Lords of the Realm III

Inledning
Störst, bäst och vackrast
Slakt, slakt och återigen slakt
Slutsats
Skärmdumpar


Ett stort tack till Vivendi Universal för att de bistod med produkten för recension.


13/6 -04 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se


Inledning

"Is there no one else? Is there no one else?"
Framför ett berg av muskler iklädd bröstbrynja och tajta lädershorts står Akilles (aka Brad Pitt) framför en oändlig rad av krigare.
Jo, filmen Troja är det absolut första som jag tänker på när jag ser de horribelt stora arméerna vandra över brittiska slätter i en av de uppföljare som jag väntat på oändligt länge. Serien med Lords hade sin början år 1994 och två år därpå släpptes uppföljaren. Längtan har känts oändligt lång, och jag har nästan tappat greppet om hur föregångarna såg ut. Kanske trilogins ända hjälper mig att minnas?

Störst, bäst och vackrast

Lektion i hur man river ett torn, Steg 1 Lords of the Realm utspelar sig på den tid då arkitektoniska mästerverk som katadraler hade sin framgång och på den tid då stadslivet blomstrade som mest i Europa. Jag pratar självklart om högmedeltiden, eller mellan 850-1350 eKr för att vara exakt. Mellan dessa tidpunkter stöter vi på allt från feodalherrar till germanska krigare, från William Erövraren till Robin Hood. Förvisso, jag hade nog sluppit blanda in stora legender i ett blodigt krigsbad. Hur jag än försöker ser jag alltid Robin Hood som en slug räv som kan prata. Det går helt bort i ett spel som Lords of the Realm.
Förutom förbättrad grafik, ljud och spelkänsla är den första markanta skillnaden som märks, till skillnad från föregångarna, att Lords of the Realm III är i realtid. Spelet flyter på väldigt vackert och meditativt, lugnt och stilla, och man märker markant hur ens arméer växer steg för steg. Det känns inte alls som Age of Empires- eller Warcraft-anda över det hela. Konstruktivt helt enkelt.
Själva spelet plockar glimtar från historieböckerna och gör om de lite som man vill. Här får vi intriger mellan Frankrike och England, Flandern blir inte alls någon handelsnation längre och Norditalien har just sålt sin sista glasvara. Allt för att koncentrera sig på vem som kan erövra nästa slott snabbast. Mest mark vinner i slutändan, enkla spelregler, inte sant?

För att hålla upp din stad i första hand gäller det att balansera trupperna. Riddare som åstadkommer nerblodandet, präster för den spirituella kraften som gör krigare starkare, borgare för att bygga upp din stad som i sin tur inkasserar pengar och slutligen bönderna som ser till att du överlever dagen rent kostmässigt. Återigen plockar vi fram historieboken för att kolla om detta stämmer överens med den feodala samhällspyramiden. Det som man dock inte ser mycket av är det som toppar pyramiden; kungen himself. Men det kanske är han som sitter framför skärmen och knapprar på tangentbordet...
Lords of the Realm går inte längre norrut än till delar av Danmark, vilket gör mig aningen besviken. Man utesluter vikingarna helt ur spelet och koncentrerar sig i stället på Robin Hoods kompisar bågskyttarna och allmänna spjutkastare. En modifikation eller delscenario hade varit på sin plats här, enligt mig.

Slakt, slakt och återigen slakt

'Åh, den årliga påskbrasan!' På baksidan av spelboxen finner du en punkt som jag såg fram emot oerhört mycket: Castle Editor – möjligheten att bygga egna slott. Det är verkligen något som lyfter spelet framåt. Visst, det är inte som Rollercoaster Tycoon där du bygger ett nöjesfält detaljerat in till minsta buske, men nästintill. Har du inte förmågan eller orken att bygga egna så finns det självklart en rad med färdigbyggda varianter att välja mellan, små som stora.
Tyvärr är det en av de få saker som jag kan glädjas över i spelet. Striderna till exempel är som Troja på silverfat. Det enda strategiska över det hela är gruppformationer, resten sköter datorn. Liknelsen med Troja fulländas när du märker att din armé går framåt, slaktar allt i sin väg och det enda du kan tänka på är "vilken bra film!". Ett kvalitativt sömnpiller som består av att du ska se blodet koagulera.
Nåväl, även en film kan vara bra. Det är vacker syn att se sina trupper anfalla och krossa motståndarna, det har det alltid varit. Storvulet snygg grafik och magnifik musik (John Williams-kvalitet nästan). Tillsammans med multiplayer-stödet räddar detta Lords of the Realm från att kollapsa.

Slutsats

Skaparna bakom Lords of the Realm III, Impressions Games, har väckt liv i en nostalgitripp som jag trodde var både utrotningsartad och utdöd för längesen. I stället hoppar de upp som Gubben ur lådan och satsar för kung och fosterland. Jag får väl säga att de lyckas... halvt. Det är för mycket blodbad (jag är ingen blodbadare av mig) och för mycket Troja.
Spelet väcker dock drömmarna om härligheterna från 90-talet till liv igen. En del historiemissar får man väl stå ut med. Snygg grafik, läckert ljud och en härlig uppbyggnad balanserar spelets egenskaper mot det som var mindre bra.
Jag skulle vilja avsluta med att säga som Akilles en gång lär ha sagt till sina mannar (åtminstone i filmen Troja), när det nu gäller spel som verkar vara utdöda återuppstår:
"Do you know what's waiting beyond that beach? Immortality! Take it! It's yours!"

Fördelar Nackdelar
Konstruktivt Allt för mycket blod (strider)
Snyggt Allt för datorstyrt

Skärmdumpar

Lords of the Realm III - Skärmdump 1 Lords of the Realm III - Skärmdump 2
Lords of the Realm III - Skärmdump 3 Lords of the Realm III - Skärmdump 4

Testsystem
CPU: AMD XP 3000+
Moderkort: Abit NF7-S
RAM-Minne: 512MB PC3200 DDR
Grafikkort: Geforce4 4200 128MB @ 800x600
Ljudkort: Soundblaster Live 5.1
Operativsystem: Windows 2000 Professional - SP4
Cirkapris: 249:-



13/6 -04 | Erik Blomqvist | erik.blomqvist@64bits.se