The Nations - Gold Edition

The Nations - Introduktion
The Nations - Detaljer
The Nations - Slutsats



20/08 -02 | IcePic | icepic@64bits.se

Introduktion

I gammal fin Settlerstradition har nu Jowood kommit ut med ett strategispel i samma anda. Jowood är ett litet mindre spelföretag som kanske inte riktigt lirar i samma division som Blizzard och ID Software, men som dock inte med mindre energi jobbar på att producera bra spel.

The Nations börjar, som så många andra spel, med en fin renderad animation som visar lite av andan i spelet med klar serieteckningskaraktär. Det framgår att det existerar tre olika raser med olika karaktärsdrag, vilket visas genom ett teaterframträdande som går åt pipan varpå diverse prylar sprids över landet till de olika folken.

Efter det går (o)rutinerade spelare som mig direkt in på Options för att därefter ramla vidare in på Tutorials. Personen som uppfann tutorials borde få något sorts hederspris. Även om det mest verkar gynna pirater som saknar manual så har jag mycket lättare att plocka upp finesserna med den här typen av spel om man får gå igenom saker steg för steg.

Ett problem med den här typen av spel är just att förstå sambanden mellan de olika saker som man ska producera och vilka råvaror som ger vilket materiel. Genom att ta det i lugna fina steg i tutorialen ger man spelaren en bra chans att bekanta sig med de ingående delarna en och en. Och det är nog en bra ide, för Jowood har inte hållit igen på detaljerna, det är en hel del att lära sig om man ska hålla koll på vilka saker som beror på varandra. Dessutom har de en rätt flexibel metod för att låta ens civilisation avancera från en nivå till nästa. Man ska helt enkelt klarat av att forska fram 5 st nivå 1-teknologier innan man får välja att uppgradera till nivå 2. Att uppgradera ger en tillgång till ett antal nya teknologier, men även en del mer negativa aspekter som gör att det inte automatiskt är bra att direkt uppgradera ens civilisation.

Lite lustiga detaljer om hur det är programmerat dyker fort upp. En del av de tutorials och tidiga banorna går ut på att producera 100 st av en viss vara, och sedan ska man donera 100 enheter av den till sin fiende för att klara av banan. Inte nog med att det känns suspekt att ge sin fiende 100 guld, det är dessutom så att man redan har en funktion för att offra till gudarna. Varför man inte har kravet att offra 100 guld till dem förstod jag inte. Sen finner man en FAQ på deras hemsida som förklarar varför en del personer har svårt att klara de banorna. Det är inte nog med att man skänker till sin fiende, han förbrukar det dessutom, så för att klara en sån bana måste man alltså skänka allt på en gång. Gör man inte det kommer fienden använda det för att köpa saker och då vinner du inte av att under lång tid totalt skänka 100 guld, utan enbart om datorn vid ett visst tillfälle kan se 100 guld i din fiendes skattkista. Nog är det en viss humor när spelmotorn tvingar speldesignern att göra sådana krångliga regler för en bana.

Detaljer

Efter att ha spelat igenom en bunt tutorials var det dags att möta fienden på riktigt. Man sätter igång enligt bästa förmåga att bygga upp sin lilla civilisation såsom tutorialen lärde en, men som vanligt brukar man inse att man inte längre har en massa saker givna direkt på marken utan får skapa allt själv. Helt plötsligt blir de 10 parallella byggena man beställt inte längre en lika bra idé.

När man kommit in lite mer i spelandet finner man ett par mer problematiska detaljer. Till att börja med är det segt på den klenare datorn. Spelet har en isometrisk vy, dvs att man ser en 2D-miljö snett uppifrån sidan och den går dessutom att zooma både ut och in. Det är jätteskoj att kunna zooma, eftersom de spelare som gillar överblick kan få det, och de som gillar att se enskilda små ormar krypa runt din by får sitt lystmäte. Men när det visar sig att spelet hackar på en P2@450 är jag inte riktigt säker på att det var en så bra idé att ha zoom. Att bara rita ut isometriska vyer ska inte vara något problem för en 450:a, och speciellt i början av spelet ska det inte vara alltför mycket gubbar att hålla reda på så att det blir tungrott av den anledningen. Strategispel som kräver GHz-datorer får ett litet minus i min bok.

