Innehåll

RIM - Battle Planets

Inledning
Rim: Battle Planets
Grafik:
Ljud:
Flerspelarläge:
Bilder:
Allt som allt


Den här recensionen har producerats tillsammans med Bulldozer.nu.

29/8-02 | Wilhelm Hedin | wilhelm@bulldozer.nu
Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Grafik:

Screenshot "Rim:Battleplanet"
"Men vad faen, det är ju vinter! Alla myror ska väl för f-n gå i ide eller nåt sånt?"

"Rim: Battle Planets", är inte nyskapande på grafiksidan. Grafiken är funktionell och skapar den stämning den eftersträvar.
Det finns tre vinklar på kameran som betraktar krigsskådeplatsen och en bekväm roterbar kamera, som börjar bli standard i alla spel efter vad det verkar. Jag har lite svårt att förstå vem som skulle välja att spela med kameran i marknivå, då det blir svårt att få överblick, men alltid finns det väl någon. Annars är det enkel, klar grafik och man slipper onödigt gytter.

Ljud:

Som jag sade förut, så är ljudet bra, fler skådespelare åt dataspelen säger jag. Jag föredrar inspelade röster framför långa textsjok man ändå inte orkar läsa. Explosionerna är en annan smärre höjdare, verkligen rätt ljud på rätt plats. Andra trevligheter är översättningsmojen, som ibland inte fungerar som den ska, ljudet av Slakz som pratar sitt jiddriga myrspråk och den lilla finessen med olika motor/"däck"- ljuden från de olika fordonen. Enkelt, funktionellt, bra.

Flerspelarläge:

Det finns tyvärr bara fyra kartor till flerspelarläget och det är synd, men det lär väl snart åtgärdas med officiella expansioner och hemsnickrade hemladdningsbara diton. I flerspelarläget är rörelsefasen och skottfasen tidsbegränsade, i motsats till enspelarkampanjen där man kan fundera till domedagen. Så det där med "is i magen" jag nämnde tidigare, gäller i dubbel mening här, när man måste balansera sin önskan att vänta ut och/eller utmanövrera motståndaren med att faktiskt hinna flytta sina enheter överhuvudtaget...

Bilder:

Allt som allt

Ett genomhygglo till spel från Trinode, med en story som gör att man bryr sig om utgången av varje strid. Ska Slakz kunna hålla stånd mot Maysa tills Solarius anländer med förstärkningar? Vad betyder den mystiska artefaktens blåa sken i närheten av vissa planeter? Vad går uppdraget egentligen ut på och vad är det företagets knähund är ute efter när han sätter besättningens liv på spel?

Dessutom ett trevligt alternativt sätt att spränga sina vänner bitar, utan att behöva hetsa fullt så mycket (som i vissa RTS) för att i slutändan ändå förlora när fyratusen pansarfordon skjuter sönder din bas...

Spelat på:
Intel Pentium 1,7 Ghz, 256MB Ram, GeForce 2 GTS Grafikkort, Windows XP

Minimikrav:
Intel Pentium 300 Mhz, 64 MB Ram, 3D Grafikkort, 400 Mb ledigt,Windows 95, DirectX 8

Innehållsförteckning:
Världsrymden
Tuffa pansarvagnar
Klassisk 'science fiction'-känsla
Mystiska artefakter
Hyperrymdsanomalier (en i alla fall)
Äckliga insekter ("som man får slå ihjäl, för dom är onda")
Trevliga insekter ("våra kommunistiska vänner i världsrymden")
Tuffa tjejroller
En hård rymdkapten av det gamla virket




« Föregående  

 

29/8-02 | Wilhelm Hedin | wilhelm@bulldozer.nu
Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!