Krinor Monolith MX-7010 Inledning Specifikationer I förpackningen Spelaren Ljudkvalitén Användning Slutsats

Tack till Krinor som gjorde denna recension möjlig.

Inledning

Ett av de företag som enligt många har lyckats bäst med detta är Jens Of Sweden. Trots att de inte tillverkar sina spelare helt och hållet själva så har de lyckats att hålla estetiken på topp i alla sina modeller, och detta har lönat sig. De har inte funnits speciellt länge på den svenska marknaden men har idag en betydande marknadsandel. Ett annat svensk företag som börjat med samma affärsidé, eleganta MP3-spelare, är Krinor. De har precis lanserat sin första spelare, Monolith MX-7010, på den svenska marknaden och vid en första anblick ser den ut att vara en fullträff. Men hur bra är den egentligen och hur står den mot sin största konkurrent, Jens Of Swedens spelare? Detta och mycket mera skall vi idag ta reda på, så läs vidare!

Specifikationer

Spelaren är relativt stor och tung om man jämför med dess konkurrenter. Till exempel har Jens Of Sweden MP-130 måtten 79,5 x 31,0 x 14,8 mm och väger 43g vilket båda är betydligt nättare än hos Monolith MX-7010. Det är främst på bredden som skillnaden i storlek skiljer, men den är trots allt inte så pass stor så den blir jobbig att ha med sig. Skillnaden i vikt beror troligen på att MP-130 är gjord i plast medan MX-7010 är gjord i 1,55 mm-tjockt aluminium.

Monolith MX-7010 använder sig av en relativt ny skärmtyp, OLED (Organic Light Emitting Display). Den största skillnaden på den här skärmen mot de som vanligtvis brukar återfinnas på andra enheter är att den inte enbart är begränsad till en färg, utan faktiskt klarar av att visa två stycken. Tyvärr är dessa låsta så att man inte kan blanda färgerna fritt över skärmens yta. Den översta fjärdedelen av skärmen är orange, och resterande har en blå-grön nyans. Detta är dock inget större problem, utan menyer och liknande är upplagt så det fungerar mycket bra. Den första spelare som använde en sådan här skärm hos oss var JOS MP-130, och att fler tillverkare nu börjar använda den är troligen ett tecken på att den var lyckad. Det intressanta är att både MP-130 och MX-7010 har exakt samma färgnyanser på skärmen, orange och blå-grön, så frågan är om dessa är någon form av standard hos dem som tillverkar displayerna. Dock är de två displayerna inte helt identiska, upplösningen och den fysiska storleken skiljer sig en hel del åt, och även ljusstyrkan. Vi tycker att MX-7010 har betydigt högre kontrast och den känns inte lika ljussvag som MP-130.

Alarmet gör att man kan vakna till sin favoritmusik enligt den medföljande dokumentationen. Men detta förutsätter dock att man har ett par hörsnäckor eller hörlurar på sig när man sover vilket kanske inte är speciellt skönt. Ett annat alternativ är att koppla in ett par externa högtalare, men då blir det helt plötsligt betydligt mer komplicerat. Alarmfunktionen är för de flesta med andra ord totalt värdelös. Ytterligare en funktion som inte heller känns speciellt genomtänkt är tidtagaren. Vi har länge efterfrågat en sådan på MP3-spelare vilket är mycket användbart när man till exempel använder spelare vid en joggingrunda och man vill veta hur lång tid man har sprungit. Men man kan inte spela upp musik samtidigt som man använder sig av tidtagaren, alltså är även den här funktionen totalt värdelös!

En annan nyhet är att man kan importera egna bilder och animationer för att använde dem som skärmsläckare och liknande. Men här ställer färgbegränsningen till med en del problem, det är svårt att åstadkomma något riktigt snyggt med de begränsningar som skärmen ger. Men lägger man ner en del tid och energi på det hela kan man faktiskt få fram något vettigt, även om det känns ganska onödigt att ha dessa på spelaren över huvud taget.

Vi har gnällt på det tidigare när vi testat MP3-spelare och vi gör det igen, var är USB2-stödet? Detta hade i teorin kunnat öka överföringen till spelaren från datorn, vilket hade minskat väntetiden. Den troliga orsaken till att man valt att inte lägga till stöd för det är att minneskretsarna i spelaren helt enkelt inte klarar av att skyffla data snabbare än vad det vanliga USB-gränssnittet klarar, vilket gör att USB2-stöd blir totalt onödigt. Att flytta över 256 MB musik som det är nu tar runt fem minuter, vilket är helt klart överkomligt, även om det inte är någon racerfart vi pratar om.

Ytterligare en sak som några säkerligen kommer att sakna är stöd för Ogg Vorbis-formatet. Vi ser dock inte detta som något större problem.

I förpackningen

• Ett par hörsnäckor.
• Ett nackband för att hänga spelaren runt halsen.
• En USB-jojo.
• En USB-kabel.
• En USB-adapter.
• En ljudkabel för att ansluta spelaren till en stereo.
• En väska för att skydda spelaren.
• En CD-skiva med program och drivrutiner.
• En manual.

