Star Wars Republic Commando

Inledning
En okänd sida av Star Wars
Det börjar på Kamino...
Det kan inte bli enklare...
Vänner & Fiender
Hett järn och kallt stål
Det du ser är det du får...
Ljud i bästa Star Wars-stil
Nätverksspel
Sammanfattning
Bilder från spelet


Tack till Activision som bistod med recensionsexeplaret.


30/03-05 | Illuwatar | illuwatar [at] 64bits.se


Inledning

Star Wars måste vara en av de mest kända science fiction-berättelserna någonsin. Dessa filmer som berättar en klassisk riddarsaga i en framtida miljö, i en galax långt härifrån... Det hela började på slutet av 70-talet när den första filmen, "Star Wars" kom till (senare kallad Episod IV - A New Hope). Denna följdes upp av två ytterligare filmer under 80-talet (Episod V - Empire Strikes Back och Episod VI - Return of the Jedi). Av dessa tre filmer skapades en marknad för produkter kring George Lucas rymdepos, till och börja med leksaker i olika former.

När datorerna blev tillgängliga för allmänheten och det började skapas spel för dem var man inte sen att haka på Star Wars-temat. Antalet spel som har skapats under Star Wars-licensen är nästan oändligt med spelstilar från flygsimulering till rollspel. När förstapersons-skjutare (FPS) blev tekniskt möjliga för vanliga datorer hoppade man på tåget med spelet Jedi Knight, en traditionell FPS där man fick pricka Stormtroopers. Grafiken var förstås rudimentär med dagens mått men spelet bjöd dock på en hel del underhållning (man var inte lika kräsen på den tiden). Uppföljare skapades förstås som bjöd på allt bättre grafik vartefter tekniken utvecklades. Dessa var dock bara en fortsättning på samma grundidé som de flesta FPS baseras på: ta sig från A till B via C, skjuta ner allt som rör sig (och ibland som inte rör sig) och hitta lite nycklar. Allt detta helt solo.

Star Wars-historien har dock inte stannat vid denna punkt. Två ytterligare filmer såg dagens ljus mer än 20 år efter att Episod IV skapades: Episod I - The Phantom Menace och Episod II - Attack of the Clones. Dessutom dröjer det inte länge till innan Episod III - Revenge of the Sith kommer ut på våra biografer. Dessa tre filmer placerar sig tidsmässigt i historien före de tre tidigare filmerna (därav de lägre episod-numren). Tack vare (eller på grund av) dessa tre nya filmer har basen för spelskapandet ökats på markant och det är man inte sen att haka på.

Det är här det spel vi skall recensera placerar sig. Star Wars Republic Commando utspelar sig under klonkriget och skall försöka visa på hur det är att vara ledare för ett litet team med elitsoldater. I grund och botten är detta ytterligare en FPS i den långa raden av spel i denna genre. Tack vare att man har ett litet team till förfogande och som man måste utnyttja för att lyckas har formeln dock ändrats. Hur detta fungerar i praktiken skall vi ta reda på...

En okänd sida av Star Wars

De flesta spel som byggts runt Star Wars har till största delen baserats på de från filmerna kända karaktärerna och miljöerna. På så sätt har man haft säkra kort som de flesta spelare har kunnat känna igen och identifierats sig med. Det ligger trots allt något speciellt i att rusa fram genom rymden i en X-Wing i jakt på Tie-fighters eller att svinga en ljussabel mot en Sith eller mot Darth Vader själv. Det spel vi skall visa på följer en helt annan linje. I detta spel ville skaparna visa på ett annorlunda Star Wars, sett genom den vanliga soldatens ögon. Resultatet av detta är att vi inte kommer se några ljussablar, Tie-fighters eller Jedis.

