V-Stream DV/AV Expert TV Stereo

Inledning
Vad är det man får?
Hårdvaran
Mjukvaran
Bildkvalitet
Hemmabio-PC
Praktisk användning
Slutsats


Ett stort tack till Green Computer som bistod med denna produkt för recension.


10/06-04 | Illuwatar | illuwatar(a)64bits.se

Inledning

Datorer och hembio har blivit allt mer integrerade med varandra. Att bygga speciella media-datorer (HTPC) som ersätter videon och DVD-spelaren är en vanlig företeelse i dagens läge. Med en dator som bas kan man dessutom få nya funktioner som få andra "färdiga" media-produkter erbjuder i samma kompakta format. För att kunna ersätta nämnda apparater måste dock datorn ärva videons egenskaper i att kunna ta emot, visa och spela in TV-signaler. Det är här som TV-kortet kommer in. Det utgör grunden för en lyckad TV-upplevelse i kombination med de övriga finesserna som en fullfjädrad PC kan erbjuda. Denna recension kommer visa i detalj ett sådant kort från Kworld, ett företag i Taiwan som inte syns allt för ofta här i Sverige, som utöver TV-funktionerna erbjuder lite extra för oss med videokameror.

Vad är det man får?

Kortet levereras i en låda som är relativt enkel i sitt utseende och som inte är större än vad som behövs. Utsidan pryds av en bild på produkten samt text som visar på hur bra detta TV-kort skall vara. Starka färger och tuffa figurer lyser med sin frånvaro, tanken är väl att produkten skall ge ett seriöst intryck. Om så är fallet förstår jag inte varför man skriver "Your" som "Ur", detta ser knappast seriöst ut. Jag trodde det var ett stavfel först, men sedan insåg jag att detta var avsiktligt...

Nog om detta, dags att titta ner i lådan för det är där det intressanta ligger. Det är som sagt välfyllt och det som tar den största delen av platsen är alla kablar. Till detta kort medföljer inte mindre än sex olika kablar, vilket gör att man (förhoppningsvis) inte saknar någon passande kabel för att kunna använda kortet på en gång. Resten av utrymmet tas upp av själva kortet samt en fjärrkontroll. CD-skivan och manualerna är så tunna så de tar inte mycket plats i lådan.


Innehållet i lådan: Dokumentationen som följer med är mycket tunn och enbart på engelska. De tre små häftena beskriver hur hårdvaran samt de två medföljande programmen skall installeras samt lite kort om hur de används. Den medföljande skivan hjälper inte till här heller, några mer detaljerade manualer står ej att finna på denna. Så det blir att lita till programmens hjälpfiler ifall man vill ha mer information. Häftena för mjukvarorna är dessutom av medioker kvalitet när det gäller typsnitt i vissa kapitel. Bokstäverna är suddiga och svåra att se om man inte har bra syn. Det verkar som CyberLink har gjort vanliga skärmdumpar av både bild och text samtidigt, vilket har gett denna egenskap. I häftet för PowerVCR II finns dessutom felaktiga sidreferenser (till sidor som inte existerar i häftet).

Till skillnad från pappersdokumentationen är hjälpfilerna bra. Mycket mer detaljer och information och ett upplägg som är tydligt och enkelt att följa. Synd att dessa inte är tillgängliga förrän man har installerat programmen. Även här saknas svenska som alternativ, vilket är en stor nackdel med tanke på att en del av innehållet är av teknisk natur med många krångliga termer (för den som inte är så insatt i videovärldens mysterier).

Hårdvaran

Efter att vi har tittat på lådutfyllnaden är det dags att ge sig på det riktigt intressanta och målet för denna recension: TV-kortet. Det är ett välfyllt, blåfärgat PCI-kort man får i detta paket. Ser man till vad kortet klarar så är det förståerligt: det kan nämligen fånga video från alla idag tillgängliga signalkällor, inklusive digital video. Trots detta är kortet inte särskilt stort till ytan och går lätt ner i de flesta datorlådor.


