Jag är överlycklig och spänd av förväntan inför den kommande och livsförändrande uppgiften.
Vi hade väl försökt i drygt 2 år och det tärde så mycket på vårt förhållande så vi beslutade oss för att flytta isär till slut.
Hon flyttade 80mil nedåt landet..
För ca 4 månader sedan hälsade jag på henne 2 veckor och åkte sedan hem igen. 4 veckor senare fick jag telefonsamtalet då hon berättade att hon var gravid.
Gissa om man blev chockad?
(Obs! Det är jag som e pappa, hon har inte varit med någon annan 
)Jag hadde svårt att smälta nyheten och fortfarande känns det som man inte riktigt har fårstått det hela.
Chocken har väl lagt sig, men med det så kommer all oro istället.
Man vill ju att allt ska bra. Magen hennes växer och barnmorskebesöken blir tätare, ultraljud m.m
Visst har man väl börjat förstå vidden av det hela, men jag tror att det är först när barnet är fött allt släpper.
Vi har börjat planera för framtiden, spara pengar osv.
Visst kommer det säkert vara tufft ibland, men jag ser bara glädje i att inleda en ny fas i mitt liv.
*Edit: Glömde skriva att vi bor tillsammans igen och att vi är kärare än nånsin!
Skulle vara intressant och höra om det finns några fler blivande eller för den delen nuvarande föräldrar här på forumet!
