Högskoleprovet?!!

[castor]

jadu, idag gjorde jag högskoleprovet för första gången. Blev rätt besviken över att jag missade så grovt på DTK och LÄS, 10/20 på båda....så det blev bara 1.3 tyvärr

Hur kunde du endast få 50% på LÄS som är den näst enklaste delen av provet?

har faktiskt ingen aning, hade övat på gamla prov innan och då hade jag alltid fått nästa full pott, kanske 17-18...
antar att man får skylla på att man inte ätit på länge och var slut i huvudet

[CSM101]

1.6, 1.7, 1.7, 1.9

Får man dåligt resultat är det bara att göra om, efter ett tag lär man sig hur de tänker och då är det lätt.

,

Håller med, första gången var det 0,9 sen 1,2 och sista 1,6 för min del sen kom jag in på betyg ändå...

det som hände rär att man lär känna uplägget, hålle rbättre koll på tiden och lär sig att svara på de frågor man kan först och ta de som kräver tid efteråt bland annat...

[Hawkwing]

Jepp. Kan med hålla med tidigare talare. Lönar sig absolut att göra provet flera gånger. Min väg var 1.3 - 1.5 - 1.6 och nu troligtvis 2.0

Lönar sig även att göra gamla DTK ocn NOG-prov då uppgifterna ofta är ganska lika.

[staretsen]

Man får notera vad man svarar på ett separat papper, så kan man rätta sig själv när man kommer hem.
Dock ändras skalan varje år beroende på medelbetyget, så exakt betyg får man inte förrän om typ 2 veckor med posten.

Okej. Men innebär det att om medelbetyget ligger ganska lågt 2007 och jag gör högskoleprovet då, så kan jag söka på mitt resultat därifrån t.ex. 2010, då nivån var mycket högre?

japp, klart att det går.

Jag upphör aldrig att förvånas över systemet vi har här. 23/20, kvoter etcetra.

[CSM101]

Jag upphör aldrig att förvånas över systemet vi har här. 23/20, kvoter etcetra.

i praktiken spelar det ingen roll eftersom medelvärdet eller snittet på provet varit rätt så konstant mellan 0,9-1,0.

edit: 23/20?

[staretsen]

i praktiken spelar det ingen roll eftersom medelvärdet eller snittet på provet varit rätt så konstant mellan 0,9-1,0.

Inte för att det annars finns någon anledning att ha det, men spelar det ingen roll är det lite underligt att man över huvud taget har relativa betyg. Då gör man inte annat än lägger till ett moment som gör betygen missvisande, och bara tur med årsgrupperna gör att de inte blir det. Betyg ska visa ens kunskaper, inte hur bra man presterade i förhållande till andra. När man dessutom låter olika grupper med olika genomsnitt konkurrera med varandra blir det bara ännu dummare. Fast som du säger spelar det säkert ingen roll i praktiken.

edit: 23/20?

Gymnasiebetygen. De kallar det "meritpoäng" och med dem kan elever idag få över 20/20. En fantastisk bedrift av våra ledare, förr trodde vi ju att det var omöjligt. Tydligen vill man med det här kompensera för att 100p fingermålning i vårt system är lika mycket värt som 100p Fysik B genom att alla som har läst Matematik C eller steg 3 o. dyl. får ett till poäng på sina genomsnitt. Naturligtvis innebär detta att du kan läsa Matematik C och steg 3 och då få två hela poäng extra, vilket är mycket, och med det ha otroligt mycket lättare att komma in även på program som varken har med matte eller språk att göra. Om detta även gäller gamla elever som inte fick veta om det här vet jag inte, men det är i alla fall tråkigt även om det gör det eftersom de förstås inte kunde förutse att det taktiska valet till slut skulle bli att läsa riktiga kurser och inte mera estetisk dans. Kanske får vi som har meritpoäng därför en egen kvot.