Du kommer som spelare få leda en liten trupp av elitsoldater som utför specialuppdrag för Republiken. Du och dina tre kollegor är delar av den klonarmé Republiken har skapat för att bekämpa Handelsfederationens robotarmé. Trots kloningen som används för att skapa denna armé så uppstår några individer med speciella egenskaper som avviker från den stora massan. Dessa individer väljs ut till att ingå i dessa specialstyrkor kallade Delta Squad. Deras uppgifter kan närmast jämföras med Navy Seals och Delta Forces: att utföra speciella uppdrag i det fördolda, bakom fiendens linjer. Styrkan hos denna grupp ligger i skicklighet och samarbete, inte i den stora massan som gäller för vanliga soldater. Till sin hjälp har de förstås en hel uppsättning av olika vapen för att kunna bekämpa de fiender som kan tänkas dyka upp under uppdragen.

I och med detta tema får spelet en helt annan karaktär jämfört med tidigare Star Wars-titlar. Borta är de storslagna striderna med ljussablar, pampiga rymdstrider och vackra miljöer. Den välkända Kraften kommer inte heller användas i och med att inga Jedi-figurer finns med. I stället är man en vanlig människa i ett sammansvetsat litet team som skall försöka lösa olika uppgifter trots till synes omöjliga odds.

Det börjar på Kamino...

Historien börjar med att du föds på planeten Kamino där Republiken "odlar" fram sin klonarmé. Det första du ser av världen (och i spelet) är en simmig bild inifrån en tank där dina små händer sträcker sig mot behållarens väggar och varelserna som är där utanför. Snabbt hoppar man vidare till utbildningen och träningen som till sist tar dig till stridens hetta. Denna introduktion till spelet körs direkt i spelets grafikmotor och håller en hög kvalitet. Allt visas ur förstapersons-perspektiv och du kan röra lite grann på huvudet. Introduktionen kunde dock varit lite längre, den hade inte mått dåligt av att visa lite mer.


Ditt första uppdrag utspelar sig på planeten Geonosis, en stenig och mörk värld där det stora slaget mellan klonerna och robotarna utspelar sig. Detta börjar med en snabb och skakig resa i ett stridsskepp där du befinner dig ensam. Uppdraget är i grunden ett träningsuppdrag där du guidas genom spelets funktioner. Trots detta får du möta lite fiender, så det är inte så tråkigt som det kan låta. Under uppdraget kommer du möta upp med dina kompanjoner, en efter en. Till sist är fyrmannalaget komplett (efter ett stort antal robotar och odjur har fått sätta livet till).


När väl gänget är samlat sätter uppdragen igång på allvar och dessa kommer ta dig genom tre olika miljöer. Den första delen fortsätter på Geonosis där man skall störa Separatisterna i sitt robot-krig. Fortsättningen tar dig sedan upp i rymden, ombord på ett övergivet slagskepp och till sist till Wookiernas hemplanet, Kashyyyk.

Det kan inte bli enklare...

Star Wars Republic Commando är ett spel för två olika plattformar. Utöver versionen för PC så finns det till Microsofts Xbox. Detta påverkar sättet att använda spelet på då det måste fungera både med mus och tangentbord och med enbart handkontroll. Sådana lösningar brukar ofta misslyckas, speciellt för PC-versionen. Denna gång har det däremot varit till fördel i stället. Både i menyerna och under själva spelet är allt enkelt att använda.

Menysystemet är tydligt och rent och går att använda med både musen och tangentbordet. Här märker man inget av att det handlar om ett konsollspel. Alla inställningar nås via undermenyer och det är ingen tvekan om vad som gör vad. Inställningar för grafik och ljud möjliggör konfiguration av kvaliteten på spelupplevelsen och denna går att justera i flera nivåer för att passa den dator man har. Alla inställningar sparas i profiler som är unika, vilket är bra om fler delar på samma maskin och har samma spelsmak.


Det som är speciellt med detta spels användande är sättet att hantera sina kollegor under pågående strid. Lucas Arts har kommit upp med ett system som bygger på att man bara behöver en enda knapp för att styra sitt team. Genom att rikta in sig på ett objekt kommer displayen ändra sig utifrån vad som går att göra med/vid objektet. Trycker man på knappen kommer motsvarande kommando att utföras. På så sätt kan man enkelt be en kollega om hjälp att spränga något, hacka en terminal eller att ställa upp sig för krypskytte med en och samma knapp. Man behöver helt enkelt inte komma ihåg ett 20-tal olika knappkombinationer vilket gör livet lättare när robotarna väller in. Detta system kallas av upphovsmännen för "One Touch Squad Control".

