Jens Of Sweden MP-130

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Spelaren
Ljudkvalité
Användning
Slutsats

Tack till Jens of Sweden som gjorde denna recension möjlig.


17/05-04 | Niclas Alfinson | nizenco@64bits.se


Inledning

MP3-spelarna har kommit för att stanna, och det har inte bara konsumenterna kommit underfund med, utan även tillverkarna. Därför är det viktigt för tillverkarna att urskilja sig från den grå massan, man måste göra något unikt för att synas och sälja. En del företag försöker att göra så genom att implementera olika funktioner, andra satsar istället på stil och elegans.

Jens Of Sweden som ni alla säkerligen känner till har inte funnits på marknaden någon längre tid, men är ändock en av de största aktörerna inom sitt område här i Sverige. De har i dagarna lanserat en ny spelare och det är naturligtvis den vi idag skall ta oss en titt på. Spelaren ifråga heter MP-130 och är byggd på konceptet ”stil och elegans”. Vad är dess fördelar, och vad är dess nackdelar, hur står den sig egentligen mot sina föregångare?

Specifikationer

Spelarens viktigaste specifikationer återfinns i tabellen nedan.

Storlek 79,5 x 31,0 x 14,8 mm (LxBxH).
Vikt 43 g (batteri inkluderat).
Lagringskapacitet 128MB, 256 MB, 512 MB eller 1 GB (lanseras inom kort).
Stöd för MP3, WMA och OGG Vorbis.
Batteri Inbyggt 520 mAh.
Batteritid Runt 18 timmar.
Överföring USB 1.1 (max 0,75 MB/s).
Uteffekt 13 mW + 13 mW (vänster- respektive höger-kanal).
Övrigt Line-in (ljudingång, spelar in MP3 i 16- 320 Kpbs), OLED-display med två färger (blå-grön och orange).
Rekommenderade priser 1795, 2495 och 3295 SEK (128, 256, 512 MB) med moms.

Storleksmässigt är den ungefär som sin föregångare MP-110, och vikten är nästintill exakt samma för de båda. Jämför man med MP-300 är skillnaden ganska stor, både volym- och storleksmässigt. Med andra ord har JOS lyckats få in en hel del nytt, utan att göra spelaren nämnvärt större än MP-110.

Ett av problemen MP-110 hade var uteffekten för hörlurarna, enbart 7 mW per kanal vilket gör att man inte kan driva några speciellt stora hörlurar. Man ökade dock uteffekten vid introduktionen av MP-300, nu har man dock ökat den ännu mer, och 13 mW till varje kanal bör räcka till de allra flesta.

OLED-displayen är också intressant, och då inte enbart på grund av att den använder den nya tekniken OLED (Organic Light Emitting Display). Den största nyheten är att skärmen kan visa fler än en färg, om än enbart två. Men tyvärr är de låsta så att man inte kan blanda färgerna fritt över skärmens yta. Den översta fjärdedelen av skärmen är orange, och resterande har en blå-grön nyans. Detta är dock inget större problem, utan menyer och liknande är upplagt så det fungerar mycket bra.

En annan nyhet är att man kan importera egna bilder och animationer för att använde dem som skärmsläckare och liknande. Men här ställer färgbegränsningen till med den del problem, det är svårt att få något riktigt snyggt med de begränsningar som skärmen ger.

Ljudingången var något nytt med MP-300 och finns alltså kvar även i denna spelare. Den kan vara till stor nytta för dem som vill spela in egna låtar direkt från en CD eller liknande, utan att gå via datorn. Funktionen är förvånansvärt enkel att använda och resultatet blir dessutom ganska bra. Naturligtvis blir kvalitén inte riktigt lika skarp som om man hade överfört musik från CD-skivan digitalt via datorn.

En funktion som vi saknar från MP-300 är spellistor. Man kan inte göra en egen lista, till exempel m3u-lista, och sedan importera den i MP-130. Låtarna sorteras istället efter mapp- och bokstavsordning. Detta är inget större problem, men om man vill blanda låtar från olika album och liknande kan det bli en del problem, och stöd för spellistor hade underlättat betydligt.

