Hur datorer gjorde mig smartare, del 2.5

Kommentera och läs våra kolumner. Endast skribenter kan skapa nya trådar här.
Post Reply
User avatar
IcePic
Hedersbit
Posts: 6061
Joined: 2002-03-08 16:09:38

Hur datorer gjorde mig smartare, del 2.5

Post by IcePic »

Ok, jag trodde att man kunde beskriva C64ans guldålder med bara en kolumn.
Jag hade fel. Visserligen täckte den in det som gällde programmering och hur man utvecklades
med hjälp av den, men det var ju så mycket mer vad gäller allt runtomkring,
speciellt vad gäller spelen och spelandet som måste sägas.

Som jag såg det var det först med C64 som spelindustrin verkligen kom igång.
Innan dess var varje konsol sin egen, varje spel kom till en viss plattform och kunde enbart
utnyttja de finesser som fanns för den. Dessutom var de flesta konsoler så få i antal att det
var väldigt uppdelat. Nintendospel funkade bara för nintendo och portades inte till andra
konsoler eller hemdatorer.
Men samtidigt som C64an växte fram som en gemensam plattform kom även arkadspelen
igång på riktigt. Det var inte längre "Pong" från 1975, utan riktiga spel med handling, fet
grafik och karaktärer med egna namn. Arkadspelen hade ju alltid fördelen av att kunna ha
extremt mycket mer specialiserad hårdvara än de stackars hemdatorer som funnits innan.
Men iom C64an så kom "äntligen" en maskin som hade flerkanaligt ljud, "många" färger och
sprites. (rörliga objekt som skilde sig från bakgrundsgrafiken)
Detta medförde att många arkadspel kunde portas (om än lite sämre än originalet förstås)
till en plattform som folk hade hemma. Från dessa portningar kunde man suga ur varje
koncept ytterligare en gång. Man spelade Moon Buggy på arkaden och sedan kom det
till hemdatorn. Man lirade flipper på stan och gick hem och byggde ett i Pinball Construction
Set.
(Vilket påminner mig om ett litet sidospår. Construction Kits. Det var en nyhet som fanns
på den gamla goda tiden. Dvs, program som inte var spel i sig, utan spelkonstruktionsprogram.
Man gjorde ett flipper i Pinball Construction Set och sparade banan på tape/disk så kunde
man ge bort det till polarna. Inte bara flipper, Racing Construction Kit för bilspel, Mr.Robot
för hoppspel, Adventure Creator för äventyrsspel och sedan generella kits som
Arcade Construction Kit och SEUCK, Shoot-Em-Up Construction Kit. Sånt ser man inte alls
idag. Kanske ville folk inte bygga sina egna spel längre eller så fanns det redan så mycket
på marknaden att det inte lönade sig att sälja kits. Men det var en speciell känsla att kunna
sätta ihop egna spel och banor. Spel vars uppföljare började sälja dåligt, t.ex Boulder Dash
som kommit i flertalet versioner fick en nytändning iom BD construction-kitet. Göra sina
egna banor har alltid tilltalat folk. Även om det finns Quake-C och NWN kommer med en
grym editor så saknar man lite mer generella designerkit för de som inte vill programmera
men ändå kunna skapa roliga saker.)

Nå, åter till plattformarna igen. C64an tog ledningen bland hemdatorerna. Den lyckades
dessutom skapa nån sorts seriös sida med ordbehandling och kalkylprogram till sig, även
om jag knappt använde den biten. Dock var ju generella iden på 80-talets början att om
man skulle ha nån riktig nytta av sin dator så skulle man programmera sitt program själv.
Man får ju säga att det är tur att den uppfattningen inte lever kvar, även om det
fostrade en hel generation programmerare.