För vissa manövrar visas inte bara en markering för vad som går att göra. Man ser även hur ens lagkamrater kommer att ställa sig inför kommande uppgift. Det hela är gjort för att man inte skall kunna missa något, vilket är till stor nytta när snabba beslut skall fattas.


Samma system används också ifall man själv vill utföra något. Allt som teamet kan göra på ditt kommando kan du utföra på egen hand ifall du föredrar detta. I vissa moment är du helt ensam och då måste du göra allt själv. Fördelen är att man inte behöver använda en annan knappuppsättning för detta. Man skulle kunna säga att konsollanpassningen av spelet verkligen kommer till nytta även för PC-spelaren.

En annan viktig del av användargränssnittet som måste vara enkelt och tydligt är heads-up-displayen (HUD). Denna presenterar realtidsinformation om både din och dina kompanjoners tillstånd. Med några få symboler till hjälp kan man snabbt se vart ens kollegor befinner sig, deras hälsotillstånd och vad de håller på med. Pilar visa hur de rör sig i förhållande till dig så även om du inte ser alla så vet du var de befinner sig. HUD'en hjälper även till med navigeringen genom att visa en enkel grafisk guide som informerar både om riktning och avstånd till nästa mål.

HUD'en utgör mer än bara symboler. Den utgör insidan av din stridshjälm. Allt du ser är genom hjälmens visir, vilket skapar en del intressanta effekter under spelets gång. Detta gör bland annat att regndroppar hamnar på glaset på ett snyggt sätt. Mosar man en fiende på nära håll så att det stänker blod eller olja (beroende på vad som upphörde att existera) blir visiret nerstänkt på ett effektfullt sätt. Som tur är har hjälmen en inbyggd elektrisk vindrutetorkare som ser till att avlägnsa allt skräp som skymmer sikten. Hjälmen har även en inbyggd ljusförstärkare som behövs när ljuset är obefintligt.


När det gäller själva styrningen av ens karaktär så är den likvärdig med många andra FPS-titlar med lite stil. Alla knappar går dessutom att konfigurera om så att de passar ens egna önskemål. Självklart går musen att använda för manövereringen och även denna är fullt konfigurerbar både när det gäller känslighet och vad knapparna och scrollhjulet skall göra. Med andra ord, allt är som man förväntar sig av ett modernt skjuta-spel.

Vänner & Fiender

I ett spel av denna typ kommer du att möta ett antal olika karatärer som både är dina vänner och fiender. På vänsidan hittar vi förstås dina tre lagmedlemmar som är väsentliga för att lyckas. Dessa tre personer är unika i sin karaktär och har sina specialiteter:

Du själv, Delta 3-8 ("Boss"), spelar ledaren med allsidig kompetens och som kan utföra allt som dina kollegor klarar av. Spelets karaktär är dock sådan att du inte kommer långt ifall du försöker köra helt på egen hand. Om inte annat så ser automatiken till att kompisarna ger dig täckning under pågående strider. Utöver dina kollegor så finns en ytterligare källa till assistans när det går hett till: wookier. När du befinner dig på planeten Kashyyyk kommer ni att stöta på wookier som kommer att hjälpa till i striderna om så är möjligt. Dessa kan du dock inte styra, de lever sitt eget liv och gör som de vill.

Vad vore ett FPS utan stora lass med motståndare? Inte mycket mer än ett teknologidemo som visar upp en fin grafikmotor. Detta spel är ingen besvikelse i detta fall. Fienderna är många till antal och uppvisar en skapligt stor variation. Den som har sett Attack of the Clones kommer genast känna igen de skrangliga robotsoldaterna som rusar in i stora svärmar. Dessa backas upp av tyngre stridsrobotar som är långsammare men i gengäld orsakar betydligt större skada. De rullande robotarna, Droidekas, dyker också upp och gör livet surt för dig och dina kollegor.