På kortets ovansida hittar man de fyra huvudsakliga komponenter som bygger upp konstruktionen: Hjärtat i systemet är videoavkodarkretsen från Conexant, CX23883, vilken är den senaste i denna serie (det finns även en 880-, 881- och 882-version).


Denna krets hanterar alla videostandarder (PAL/SECAM/NTSC) och är försedd med 10-bitars videoomvandlare (DAC). Till detta kommer avkodare av NICAM-stereo samt FM-stereo (vilket inte används på detta kort). Kretsen utför också förberedande uppgifter som underlättar MPEG-kodning, dock sker själva kodningen utanför, i detta fall hos värddatorn. Kretsen ansluter direkt till PCI-bussen och kan leverera dataströmmar på upp till 44 Mbit/s för PAL-video i 768 x 576 punkters upplösning.

Eftersom kortet klarar av att ta in video från så många olika källor krävs det kontakter för detta. Man har lyckat klämma in alla nödvändiga kontakter på kortets kortsida utan att använda adaptrar eller andra liknande trix. Det gör kortet lätt att använda och man behöver inga specialkablar.


Från vänster till höger hittar vi anslutningar för: S-Video, antenn, fjärr-mottagare, kompositvideo, ljud in (stereo), ljud ut (stereo) och FireWire (4-pin i-Link). Utgången för stereoljud är till för att anslutas till det befintligta ljudkortets linjeingång. På så sätt får man in ljudet från kortet till systemet. Bilden skickas däremot över PCI-bussen.


Installationen av kortet är enkel. Det är bara att leta upp en ledig PCI-plats och sätta ner kortet däri (efter att eventuell täckplåt har tagits bort). Kortet måste förankras ordentligt eftersom det väger en del samt att det är välfyllt och lämnar inga större marginaler till kortet intill. Därefter ansluts en kort kabel mellan ljudkortet och TV-kortet. Vill man använda fjärrkontrollen ansluter man avsedd mottagare till passande kontakt på kortet baksida. Själva mottagarmodulen monteras med fördel på datorns framsida:

Äntligen en vettig användning
av floppy-platsen...

Installationen av tillhörande drivrutiner är inte mycket att orda om. Det fungerade som det skulle utan några problem. Totalt skall fyra olika drivare läggas in i datorn varav tre måste installeras från den medföljande skivan (eller så hämtar man de senaste från KWorlds hemsida, vilket jag gjorde). Den fjärde är för FireWire-porten, vilket hanteras av Windows direkt därav avsaknaden av installation från CD. Efter installationen får man fyra nya enheter i systemet:


Slutligen har vi den medföljande fjärrkontrollen. Det är en relativt nätt sak i ljusgrå plast. Den känns därefter också, plastig och enkel. Knapparna är av typen suddgummi och har en inte allt för distinkt känsla. Lite som en billig miniräknare. Alla primära funktioner i det medföljande programmet går att nå från kontrollen, vilket får datorn att agera som en vanlig TV ur användarens synvinkel. En miss är att inga batterier skickas med i paketet, vilket gör att man måste skaffa dessa separat. Inte direkt en svår sak, men irriterande om man inte råkar ha några hemma. Två AAA-batterier är det som behövs. Tittar man noga ser man att fjärrkontrollen har knappar för att styra en FM-radiomottagare. Dessa knappar används inte till detta TV-kort eftersom en sådan mottagare saknas.


Sammanställning av TV-kortets egenskaper:

Typ av kort: PCI 2.2
TV-mottagare: PAL: 48.25 - 863.25 MHz
NTSC: 55.25 - 855.25 MHz
NICAM-stereo
Klarar alla världstandarder för TV
Avkodningskrets: Conexant CX23883
Videodekoder: NTSC/PAL/SECAM, 10 bits upplösning
Ingångar: Antenn UHF/VHF 75 ohm
Kompositvideo
S-Video
IEEE 1394 (FireWire), 4-stiftskontakt
Stereo-ljud (3.5 mm stereojack)
Mini-jack för fjärrkontrollens mottagare
Utgångar: Stereo-ljud (3.5 mm stereojack)
FireWire (porten är dubbelriktad)

Mjukvaran

Ingen hårdvara blir bättre än vad den medföljande mjukvaran tillåter. Detta gäller i högsta grad detta TV-kort, vilket kommer visa sig i denna recension. Vi börjar med att titta på vad som följer med kortet. Den applikation som är tänkt att få kortet att fungera som en kombinerad TV och video heter PowerVCR II och är skapat av CyberLink. Detta företag är känt för sin eminenta DVD-mjukvara, PowerDVD, vilket skapar stora förväntningar på PowerVCR.

