Thermaltake Extreme Volcano 12

Inledning
Specifikationer
I förpackningen
Kylflänsen
Fläkten
Montering
Resultat
Slutsats


Tack till Thermaltake som gjorde denna recension möjlig.


11/12-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se


Inledning

Namnet Thermaltake torde inte vara obekant för er läsare; den taiwanesiska tillverkaren Thermaltake är idag en av våra absolut största aktörer på kylningssidan, och numera satsar de även hårt på diverse chassiserier. Vad kännetecknar då tillverkarens produkter? Tja, för ett par år sedan fanns det ett definitivt svar på frågan, men idag har Thermaltake ett brett sortiment av produkter, ett sortiment som även sträcker sig neråt OEM-marknaden.

 

Begränsar vi oss till de mer påkostade kylarna ämnade för slutkunder så är det dock en serie kylare som tveklöst fått mest uppmärksamhet och hängt med bra länge: Volcano-serien. Från och till har denna serie varit populär och uppskattad av hårdvaruetablissemanget, och givetvis har den genomgått utveckling och förfining. Den senaste kylaren i serien heter Extreme Volcano 12, och som ni säkerligen anar är det den vi nu ska granska under luppen.

Innan vi börjar slita och dra i kylaren enligt konstens alla regler bör vi i varje fall nämna den tänkta målgruppen för produkten. Produkten är i första hand ämnad för användare med höga krav på kylningsförmågan, till exempel de som vill överklocka eller de som av andra anledningar vill ha en högpresterande kylare. Med anledning av detta kommer också fokus i denna recension att ligga på just kylningsförmågan, men skulle inte kylaren visa sig passa precis den tänka målgruppen så kommer givetvis alternativa målgrupper att diskuteras.

Specifikationer

Låt oss i vanlig ordning inleda med att ta en titt på kylarens specifikationer.

Pris 450 - 500 kr
Tillgänglighet Låg
Processorstöd Samtliga socket A-processorer
Storlek (BxLxH) 80 x 82 x 85 mm
Totalvikt 708 g
Kylflänsen  
Material Koppar
Storlek (BxLxH) 82 x 66 x 49 mm
Fläkten  
Tillverkare Thermaltake
Storlek 80 x 80 x 32 mm
Typ Dubbelt kullagrad, reglerbart varvtal
Luftflöde 26,5 - 72,9 CFM
Ljudnivå 21 - 48 dBA
Rotationshastighet 2000 - 5500 RPM (reglerbart)
Strömförbrukning 0,96 - 5,40 W

Här finner vi en minst sagt anmärkningsvärd detalj: vikten uppgår till hela 708 gram och dimensionerna är minst sagt ordentligt tilltagna. Det är alltså en rejäl pjäs vi har att göra med, vilket naturligtvis väcker förväntningar som kylaren förhoppningsvis införlivar.

Notera att kylaren även finns tillgänglig i en variant för Athlon 64-, Athlon FX- och Opteron-processorer. Varianten heter Venus 12 istället för Extreme Volcano 12 och ska enligt tillverkaren klara av att kyla samtliga processorer av ovanstående typer.

I förpackningen

När vi öppnade den färgglada butiksanpassade förpackningen fann vi, förutom kylaren själv, följande:

Det mesta man kan förvänta sig medfölja uppenbarade sig i förpackningen, och rent spontant känns det inte som det är något som direkt saknas bland tillbehören.

Kylflänsen

Tillverkaren har valt att tillverka kylflänsen helt i koppar, vilket inte är så konstigt med tanke på att kylaren är tänkt att vara en högpresterande sådan. Koppar leder som ni säkerligen känner till värme betydligt bättre än aluminium. Resultatet av att använda koppar är bland annat att kylflänsarna kan göras mindre men ändå samtidigt prestera lika bra som identiska kylflänsar tillverkade i aluminium. Det finns emellertid inte bara fördelar med materialet. Jämfört med aluminium blir en kopparkylfläns lättare repad eftersom koppar är mjukare. Andra nackdelar är bland annat den högre densiteten samt det faktum att koppar reagerar väldigt lätt med till exempel fett från fingrar.

Kylflänsen hos denna kylare är hur som helst utformad efter den traditionella principen med en förhållandevis tjock botten, och lodräta blad som värmen från botten kan överföras till för att sedan avges till luften. Kylaren är försedd med hela 132 sådana blad (66 på varje sida), vilket gör att värmen har en förhållandevis stor yta att avges till luften på. Den stora avgivningsytan beror dels på mängden blad, men också på kylflänsens allmänna dimensioner som knappast är blygsamma - snarare det rakt motsatta.