Sedan kan man ju läsa upp sina betyg på Komvux men eftersom det innebär att alla kan få 20.0 hamnar de numera också i en egen kvot, vilket är hur man brukar lösa alla problem deras korkade lösningar ger upphov till. Varför man inte slopar hela det här lotteriet och tar in individuellt - kurs för kurs och hur man presterade i dem, inte genomsnittet mellan allihop oavsett vilka de är - förstår jag inte, men jag antar att det inte skulle ha varit riktigt svenskt.

Jag har fått migrän av att skriva allt det här och jag vet fortfarande inte varför jag ens bryr mig.

[Andrej]

Inte för att det annars finns någon anledning att ha det, men spelar det ingen roll är det lite underligt att man över huvud taget har relativa betyg. Då gör man inte annat än lägger till ett moment som gör betygen missvisande, och bara tur med årsgrupperna gör att de inte blir det. Betyg ska visa ens kunskaper, inte hur bra man presterade i förhållande till andra. När man dessutom låter olika grupper med olika genomsnitt konkurrera med varandra blir det bara ännu dummare. Fast som du säger spelar det säkert ingen roll i praktiken.

Å andra sidan så är det omöjligt att göra ett exakt lika svårt prov varje år, det enklaste sättet att ta reda på hur svårt provet egentligen är är faktiskt att titta på medelresultatet (eller median, vad nu statistiker gör) och (förutsatt att det är tillräckligt många som gör det) framföra en statistisk lag om det hela som bestämer hur många poäng som ger vad för resultat. Jag behöver knappast måla upp scenarion för dig som belyser det negativa med att ha en konstant poäng/betyg ratio, det framgår av sig självt och du är ganska klipsk.

Jag har en känsla av att det hela är rätt så genomtänkt när det gäller högskoleprovet (med grundantagandet att tillräckligt många gör det årligen för att man ska ha en statistisk trovärdighet).

[CSM101]

glömde bort att skriva svaret efter att ha läst inlägget.

håller med andrej ovan, finns egentligen inte många andra sätt att direkt jämföra individers kunskaper, så länge man inte kör med enbart intervjuer.

men då måste man även ha något system som berättigar en för en intervju, samt att en intervju är tidskrävande och kostsam.

systemet är inte bra, men den är troligtvis mindre dålig jämfört med andra alternativ.

angående gymnasiesystemet visste jaginte att de hade ändrat den, gick ut -01 så är et tag sen
men angående det sista du skriver, staretsen, så är det ju dels därför man har grundläggande behörighetskrav, för att läsa till civilekonom måste du ha ämnena x och y, medan för att läsa till läkare krävs ämnena z och y...

[staretsen]

Å andra sidan så är det omöjligt att göra ett exakt lika svårt prov varje år, det enklaste sättet att ta reda på hur svårt provet egentligen är är faktiskt att titta på medelresultatet (eller median, vad nu statistiker gör) och (förutsatt att det är tillräckligt många som gör det) framföra en statistisk lag om det hela som bestämer hur många poäng som ger vad för resultat. Jag behöver knappast måla upp scenarion för dig som belyser det negativa med att ha en konstant poäng/betyg ratio, det framgår av sig självt och du är ganska klipsk.

Jo, jag kan förstå att man tittar på medelvärdet och försöker hålla det ganska konstant genom att anpassa provets svårighetsgrad till det, men jag kan inte se steget från det till att gradera efter vad de andra deltagarna fick. Egentligen ställer jag mig tveksam till att endast titta på medelvärdet då det blir svårt att avgöra vilka delar det är som egentligen är för lätta eller svåra; kanske är det bättre att ta från en bank med redan viktade och noggrannt kontrollerade frågor, vilket jag vet att man gör med till exempel LNAT.

Jag har en känsla av att det hela är rätt så genomtänkt när det gäller högskoleprovet (med grundantagandet att tillräckligt många gör det årligen för att man ska ha en statistisk trovärdighet).