Installationen av PowerVCR är enkel och fungerar utan några problem. Därefter är det bara att starta upp programmet och börja leta TV-kanaler. En automatisk kanalsökning ser till att man inte behöver ställa in varje kanal manuellt. Detta är till stor hjälp om man har kabel-TV och därmed ett 30-tal kanaler att välja på.


Efter att ha väntat några minuter är listan fylld av de kanaler som kortet lyckades hitta. Man kan då gå igenom det som har hittats och välja bort dubletter och brusiga kanaler samt namnge de kanaler man vill ha kvar.


Det är här vi börjar se konstigheter. När man väljer bland kanalerna tar det aldeles för lång tid för att byta kanal. Dessutom knäpper och smäller det i högtalarna innan vald kanal har stabiliserat sig, samtidigt som bilden flimrar till ett par gånger. Under denna tid låser sig programmet, vilket gör att det inte reagerar under några sekunder. När man väl har fått till alla kanaler med namn och dylikt kan vi börja titta på TV. "Fjärren" i handen och popcornen på bordet, så är det bara att zappa fram till favoritkanalen:


Självklart går det att välja valfri bildstorlek och även att köra i fullskärm. I fullskärmsläge döljs alla kontroller och fönsterramar, vilket gör att man får TV-bilden över hela datorskärmen utan störande saker runtomkring. Då sitter det fint med fjärrkontrollen. Även i detta läge märker man att kanalbytena tar lång tid. Det går helt enkelt inte att snabb-zappa mellan kanalerna, utan man får ta det lite lugnt. Smällarna i högtalarna är mycket störande och är något man klarar sig utan.

När som helst kan man börja spela in det man ser till hårddisken. Det är bara att trycka på "record"-knappen på fjärrkontrollen eller i programmet så börjar inspelningen. En nackdel här är att det uppstår ett ryck på någon sekund innan inspelningen sätter igång. Så det gäller att ligga lite före om man vill få med hela filmen. Kvaliteten på det inspelade materialet går att ställa in i olika nivåer beroende på vad man vill göra med det senare.


Videokvaliteten vid inspelning styrs av profiler som talar om vilken form av komprimering som önskas (MPEG-1 eller MPEG-2), graden av kompression och önskad upplösning. Ett antal färdiga profiler finns med från början, vilket gör att man kommer igång utan att behöva fundera så mycket på tekniska detaljer. All kodning sker i mjukvaran eftersom kortet saknar hårdvara för MPEG-kodning. Det går också att ta stillbilder (snapshots) på det som visas, vilka lagras som standard bmp-filer i 640 x 480 (går inte att ändra).

Inspelning går att göra från alla ingångar, inte bara från TV-mottagaren. Detta gör programmet användbart för att fånga video från valfri videokälla inklusive DV-kameror via FireWire-porten. En mycket enkel redigeringsfunktion finns i programmet, men för seriöst arbete finns bättre alternativ. Dessutom kodar programmet ganska hårt (även i högsta kvalitetsläge), vilket gör programmet olämpligt för att fånga video avsedd för redigering och efterföljande DVD-tillverkning eller utsändning i etern.

Ett intressant läge PowerVCR kan arbeta i är realtidsinspelning. Detta möjliggör att pausa och backa i TV-sändningar utan att man missar något av programmet. Denna funktion är vanlig i så kallade hårddisk-videor och med detta program kan man alltså få samma funktion i sin PC. Funktionen är lättanvänd. Först måste man specificera hur stor buffert man skall använda (i minuter). Därefter är det bara att aktivera detta läge.