Alla fiender är dock inte av metallisk härkomst, det blir till att spöa på både krypande, springande och flygande ohyra. En del av dessa är relativt enkla att hantera men i gengäld kommer de i stora mängder. De mer avancerade motståndarna kommer i färre antal men är i gengäld mycket svårare att terminera. Fienderna av denna typ tillhör två raser med hemvistelse på Geonosis och Kashyyyk. De som kan flyga är geonosiserna, insektsliknande saker som är rätt så svåra att hanskas med. Framförallt deras flygande ger lite extra utmaning i striderna. Den andra rasen är Trandoshanerna som befinner sig på Kashyyyk och dessa påminner om en korsning mellan en ödla och en fet padda. Dessa kan inte flyga men i gengäld har de riktiga vapen till sitt förfogande. Dessutom har wookierna en viss förkärlek för att använda dessa ödlor som engångsleksaker...


Här passar det att nämna hur pass väl den artificiella intelligensen (AI'n) fungerar både för motståndarna och dina kollegor. Rent generellt kan man säga att AI'n fungerar bra och ger fienderna stor variation i hur de uppför sig. Den har anpassats så att olika fiendetyper får olika egenskaper utifrån dess funktion och konstruktion. Till exempel så är de lätta robotsoldaterna snabba men lite dumma i sitt uppförande. De tyngre stridsrobotarna är långsamma och rör sig i räta linjer men i gengäld så skjuter de hårt. Robotarna över huvud taget rör sig förutsägbart och enkelt eftersom de är maskiner programmerade för att göra en sak.

De fiender som är av organisk natur har en mer avancerad intelligens som gör att de inte bara rusar rakt fram och tar emot din och dina kollegors eld. De tar täckning bakom objekt, utnyttjar fasta vapeninstallationer och kan samarbeta i grupp (om än inte på så hög invå). De ödleliknande sakerna kan dessutom kasta granater efter en som man bör se upp för.

Dina kollegors AI är den som är mest lyckad när man jämför med andra spel där man måste ha med datorstyrda medhjälpare att göra. Även när de inte har fått kommandon av dig så sköter de sig väl och ser till att täcka upp både för dig och varandra. De rör sig enligt mönster som har skapats utifrån riktiga kommandosoldaters rörelser. Under skapandet av spelet anlitades en instruktör från Navy Seals så att alla rörelser och positioner skulle bli korrekta. Det är sällan som kollegorna springer i vägen för dig trots att det kan bli lite trångt ibland.

Hett järn och kallt stål

När man avhandlar skjuta-spel så går det inte att undkomma en av de väsentliga delarna: vapenarsenalen. Mycket av känslan i spelet ligger i vapnen, vilka man har till förfogande och hur de är konstruerade. Eftersom detta är ett Star Wars-spel är valet av vapen relativt enkelt. Det finns faktiskt ett antal filmer att tjuvtitta i när man skapar spelet. Star Wars Republic Commando kommer inte göra dig besviken på detta område. De vapen man förväntar sig finns på plats tilsammans med lite mer okända varianter.

Varje kommandosoldat har en grunduppsättning som man har från spelets första början. Den består av ett automatvapen, DC-17M, som är ett generellt pulsgevär ("blaster"). Med extra tillbehör som dyker upp under spelets gång konverteras geväret till ett krypskyttegevär med kikarsikte eller ett granatgevär som skjuter pansarbrytande granater. På så sätt utgör detta gevär tre vapen i ett. Som reserv har varje soldat en liten pistol med "evig" ammunition. Detta lilla vapen är alltid laddat och fungerar fint mot enklare fiender som inte är för många. Nackdelen är nämligen den att pistolen måste vila efter några få skott innan den går att använda igen. Blir motståndarna väl närgågna kan man alltid visa upp den utfällbara kniven som ingår i rustningen man bär.