Ytterligare en specifikationsmiss är enligt oss avsaknandet av USB 2.0-stöd. Visst, man hade inte kunnat nyttja gränssnittets fulla kapacitet på grund av begränsningar i minneskretsen. Men det hade trots allt gjort överföringshastigheten något högre.

MP-130 är den första spelaren från JOS med stöd för formatet OGG Vorbis. Detta format är inte speciellt använt idag, men många anser det vara bättre än MP3 och Vorbis börjar sakta men säkert bli vanligare och vanligare. Spelaren är med andra ord något framtidssäkrare än dess föregångare eftersom den klarar av fler format, valmöjligheten blir dessutom större.

I förpackningen

Jens Of Sweden har återigen gått tillbaka till att leverera sina spelare i ett runt avsågat aluminiumrör. När vi testade MP-300 levererades den i samma form som MP-110 gjorde, fast röret var i papp istället för aluminium. Aluminiumröret gör helt klart att spelaren ser mer exklusiv ut, innan man ens packat upp den ur sin förpackning. Och detta är säkerligen något som är en fördel ute i affärer, men hjälper knappast att öka försäljningen över Internet. Vilket man föredrar, en fin förpackning eller något lägre pris, är upp till var och en, båda har sina för- och nackdelar.

Det vi hittar i röret förutom spelaren när vi öppnar den är följande:

Hörlurarna som medföljer skiljer sig något från dem som har följt med JOS´ tidigare spelare, MP-110 och MP-300. Men det enda som skiljer sig åt är designförändringar, företagets logotyp finns på hörlurarna och det finns även två små metallringar som fixerar kabeln som går mellan halsremmen och öronsnäckan på ett bra sätt. I övrigt tycker vi att hörlurarna är lika gräsliga som dess föregångare. Passformen är allt annat än bra, och ljudkvalitén är tämligen dålig. Ljudet blir burkigt och tunt när man använder de här lurarna. Kopplar man in ett par andra av högre kvalité får man betydligt bättre ljud, ur alla aspekter.

Den så kallade USB-jojo:n är en smart konstruktion. Man har helt enkelt virat upp USB-kabeln på ett hjul, så när man inte använder den rullas kabeln automatiskt ihop och man kan ta med kabeln överallt, utan att den tar upp speciellt mycket plats.

Något som vi saknar är en halsrem. Om man tar och köper att par egna hörlurar för att använda till spelaren förlorar man möjligheten att hänga den runt halsen. Detta löste man till MP-300 genom att inkludera en halsrem, men så har man inte gjort här vilket vi tycker är lite synd.

Manualen, om man ens kan kalla den det, består av ett ihopvikt A4-papper som enbart mycket kort förklarar vad alla knappar har för funktioner, och hur man kopplar in spelaren till datorn. Istället får man ta och ladda ner den riktiga manualen från tillverkarens hemsida. Detta tycker vi är helt fel, dock är detta mycket vanligt bland många tillverkare. Men om man inte skickar med den fullständiga manualen i tryckt form tycker vi att man skall skicka med den i digital form i paketet, till exempel på CD-skiva. På tal om CD-skiva, den mjukvara och drivrutinen (som enbart krävs i väldigt få fall) som kan användas tillsammans med MP-130 medföljer heller inte, utan även dem får snällt ta och ladda ner från Jens Of Swedens hemsida. En CD-skiva kostar inte många kronor, och att skicka med en sådan hade säkert uppskattats av många kunder. Anledningen till att man inte skickar med någon sådan beror som sagt knappast på kostnaden. Vi tror att det helt enkelt beror på att en CD-skiva inte får plats i det aluminiumrör som spelaren levereras i, form före funktion med andra ord.

Spelaren

Det första man ser när man packar upp spelaren är en stor spegel monterad på den svarta plasten, dock ser man inte ett spår av displayen. När spelaren sedan startas kommer displayen fram, gömd bakom spegeln! Displayen ifråga har två olika färger, orange och blå-grön. Dock kan man inte blanda de båda färgerna hur man vill på displayen, utan den översta av de fyra raderna är orange, och de andra blå-gröna vilket hämmar funktionen något. Men det fungerar ändå förvånansvärt bra, trots att färgerna är ”låsta”. Man har helt enkelt valt att placera ut en viss typ av information på det orange, vilket gör det hela mycket funktionellt. I musikläget presenteras batteritiden, låtnummret och hur långt in i låten man är med det orange, vilket ser mycket bra ut. När man går in i menyn används det orangea till att visa vart i menyn man befinner sig. Det enda problemet vi har hittat är att när man väljer att få fillistan presenterad över hela fönstret är den översta låten alltid orange, vilket ser lite tveksamt ut. Men på det hela fungerar det mycket bra, och är helt klart bättre än de displayer JOS har använt sig av tidigare, som enbart har visat en enda färg.