Men allteftersom spelen dök upp till C64 så uppstod ett fenomen som man inte sett innan.
"Scenen".
Spelen som kom i början var ju tokenkla att kopiera, man stoppade bandet i en dubbel-
bandare och spelade av det. Dock var det tidsödande, och originalbanden sänkte nivåerna
till det minsta möjliga för att försvåra kopiering. Till slut började spelen inte längre kopieras
"akustiskt" utan man såg till att spara om spelet i startbart skick. Extra enkelt var det ju
förstås på diskett-spelen. Tävlingen mellan kopieringsskydden och de som crackade spelen
hade börjat. Det var ett ständigt "krig" som pågår fortfarande. Manualfrågor, svårlästa
media, och allmänt försvårande genom filstrukturer och konstig design för att försena
att en crackad version kommer ut. De som crackade spel lärde sig mer och mer om hur
kod ser ut, fungerar och görs. De tidigaste demosarna som dök upp som en följd av att
man inte längre bara kopierade utan "gjorde om" spelen. Innan, i det tidiga skedet hade
de som kopierat programmet ibland gått in i filerna och ändrat en rad som sa:
"Copyright (C) Rainbird 1984" till "Cracked by WTC in 1984" så att alla skulle se vem som
stod för arbetet. Men när man inte längre bara kopierade spelet utan gjorde om loadern
eller la in flera filer i en för att kunna kopiera det så passade de på att göra ett litet intro
i början. German Cracking Crew var bland de första jag minns på C64an. Inte för att deras
intron var mycket att hänga i granen rent allmänt, men man mindes definitivt deras namn.
Och så föddes scenen. Sägs det iallafall. =)

När det sedan börjat rulla igång med berömmelse och synlighet så fanns det ingen hejd.
Det blev viktigt för grupperna att vara först, att ha tidigaste releasen och att ha ett intro
i början som folk kom ihåg. Dessutom skulle spelet fungera 100% och inte bara "starta",
vilket ledde till trainers. När de ändå var inne i koden och rotade kunde de passa på att
skaffa sig själva evigt liv osv för att verkligen se att alla banor fungerade som de skulle.
Sedan blev det ett självändamål att ha många knappar inlagda som trainers.
Spelen kom ut med namn som "Frobozz +16" om det fanns 16 extra fusk-knappar i spelet.

När grupperna fick nys om varandra tog det inte tid förrns de började träffas, och det
som nu heter LAN, men som hade mycket roligare namn då (Copypartyn) uppstod.
Givetvis uppstod samtidigt konflikter, fejder och hatdemos, men det var mestadels en
hård men rättvis kamp om uppmärksamhet där kodskicklighet var måttstocken.

Samtidigt började speltillverkarna se att kopieringen hade vaknat till liv. Det var inte längre
självklart för alla att äga spelen. Till stor del lär C64an ha sålt som den gjorde just för att
det fanns en sån uppsjö av spel till den att tillgå. Som jag nämnde i förra kolumnen var
mängden spel verkligen brutal till C64an, och det gick ju inte att ta miste på att ingen
givetvis kunde äga alla spelen. Själv var jag en lika elak pirat som alla andra. Det ingick
liksom i tiden att man bara köpte det som absolut inte gick att få tar på som original.
En hel del spel köptes dock, alla lät sig inte crackas, och andra spel ville man faktiskt ha
originalet på. Ibland för att manualen var ett krav bara.
Nu köper jag så gott som alla spel jag är intresserad av. Demo/previews räcker för att
jag ska veta om jag gillar dem och jag har lätt råd att köpa de spel som faller mig i smaken.

Men jag vill inte påstå att "det är ok att pirata program när man börjar med datorer" eftersom
det inte alls råder samma läge nu. Det kommer inte tusentals spel per år, och att stå i
lokala GAME-butiken är ju så trist som det kan bli. Tittar jag in en gång i månaden så är
det bara ett par nyheter, bortsett från att förra månadens normalspel ligger på budget-
hyllan för 199:- nu.
Vill man se fler av de bra spelen får man rösta med plånboken, det är det enda som biter
på en marknad som omsätter miljarder.