Det brukar ju vara så. Å andra sidan hade vi just ett relativt betygsystem i grundskolan ganska länge här, och idag är ju alla ganska överens om att det var dumt.

angående gymnasiesystemet visste jaginte att de hade ändrat den, gick ut -01 så är et tag sen

Det är väldigt nytt, jag är inte ens säker på att det är implementerat än.

glömde bort att skriva svaret efter att ha läst inlägget.

håller med andrej ovan, finns egentligen inte många andra sätt att direkt jämföra individers kunskaper, så länge man inte kör med enbart intervjuer.

men då måste man även ha något system som berättigar en för en intervju, samt att en intervju är tidskrävande och kostsam.

systemet är inte bra, men den är troligtvis mindre dålig jämfört med andra alternativ.

Jag håller inte riktigt med om det. I till exempel England räknar man aldrig om betygen till poäng. Istället skickar man in sina betyg, får göra intagningsprov, i vissa fall lämna in arbeten man har skrivit och till sist komma på en intervju där man håller en diskussion inom ämnet man har valt. Kriterierna borde vara vilka kurser man har läst och vilken relevans de har för ämnet man ska läsa, hur bra det gick där och till sist vad man kan utläsa av kandidatens studiepotential av det. Allt detta sammanväger man i det engelska systemet person för person. I Sverige kan två personer som båda har 19,5 skilja sig enormt i både fallenhet för ämnet och potential i allmänhet, men de har lika stor chans att ta sig in.

Det första kriteriet struntar man i helt i det svenska systemet, vilket kanske är den allra största nackdelen. Det stämmer att man till exempel måste ha läst Samhällskunskap A, Historia A och Svenska A och B för att kunna söka till juris kandidat, men det läser alla på gymnasiet så det är alltså inte där urvalet sker. Sedan är alla ämnen "lika mycket värda". Ett MVG i Specialidrott A 100p ger mer för det så kallade "meritvärdet" än ett MVG i Filosofi B 50p men det är tveksamt om det är av större reell nytta väl på universitetet. Därför ser jag ett system där man manuellt ser över vilka kurser man har läst, hur bra det har gått och sedan bjuder in till en intervju som överlägset det system vi har i Sverige i alla avseenden. Visst är både intervjuer och intagningsprov tidskrävande och kostsamma, men enligt min uppfattning är det att föredra framför en hop 20,0:are som man sedan måste lotta emellan.

[Andrej]

Jo, jag kan förstå att man tittar på medelvärdet och försöker hålla det ganska konstant genom att anpassa provets svårighetsgrad till det, men jag kan inte se steget från det till att gradera efter vad de andra deltagarna fick. Egentligen ställer jag mig tveksam till att endast titta på medelvärdet då det blir svårt att avgöra vilka delar det är som egentligen är för lätta eller svåra; kanske är det bättre att ta från en bank med redan viktade och noggrannt kontrollerade frågor, vilket jag vet att man gör med till exempel LNAT.

Man anpassar inte provets svårighetsgrad till medelvärdet (och medianen), medelvärdet (och medianen) berättar för oss hur svårt provet var. Nästa steg är självförklarande, när man redan har medelvärdet (och medianen) som utgångspunkt för att sätta 1 så är det redan graderat och därför kommer de högre och lägre betygen även vara graderade.

Jag mistänker att frågorna inte är helt okontrollerade tidigare, men det faktum att provtagarnas resultat spelar in är yttligare en garant för att provet är noga avägt och balanserat (förutsatt att tillräckligt många gör det).

Edit: VAFAN! Jag fick ju inte se om jag gjort rätt eller inte när jag lagt ner hundra år på LNAT test-provet. Jag känner mig lurad och utnyttjad.

[CSM101]

@ staretsen: jaha du menade så, jo det hade ju varit bättre, men det är fortfarande en dyrare system. att intervjua och hålla intagningsprover ärsom sagt tidskrävande och kostsam.

sen att man valt att dra snittet är väl för att alla ska känna att det de läser är lika viktiga... då tänker jag på personer som tex inriktat sig på dans och musik vs personer som inriktat sig på något rent tekniskt tex.

på det här sättet har man iaf fördelen att ha viss möjlighet att söka till andra kurser om man efter gymnasiet känner att man ångrat sig lite, men när man ändå har riktigt högt betyg...

men, jag håller med dig om att personliga intervjuer helt klart är överlägset systemet idag, men jag förstår samtidigt varför man inte infört det systemet till fullo på alla utbildningar.