Spegeln som sitter framför displayen ger som redan nämnt spelaren en mycket exklusiv och elegant look när displayen är avstängd. Då kan spelaren användas som en helt vanlig spegel vilket säkerligen kan framkalla våra feminina sidor. Ett problem vi har märkt av med denna detalj är att det ute i solljus blir mycket svårt att se displayen när den är igång, displayen är helt enkelt inte tillräckligt ljusstark. Detta är kanske inte något större problem, det är bara att ställa sig med ryggen mot ljuskällan, eller att hålla den ena handen som skydd, och det kanske är ett pris många är villiga att betala för utseendet på spelaren. För er som inte är villiga att offra ljussvagheten för formen, pratas det om att inom kort lansera andra displayer, som säkerligen kommer att tillfredsställa er.

Längst ner till höger i displayen syns alltid en mycket intressant sak, en klocka! Detta är något som vi har saknat ända sedan vi testade den första MP3-spelaren, en så enkel funktion, men ändå så användbar. Varför det har tagit så lång tid innan vi har fått sett denna funktion i en spelare från JOS? Men nu när de väl implementerat en klocka saknar vi en tidtagare. Det hade varit perfekt att ha till exempel för att ta tiden för sin joggingtur eller liknande.

En annan sak som man kan använda displayen till är att lägga upp sin egen skärmsläckare eller animation. En smart funktion, fast kanske inte helt perfekt implementerad. Ett av problemen är som redan nämnts är displayens uppbyggnad rent färgmässigt vilket gör att man blir något begränsad. Dessutom är programmet man använder för att göra dessa bilder och animationer allt annat än intuitivt, det tog ett bra tag innan vi själva kom underfund med hur det fungerade.

Förutom spegeln på framsidan är spelaren nästan helt svart, förutom de två kortsidorna och knapparna på spelaren som är kromade. En relativt stor nackdel med alla dessa blanka och mörka ytor är smuts, och då framförallt fingeravtryck. Det räcker att man nuddar spelaren med något av fingrarna för att man skall få ett stort märke på den. Som tur är går dessa att få bort väldigt enkelt, helst med en fuktig trasa, men även en torr tröja eller liknande går utmärkt. I övrigt känns spelaren mycket välbyggd, och plasten som använts har en tjockt lager lack över sig så man behöver inte vara orolig för att smårepor skall förstöra utseendet totalt genom att visa upp den underliggande plasten.

På baksidan av spelaren ser man en lucka som går att skjuta bakåt, och där gömmer sig USB-kontakten. Man har alltså gjort som på MP-300 och gömt USB-kontakten inuti själva spelaren, fast man har nu finslipat konceptet ytterligare och kontakten är både mycket lättare att ta fram och gömma än på MP-300. Det finns heller inga springor eller liknande som leder rakt in i spelaren runt kontakten, så man behöver inte oroa sig för att få in en massa damm på grund av denna lösning.

På de två tidigare spelarna från JOS, MP-110 och MP-300, har knapparna varit utspridda över hela spelaren, men denna gång har man samlat alla (förutom joysticken) på en och samma sida vilket underlättar en hel del. Det är inga som helst problem att hålla spelaren med högerhanden och med tummen styra joysticken och med pekfingret nå alla övriga knappar. Man kan alltså med ett enda grepp styra spelarens alla funktioner, vilket tidigare har varit mycket svårt. Något annat man märker när man styr spelaren är att den reagerar betydligt snabbare än dess föregångare. Att byta låtar och navigera i menyn går otroligt fort, och man behöver aldrig vänta på att spelaren skall utföra vad man sagt till den att göra.