När man använder denna funktion får man dock några begränsningar i programmet. Bland annat så kan man inte spela in video för senare användning samt det går inte att ta snapshots. Dessutom påverkas bildkvaliteten markant hos TV-bilden när man kör på detta sätt. Tydliga spår av MPEG-kodningen visar sig, vilket tyder på en ganska hård kompression. Tyvärr går detta inte att påverka (ovan nämnda profiler gäller bara vanlig inspelning). Med andra ord, TV-bilden blir markant sämre med denna funktion aktiv.

Utöver TV-funktionerna kan PowerVCR användas till att spela upp videofiler som ligger på hårddisken. DVD-filmer går dock inte att spela i programmet. Då får man använda PowerDVD i stället (som saknar TV-funktionerna). En kul funktion i programmet är en kanal-browser, där man får upp 16 små rutor där man kan se samma antal kanaler samtidigt. Tyvärr fungerar det inget vidare i praktiken. Kanalsökningen är för långsam och bilduppdateringen i stort sett obefintlig. Dessutom är responsen trög vid val av kanal och en gång under testandet kraschade programmet i detta läge. Tanken var god men jag säger bara: gör om, gör rätt...

Sammantaget är PowerDVD lite av en besvikelse och ger inte hårdvaran (och även företaget CyberLink) rättvisa. För att verifiera detta letade jag upp ett alternativt program för att se om problemet med långsamma kanalbyten och smällande ljud var ett hårdvaruproblem eller om det låg i mjukvaran. Efter lite letande hittade jag programmet ChrisTV, ett shareware-program med stöd för kort baserade på CX23883-kretsen. Programmet är litet och ser anspråkslöst ut men har många fina funktioner. Dessutom bevisar det mina teorier - trögheten i kanalbytena är en mjukvarusak. ChrisTV byter kanal i princip omedelebart utan nämnbar fördröjning. Smällarna i ljudet finns kvar men är mycket lägre.

Det andra programmet som följer med kortet är PowerDirector version 2.5 (också av CyberLink). Detta är avsett för redigering av videofiler, vilket ligger utanför denna recencions område. Programmet är inte unikt för detta TV-kort, det skall fungera med de flesta videofångarkort. För att testa FireWire-porten använde jag Adobe Premiere 6.5 i stället eftersom det representerar mer vad professionella redigerare använder. Ett enkelt test gjordes genom att koppla upp en DV-kamera till kortets i-Link-kontakt med den medföljande kabeln. Premiere konfigurerades för kameran och sedan var det bara att sätta igång med inspelningen. Inga problem över huvud taget.

Bildkvalitet

När vi nu har gått igenom både hård- och mjukvaran är det dags att se vad som egentligen händer med videosignalen när den rinner igenom detta TV-kort. Två olika sätt att bedömma kvaliteten har används: Det första testet visar mottagarens förmåga att hantera TV-signaler som inte är helt optimala. Som referens i detta test har jag använt ett Hauppauge WinTV-kort, vilket ger en bra bild under dessa förhållanden. Som testbild använde jag helt enkelt testbilden hos SVT1:

V-Stream DV/AV Expert TV
Hauppauge WinTV

Det man tydlig ser är att recensionsobjektet har problem med svaga signaler. Det mest markana fenomenet är en bred vertikal brusrand som täcker hela bildens höjd. Denna syns inte i bilden från WinTV-kortet. Sedan ser man att alla vertikala linjer lider av svaj (de är inte helt raka). Hos WinTV-kortet är alla linjer raka. Det som dock utmärker WinTV-kortet är att bilden ser mjukare ut. Detta beror troligen på efterföljande behandling i programmet WinTV2000. I över lag är bilden från DV/AV Expert skarpare (och därmed mer känslig för brus).

Test två av bildkvaliteten går ut på att visa hur de olika videoingångarna på recensionskortet fungerar. Eftersom samma kort kan ta in video på totalt fyra olika sätt ger det en bra möjlighet att visa på de olika sätten att föra över video och hur det påverkar bildkvaliteten. Dessutom kan man ha dessa testbilder som referens ifall man jämför med annan videofångarhårdvara.