I övrigt går tiden i spelet på ett lustigt vis, man har dag och natt och när klockan slår tolv vill folket äta mat, och vid artontiden blir alla sömniga och ska sova i sina hus. Det blir lite humoristiskt, precis som Sims, att se barn växa upp och bli vuxna på ett par dagar, men sådana är reglerna i spelet. Bara att acceptera, speciellt som man måste öka på sin befolkning ganska fort om man ska ha en chans i spelet.

Jag upplevde panelen som svårnavigerad. De har jobbat på att klämma in en stor bunt funktioner och finesser på samma panel, vilket gör att man hela tiden har flikar både på höjden och bredden, plus ikoner så man får svårt att minnas vart "bygga barracker" låg och hamnar på "uppgradera civilisation" istället. Däremot finns det en hel del roliga saker i användarinterface:t som verkligen kändes bra, t.ex att kunna sätta en kamera på en person eller ett djur och spela in vad den gör. När man kommit på vad det vad bra för visade det sig vara riktigt användbart att snabbt kunna se vad en gubbe gör för tillfället.

Vidare upptäcker man att en del av spelreglerna är minst sagt märkliga. När man krigar så tar man sin krigare (man har en speciell typ av champion som man hyr in och som attraherar löst folk som man beväpnar) och låter honom ta med sig sitt följe och gå mot fienden. Man styr inte så noga vad som sedan sker, utan får nöja sig med att ganska grovt styra om de ska gå åt nåt visst håll eller retirera, men krigarens följe virrar runt bäst de kan och hugger efter allt fientligt. För oss som ibland gillar att ta en RTS-runda StarCraft eller liknande känns det ordentligt ovant att inte kunna påverka mer än så.

Man har ett par olika sätt att gruppera folket runt krigaren, men så fort man kommit upp i 20-30 man så är alla formationer smått bizarra, eftersom "alle man i led efter mig" tar upp två-tre screens med en lång kö av folk. De sista hinner knappt fram innan striden är över.

Slutsats

Det här spelet passar främst de som älskade settlers och som vill ha lite variation på det temat. De som kommer från RTS-sidan kan uppleva att man tappat lite väl mycket kontroll över hur striderna förs för att riktigt gilla det. De som däremot kommer från Civilization eller Sim-sidan har större chans att fatta tycke för den här typen av spel som visserligen har ett krigiskt moment, men som ändå har en tyngdpunkt lagd åt att bygga upp ett fungerande samhälle i första hand.

Själv är jag kanske en gammal anakronist, men jag anser att Settlers 3 är den ultimata versionen av den här typen av spel. Blue Byte kom ut med en 4:a som i mina ögon inte tillförde nånting annat än samma typ av zoom som Nations har. Settlers 3 höll konceptet enkelt, man tog bort kravet på att lägga vägarna manuellt, men tog inte i så man sprack av detaljer och finlir. Dessutom hade man en editor med, så man kunde skapa sina egna banor. The Nations är inte en dålig produkt, de har lagt ner en massa energi på att göra otroligt fin grafik, en del riktigt smarta funktioner, och sen kanske i mitt tycke fört fokuset lite för långt från världsherravälde till förmån för samhällsbyggande.

Jag anser att det är ett bra spel, men kanske inget man skulle köa för sovandes i sovsäck utanför spelbutiken.

Testat på:
Dell Dimension P3@1000
Geforce 2 GTS 64M
Windows 2000

och på en:
Dell Dimension P2@450
Riva TNT2 16M
Windows 98




20/08 -02 | IcePic | icepic@64bits.se