Viewsonic VE175

Inledning
Specifikationer
Bildkvalité
Upplösning
Responstid
Design och konstruktion
Signalingångar
Slutsats


Tack till Viewsonic som gjorde denna recension möjlig.


24/04-03 | Nils Mattisson | nem@64bits.se


Inledning

Det har hänt mycket sedan 64bits senast testade en skärm. Alla som hade det tvivelaktiga privilegiet att använda ett av de första dyra exemplaren av små 15" tunna skärmar blev snabbt varse att den nya tekniken visserligen tog ett långt kliv framåt men samtidigt var flera steg tillbaka på andra fronter.

Det första problemet var den långa responstiden. Skärmarna klarade inte av att snabbt skifta från mörka till vita ytor, för den som endast använde datorn till programmering eller ordbehandling spelade det ingen roll. Men spelare och personer som använde datorn till att se film på klagade högljutt och kramade hårt om sina gamla katodstrålekärmar.

Det andra problemet var den dåliga betraktningsvinkeln. Till fröjd för banktjänstemän och andra som ville dölja vad de hade för skärmen så kunde man knappt se det om man tittade från sidan. Samma tjänstemän upptäckte dock också senare mot eftermiddagen att det är ganska jobbigt att sitta i samma ställning hela tiden och att inte kunna titta på skärmen från andra vinklar. Lika jobbigt blev det när någon annan behövde se skärmen samtidigt. Dessa två problem parat med ett högt pris, som det alltid är när ny teknik lanseras, höll tillbaka potentiella köpare.

Skärmen som vi fått låna av Viewsonic för test, Viewsonic VE175, är dock av den nya generationen TFT-skärmar. Den använder en teknik utvecklad av Fujitsu som går under den kryptiska akronymen MVA som står för Multi-Domain Vertical Alignment. Om du inte blev klokare av det så är du i gott sällskap, jag går inte in för att förklara hur det fungerar, det får bli stoff till en senare artikel. Översatt från ingenjörsspråk så betyder det dock; bättre betraktningsvinkel, hög kontrast och snabba responstider.

Specifikationer

Specifikationerna för VE175 är mycket bra, speciellt med hänseende till det blygsamma priset. Men som vi vet så är inte specifikationerna allt, siffror förtäljer sällan hela sanningen.

Bildyta 17"
Rekommenderad upplösning 1280x1024
Betraktningsvinkel 170°
Ljusstyrka 250cd/m2
Responstid 25ms
Kontrast 500:1
Signalingångar Analog (VGA)
Vridfunktion (Pivot) Nej
Inbyggda högtalare Nej
USB-hub Nej
TCO TCO 99
Dimensioner (BreddxDjupxHöjd) 415x229x403mm
Energiförbrukning 36W
Vikt 7,3kg
Garanti 3 års begränsad garanti

Bildkvalité

Betraktningsvinkeln hos VE175 ligger på 170°, nära den teoretiska maxgränsen på 180°. Den maximala vinkeln är den vinkeln man kan se innehållet på skärmen med en tiondel av kontrasten som man har rakt framifrån. Och visst minskar kontrasten när man ser på skärmen från sidan, men aldrig så mycket att det blir irriterande och det är snarare den fysiska begränsningen än kvalitén på skärmen som avgör hur mycket åt sidan man kan sitta och fortfarande använda den. Jag skulle vilja våga gå ut med att den här parametern nu är tillräckligt bra, det finns ingen anledning att ytterligare förbättra betraktningsvinkeln, någonsin.

Likaså gäller ljusstyrkan, rent tekniskt hade det inte varit några problem att öka den. Det är bara att sätta kraftigare bakgrundsbelysning på skärmen, vilket är en smal sak. ändå är det inte önskvärt, varför? Den som har suttit och stirrat in i en halogenlampa i ett par timmar kommer att förstå. På den här punkten är de tunna skärmarna överlägsna de gamla katodstråleskärmarna.

Vad som däremot alltid kan förbättras är kontrasten, alltså hur långt ifrån varandra svart och vitt ligger. Också färgåtergivningen kan alltid bli bättre, vilket kanske också är själva panelens svagaste punkt. Jag upplevde min bärbara dators (Apple iBook) skärms färgåtergivning som bättre än VE175, färgerna var klarare och den kändes inte lika tam i jämförelse. Trots att jag kalibrerade med flera metoder och provade en inställning från Viewsonic själva så kunde jag inte råda bot på detta. Den bästa lösningen jag kunde hitta var att ändra vittemperaturen med reglagen på skärmen, men det var ändå inte optimalt. Detta kan tyckas som lite av ett icke-problem om man bara har den skärmen på skrivbordet, men om det står en bredvid med bättre färg så kan det irritera en aning.

Upplösning

Upplösningen är som alla andra tillverkares 17" LCD-skärmar 1280x1024. Den uppmärksamme läsaren med sinne för matematik märker snabbt att det översätts till ett bredd:höjd-förhållande på 5:4, vilket avviker från den gängse gamla standarden för CRT som var 4:3. Detta skapar faktiskt en del problem, många spel och andra program som tar upp hela skärmen använder andra upplösningar än just 1280x1024 och dessa upplösningar har så gott som alltid förhållandet 4:3. Detta gör att bilden distorderas, en fyrkant blir en rektangel osv. Jag tycker att detta är mycket dåligt och har inte den minsta förståelse för varför tillverkare plötsligen envisas med att göra just 17"-19" LCD-skärmar i 5:4 när alla andra storlekar verkar behålla det gamla beprövade 4:3-formatet. Detta blir extra påtagligt om man tvingas köra andra upplösningar än den rekommenderade på en LCD, bilden riskerar att bli suddig, distorderad och dålig. Alltså ska man alltid försöka använda den rekommenderade upplösningen. Detta kanske inte ska ses som kritik mot skärmen utan mot branschen, Viewsonic är i gott sällskap med att göra så här. Jag vet faktiskt inte någon som avviker och gör "rätt".

