Läsa böcker = Automatiskt smartare??

[staretsen]

Böckerna ger inte mig något därav min sågning av dem.

Och att de inte ger just dig något gör alltså att du kan dra så kategoriska slutsatser som att böckerna är skit? Jag skulle säga att det är väldigt arrogant, men det är naturligtvis bara din åsikt.

[Micael Karlsson]

För mig är böckerna skit eller helt meningslösa.
Därmed inte sagt att de är det för någon annan. Jag skulle inte påstå att det är speciellt arrogant att tycka illa om en bok eller en persons författarskap, inte personen. Jag tror inte att Kafka eller någon annan författare skulle bli speciellt upprörda av att det finns personer som inte tycker att deras böcker är bra eller givande.
Om man som författare tror att alla skulle älska det man skrev tror jag nog att man skulle lida av storhetsvansinne eller vara lite knäpp.

[staretsen]

För mig är böckerna skit eller helt meningslösa.
Därmed inte sagt att de är det för någon annan. Jag skulle inte påstå att det är speciellt arrogant att tycka illa om en bok eller en persons författarskap, inte personen. Jag tror inte att Kafka eller någon annan författare skulle bli speciellt upprörda av att det finns personer som inte tycker att deras böcker är bra eller givande.
Om man som författare tror att alla skulle älska det man skrev tror jag nog att man skulle lida av storhetsvansinne eller vara lite knäpp.

Det här stämmer inte. Att säga att någonting är "skit" är att göra ett allmängiltigt påstående och att göra anspråk på att vara objektiv (och ens att göra anspråk på att vara i närheten av det kräver ett sakligt underbyggande). Att säga att böckerna inte ger dig någonting är något helt annat, men du kan inte på basis av detta kalla böckerna för "skit", vilket till och med enligt dig själv var precis vad du gjorde.

[Micael Karlsson]

Hur skulle det uttryckts då?

[egar]

Nu ska vi se, jag har läst 9p barn och ungdomslitteratur, 6p litteraturvetenskap och 10p litteraturhistoria. Även om jag inte varit någon stor bokkonsument tidigare så älskade jag kurserna och fann dem grymt intressanta.

Jag tycker att det finns hög- och låglitteratur, men det är inte någon subjektiv bedömning utan den är baserad på rent vetenskaplig fakta. Jag tycker inte att all den finkulturella litteraturen jag läste i de litteraturkurser jag läst var bra, men det beror snarare på att den litteraturen kräver mer av mig som läsare. Jag måste ha en viss förkunskap för att förstå mig på böckerna och för att de ska ge mig något. Jag tror väldigt mycket på att viss skönlitteratur är bildande, men den kräver också mer av ens läsning.

När jag pratar litteratur med någon så pratar jag inte om den ytliga berättelsen, utan jag försöker lyfta fram det som ligger mellan raderna och för att på så sätt utveckla en djupare diskussion kring de ämnen som lyfts.

Och att säga att en bok (eller valfri konstart) är skit bara för att man inte själv förstår sig på den är galenskap. Det innebär bara att man inte innehar nyckeln för att öppna låset till dess budskap.

[Micael Karlsson]

Kan hålla med om provokativt men galenskap tycker jag är att gå lite väl långt.

egar: Vad är då hög- och låglitteratur? Exempel kanske!

[fisk]

Böckerna ger inte mig något därav min sågning av dem.

Jag kan uppskatta att du inte tycker att böckerna är underhållande i samma mening som linjära A -> B-romaner, många av klassikerna (särskilt Kafka) förhåller sig till en sorts verklighetsbeskrivning som förutsätter att man har en förkunskap som ger en förmågan att förankra sina associationer till t.ex. samhällsväsendet, som Kafka bl.a. kritiserade i ex. 'Processen'. Det finns en myriad med faktorer som gör just Kafka till en så pass rosad författare, och det har ganska lite att göra med det kriterium du verkar ha för att granska litteratur över huvud taget.