För att göra detta test möjlig behövde jag en skarp och stabil testbild. Eftersom riktiga testbildsgeneratorer inte ingår i min maskinpark blev det till att använda fantasin. En DV-kamera från JVC fick utgöra testgenerator. En lämplig testbild sattes ihop i PaintShop Pro och spelades sedan in på DV-band via nämnda kamera. Eftersom kameran har tre olika utgångar (FireWire, S-video och komposit) var det inga problem att testa dessa gränssnitt. För att testa TV-ingången använde jag en vanlig video som RF-modulator. På så sätt kunde jag få in min testbild genom kortets TV-mottagare.

De resulterande testbilderna fångades med den i programmen inbyggda snapshot-funktionen. Både PowerVCR och ChrisTV användes eftersom valet av program gör stor skillnad på bildkvaliteten. Dessutom krymper PowerVCR ner bilden till 640 x 480, vilket ChrisTV inte gör. Nedan visas först originalbilden, direkt från PaintShop Pro:


Här följer nu alla testbilder tagna genom V-Stream DV/AV Expert:

PowerVCR II
ChrisTV 3.70
TV-in TV-in
Komposit Komposit
S-Video S-Video
DV (FireWire)
ChrisTV kan inte hantera FireWire

Detta test visar på många intressanta saker. Till och börja med, PowerVCR gör något skumt med bilderna. Detta syns tydligast på runda objekt som får konstiga hack. Cirkelns linje är helt enkelt inte jämn. Felen är mindre synbara när S-video används och med DV (FireWire) försvinner problemen. ChrisTV ger inte detta fenomen i något av fallen. Sedan ger ChrisTV över huvud taget mindre störningar i bilderna. Kontentan av detta är att det medföljande programmet stryper hårdvarans kapacitet. Det man också ser är att brusranden som uppstod vid anslutning till kabel-TV-nätet försvann. Videon ger en så pass stark signal så kortet har inga problem med bilden längre.

Nästa markanta observation är den stora skillnaden de olika anslutningssätten gör. TV-ingången är den som förstör signalen mest, färgerna blir helt konstiga (detta kan dock påverkas av att testsignalen passerar videon) och skärpan är den lägsta. Alla övriga ingångar låter färgerna vara, det som skiljer dem mest åt är skärpan och mängden störningar i bilden. Av de analoga sätten att spela in video på är det självklara valet S-video.

Den bästa kvaliteten ger förstås den digitala ingången, IEEE 1394 (FireWire). Till och börja med går videoinformationen en helt annan väg genom kortet jämfört med de analoga ingångarna. Detta ser man på flera sätt, bland annat på hur Windows ser de olika enheterna. Dessutom agerar denna port utan problem ihop med professionell mjukvara. Effekten av detta är att bildkvaliteten är oberoende av mjukvaran som fångar bilden. PowerVCR rör inte bilden över huvud taget, vilket man tydligt ser på testbilden ovan. Bilden sparades dessutom i originalet storlek.

En sak till som man kan se är att DV-formatet är inte perfekt heller. I teorin borde bilden bli identisk med originaltestbilden. I praktiken är så inte fallet eftersom DV innehåller en viss kompression (reducerar datamängden till en femtedel). Dessutom kan hanteringen i Adobe Premiere (testbilden skrevs till band med hjälp av detta program) påverka bildkvaliteten. Trots detta är DV-bilden den bästa och i rörlig video är till och med den lilla kantutjämning som sker bara till godo.

