Suck...så tvingas jag in i debattens virvlar återigen. Kanske för att det är så underhållande att se Pync och Yui slåss om vilken definition av nihilismen som är den rätta.
Jag ber att få återigen citera "Filosofilexikonet" som jag anser är en fullt tillräcklig källa om man vill ha den gängse definitionen av saker och ting. (Har för mig att jag använde det som tillhygge mot Pync under hans kommunistiska period as well)
Vad eventuella grupper av självutnämnda nihilister har att säga om sin ideologi är egentligen inte så intressant då de är tämligen icke objektiva i sin bedömning. Lite på samma sätt som vi i majoriteten förvägrar nationaldemokrater rätten att definiera sin egen ideologi (eller kommunister för den delen
) bör nihilisterna tvingas finna sig i att den måttstock som majoriteten har valt att tillskriva dem med är den med vilken de kommer att mätas.
Filosofilexikonet får väl sägas vara en objektiv källa och innehåller ett koncentrat av vad världens samlade filosofer, däribland en del nihilister, har att säga om ämnet.
Låt oss se var vi hamnar:
Nihilism (av lat. nihil, intet), förnekandet av att det existerar en objektiv grundval för kunskap och/el. moral. Uttrycket används ofta i samband med moraliska frågor, där det kan beteckna en av eller båda av föj. två uppfattningar: 1. Värden och moraliska normer har inte någon objektiv grundval. Det existerar inte något faktum av t.ex. religiös eller metafysisk art som kan rättfärdiggöra moraliska värderingar. Denna uppfattning betecknas också som nonkognitivism. (Jfr etik.) En variant av denna form av n. försvaras av existentialismen [annat uppslagsord] (Sartre). 2. Man bör endast handla efter vad man har lust till. Detta kan uttryckas polemiskt med slagordet "Allt är tillåtet". "N." används vidare 3. som beteckning på en konformistisk och känslokall livshållning, som påstås känneteckna den moderna, "västerländska" människan.
Uttrycket blev spritt med Ryssen Turgenjevs (1818-1883) roman Fäder och söner (1862), där den uppträdande nihilisten förutom att försvara 1. och 2. ansluter sig till en radikal politisk hållning. Dostojevskij (1821-1881) ger i sina romaner en ingående litterär behandling av n. I romanen Onda andar (1871) låter han en av huvudpersonerna säga att om Gud inte existerar så är allt tillåtet. N. i betydelsen 1. skulle således medföra n. i betydelsen 2. Det är möjligtvis ett psykologiskt faktum, att en svag gudstro kan leda till moralisk upplösning; men det är inte logiskt fel att hävda, att moralen inte har någon objektiv grundval, och samtidigt ha starka moraliska övertygelser. Nietzsche betraktas ofta som "n:s fil.", men det är viktigt att komma ihåg att han häftigt kritiserade samtidens n. Se Nietzsche.
(eventuella felstavningar är mina egna och inte filosofilexikonets)
Turgenjevs nihilist har förvisso en radikal politisk hållning, så om man låter Turgenjevs ensam definiera nihilismen så är den inte oförenlig med politiska ideologer. Dock skulle jag vilja påstå att det är ganska både ologiskt och futilt att hålla sig fast vid ett trossystem om man är nihilist av typen 1.
De flesta trossystem kommer nämligen med paketet "rätt och fel" inbakat. För att kunna välja mellan två ideologier så måste man värdera dem och när man väl värderat dem har man börjat måla vid dörren och siktat på hörnet.
Det går att komma runt detta problem genom att säga att man inte har någon objektiv grundval för det beslut man tagit om ideologi, men i de flesta trossystem så ingår ju trots allt de rätt så klara och tydliga begreppen "rätt" och "fel" om du godtyckligt väljer trossystem utifrån vad som "känns rätt" så kommer du aldrig ifrån att andra trossystem rent objektivt sett måste vara likvärdiga.
Om jag som nihilistisk kommunist skulle vilja angripa kapitalismen så kan jag inte göra det med hjälp av mina kommunistiska värderingar och argument eftersom jag vet att de saknar objektivt värde. Kommunismen är bara en sköld jag har valt och jag hade lika gärna kunnat vara kapitalist om den ideologin hade passat min livsföring bättre. (faktum är att kommunismen som ideologi passar den genomsnittlige nihilisten rätt dåligt och en kapitalistisk syn på världen skulle vara bättre)
En nihilist av typen 2. skulle då kanske vara bättre? "Do what thou wilt shall be the whole of the law" som gamle Aleister brukade säga.
Men om allt är tillåtet bara du själv vill det, varför skulle du välja en politisk ideologi (i det här fallet vilken som helst i princip undantaget kanske extrem anarkoliberalism eller extrem anarkonihilism) som ju bara kommer att beskära dina valmöjligheter. Tänk om du skulle vilja äga en ko någon gång i ditt liv och du har valt kommunismen som ditt politiska normsystem, då kan du inte i enlighet med de regler och moraliska ok som du sjävmant valt uppfylla din egen önskan.
Man får också komma ihåg att även liberalisten och anarkisten förespråkar "frihet under ansvar" detta rimmar illa med typ 2. nihilismen.
Crowley menade att om det du vill är att döda någon, så skall ingen hindra dig från att göra det. I nihilismen typ 2.:s värld så är det den starkaste som bestämmer. (Vapenmakt varandes en alldeles finfint objektiv måttstock på vem som har rätt)
Bonusinformation för den som orkat läsa så här långt ner (tror inte någon):
Jag är 29 år.
Så, då så fick jag det sagt också.
[edit]: Ah, jag hittade tråden där jag och Pync (då Neorain) diskuterade Nihilism förra gången. Kunde gjort en sökning från början så hade jag besparat mig arbetet att hämta filosofilexikonet från hyllan och skriva av det. Jag skulle länka om det inte var för att jag var så dryg i den tråden att hälften kunde vara nog.
PS. Pync, du har bättrat dig, nu är det snart dags att försöka med oss andra
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