Givetvis kan jag sympatisera med din kritik till klassikerna som att det råder en slags vedertagenhet i att uppskatta dem, och i det avseendet kan jag hålla med dig. Men jag anser samtidigt att för att kunna argumentera (för eller emot) kring litteraturen, så bör man nog vara lite torrare bakom öronen.

Lite mer livserfarenhet kan nog stärka din utsago.

[Massive]

Medans det gått ett bra tag sedan jag läste Processen senast så kan jag minnas att boken och historien i sig inte sa så vidare mycket till mig som person. Medans jag är relativt säker att jag förstod åtminstone grunderna till vad Kafka ville åstadkomma och vad för l
känslor av obehag och paranoia han ville få läsaren att känna, så tror jag nog att berättelsen var lite för främmande för en läsare utan mycket erfarenhet.

På denna punkt kan jag hålla med åsikten om att 'Kafka är skit' kanske inte på hans litterära talanger utan mer på den syn hans verk har fått bland litterära. Det är här det brister, historien i sig tilltalar nog mera en viss publik som kan i viss mån identifiera (hur absurb historien än är) sig i den. Att slänga en bok som denna på din normala skolelev kommer nog i sig göra mer skada än nytta.

Synen på bra litteratur borde nog kunna ändras till litteratur som kanske inte är lätt-tillgänglig men som kan inspirera och tilltala en läsarkrets med mångt olika synsätt och erfarenheter.

Det har gått en bra tid sen jag läste Processen när jag gick på gymnasiet, och kanske är det isig dessa livsändrande händelser jag har upplevt som i viss mån skulle kunna få mig att se historien i nytt ljus och förstå den bättre.
Jag skall göra försöket att läsa om den, och se om mina funderingar är korrekta.

[fisk]

Medans det gått ett bra tag sedan jag läste Processen senast så kan jag minnas att boken och historien i sig inte sa så vidare mycket till mig som person. Medans jag är relativt säker att jag förstod åtminstone grunderna till vad Kafka ville åstadkomma och vad för l
känslor av obehag och paranoia han ville få läsaren att känna, så tror jag nog att berättelsen var lite för främmande för en läsare utan mycket erfarenhet.

På denna punkt kan jag hålla med åsikten om att 'Kafka är skit' kanske inte på hans litterära talanger utan mer på den syn hans verk har fått bland litterära. Det är här det brister, historien i sig tilltalar nog mera en viss publik som kan i viss mån identifiera (hur absurb historien än är) sig i den. Att slänga en bok som denna på din normala skolelev kommer nog i sig göra mer skada än nytta.

Synen på bra litteratur borde nog kunna ändras till litteratur som kanske inte är lätt-tillgänglig men som kan inspirera och tilltala en läsarkrets med mångt olika synsätt och erfarenheter.

Det har gått en bra tid sen jag läste Processen när jag gick på gymnasiet, och kanske är det isig dessa livsändrande händelser jag har upplevt som i viss mån skulle kunna få mig att se historien i nytt ljus och förstå den bättre.
Jag skall göra försöket att läsa om den, och se om mina funderingar är korrekta.

Kanske var det språket som var svårigenomträngligt för dig i Kafkas bok? Min ledtråd till detta är ditt bruk av "medans", som inte används i skrift - utöver eg. citat. Dessutom överanvänder du det i ditt skrivande. Prova alternativet, som dessutom är en bokstav kortare.

Jag kan inte garantera att du får mer ut av 'Processen', det är en klassiker - och blir inte automatiskt i och med detta ett litterärt mästerverk, däremot kräver det lite mer koncentrationsförmåga och läsvana än att plöja böcker skrivna av massförfattare.

[egar]

egar: Vad är då hög- och låglitteratur? Exempel kanske!

Låglitteratur = T.ex. Harlequin-serien. Andra klassar populärlitteratur som låglitteratur.