Utöver dessa vapen (som alla medlemmar i gruppen har tillgång till) kan du plocka upp vapen som dina fiender lämnar efter sig. Framförallt Trandoshanerna har användbara vapen som fungerar fint mot dem själva. Dessa innefattar mer "jordnära" varianter som hagelbrakare, automatkarbin och tung kulspruta. Dessa vapen är inte lika precisa som kommandosoldaternas grundutrustning men de är "gratis". Använd dem för att spara på de bättre sakerna tills de behövs. När du befinner dig i Wookie-land finns dessutom deras berömda bowcasters till förfogande. Wookierna har dessutom byggt ett bärbart raketgevär som inte går av för hackor. Det bör påpekas att man bara kan bära ett exemplar av dessa "extra" vapen. Har du en bowcaster kan du inte samtidigt bära ett raketgevär. Det blir till att välja utifrån vad som krävs av den rådande situationen. Grundutrustningen kan du dock inte byta ut eller göra dig av med.

Nu är det inte bara pistoler och gevär som räknas in bland vapnen. Till din hjälp har du äver ett antal olika granater, inklusive den välkända "Thermal Detonator", som i princip är en traditionell spränggranat. De andra varianterna innefattar EMC-granater (perfekt för att få robotarna att flippa ur), flashbangs (gör inte mycket skada i sig men bländar motståndarna) och ultraljudgranater (orsakar skada genom en kraftig högfrekvent ljudpuls). Dessa granater är viktiga för att klara av spelet. Många situationer mer eller mindre kräver granatbehandling av rätt typ för att bli hanterbara. Så lär dig hur dessa fungerar och när vilken granat skall användas. Det kan utgöra skillnaden mellan liv och död...

Till sist har du till din hjälp fasta vapeninstallationer. Dessa innefattar kanontorn som skjuter laserstrålar eller raketer. Ofta får du och dina kompisar strida för att komma åt dessa vapen, men i slutändan är det värt besväret. I vissa situationer är dessa fasta vapen med sin massiva eldkraft (speciellt raketerna) ovärderliga.

Det du ser är det du får...

Vad vore ett FPS utan vacker grafik och välgjorda spelnivåer? Många skulle säkert påstå att det i första hand handlar om känsla, inte flashig grafik. Visst ligger det en stor sanning i detta, men i dagens läge är kraven så stora på spelen att det inte räcker enbart med "feeling". Med tanke på hur det har sett ut på FPS-marknaden på sistone, med stortitlar som DOOM 3 och Half-Life 2 som pressar gränserna för grafiken, blir kraven allt högre för de som vill hänga med i utvecklingen. Hur ligger då detta spel till i detta sammanhang?

Star Wars Republic Commando använder Unreal-motorn (samma som i Unreal Tournament 2004), vilket bådar gott för spelet. Denna motor har inte alla finesser som DOOM 3 eller HL2, men den är tillräckligt bra för att skapa en vacker och detaljrik miljö. Ljussättning, skuggor, vädereffekter, detaljerade texturer - allt detta bidrar till en trovärdig miljö i Star Wars-temat. En fördel med denna grafikmotor är att den fungerar bra även med lite enklare hårdvara. Har man utrustning som är "state-of-the-art" är det inga problem att dra upp alla inställningar på max. Detta spel testades på en maskin som med dagens mått skulle klassas som "bättre medel" (se specifikation i slutet på recensionen) med allt på max och 4x FSAA (fullskärms-kantutjämning). Inte en enda gång hakade spelet upp sig eller kändes trögt trots att det ofta var mycket som rörde sig under striderna.


Spelet har begåvats med en enklare form av fysikmotor kallad Karma. Denna är inte av samma kaliber som den i Half-Life 2 till exempel (eller så används den inte fullt ut). Du har inga möjligheter att manipulera objekt som till synes ligger löst. Många saker rör sig inte ens när man skjuter en raket på dem. Döda fiender är dock väldigt lösa då de påminner mycket om slappa dockor. Det kan se rätt så lustigt ut när de flyger runt vid en kraftig explosion. Är det avancerad fysik man är ute efter bör man titta någon annanstans, detta spel kommer inte i närheten av titlar som använder till exempel Havok-motorn.