Som synes är kylflänsen omgiven av en kåpa för att i den mån det är möjligt förhindra att luftflödet från fläkten hamnar utanför kylflänsen. Kylflänsen är också något smalare än själva fläkten, och därför fyller kåpan en viktig funktion och för övrigt känns den redig och genomtänkt.

Kylflänsen består inte av ett enda kopparstycke; bladen är fastlödda i bottnen. Detta gör att värmen tvingas ledas mellan bottnen och bladen, vilket torde ge något sämre kylningsförmåga jämfört med om kylflänsen hade varit tillverkad ur ett enda kopparstycke. Bladen är dock tillplattade mot bottnen, vilket givetvis leder till en effektivare värmeledning. Vidare så är bladen sammanfogade högst upp, något som medför att värmen fördelas förhållandevis jämnt mellan kylflänsens delar.

Hos en kylfläns är det viktigt att området som processorkärnan kommer ha kontakt med är så slät som möjligt. En slätare yta leder till att värmen lättare kan överföras från processorkärnan till kylflänsen, vilket självklart är positivt för kylningsförmågan. Många tillverkare har detta i åtanke när de tillverkar sina kylflänsar, och vissa kylflänsar har så blanka undersidor att man till och med kan spegla sig i dem. Så är inte fallet för denna kylfläns, men det märks att tillverkaren arbetat med att göra undersidan slät. Slätheten hos kylflänsen är helt klart godkänd, dock hade en något slätare yta troligen gjort en del för kylningsförmågan.

Ska vi sammanfatta det hela så förefaller kylflänsen vara riktigt bra. Den är rejäl, tillverkad i koppar och har en effektiv utformning. Att en kylfläns är stor och väger mycket behöver nödvändigtvis inte betyda att den är bra, men i detta fall så borde det vara fallet på grund av dess utformning.

Fläkten

Tillverkaren har valt att förse kylaren med en egentillverkad fläkt som har dimensionerna 80x80x32 mm. 80 mm-fläktar är numera väldigt vanliga hos kylare, och det är föga förvånande att tillverkaren inte valt en annan fläktstorlek; 80 mm-fläktar får sägas vara den bästa kompromissen om man tar hänsyn till luftflödet i förhållande till ljudnivån, samt dimensionerna.

Som synes har fläkten en ganska udda utformning. För det första så har man valt att ha endast tre fläktblad, vilket enligt tillverkaren ska minska turbulensen och ge högre luftflöde i förhållande till ljudnivån än hos en traditionell fläkt. För det andra så är fläkten försedd med en ring precis vid utblåset. Denna ring är vinklad mot centrum, och ser till att det blir ordentligt med luftflöde även precis under "den döda punkten" under själva fläktmotorn. Detta är en till synes smart lösning som inte helt omöjligt borde bidra till något bättre kylningsförmåga. Sist men inte minst så har man spetsat till fläktens utseende lite, vilket säkert uppskattas av användare med chassirutor.

Vid det högsta varvtalet så ger fläkten ett luftflöde på hela 73 CFM, men samtidigt hamnar ljudnivån på 48 dBA. Trots det enorma luftflödet så är helt klart ljudnivån för hög för de allra flesta, men lyckligtvis går varvtalet ,som vi såg i specifikationslistan, att justera. Justeringen sker steglöst med hjälp av vridpotentiometrar. Två stycken medföljer: en för montering nere vid kortplatserna och en avsedd för montering i en vanlig 3.5"-plats.

Om den vridpotentiometer man valt (beträffande resistansen är de identiska) dras ner till sitt lägsta läge så hamnar varvtalet på runt 1900 RPM och kylaren blir då naturligtvis mycket tyst. Tillverkaren specificerar en ljudnivå på runt 21 dBA vid detta läge, men den siffran måste sägas vara något av en överdrift i förhållande till den ljudnivå som kylningstillverkare brukar ange; endast ett svagt brummande hördes från fläkten vid 1900 RPM och vår gissning är att ljudnivån hamnade på runt 15 dBA.

Vill man inte styra fläkten själv så finns alternativet att istället använda den medföljande temperatursensorn. Denna bör placeras intill processorkärnan, alternativt under processorn. Kablarna till sensorn är vid ändan med sensorn väldigt smala för att kunna dras mellan processorns ledare och placeras under processorn.

Vid höga varvtal drar fläkten stora mängder ström, vilket skulle inneburit problem om den tagit ström från moderkortet. För att komma runt problematiken tar fläkten istället ström från en vanlig 4-pin-kontakt. Fläkten har även en separat RPM-kabel (3-pin) som kan kopplas in till moderkortet, så att kortet kan avläsa varvtalet trots att fläkten inte tar ström från det.