C64an var en föregångare på många vis. Dels var den ganska komplett som maskin, den
kunde låta dig programmera C, asm, basic, comal, logo och gud-vet-vad. Den lät folk
prova spel i hundratals olika typer. Allt från frogger, pacman och space invaders till
3d-spel, flygsimulatorer och schack. Joystickar brann upp av olympiska tiokamper och
möss dök upp till ritprogrammen. Massor av böcker skrevs om allt från lösningen på spel
till maskinkodsprogrammering för dummies.
På sätt och vis var det maskinen som förde in datorn i hemmet. PC på den tiden var
en sorglig mix av sunkigt OS och udda och dyr hårdvara.

Det fanns även en hel del tidsskrifter till den, på alla nivåer. Datormagazinet hade en hel
del ruskigt bra artiklar på hög nivå, blandat med "hur raderar jag filer på en floppy".
I USA gavs "Compute!" ut och den tog upp ruggigt mycket intressanta saker om hur
datorer fungerar på insidan. Den typen av djuplodande tidningar skulle vara intressant
att läsa idag, men det verkar inte finnas marknad för det. Se bara hur DMz blev när amigan
kom. Bara "hur man formatterar sin floppy" och knappt nåt skoj alls för de som verkligen
kunde något.
De som hade börjat med C64 och inte fastnat i gamer-träsket är ju alla de gamla örnar
idag som "kan allt", just för att man fick lära sig att lära sig allt om sina maskiner. Hur ligger
data på en floppy, hur packar man data, hur funkar maskinkod osv. Allt detta hjälper ju
enormt om man senare ska lära sig mer om datorer på högre nivå. Precis som barn
kryper, går och sen springer var det tacksamt att lära sig floppy-layout på en 40-spårs
skiva med 180k kapacitet. Det är inte lika enkelt att visualisera 160Gb och hur datat
spridit ut sig. =)
Samma sak om hur data lagras i minnet, hur kod startas och avslutas och hur man får
oändligt med liv i PacMan genom att ta bort koden som minskar Antal_Liv med ett vid
död. Att det är jobbigare idag att plöja igenom ett CD-spel för att ta bort samma test är
ju självklart, men tekniken är i princip densamma som för 20 år sen.

Men visst spelade vi. Dag ut och dag in. Eftersom jag gick i skolan på den tiden hade man
gott om tid över. Kanske syns det i mina betyg, kanske inte. Man lärde sig lösa problem
på många nivåer samtidigt och kanske steg kreativiteten en del, vem vet?
Spelen rasade in så fort att man sällan hann testa dem i den takten de dök upp.
Man kopierade tape efter tape med 20-30 spel per sida. Sen fick man gå på andras uppfattning
om vilka som var värda att spela för att hinna med.
Personligen älskade jag hoppspel. Donkey Kong, MrRobot, Jumpman Jr, Blagger, Manic
Miner och JetSet Willy var spelen som gällde. Även Mission Impossible, med dess extra
problemlösningsidé. ("Destroy him, my robots!")

Det roliga var ju att det verkligen fanns 100tals olika typer av spel. Sportspel, managerspel,
monopol-liknande spel, hoppspel, bilspel, tågspel, seglingsspel, äventyrsspel med och
utan grafik, rymdspel åt alla håll och kanter med och utan 3d, bmx-spel och rollspel.
Man spelade tennis & pingis, tävlade i judo och bowling, dart och olympiska grenar.
Man smög med ubåtar i Atlanten, flög cessnor och landade med månraketer.
Man var karateexpert eller ninja, agent för ryssarna eller amerikanarna.
Man spelade puckelrygg eller nallebjörn, transformer eller GI-Joe.
Allt fanns att välja på. Den tiden är förbi, tyvärr.