Tittar vi på designen av nivåerna i spelet så är dessa vackert utförda med hög detaljrikedom. Det går inte att missta sig på att detta är Star Wars. Tillsammans med ljudbilden är inlevelsen närmast total. Däremot finns det en sak som är negativ i nivådesignen: linjäriteten. Alla nivåer är byggda så att det finns bara en riktning att röra sig i. Alternativa vägar saknas helt. Allt måste utföras i en förutbestämd ordning, lite som i ett plattformsspel. Många nivåer består av gångar och rum, vilket inte direkt är nytänkande. Känslan av öppenhet och storslagenhet saknas i stort sett helt. Av denna orsak kan man förstå att det inte finns några fordon i spelet trots att grafikmotorn i största grad hanterar detta (vilket man tydligt ser i introduktionen).

Ser man rent praktiskt på nivåupplägget så har man delat upp nivåerna i olika sektioner med laddningar mellan varje sektion. Detta har gjorts på ett sådant sätt att själva spelet inte störs av att en ny nivå laddas in. Varje laddpunkt har placerats på logiskt ställe, oftast efter att en stor strid har avklarats. Själva laddningarna är inte särskilt långa och under tiden visas information om nästa del av uppdraget.

Ljud i bästa Star Wars-stil

Ljudet i detta spel är en av höjdpunkterna. Man har verkligen ansträngt sig med att skapa en trovärdig ljudbild som ser till att ge rätt Star Wars-känsla. Ser man till vilket råmaterial som finns tillgängligt för spelskaparna skulle det vara en stor besvikelse om man misslyckades på detta område. Hela ljudmattan som utgör bakgrunden är välgjord med ljud direkt ur filmerna. Rymdskepp, vapen och motståndare låter som man förväntar sig. Actionljud som explosioner och liknande håller bra kvalitet med mycket tryck i basen.

Huvudpersonerna i detta spel, dvs du och ditt team har fått extra fin behandling av ljudmakarna. Huvudpersonen, Delta Three-Eight, har fått sin röst från självaste Temuera Morrison som spelade Jango Fett i Attack of the Clones. De tre andra medlemmarna i teamet har fått andra röster vilket ger dem unika personligheter. De är snabba med att fälla syrliga kommentarer om varandra och dra vassa "one-liners" när fienderna åker på spö. Detta ger spelandet större inlevelse och det är ofta detta snack orsakar ett leende på läpparna under spelets gång. Visserligen upprepar snacket sig efter ett tag men ändå blir det inte enformigt och trist.

Så har vi kommit till musiken. Detta brukar vara ett förutsägbart kapitel där det klassiga temat mer eller mindre är obligatoriskt. I detta spel har man dock ändrat en hel del på receptet. Eftersom spelets inriktning är annorlunda utan dessa klassiska Star Wars-inslag så har även musiken ändrats från standarduppsättningen. Med mörkare och mer tyng i tonerna får musiken en allvarligare känsla. I vissa lägen påminner musiken om det man hör i religösa sammanhang, med körer och pampig uppsättning. Speciellt inför en större sammandrabbning stegras musiken upp och ger en pampig inramning av det som händer. I grunden finns dock känslan kvar från vad man är van vid i Star Wars-sammanhang vilket gör att musiken trots allt inte känns felplacerad.

Nätverksspel

Inget spel av idag klarar sig utan någon form av nätverksaktivitet. Det har blivit mer eller mindre standard att införa flerspelarlägen över nätverk. Detta gäller i högsta grad FPS-spel. Star Wars Republic Commando har inte klarat sig ifrån detta, de vanliga typerna av nätverksspel hittas även här. Du kan spela över LAN eller internet och de spelformer som finns till förfogande är deathmatch, team deathmatch, capture the flag och assault. Dessa speltyper känns igen från ett otal andra FPS-titlar och är därmed inget nyskapande direkt. Du har möjligheten att agera värd för ett nätverksspel eller att delta i redan uppsatta spel ute på nätet. Det skall även gå att spela tillsammans med de som kör Xbox-versionen av detta spel.