Hemmabio-PC

För att utvärdera TV-kortets förmåga att användas i hemmabiodatorer (HTPC) har fyra olika test utförts. Två olika operativsystem och fyra varianter av multimedia-mjukvara har installerats i omgångar på samma dator för att utröna kompatibiliteten hos kortet. De fyra kombinationerna var: Följande hårdvara användes för att testa TV-kortet:

CPU: Pentium 4 2.8GHz Northwood
Moderkort: MSI I865PE Neo2
Minne: 1024 MB DDR-PC400
Grafikkort: ATI Radeon 9600 Pro
Ljudkort: Creative Audigy LS
Hårddisk: Seagate Barracuda 7200.7/120Gb
alt. IBM DeskStar 60 GB (för test av alternativa OS)
Övrig hårdvara: Adaptec 2940 SCSI + HP SureStore DAT-backup
NEC ND-2500A DVD-Brännare
Nokia 446Xpro 19" CRT-monitor

Först ut i HTPC-testet har vi Microsoft Windows XP Media Center Edition 2004. Detta är Microsofts försök att få in sitt operativsystem i vardagsrummen. Grunden bygger på Windows XP Professional Servicepack 1. Till detta har lagts en speciell applikation som kallas just Media Center. Denna applikation skapar ett grafiskt gränssnitt som är anpassat till visning på TV-apparater och för styrning med fjärrkontroll. Kraven från maskinvaran är rätt så hög, vilket gör att de klenare alternativen för HTPC inte passar om man vill använda Media Edition. Under detta grafiska skal skall all logik som behövs för en komplett hembio-PC finnas.

Installationen av Media Center Edition var ingen större överraskning, det bygger trots allt på Windows XP. Att använda detta OS som bas gör det lätt att hitta drivrutiner till all hårdvara som inte operativet kan hantera på en gång. I detta fall gällde det alla vitala delar: nätverk, grafik, ljud och TV-kortet förstås. Det var dock inga större problem att få in dessa i systemet. Sedan var det bara att åka... trodde jag i min enfald:



Trots att alla drivrutiner var på sin plats så ville inte programmet visa upp sin bästa sida. Felmeddelandet är dessutom i bästa Microsoft-stil: ingen info, bara rekommendation att starta om applikationen eller datorn. Eftersom Media Center inte är ett operativsystem (om man nu kan kalla det så) som är tillgängligt för allmänheten som separat produkt (säljs enbart med speciella media-datorer), finns det inte mycket hjälp att tillgå hos vare sig Microsoft eller ute på nätet. Hur jag fick tag på det? Via MSDN är det tillgängligt, vilket jag har tillgång till i tjänsten.

När jag nu hade Windows XP installerat och Media Center vägrade fungera ville jag hitta ett alternativ. Efter lite letande fastnade jag för myHTPC som marknadförs som ett fritt alternativ till Media Center. Till skillnad från Media Center är myHTPC bara ett "skal" för att samla ihop olika delprogram (som hanterar själva media-funktionerna) och göra det lätt att sköta detta från TV-soffan. Dessutom är myHTPC helt fritt att använda för privat bruk.

Eftersom programmet inte har någon TV-funktion inbyggd från början behövdes ett tilläggsprogram som tog hand om denna bit. Got TV är namnet på detta lilla program. Efter en del manualläsande och meckande med installationer och filkopieringar fick jag ihop myHTPC med Got TV. Installationen var inte lika enkel som Media Center, vilket beror till största delen på att de olika modulerna skapas av olika personer och distribueras inte som ett enda program. Eftersom detta test gick ut på att verifiera TV-kortets funktion under myHTPC skippades de övriga delarna av installationen som krävs för att få en fullfjädrad HTPC.

Med allt på plats startade jag upp myHTPC och gick in på "my TV". Got TV startade upp som en integrerad del i myHTPC och det brusade i rutan - jag hade signal! Med kanalsökningsfunktionen var det bara att låta automatiken leta upp alla kanaler. Det gick som en dans, snabbt och effektivt utan några tecken på fördröjningar eller hängningar. Sedan var det bara att sätta igång att titta på något roligt:


Programmet kan förstås visa TV i fullskärm och bildkvaliteten är godkänd. Lite spår av radsprånget kan synas vid snabba rörelser. Med ett passande tillägg till Got TV går dock detta att ta bort, vilket då ger en helt stabil TV-bild (samma tillägg testades i samband med ChrisTV). För att få video-funktioner i myHTPC krävs ytterligare mjukvara, framförallt en MPEG-2-kodare. Lägger man in detta kan man spela in det man ser till hårddisken samt PVR-funktioner blir möjliga (som att pausa och spola tillbaka i live-sändningar).