Väskan som medföljer är gjord i tyg och fungerar förvånansvärt bra, den skyddar alla delar av spelaren men man har trots det tillgång till alla knappar och reglage på ett smidigt sätt. Den enda nackdelen med själva väskan är att den är lite krånglig att få på. Man måste spänna den ganska ordentligen för att den skall räcka runt spelaren. Detta problem bör dock försvinna efter ett tag när väskan har tänjts ut och anpassat sig till spelaren storlek och form.

Hörsnäckorna som medföljer är av ”no-name”-typen och ingen tillverkare nämns på dem. Vad som är lite synd med dessa är att de inte har någon inbyggd halsrem som gör att man kan hänga spelaren runt halsen. Om man vill göra det måste man koppla in en halsrem, som naturligtvis medföljer. Men det hade varit betydligt smidigare om halsrem och hörsnäckor hade varit ett. Fördelen med två separata produkter är dock att man kan ha spelaren i fickan samtidig som man använder den, vilket inte är möjligt om hörsnäckorna varit inbyggda i halsremmen. Vilket man gillar är upp till var och en, men som ni kan se finns det både fördelar och nackdelar med det sätt tillverkaren valt att gå. JOS har till exempel valt den andra vägen och skickat med ett par hörsnäckor med inbyggd halsrem.

För en gångs skull har tillverkaren valt att skicka med en riktig tryckt manual. Vanligt är annars att man bara skickar med ett litet pappersark med den allra mest grundläggande informationen på och sedan har man lagt in den riktiga manualen på sin hemsida eller på CD-skiva. Den medföljande manualen är skriven på engelska, tyska och franska vilket gör att de allra flesta bör kunna läsa den. Men det hade varit trevligt med en svensk manual. Men till sitt försvar är manualen skrivet på ett bra sätt och även om man inte kan ett ord engelska, tyska eller franska är det ändå ganska troligt att man snabbt kommer igång med spelaren på grund av alla de bilder och illustrationer som återfinns i själva manualen.

Spelaren

Displayen är som sagt tvåfärgad och gömd bakom en spegel. Spegeln har dock en lite bättre form än den på MP-130 så det blir betydligt lättare att använda den som en vanlig spegel. Displayens två färger fungerar bra tillsammans med svart och aluminium som är de två färger som dominerar på spelaren. Monolith har dessutom utformat mjukvaran runt displayens egenskaper vilket gör att man aldrig tänker på att det enbart är den översta randen av de fyra som kan visa orange och de nedersta blå-grönt.

Det är på de båda långsidorna som alla knappar och reglage är samlade. På vänstersidan sitter power- och recknappen, plus holdreglaget som gör att man aktiverar ett ”tangentlås”. Förflyttar vi oss till högersidan hittar vi menyknappen (som även används för att byta mellan radio- och uppspelnings-läge), volymratten, och ett reglage som används till spolning, play och paus, och så finns det ytterligare två mindre viktiga knappar här.

Även in-/utgångarna är samlade på ett ställe, i spelarens övre del. En mycket intressant sak vi ser här är att linjeingången har ett dammskydd vilket vi ser som en stor fördel. På andra spelare (till exempel JOS MP-130 med flera) har denna inget som helst skydd och dammet kommer då väldigt lätt in i spelaren vilket med tiden kan göra att spelaren tar skada.

Längst ner på spelaren hittar vi en lucka och bakom denna återfinns mini-USB-kontakten. Tyvärr är det ingen vanlig USB-kontakt som vi har sett på alla JOS-spelare, utan det är av samma typ som iRiver iFP-1090 använder sig av. Vi hade sett det som en stor fördel om spelaren haft en vanligt USB-kontakt inbyggd eftersom det hade underlättat något enorm om man vill använda enheten som en flyttbar disk. Men Krinor har tänkt till lite och har tagit fram ett tillbehör som gör att man kan fästa den medföljande USB-adaptern i sin nyckelknippa och därigenom kunna ta med sig den överallt, smart!

Menyn känns tyvärr inte helt genomtänkt. Den är uppbyggd kring åtta olika ikoner som man roterar mellan med hjälp av hjulet på sidan. Alla ikonerna har också en förklarade text som inte bara är svår att tyda på grund av den låga upplösningen, utan också har lite luriga namn. Bakom till exempel ”Power” hittar vi alla inställningar för klockan, vilket inte känns helt självklart. Ytterligare något vi ogillar med menysystemet är att det inte finns någon ”back”-knapp. Har man gått in i en meny måste man välja ”exit” för att kunna gå tillbaka till föregående visning vilket är ganska krångligt. Det hade varit mycket enklare om man istället hade satt att en av alla knappar på spelarna gjorde samma sak. Ett annat problem är att alla menyer inte går att använda när man spelar musik, och i radioläget kommer man inte ens in i menyn. Detta leder till att många personer säkert kommer bli både irriterade och frustrerade.