Såfort en film kommit ut fanns spel till den genren. Först kom det oftast till arkadspelen
men inom kort även till C64. Vi har varit familjen Addams, Fred Flinta, Clint Eastwood,
James Bond, GhostBusters och Rambo.
Det är ju inte helt sant, men det känns som man idag är "Generell Muskeltyp som
springer i gångar och skjuter" allt för ofta.
Playstationspelen har så hårt krav på sig att vara 3d att det inte existerar några andra
spel än de som låter sig göras som 3d-action. Inget luffarschack, inget monopol och inget
yatzy såvida man inte kommer på ett sätt att hoppa och skjuta sig fram i 3D till 5 stycken
sexor i Yatzyn.

De intros som låg före de crackade spelen blev mer och mer avancerade och blev till
slut egna separata demos, ofta med nyskapade rutiner som inte setts tidigare.
Det blev ett egenvärde i att göra nåt som andra inte direkt förstod hur det var gjort.
Demos fick många att utveckla sina programmeringsfärdigheter på ett sätt som annan
programmering inte gjort tidigare. Grafik, musik och kod sattes ihop till en produktion
och släpptes ut för bedömmning. Och musik gjordes det enormt mycket av. En hel del
är otroligt bra. Ni rekommenderas starkt att ta ner en sidplay och High Voltage Sid Collection
och lyssna igenom de bästa därifrån (tror man brukar kunna ladda ner top-100) så kommer
ni upptäcka hur mycket bra musik som skapades på och för C64.
Med de klena ljudresurser som fanns (3 kanaler, ett fåtal fördefinierade vågformer plus
brus) fick man fram otroligt bra resultat. Kanske just för att miljön var så begränsad att
man därigenom sporrades att pressa gränserna ytterligare lite till.

C64 sprängde många gränser, och enbart genom att de som var med på den tiden
kände ett behov att att vara lite värre, lite bättre och lite med udda än föregångarna.
Att dra lite till ur en maskin som inte riktigt dött ännu, men som ändå bitit sig fast i dator-
historiens böcker som en milstolpe.
Oh give me a clone, my very own clone,
with the Y chromosome changed to X!
And since she's my own, of my own flesh and bone,
she'll be thinking of nothing but sex!
User avatar
nem
Hedersbit
Posts: 4678
Joined: 2002-04-12 15:48:33
Location: Lund

Post by nem »

Ett nöje att läsa, som alltid ;).
User avatar
Petro
Posts: 293
Joined: 2002-03-09 0:26:03

Post by Petro »

Ja, C-64:an kom jag aldrig så nära men jag känner igen mig själv på min A1200:a... Eller rättare sagt polarens och min A1200:a, vi hade köpt den "fifty-fifty"...

Tackar ännu en gång för intressant läsning :).
Den som spar, han har...inga vänner kvar.
User avatar
whiz
Hedersbit
Posts: 5154
Joined: 2002-02-14 22:43:32
Contact:

Post by whiz »

Trevlig läsning, synd att man inte kan krypa upp i soffan och mysläsa :)

Idag känns det som det är mycket svårare att lära sig hur saker och ting fungerar, dels går utvecklingen ruskigt fort, sedan är mycket så lätt att göra idag utan att man behöver kunna ett smack. Allting är gömt bakom klara färger, transparanta menyer och "Klicka här för att starta". Men vem vet, jag kanske inte anstränger mig tillräckligt hårt? Dags att ta itu med programmeringen igen, synd att inte skolan är till någon hjälp...

Förresten, jag ska ett en Pong-konsoll från 70-talet någonstans. En sån där sexig pryl med två spellägen, handkontroller med en liten snurra på och äkta träimitation. (Nej, jag är inte gammal nog för att ha köpt den ny. Mina föräldrar var helt enkelt för fattiga för att köpa mig ett NES (eller så ville de helt enkelt döda mitt intresse snabbt :) ))
» the empire never ended
User avatar
xX
Hedersbit
Posts: 1576
Joined: 2002-03-10 15:19:53
Location: Stockholm

Post by xX »

Mycket intressant läsning, tack 8)
CH
Hedersbit
Posts: 1189
Joined: 2002-02-17 11:01:10
Location: Göteborg
Contact:

Post by CH »

Trevlig nostalgitripp, det har alltid grämt mig att jag var för ung för att vara med om C64:ans storhetstid.
/CH
User avatar
poller
Hedersbit
Posts: 4387
Joined: 2002-03-11 10:33:23
Contact:

Post by poller »

Trevlig läsning. Som CH sa, synd att man är så ung.