[staretsen]

Men att man tittar på snittet för att i retrospektiv avgöra om provet var för svårt eller för lätt behöver väl inte innebära att man sedan sätter betyg efter det?

sen att man valt att dra snittet är väl för att alla ska känna att det de läser är lika viktiga... då tänker jag på personer som tex inriktat sig på dans och musik vs personer som inriktat sig på något rent tekniskt tex.

Och det är bland annat det som är så oerhört korkat; att alla utbildningar ska vara "lika mycket värda" för alla program. Om vad provet testar är ens logiska och språkliga förmågor så är det väl självklart att en teknisk eller humanistisk utbildning är mer passande än en estetisk?

Andrej: Ang. LNAT måste du skriva ner dina svar och kolla facit manuellt. Provtestet ska vara så likt det riktiga som möjligt, det är antagligen därför man inte blir rättad direkt.

[Andrej]

Men att man tittar på snittet för att i retrospektiv avgöra om provet var för svårt eller för lätt behöver väl inte innebära att man sedan sätter betyg efter det?

Nej, det behöver det inte, men att dom konstaterar "Jaha, i år var provet visst skitsvårt, vi får göra det lättare nästa år" är inte särskillt rättvist, speciellt inte mot dom som fick mest poäng av alla det året.

Kunskap är ändå altid relativ, värdet på den kunskap man besitter stiger och sjunker beroende på hur den kunskapen är fördelad hos andra, nu är det så att varken LNAT eller Högskoleprovet i första hand mäter kunskap utan snarare den något mer abstratka 'förmågan' (inte förmågan att tänka abstrakt, utan ett något abstrakt begrepp). Förmågan som också är relativ till hur mycket av den som andra besitter. Jag ser inte hur det kan vara orättvist att betyget är relativt i jämförelse med alla andra i samma årskull.

Om vi förutsätter att tillräckligt många (för att få en statistisk trovärdighet) gör provet så menar jag (utan att egentligen vara insatt) att det är så rättvist som det kan bli.

Sen bör jag påpeka att betyg av något slag, som jag upplevt dem, aldrig någonsin har vart rättvisa eller mått på kunskap eller förmåga, endast prestation.

[staretsen]

Nej, det behöver det inte, men att dom konstaterar "Jaha, i år var provet visst skitsvårt, vi får göra det lättare nästa år" är inte särskillt rättvist, speciellt inte mot dom som fick mest poäng av alla det året.

Kunskap är ändå altid relativ, värdet på den kunskap man besitter stiger och sjunker beroende på hur den kunskapen är fördelad hos andra, nu är det så att varken LNAT eller Högskoleprovet i första hand mäter kunskap utan snarare den något mer abstratka 'förmågan' (inte förmågan att tänka abstrakt, utan ett något abstrakt begrepp). Förmågan som också är relativ till hur mycket av den som andra besitter. Jag ser inte hur det kan vara orättvist att betyget är relativt i jämförelse med alla andra i samma årskull.

Om vi förutsätter att tillräckligt många (för att få en statistisk trovärdighet) gör provet så menar jag (utan att egentligen vara insatt) att det är så rättvist som det kan bli.

Det är sant att ens kunskap kommer att bedömas relativt vad alla andra inenhar, men i ett fungerande system görs det urvalet inte vid testtillfället utan genom att de med bäst absoluta meriter kommer in. Hamnar man under strecket gör man det inte. Finns det massor som har 20,0 kommer det vara svårare att komma in med ditt 19,5 än om det inte fanns det. Vad som blir missvisande här är att 1,5 alltid är 1,5, men att vilka kunskaper som krävs för att få 1,5 ligger beror på vilket år du gjorde provet.

