till processorn hjälper inte. Under alla tester var det relativt varmt i rummet vilket kan göra att överklockningen inte blev optimal på grund av temperaturproblem. Men det var varken några problem med stabiliteten i den överklockade hastigheten eller i originalhatigheten. Datorn kunde stå på i flera dagar utan att stöta på några problem.

Prestandatester

• Intel Pentium 4 2,4 GHz, 800 MHz busshastighet.
  
• 2 * 256 MB TwinMos PC3200 minnen med Winbond-kretsar @ 2-5-2-2.
  
• Processor-/minnesförhållande: 1:1.
  
• 2 * IBM 180GXP 120 GB.
  
• Sapphire Radeon 9100 64 MB.
  
• Windows XP Professional SP1.
  
• ATI Catalyst 3.4.
  
• Intel Chipset Software Installation Utility 5.00.1012.

På både IC7-G och IS7-G valdes inställningen "Street Racer" i BIOS när PAT respektive GAT var aktiverat.

• 3DMark03 build 3.3.0.
  
• 3DMark2001 SE build 330.
  
• PCMark2002 build 100.
  
• SiSoftware Sandra 2003 Pro build 2003.1.9.26.
  
• Unreal Tournament 2003 build 2107.
  

Här under ser ni den hastighet som systembussen kördes i som standard när vi valde 200 MHz i BIOS.

Nu är det dags att de hur ABIT IS7-G presterar gentemot de andra moderkort vi tidigare har testat.

3DMark2001
Det första testet är det klassiska som tar reda på Direct3D-prestandan, 3DMark2001.

3DMark03
Nästa program som vi använder oss av är det betydligt nyare 3DMark03.

PCMark2002, CPU
Nästa test på vår lista är PCMark och här tar vi oss en titt på CPU-poängen.

PCMark2002, Memory
Här använder vi oss av samma program men tar en titt på minnespoängen.

SiSoftware Sandra 2003
Följande test är Memory Bandwidth Benchmark i SiSoftware Sandra 2003.

Unreal Tournament 2003
Nu går vi över till att testa OpenGL-prestandan. Till detta använder vi oss av Unreal Tournament 2003, flyby 1024*768.

Unreal Tournament 2003
Sista testet är Unreal Tournament 2003, botmatch 1024*768.

ABIT IS7-G presterar riktigt bra, betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig. Att ett 865PE-kort kan utklassa 875P-kort trodde jag inte var möjligt, men så är fallet. De andra 865PE-korten är inte ens i samma klass som IS7-G om man enbart tittar på prestandan.

Slutsats

Andra fördelar med moderkortet är moderkortets BIOS vilket har de flesta inställningar man kan önska sig. BIOS:ets många inställningsmöjligheter gör att moderkortet går att överklocka med ganska bra, en systembuss på hela 256 MHz är inte dåligt. Ytterliga fördelar är kylaren på moderkortets nordbrygga som inte bara kyler bra utan också är riktigt tyst. Förhoppningsvis kommer denna kylare inom kort finns på alla IS7-G-moderkort ute i handeln. Tillbehör och manualen som medföljer är båda mycket bra och det finns inget att klaga på när det gäller dessa, i alla fall inte när man tänker på vilket segment moderkortet är avsett för.

Nackdelarna med moderkortet är vissa missar i layouten, främst är det placeringen av ATX12V-kontakten och IDE-kontaktnera som är mindre lyckade. Det senare hade dock ABIT enkelt kunnat lösa genom att bifoga en längre IDE-kabel. Dessutom hade möjligheten till att ställa in en högre spänning till minnet varit önskvärd. Ingen av dessa saker är dock något som gör att man backar ur ett eventuellt köp.

Priset på IS7-G ligger på måttliga 1500 SEK med moms. Kan man klara sig utan Gigabit-nätverkskortet kommer man undan med 1200 SEK med moms. Känner man dessutom att man inte har någon nytta för två av de fyra SATA-kontakterna och Firewire kan man köpa ett IS7-E för enbart 1000 SEK inklusive moms.

Som ni kan se ovan finns det ett moderkort som passar alla, från de som bara vill ha ett snabbt och stabilt moderkort utan en massa ”krimskrams” till de som vill lägga till några hundralappar för att få lite fler funktioner integrerat.

Eftersom det egentligen inte finns några riktiga nackdelar med kortet och att det i övrigt är exceptionellt bra kan vi inte annat än ge moderkortet utmärkelsen ”Best Product”.