Tack. :)
User avatar
linc
Administratör
Posts: 7602
Joined: 2002-02-13 22:22:11
Location: Skåneland
Contact:

Re: Hur datorer gjorde mig smartare, del 2.5

Post by linc »

IcePic wrote:("Destroy him, my robots!")
"Another visitor.. Stay a while... stay forever!" ;D

Nostalgi...
hej.
User avatar
mkk
Posts: 5084
Joined: 2002-03-08 0:04:08
Location: Gefle
Contact:

Post by mkk »

Allt fanns att välja på. Den tiden är förbi, tyvärr.
Mmm, man minns alla budgetförpackade spel som bara kostade en femtilapp. En kasett i en plastig förpackning. Oftast inga bra spel men ibland hittade man kanske ett simpelt tennisspel med lite känsla i och för copyrightens skull felstavade namn på storstjärnorna. Spelutvecklarna verkade knappt tänka på genrer utan det fanns spel för i princip vilka tokiga idéer som helst. Samtidigt som det förståss fanns storproduktioner som kostade 300-500kr redan då så var de inte lika totalt dominerande som idag.

En av de få möjligheter att hålla igång en fri entreprenörsanda nuförtiden är väl via mod-communities. En väg som både på gott och ont blir en inkörsport till få in en fot i någon storproduktion. Väl där inne är det vanligtvis hårt skurna regler om genrer och strukturer som dikterar vad ett spel kan innehålla. Säkert finns det många även framgångsrika speldesigners som jobbar på spel som de helst skulle slippa se och har en annan tanke om en ny typ av spel som skulle kunna fungera. För vem skulle kunna få ett företag som Electronic Arts av idag att publisera ett spel med titeln Attack of the Mutant Space Camels. ;)
User avatar
mescon
Posts: 72
Joined: 2002-04-21 17:40:49
Location: Flen
Contact:

Post by mescon »

Trevlig läsning :-)
/me får nostalgikickar...
Jag kommer ihåg, 1988 när jag var 4 år... min käre storebror hade länge haft en C64, men det var först då som jag började undra vad det var för maskin som stod där och åt upp så många timmar av min brors fritid.
Det dröjde inte lång tid innan jag lyckades tjata till mig en likadan av mina föräldrar, som trots min ringa ålder tyckte att barnen i familjen minnsan skulle ha lika stor tillgång som brödrarna till leksaker. Sen var man fast :)) Sen dess har jag varit fast i datorträsket... ganska patetiskt när man tänker tillbaka... jag har setat vid datorn sen jag var fyra, och nu är jag arton år....
Det är kul när man pratar med äldre UNIX-rävar som ser ner på en på grund av min låga ålder (du som är så ung kan väl inte ha lärt dig nått, inte sant pysen?)... sen när man börjar prata lite med dem så blir det tyst efter ett tag, och minuten senare så sitter man och fightar VI vs Emacs :-)

Nåväl... trevlig läsning är det ivarjefall!
-- Erik
Sicken liten hemsida - http://www.yi.se
Cluster
Posts: 10
Joined: 2002-12-24 1:27:12

Post by Cluster »

nice more nostalgic

hehe nu sitter min sex årige dotter sedan fyra år tillbaka
på en linux burk.

Skulle se en del som tappa hakan då de såg en 2 årig tjej
knappa in sitt eget lösen på sin Linux burk..
Vänliga Hälsingar Cluster
Post Reply