Responstid

Responstiden (25ms) placerar VE175 i mittfåran av konkurrensen. Det är tillräckligt bra för att se på film och det ska ett mycket snabbt spel till att lyckas med att få skuggeffekter på skärmen. Inte ens den mest inbitne spelare borde ha något emot den, men jag rekommenderar ändå att man provar den innan man köper eftersom detta kan vara en väldigt subjektiv åsikt.

Sammanfattningsvis så är bildkvalitén på den här skärmen faktiskt mycket bra, speciellt i förhållande till priset. Jag har svårt att tro att någon skulle bli missnöjd med den aspekten på skärmen. Med det sagt går vi vidare till ett lite dystrare kapitel i recensionen; skärmens kringfunktioner.

Design och konstruktion

Man kanske inte ska förvänta sig för mycket av en instegsmodell, men är det inte snart dags att skrota dessa opersonliga generiskt formgivna burkar? Det är i princip gratis för en tillverkare att ändra utseendet från något fantasilöst till något som tilltalar ögat mer. VE175 är i princip helt odesignad, en grå eller svart alldeles för bred ram omgärdar bilden och foten är i matchande stil. Det ser ut som om man helt har lämnat utseendet i händerna på de ingenjörer som håller på med tillverkningen. Ett sådant förfarande borde vid det här laget vara så förlegat att någon inom företaget säger stopp. Om man ser till konkurrenterna är visserligen väldigt många lika konservativa som Viewsonic, men en del uppstickare visar vägen mot framtiden, och där finns det inte plats för gråbeige plast.

Apple var först, men Formac hakade snabbt på och snart började också grafikkortstillverkaren Hercules saluföra designade skärmar som verkligen är en prydnad på skrivbordet, och dessa kostar faktiskt inte mer än konkurrenterna. Jag minns en intervju men designchefen för ett av företagen som jag läste för flera år sedan, han fick frågan hur mycket extra det kostade med designade produkter. Det lite förvånande svaret; "i sammanhanget, ingenting". Så vad väntar de stora gamla tillverkarna på?

Det finns inte så mycket speciellt att säga om foten, man kan justera vinkeln på skärmen som på de flesta andra, det går också att vika foten hela vägen runt och använda den för väggmontage. Det är förmodligen inte en funktion som särskilt många använder, men den finns där för de som behöver.

Signalingångar

VE175 erbjuder endast en analog ingång. Att använda en analog ingång till en LCD-skärm är en lite lustig situation. När signalen processas i grafikkortet så är den givetvis digital, för att sedan omvandlas till en analog signal som skickas till skärmen. Hade man haft en CRT-skärm så hade det vart praktiskt, ingenting i skärmen behöver omvandla signalen, men på en LCD-skärm så kan man inte använda den analoga signalen utan den kräver en digital signal. Alltså görs den analoga signalen om till en digital igen. Kort sagt, i datorn omvandlas signalen till en analog signal, i skärmen så omvandlas den analoga till digital igen. Det finns ingen som helst nytta med att göra så här. Därför så börjar fler och fler tillverkare gå över till helt digitala lösningar, vilket är både bättre och billigare. Därför är en skärm som endast har analog ingång inte speciellt framtidsäker, den kommer inte att kunna anslutas till nya grafikkort utan en speciell adapter när den nya standarden (DVI) slagit igenom. Med anledning av det så erbjuder många tillverkare både analog och digital ingång på sina skärmar vilket Viewsonic också borde göra.

Slutsats

Det här är en skärm där varenda krona ligger i LCD-panelens kvalité. Betraktningsvinkeln, kontrasten och ljusstyrkan är mycket bra. Responstiden och färgåtergivningen är i nivå med de flesta konkurrenter. Dock är den inget särskilt långsiktigt köp då den bara erbjuder analog ingång, den saknar också USB-hub som många andra har valt att inkludera som en smart detalj som råder bot på en del av sladdhärvan på skrivbordet. Designen är bedrövligt tråkig, något som är synd då bildkvalitén förtjänar bättre. Garantin sträcker sig över tre år men täcker inte allt, helt i nivå med andra tillverkare. Man har också en policy för pixelfel, det är en gemensam ISO-standard som många andra också använder, ISO 13406-2. Det är visserligen bra att man använder sig av en standard, men standarden tillåter hela sju defekta pixlar, vilket är alldeles för många, tre oberoende av placering borde vara tillräckligt för att få en ny skärm. Kontentan blir att det här är en skärm för den prismedvetne som värderar bildkvalité över alla parametrar och som inte är beroende av andra finesser.

Fördelar Nackdelar
Priset Designen
Bildkvalitén Ingen USB-hub
  Endast analog ingång



24/04-03 | Nils Mattisson | nem@64bits.se