Den tredje aspiranten på HTPC-mjukvara får oss att lämna Microsofts värld. Dags att äntra Linux-världens domäner. Först ut under detta operativsystem är KnoppMyth , en variant av distributionen Knoppix avsedd för media-datorer. Knoppix är en speciell distribution av Linux i och med att den kan köras direkt från CD-skivan utan att behöva installeras. På så sätt kan man testa Linux utan att förlora det man redan har i sin dator. Självklart kan man göra en riktig installation med hjälp av Knoppix. Den variant vi tittar på här har HTPC-mjukvaran MythTV inlagd redan från början. Med andra ord, det skall bara vara att boota från skivan och få upp ett färdigt media-system.

Tyvärr stämmer teorin och verkligheten inte alltid överens. När KnoppMyth startades upp började problemen direkt. Mitt SCSI-kort gjorde att uppstarten låste sig. Genom att köra uppstarten i expert-läge kunde jag kringgå den automatiska detekteringen av SCSI-kort och därmed kunde uppstarten köras till fullo. Trots detta blev det inget TV-tittande eftersom när väl KnoppMyth hade startat upp helt hände inte så mycket mer. Applikationen MythTV kunde helt enkelt inte startas upp. Det enda jag kunde få upp var ett terminalfönster. Därfrån gick det att göra en reboot och på så sätt få ner systemet utan att skada något.

Sista kandidaten är baserad på RedHat Fedora Core 2. Denna version bygger på kernel 2.6.5, vilken skall ha utökat stöd för multimedia-enheter. Detta märks direkt efter installationen. TV-kortet hade detekteras med korrekt drivrutin. Däremot gavs kortet fel namn i enhetslistan: WinFast 2000 XP. Detta borde dock inte ha någon betydelse eftersom under detta stod det Conexant CX8800, vilket är drivrutinens namn. Även FireWire-porten detekterades korrekt med rätt namn på kretsen. Denna port ses som en separat enhet, skild ifrån TV-delen (precis som under Windows).


Tyvärr kom jag inte längre än så. Detta berodde på grafikkortet och dess drivrutiner. Installationen av ATI's Linux-drivrutiner krävde bland annat uppgradering av kärnan till 2.6.6, vilket gav mig möjligheten och se kompatibiliteten hos denna med TV-kortet (vilken fortfarande var god). Efter många kvällars arbete och lusläsning av diverse Linux-forum fick jag igång drivrutinerna så att de fungerade både i 2D och 3D (OpenGL). Tyvärr räckte inte detta. TV-mjukvaran tvtime vägrade starta. Det programmet saknade var overlay-kanalen. Hur jag än höll på fick jag aldrig igång denna.

Slutsatsen av detta test blev att vill man komma igång enkelt med ett HTPC-projekt med detta TV-kort som bas bör man hålla sig till Windows XP (eller Windows 2000) i kombination med exempelvis myHTPC. Har man gott om tid och är Linux-entusiast kan man försöka sig på att bygga på detta OS. Man skall i så fall se till att använda en distribution som baseras på kernel 2.6, eftersom denna har inbyggt stöd för Conexant CX23883. Däremot känns det som att grafikkort från ATI av nyare modell inte är det bästa valet om man väljer denna väg...

Praktisk användning

Hur pass användbart är nu detta TV-kort? Det beror helt enkelt på vad man vill göra. Eftersom kortet är så pass generellt i sin konstruktion och erbjuder många anslutningsmöjligheter borde det passa i flera situationer. Det som saknas är möjligheten att ta emot radiosändningar samt digital TV. Men för analog TV, kabelbunden eller via antenn, fungerar kortet bra. Begränsningarna i den medföljande mjukvaran är det som gör detta paket lite trist. Eländig bildkvalitet, dålig dokumentation och allmän tröghet i vissa vitala funktioner gör inte PowerVCR II till idealet för en lyckad TV-kväll. Den fulla kapaciteten i kortet kommer först fram när man plockar ihop sitt egna system till en HTPC och väljer mjukvaran själv.