Joysticken på spelarens front används till det allra mesta, förutom att starta och pausa uppspelningar. Den används till att spola, sänka- och höja volymen, byta låtar, navigera i menyn med mera. De tre övriga knapparna på ena långsidan används till play och stop, byta equalizer-inställnignar och den sista knappen används till att sätta igång inspelningar. Dessutom finns det ytterligare en liten knapp bland de övriga tre, och dess enda syfte är att sätta på knapplåset.

Även in-/ut-gångarna är samlade på ett ställe, i spelarens övre del. Ett potentiellt problem med dessa är dock att de inte har något dammskydd. Naturligtvis är det inget problem med hörlurskontakten eftersom man alltid använder den, men ljudingången används inte alls lika ofta vilket gör att ett dammskydd på den kontakten helt klart hade varit önskvärt.

Menyn i spelare är betydligt mer lättnavigerad än sina föregångare. Systemet är uppbyggt med hjälp av en tre gånger tre-matris med ikoner, ungefär som många menysystem på telefoner är uppbyggda idag. Till höger om matrisen syns dessutom en lämplig bild som symboliserar vad det är man kan ändra i den markerade underrubriken. Längst upp på displayen ser man hela tiden vad underrubriken heter. De flesta inställningar och val i menyn är självförklarande, men den del mer avancerade inställningar måste man prova sig fram för att förstå vad de är till för, eller ännu hellre, läsa manualen!

Ljudkvalité

När vi testade MP-300 för några månader sedan blev vi överraskade hur bra ljudkvalité spelaren hade. När vi startar MP-130 får vi tyvärr inte samma känsla, men det hela beror på att vi under den senaste tiden använt oss av en MP-300 och inte en MP-110. Om vi istället lägger in exakt samma låt, och använder exakt samma hörlurar till MP-110 och MP-130 är skillnaden minst lika stor som mellan MP-300 och MP-110, alltså enorm! Ljudkvalitén är med andra ord mycket god på även MP-130, ljudet är fylligt och detaljerat, om än väldigt begränsat av de medföljande hörlurarna. Kopplar vi istället in andra lurar av högre kvalité får vi en helt annan ljudbild, man hör detaljer bättre, och ljudet blir mer behagligt. Det är kanske inte så konstigt eftersom de medföljande hörlurarna är relativt dåliga. Men på en del äldre spelare får vi trots bättre lurar inte speciellt bättre ljud. Men med MP-130 vinner man mycket på att införskaffa ett par bättre lurar, så det är helt klart värt att lägga ut några extra hundralappar på sådana.

Om man känner för att finputsa ljudet något är detta fullt möjligt med hjälp av den inbyggda equalizern. Det finns både förinställda profiler, såsom Jazz, Pop, Rock med flera, men också möjlighet till att själva justera värden i equalizern. Detta medför att man kan få ett ljud som man själv gillar och trivs bra med.

Användning

Spelaren är mycket enkelt att använda, knapparna sitter samlade på ett sådant sätt att man kan styra hela spelare med en enda hand, och ett enda grepp. Det största problemet vid användning är de medföljande hörlurarna. Dock brukar de som medföljer musikspelare vara av undermåttlig kvalité för att hålla priset nere.

Att använda spelaren dagligt, och ha med sig den överallt är inga som helst problem, den väger enbart lite över 40 gram, och det med inkluderat batteri. Det gör att man knappt märker av den när man har den med sig. MP-300 vägde ungefär det dubbla vilket var på gränsen vid vissa tillämpningar, som till exempel joggning. Men MP-130 passar perfekt för allt vi har använt den till, gymmet, joggning, bilfärder, och en hel del andra sporter. Vi upplever heller inte samma tendens som MP-300 hade, att ljudet ibland hoppade till på grund av att hörlurarna tappade kontakten med spelaren vid häftiga rörelser.

Batteritiden uppger JOS som sagt till runt 18 timmar vid musiklyssning. Vi mätte upp den till lite över 15 timmar, vilket är helt klart godkänt. Detta var vid användning av enbart MP3-filer av lite olika bittrate. Batteritiden är alltså tillräckligt lång för att man skall kunna använda spelaren en hel dag, vilket enligt oss är en förutsättning för att ett inbyggt batteri skall vara försvarbart.

