Det jag upplevt hittills är att städerna varierar i upplevelsekvalité när jag ställer dem emot varandra och det hela verkar vara bottnat i den politik som präglat området och de värderingar som människorna i städerna lever ut. Städernas karaktärsdrag varierar över tiden och det finns områden som är annorlunda i varje stad, så det är självklart svårt att generalisera.
Men t.ex. upplever jag att Stockholm är präglat av en slags etiklöshet, vilket man inte i första taget noterar eller tar skada av, men som så småningom kan påverka och övergå i känslor av hemlöshet och längtan bort. Den kanske trevligaste staden jag upplevt hittills är Uppsala, den staden genomsyras av en slags fräschet men kan t.ex. upplevas något kultur- och jobbfattig jämfört med Stockholm. Sedan finns det en massa städer som är allmänt OK men som är lämpligare att bosätta sig i om man har familj då de i övrigt kan vara starkt präglade av hårt arbetsliv och småskaligt utbud på hobbyevenemang och sånt.
Jag är nyfiken på att del av era perspektiv på detta! Vilka städer har ni bott/vistats i och hur har ni upplevt upplevelsekvalitén dessa städer emellan? Vart dras ni, var i Sverige skulle ni helst vilja bosätta er på lång sikt och varför? Vänligen svara öppet och ärligt så att er genuina känsla/instinkt påvisar det verkliga upplevelsevärdet.
Tack på förhand!