En sak som är lite underligt i sammanhanget är fjärrkontrollen. Den mjukvara som medföljer denna är mycket begränsad, vilket gör den svår att använda ihop med andra programvaror än den som följer med kortet. Säkerligen finns det en lösning för detta, men den ingår inte i paketet vilket skapar merarbete om man vill kunna fjärrstyra något annat än PowerVCR. Här saknas dessutom dokumentation helt och hållet.

När det gäller möjligheten till inspelning av video från de analoga kanalerna är man även här rätt så begränsad om man håller sig till den medföljande programvaran. PowerVCR kan bara spela in till MPEG-1, MPEG-2 samt DV med reducerad bildstorlek. MPEG-kodningen är dessutom rätt så hård, även vid inställningarna för bästa kvalitet, vilket ger en negativ effekt på bilderna. Dessutom saknas möjligheten att se om man tappar bildrutor under inspelningen, vilket kan orsaka ryckighet i det inspelade materialet. Vill man få ut det ultimata ur hårdvaran vid analog inspelning gäller det att hitta alternativ till PowerVCR.

En fin funktion på detta kort som få andra TV-kort har är FireWire-porten. Dessutom är denna ingen nerbantad variant, utan en fullvärdig självständig enhet som delar kretskort med TV-delen. Detta är en stor fördel om man har en dator som saknar FireWire. Man får denna port "på köpet" utan att offra en extra PCI-plats. Tack vare dess generella konstruktion fungerar den fint med all mjukvara som kan fånga video via FireWire. Porten borde även fungera utan problem med andra FireWire-enheter än DV-kameror. Problemet kan bli det att kontakten på kortet är av den lilla 4-pinnarstypen (i-Link), vilken används i princip bara av videokameror. Enheter med den större kontakttypen kräver en adaptersladd för att kunna kopplas in.

En intressant parameter att titta på när det gäller en produkt av detta slag är hur mycket datorn belastas när den används. Detta kan vara av vikt om man gör fler saker samtidigt som TV-applikationen är igång eller när man vill spela in. Det som observerades var belastningen på processorn under några sätt att visa TV-bilden på. Hårdvaran är den samma som i HTPC-testet. Det som man märker tydligt är att en modern dator knappt märker av att man tittar på TV. Det är inga problem att utföra andra saker samtidigt som TV-bilden visas. Processorbelastningen gick aldrig över 2% när overlay användes för att visa bilden från kortet. Körde man utan overlay ökade belastningen till maximalt 4% CPU-utnyttjande. Först när man började spela in MPEG-2 video märktes något. Valde man högsta kvalitet på inspelningen kunde CPU-belastningen stiga upp till 20%. Det man inte kunde se var hur många bildrutor som tappades bort vid inspelningen, vilket är ett bra mått på hur väl datatrafiken mellan TV-kortet och övriga systemet hanteras. Många borttappade bildrutor gör inspelningen ryckig.

Slutsats

Vad blir nu det slutliga omdömet för denna produkt? Efter alla tester som har utförts finns det bara en sak att säga: bra hårdvara med dålig mjukvara. Känslan jag får när det gäller detta paket är att man har ansträngts sig med hårdvaran för att därefter pliktskyldigast slänga med någon mjukvara. Med rätt mjukvara är detta TV-kort en mycket flexibel konstruktion som täcker upp det mesta i video-väg. Vill man kunna spela in video från olika källor är kortet ett bra val tack vare de många anslutningsmöjligheterna. Se bara till att ha en bra antennsignal om skarp TV-bild önskas.

Fördelar
Nackdelar
Många ingångar PowerVCR II
FireWire Dokumentationen
Bra bild (med rätt mjukvara) Något okänslig tuner
Kompakt & välbyggt Plastig fjärrkontroll
De medföljande kablarna  



10/06-04 | Illuwatar | illuwatar(a)64bits.se