En sak som spelskaparna tyvärr har missat är möjligheten att spela tillsammans för att klara av uppdragen (co-op). All mekanik för att hantera detta finns på plats, så det borde inte ha varit en alltför stor ansträngning att lägga in denna funktion. Spelet hade fått ytterligare en dimension om man hade haft möjligheten att ersätta de tre datorstyrda kollegorna med mänskliga diton.

Sammanfattning

Hur skall man nu sammanfatta detta? Är detta en kommande stortitel eller bara ett spel till i raden av Star Wars-titlar? Rent speltekniskt är det inte mycket nytt under huven. Grafikmotorn är fortfarande bra men har redan passerats av andra spels motorer. Fysiken är enkel och kan inte konkurrera med andra titlars fysik. Ljudet håller en mycket hög kvalitet, det kan man inte ta ifrån denna titel. Kontrollen är mycket bra och enkel att hantera. Iden att använda ett konsollanpassat styrsystem även hos PC-versionen fungerar ovanligt bra. Nätverksfunktionerna håller standardnivå men varför glömde LucasArts införa co-op (spelet är som gjort för det)?

Trots begränsningar och brister är spelet klart underhållande. Star Wars-känslan är ytterst påtaglig och inlevelsen går inte att klaga på. Den fyrmannagrupp som man leder genom olika uppdrag fungerar fint (med tanke på att tre av medlemmarna styrs av datorn), det är nästan så att de känns lite mänskliga i sitt beteende. Uppdragen man ställs emot håller en bra svårighetsgrad (man kan välja tre nivåer) redan på läget "normal". I vissa lägen är det riktigt utmanande så det gäller att man lär sig använda sin grupp och sina vapen. Att bara rusa rakt fram och skjuta fungerar inte i detta spel. Det är faktiskt tur att spelet inte är för lätt, annars hade man klarat av det på några timmar. Single-player-uppdragen lider lite av Call of Duty-syndromet: det är kort men intensivt. Lite fler nivåer hade inte suttit fel. En liten kompensation för kortheten är det bonusmaterial som låses upp vartefter man klarar av uppdragen. Detta material består av korta videosnuttar som visar lite om hur spelet skapades. Även dessa kunde gärna varit lite längre.

Det slutliga betyget för LucasArts senaste kreation, Star Wars Republic Commando, blir Väl Godkänt. Det når inte upp till toppen av FPS-genrens Hall of Fame, men det håller sig trots allt bland de bättre. Framförallt erbjuder det en hel del underhållning trots bristerna i konstruktionen. Är du Star Wars-fan plus att du gillar FPS-spel skall du definitivt testa detta spel. Bryr du dig inte om Star Wars över huvud taget finns det bättre alternativ till liknande speltyper.

Fördelar Nackdelar
Bra kontroll Co-op saknas. Varför?
Vacker grafik Linjära nivåer
Excellent ljud Lite väl kort speltid
Squad-AI som fungerar bra Enkel fysik
Bra Star Wars-känsla Bonusmaterialet lite kort


Testmaskin
Processor: Intel Pentium 4 @ 2.8 GHz (Northwood)
Minne: 1024 MB PC3200 DDR-SDRAM
Moderkort: MSI MS-865PE Neo2 (Intel 865 chipset)
Grafik: MSI GeForce 6800 128 MB (12 pipelines)
Ljud: Creative SoundBlaster Audigy 2 SZ
Hårddisk: Seagate Barracuda 7200.7 120 GB
Operativsystem: Microsoft Windows 2000 Pro + SP4

Bilder från spelet

Alla bilder i denna recension är tagna direkt ur spelet med hjälp av programmet Fraps (utom de tre i kapitlet Vänner & Fiender). De är i upplösningen 1024 x 768 med 32 bitars färgdjup. Spelet var inställt på maximal kvalitet på alla grafikparametrar och 4x FSAA (fullskärms kantutjämning) var påslaget. Bilderna är i png-format för att inte förstöra kvaliteten.




30/03-05 | Illuwatar | illuwatar [at] 64bits.se