Eftersom det framför skärmen sitter en spegel som gör att det kan vara svårt att se om spelaren är igång eller inte har man placerat en liten blå lysdiod som med jämna mellanrum blinkar. Det är alltså ingen större risk att man glömmer spelaren i påsatt läge någonstans och sedan märker att batteriet är slut nästa gång man skall använda enheten.

Ytterligare ett smärre problem kan vara överföringen. Det är dock mycket enkelt att koppla in enheten till datorn, har man ett operativsystem av nyare typ är det enbart att koppla in spelaren till en USB-port så dyker den efter några sekunder upp i utforskaren som en egen enhet, och det är bara att dra och släppa filer. Så långt, så väl, problemet är att enheten bara stöder USB 1.1 vilket gör att det kan ta lite väl lång tid att föra över musik. Nu hade dock inte den nyare standarden USB 2.0 ensamt varit lösningen. Det eftersom de minneskretsar som används till de här typerna av spelare inte klarar av speciellt mycket högre överföringshastighet än vad USB 1.1 gör. Men när JOS lanserar en spelare med en kapacitet på 1 GB kommer väntetiden bli lite väl lång, mer än en halvtimme för att fylla spelaren känns som lite väl mycket, tyvärr.

Slutsats

För att summera det hela kan vi säga att Jens Of Sweden har lyckats igen. MP-130 är nästintill perfekt. Ljudkvalitén är riktigt bra, helt klart i klass med den större spelaren MP-300. Dessutom är spelaren mycket liten, och väger inte alls mycket.

Men dess största fördel, som vanligt med spelare från JOS, är utseendet. En snyggare och mer elegant spelare får man leta efter. Den svarta finishen tillsammans med krom och en spegel gör att spelare ser mycket exklusiv ut. Förhoppningsvis kommer spelaren dessutom att hålla sig snygg och fräsh en längre tid. Det svarta lacklagret är relativt tjockt och kromen verkar sitta som berget.

Funktionerna i spelaren är väl valda och alla är värda att använda. De har inte lagt in en massa funktioner som ser bra ut på pappret men som sedan är totalt värdelösa. Ett exempel på en funktion som i alla fall vi uppskattar är klockan, som trotts allt är en mycket simpel sak, men väldigt användbar. Dessutom har MP-130 stöd för musikformatet OGG Vorbis vilket många ser som en stor fördel.

Det inbyggda batteriet bör inte ställa till några problem trots att det är inbyggt. Det håller i runt 15 timmar innan man måste ladda det vilket är fullt tillräckligt. Batteriet är dock inbyggt vilket vissa kan se som en nackdel, vi ser det däremot som en fördel eftersom man då kan göra spelaren betydligt mindre än vad som annars hade varit möjligt. Och vill man prompt ha en spelare med utbytbart batteri finns alltid MP-300 till hands. Något annat som också är inbyggt är USB-kontakten. Att inte behöva ha med sig en kabel för att använda spelaren är ett stor plus.

Spelaren är mer eller mindre perfekt, men har några små problem. Tittar vi på hela paketet är det hörlurarna som är boven i dramat. Trots att de är något modifierade sedan vi testade en spelare sist är de långt ifrån bra. Fast att man får med ett par bra hörlurar vid köp av en spelare är mycket ovanligt. Vill man ha ett par bättre lurar får man snällt springa iväg och köpa ett par nya. Ett problem med själva spelaren är att displayen kan vara svår att se vid starkt ljus, det hela beror naturligtvis på den spegel som sitter framför skärmen. Formen har alltså gått före funktion, men problemet är inte allt för stort, man kan enkelt avhjälpa det genom att vinkla spelaren något eller genom att hålla upp en hand framför så att den skuggar spelaren.

Jens Of Sweden har med andra ord gjort det igen, MP-130 är helt underbar! Att ge den något annat betyg än ”Best Product” vore enligt oss helt fel, med tanke på att det knappt finns några nackdelar över huvud taget på själva spelaren.

Fördelar Nackdelar
Utseendet. Hörlurarna.
Funktionerna. Displayen syns dåligt i solljus.
Ljudkvalitén.
OGG Vorbis-stödet.
Klockan.
Inbyggt batteri.
Inbyggd USB-port.



17/05-04 | Niclas Alfinson | nizenco@64bits.se