Höglitteratur = "Klassiska verk", eller författare som Dostojevskij och Kafka.

Som blivande lärare så har jag den åsikten att (nästan) all litteratur är bra litteratur för de elever som inte tycker om att läsa. Däremot rent litterärt anser jag att man kan göra en distinktion mellan bra och dålig litteratur. Vi har haft en hel del bittska diskussioner kring ämnet på nästan samtliga kurser under utbildningen så jag (och de som är av samma åsikt som mig) har fått ganska mycket skit.

[Micael Karlsson]

Låglitteratur = T.ex. Harlequin-serien. Andra klassar populärlitteratur som låglitteratur.

Höglitteratur = "Klassiska verk", eller författare som Dostojevskij och Kafka.

Okej!
Den deffinitionen kan jag hålla med om! Även om jag nog aldrig kommer att läsa Kafka, men man vet ju aldrig.
Till låglitteraturen skulle jag då vilja trycka in en hel del kriminalromaner och deckare som man efter ett par kapitel kan lista ut vad som skall hända, det är inget kul alls. Känns som man blir lurad på en läsupplevelse, eller vad tycker ni?

Enda gången jag tycker det är roligt att veta slutet innan jag läst klart boken är biografier och liknande. Det är ju ingen direkt överraskning att Djingis Khan eller Napoleon är döda.

[nem]

Det här var en lite roande länk på temat:
http://www.n24.se/dynamiskt/finans/did_12186278.asp

Det där var en länk med en artikel som framförde kritik mot den moderna portföljvalsteorin. För den oinvigde är det kortfattat en metod för att sprida ekonomiska risker över ett antal olika områden för att maximera förväntad avkastning i förhållande till risken. Den professor som citeras i artikeln anser att de förutsägelser som görs med denna metod inte är relevanta då de inte tar hänsyn till slumpmässiga inslag i världsekonomin.

Den har inte en enda beröringspunkt med en litteraturdebatt.

Så, fisk, vad motiverade länken?

[Big_Bird]

egar: Vad är då hög- och låglitteratur? Exempel kanske!

Låglitteratur = T.ex. Harlequin-serien. Andra klassar populärlitteratur som låglitteratur.

Höglitteratur = "Klassiska verk", eller författare som Dostojevskij och Kafka.

Som blivande lärare så har jag den åsikten att (nästan) all litteratur är bra litteratur för de elever som inte tycker om att läsa. Däremot rent litterärt anser jag att man kan göra en distinktion mellan bra och dålig litteratur. Vi har haft en hel del bittska diskussioner kring ämnet på nästan samtliga kurser under utbildningen så jag (och de som är av samma åsikt som mig) har fått ganska mycket skit.

Personligen tycker jag den indelning är slentrianmässig och rent ut sagt farlig för litteraturen som konstart.

När jag var fyra år cyklade min mamma med mig från Sallerupsvägen 32 till Möllevångstorget. Hon arbetade i Malmös största köttaffär på hörnet av Smedjegatan och Södra Förstadsgatan och jag gick till torget och såg och hörde människorna som sålde och handlade frukt, grönsaker, ägg och många andra varor. Ölgubbarna satt på nedersta avsatsen i det stora monumentet av sten över arbetets ära på torget. Ibland kom Frälsningsarmén och spelade och sjöng.
Knappt två hundra meter från torget vecklade Mazetti ut sin doftfana av kakao som i en särskild vind nådde stora delar av staden. Mina minnen av terpentin kom sig av att pappa målade tavlor när han var ledig från sitt andra arbete.
Jag lekte och levde som barn i en park och den låg bakom det långa, gula huset på Sallerupsvägen 32. Min familj hade sin trappa under bokstaven F. Eftersom det fanns fjorton uppgångar i fastigheten, så lärde jag mig halva alfabetet genom att tyda och läsa tecknen över dörrarna.