Något bra med menysystemet är dock att det är väldigt enkelt att byta mellan radio- och uppspelningsläget, det krävs enbart en knapptryckning för att åstadkomma det. Även att komma till inspelningsläget är mycket enkelt när man väl har gjort alla inställningar. Det enda man behöver göra är att trycka på knappen märkt ”Rec”.

Ljudkvalitén

Om man vill justera ljudbilden så att den passar sina egna önskemål är detta möjligt genom de olika equalizern-lägena. Det är också möjligt att justera de olika parametrarna helt manuellt för att optimera spelaren så gott det går efter sitt eget tycke.

Användning

Eftersom spelaren väger ungefär 50 % mer än många andra minnesbaserade MP3-spelare känns det lite mer att ha den hängandes runt halsen. Men dessa 60 gram är inget att tala om och i nästan alla fall går det utmärkt att ha den där. Vi har använt spelare både under bil- och bussfärder, jogging och på gymmet och det har fungerat perfekt på alla sätt. Dock rekommenderar vi varmt att man använder väskan till spelaren och fäster de i linningen på byxorna vid jogging eftersom man då slipper ha något som hoppar fram och tillbaka runt halsen. Det förutsätter dock att man har snörning eller liknande på byxorna så man har något att fästa den i.

Enligt Krinor skall batteriet kunna driva spelaren 19 timmar när man lyssnar på MP3-filer. Under våra tester fick vi fram siffra 16,5 timmar vilket är helt klart godkänt. Vi använde oss av en MP3-fil som vi satte på repetition och sedan lät vi spelare vara tills den dog, vi rörde med andra ord inga knappar över huvud taget.

Skärmen på Monolith MX-7010 har precis som JOS MP-130 en inbyggd spegel vilket gör att när displayen är släckt är spegeln det enda man ser. Problemet med det här var på MP-130 att man i direkt solljus hade mycket svårt att se vad det stod på displayen trots att displayen var tänd. Samma tendenser ser vi på MX-7010, men den är inte lika påtaglig och det går faktiskt att läsa vad det står på displayen trots direkt solljus.

Den inbyggda radion fungerar även den utan problem. Mottagningen är bra och den går utan problem att använda på en längre bussfärd utan allt för mycket brus. Om man skulle få för mycket statiskt brus finns dock en funktion där man tvingar spelaren till monoljud istället för stereo, och det hjälper faktiskt en hel del. Visst, man förlorar den ena ljudkanalen men bruset blir märkbart lägre. Totalt finns det 30 stycken lagringsfack där man kan lagra sina favorit-FM-kanaler för att snabbt byta mellan dem, vilket troligen är betydligt fler än vad de flesta kommer använda.

Att föra över musik och andra filer till spelaren är lika enkelt som till de flesta andra minnesbaserade MP3-seplare. Det är bara att koppla in enheten i en ledig USB-port så dyker den upp i enhetshanteraren som en flyttbar disk. Man behöver med andra ord inga extra verktyg eller program. En nackdel är dock att man måste ha med sig antingen en adapter eller en kabel för att kunna koppla in den. MX-7010 har tyvärr inte som MP-130 en inbyggd USB-kontakt på samma sätt. Istället återfinns en så kallad mini-USB på spelaren (samma kontakt som många digitalkameror och andra enheter använder sig av). Detta begränsar tyvärr användningsområdet något.

Slutsats

Ljudkvalitén är även den helt klart godkännd. Men som vanligt är de medföljande hörsnäckorna ganska dåliga. Använder man sig av ett par av bättre kvalité vaknar spelaren till liv och återger musiken riktigt bra.

Något annat vi ser som en fördel är de tillbehör som medföljer. Vanligtvis brukar till exempel en väska inte medfölja som standard, utan den får man snällt köpa till i efterhand. Den tryckta manualen är även den ett välkommet tillskott bland tillbehören.

Det finns egentligen enbart två stycken nackdelar med den här spelaren, den en av dessa är att det inte finns en riktig USB-port inbyggd, utan enbart en minivariant. Detta leder till att man alltid måste ha en adapter eller kabel med sig i fickan om man vill använda spelaren som en flyttbar enhet. Men detta är enbart en petitess, och kommer troligen inte att störa speciellt många. Vad som är värre är menysystemet. Det känns helt enkelt inte riktigt genomtänkt och är både krångligt och ologiskt. Förhoppningsvis kommer Monolith att ta tag i detta inför nästa spelare.

Priset för den här skapelsen ligger på ungefär 2200 kronor med moms för 256 MB-versionen vilket får anses vara skäligt eftersom konkurrenterna också ligger i den här prisklassen.

Sammanfattningsvis kan man säga att Monolith MX-7010 passar som handen i handsken på dem som vill ha en exklusiv och hållbar MP3-spelare som inte kostar en förmögenhet. Dock bör man vara införstådd i att menysystemet till en början är relativt krångligt, men som med allt annat lär man sig med tiden.