Montering

Många kylartillverkare förefaller att inte tänka särskilt mycket på att kylare ska vara enkla att montera. Den största risken med svårmonterade kylare är att man riskerar att skada den bräckliga processorkärnan, alternativt slinta och skada de känsliga komponenterna på till exempel moderkortet.

Thermaltake har valt en ganska vanlig monteringsarm till sin kylare, som dock fungerar förhållandevis bra. Används en lagom stor skruvmejsel är det hyffsat lätt att montera kylaren. Armen fäster över alla tre piggar på varje sida av sockeln, vilket minimerar risken att kylaren lossnar vid till exempel transporter. Storleksmässigt bör inte kylaren vålla några problem, speciellt inte med tanke på att kylflänsen är urfasad på sidorna. Visst är det en stor kylare som kräver en del plats, men den platsen erbjuder mer eller mindre alla socket A-moderkort idag.

Med tanke på vikten på strax över 700 gram är vi lite smått skeptiska till det faktum att kylaren monteras på sockelpiggarna, och inte genom de hål som ofta finns på socket A-moderkort. Detta eftersom vikten borde kunna vålla problem vid transporter, i varje fall om man inte tar det varsamt. Å andra sidan har det inte så vitt vi känner till inte uppdagads några fall där sockeln gett vika för en hög vikt, men det skadar ju knappast att ta det försiktigt vid transporter, speciellt inte om man har en tung kylare som denna.

Som ni säkerligen känner till är det mycket viktigt att placera kylpasta mellan processorn och kylaren, för att se till att värmen leds optimalt mellan kylare och processorkärna. Vanlig kiselbaserad kylpasta medföljer för detta ändamål, men för optimal värmeledning rekommenderar vi silverbaserad kylpasta.

Det sista steget i monteringen är att besluta sig för om man vill använda vridpotentiometern, temperatursensorn eller låta fläkten gå på full styrka hela tiden. Väljer man vridpotentiometern så går monteringen av denna till på olika sätt beroende på vilket chassi man har, samt om man väljer 3.5"- eller kortplatsvarianten. När väl potentiometern är monterad ansluts den till en kontakt på fläkten. När det gäller temperatursensorn så medföljer tejp som gör att man kan montera denna antingen vid processorkärnan, eller under processorn. Sensorn kopplas sedan in till en egen kontakt på fläkten. Vill man att fläkten ska gå på full styrka hela tiden så ska en bygel placeras på kontakten där temperatursensorn normalt ansluts.

Resultat

För att testa kylarens kylningsförmåga användes följande system:

Rumstemperaturen uppmättes till 22 grader Celsius.

Först och främst har vi med hjälp av vridpotentiometern testat kylaren i tre olika varvtal: det högsta läget (5400 RPM), det lägsta läget (1900 RPM) samt ett mellanläge på 3900 RPM. Vi har valt att jämföra kylaren med Vantec AeroFlow samt Swiftech MCX462-V. AeroFlow testades med sin standardfläkt, medan MCX462-V förseddes med fläkten från Volcano 12.

För att testa kylarnas kylningsförmåga kördes programmet Prime95 i en timme eller tills temperaturen stabiliserat sig. Alla testade kylare testades och monterades om två gånger för att utesluta att icke-optimal montering påverkade deras kylningsförmåga negativt. För att avläsa processoretemperaturen användes moderkortets inbyggda temperatursensor. Under alla tester användes vanlig standardkylpasta, jämnt utspritt i ett tunt lager över processorkärnan.

Värdena i diagrammet anger antal grader Celsius och lägre värden ses som bättre sådana.

Som synes klarar Volcano 12 av att kyla nästan lika bra som den betydligt dyrare MCX462-V. Med fläkten på det lägsta varvtalet blir skillnaden störst, närmare bestämt på runt tre grader till Swiftech-kylarens fördel.

Slutsats

Thermaltake Extreme Volcano 12 kostar mellan 450 och 500 kr och finns tillgänglig i flertalet butiker här i Sverige. För pengarna får man en socket A-kylare med utmärkt kylningsförmåga. Visst, den klarade inte att prestera lika bra som MCX462-V, men å andra sidan ligger den i en helt annan prisklass. Vidare så är varvtalet justerbart, vilket innebär att kylaren även fungerar utmärkt för de som vill kunna ha en tyst men ändå välkyld processor. Sist men inte minst håller kylaren hög kvalité och går att temperaturstyra, vilket alltid är trevligt.

 

Summa sumarum: en prisvärd socket A-kylare som vi helt klart rekommenderar och vill tilldela vårt pris "Best Product".

Fördelar Nackdelar
God kylningsförmåga (Tyngden)
Både möjlighet till steglös justering och temperaturstyrning av varvtalet  
Högt kvalitetsintryck  



11/12-03 | Daniel Rufelt | xx@64bits.se