Detta är ett typiskt exempel på vad som slentrianmässigt brukar kallas för "höglitteratur" (kanske främst av författaren själv, men även av de kritiker och författarkollegor som beslutar vad som är gångbart i de svenska finrummen).
Personligen finner jag språket överlastat och konstruerat och tycks som enda funktion ha att kväva berättelsen. Personligen får jag ut mer av att läsa en en Harlequinroman än Ranelid. (Nu inte sagt att inte en massa Harlequinromaner är ren skit (och jag skulle förmodligen hellre gröpa ur mig ögonen med en sked än att läsa en) men författarskap kan inte paketeras i den yttre formen utan måste bedömas individuellt).

[wille]

När det kommer till litteratur vill jag gärna göra en distinktion på skönlitterära verk och andra litterära verk. Rena fackböcker kan ofta vara tråkiga och gråa. Oftast är det de som ger mig mest matnyttig kunskap, men också svårast att läsa igenom.

Sedan har vi klassikerna. Personligen är jag fascinerad av naturalismen samt 80- och 90-talisternas verk. Det förhållandevis enkel läsning, men samtidigt väldigt beskrivande och insiktsfullt.

Angående din fråga så tror jag att man utvecklar sin intelligens av att läsa. Givetvis i olika mängd beroende på vad man läser samt vad man anser vara intelligens. Själv tycker jag att den gängse benämnigen på intelligens är en blandning mellan sakkunnighet, visdom, logik och slutledningsförmåga. Det man oftast bättrar på genom läsningen är sakkunnigheten.

[fisk]

Så, fisk, vad motiverade länken?

Jag tycker att det illustrerar ganska väl hur det kan gå när någon hyser en övertro till vissa synsätt, samt hur illa det kan gå när man applicerar det på verkligheten.

Menar man på fullaste allvar att det finns ett inexorabelt kausalt samband mellan litteraturläsande och intelligens (min tolkning av trådens ämne om 'smarthet'), så menar jag att man gör ett bedömningsfel (och min gissning är att det är i syftet att försöka upphöja sig själv).

Jag minns nu inte vem som sa det, men han sa hursomhelst ungefär såhär: Det finns inget fenomen som kan förklaras med endast en teori, och det finns ingen teori som är så ofelbar, att den onödiggör motsägande teorier.

[nem]

Jag tycker att det illustrerar ganska väl hur det kan gå när någon hyser en övertro till vissa synsätt, samt hur illa det kan gå när man applicerar det på verkligheten.

Men... Ingenting har gått snett. Det handlar om spetsfundigheter och subtila förändringar, inga katastrofer.

Det du skriver går inte att koppla till den länkade artikeln på något vettigt sätt överhuvudtaget. Menar du vad du skriver om kausala samband så får du nog illustrera det med ett exempel som åtminstone berör eller innehåller sådana istället för att komma dragandes med en artikel som säger att det inte går att räkna på hur stor riskspridningen är om man placerar i både telekom och verkstad.

[fisk]

Men... Ingenting har gått snett. Det handlar om spetsfundigheter och subtila förändringar, inga katastrofer.

Det du skriver går inte att koppla till den länkade artikeln på något vettigt sätt överhuvudtaget. Menar du vad du skriver om kausala samband så får du nog illustrera det med ett exempel som åtminstone berör eller innehåller sådana istället för att komma dragandes med en artikel som säger att det inte går att räkna på hur stor riskspridningen är om man placerar i både telekom och verkstad.

OK, du förstod inte min paralell. Gör inget mer märkvärdigt av det, tack.

[nem]

OK, du förstod inte min paralell. Gör inget mer märkvärdigt av det, tack.

Av alla dåliga ursäkter...

[fisk]

OK, du förstod inte min paralell. Gör inget mer märkvärdigt av det, tack.

Av alla dåliga ursäkter...

Skärp dig. Jag tyckte att min liknelse fungerade utmärkt, du var av annan åsikt. Att göra det till någonting utöver det är i gränslandet till trollriket. Lägg av.