Sen bör jag påpeka att betyg av något slag, som jag upplevt dem, aldrig någonsin har vart rättvisa eller mått på kunskap eller förmåga, endast prestation.

Precis som det ska vara. Är du jättesmart men vägrar att visa det kommer du ändå aldrig bli en bra läkare.

[Andrej]

Jag svarar på det som är relevant här och beskär ditt inlägg lite.

Vad som blir missvisande här är att 1,5 alltid är 1,5, men att vilka kunskaper som krävs för att få 1,5 ligger beror på vilket år du gjorde provet.

Det faktum att vilka kunskaper som behövs för att få 1.5 kommer alltid att variera från år till år, oavsett upplägg, då frågorna är olika. Det kommer du aldrig att komma bort från, om du inte ställer samma frågor varje år och vi ser direkt i vilken fallgrop det leder.

Sen bör jag påpeka att betyg av något slag, som jag upplevt dem, aldrig någonsin har vart rättvisa eller mått på kunskap eller förmåga, endast prestation.

Precis som det ska vara. Är du jättesmart men vägrar att visa det kommer du ändå aldrig bli en bra läkare.

Jag fetstilade "endast" då det är av yttersta vikt i mitt argument. Jag menade att betyg så som jag upplevt dom knappast har berört varken kunksap eller förmåga, utan endast prestation. Med andra ord, alla kan få toppbetyg om dom anstränger sig nog, vilket är löjligt, för då sållar inte betygen nödvändigtvis agnarna från vetet.

Är du jättedum och anstränger dig jättemycket kommer du aldrig bli en bra läkare. Denna diskution är däremot triviell så jag släpper den, det är inte vad vi disukterar här.

[CSM101]

Och det är bland annat det som är så oerhört korkat; att alla utbildningar ska vara "lika mycket värda" för alla program. Om vad provet testar är ens logiska och språkliga förmågor så är det väl självklart att en teknisk eller humanistisk utbildning är mer passande än en estetisk?

är väl ett medel för att inte alla ska känna sig tvingade till att läsa något "vettigt", utan mer läsa det de är intresserade av.

tycker själv delvis som du, att det är och ska framkomma skillnader mellan olika utbildningar.

angående hp och att det är olika frågor varje år.

det tar några år att få fram ett prov och då har frågorna gått genom några kontrollstationer på vägen, bland annat så testar man ju vissa frågor i en av de fem blocken, dvs man skriver samma typ av block två ggr, vilken det är varierar från gång till gång. då är det frågor som kan dyka upp på prov om några år.

så jag skulle inte vilja påstå att själva testets svårighetsgrad skiljer sig nämnvärt överlag.
det som, jag personligen tror påverkar provet mer, är antalet deltagande. är det lika många som skriver varje år så kommer snittet på poängen vara rätt jämnt, medan det kan skilja sig betydligt mer ifall deltagandet skiljer sig alltför mycket från ett år till ett annat.

och snittet i sig säger egentligen inte så mycket om själva provet eftersom det är så pass beroende av antalet provdeltagare.

[staretsen]

Det faktum att vilka kunskaper som behövs för att få 1.5 kommer alltid att variera från år till år, oavsett upplägg, då frågorna är olika. Det kommer du aldrig att komma bort från, om du inte ställer samma frågor varje år och vi ser direkt i vilken fallgrop det leder.

Men bara för det behöver man inte lägga till element som gör provet mer missvisande. Det kommer alltid vara så att ett prov är lite svårare än det andra, eller i alla fall kommer det att upplevas så, men sätter man betygen relativt går det över huvud taget inte att jämföra mellan olika år, till skillnad från i fallet med absoluta betyg där det förvisso kan uppstå små orättvisor men som emellertid inte ingår i systemet.

Jag svarar på det som är relevant här och beskär ditt inlägg lite.


Jag fetstilade "endast" då det är av yttersta vikt i mitt argument. Jag menade att betyg så som jag upplevt dom knappast har berört varken kunksap eller förmåga, utan endast prestation. Med andra ord, alla kan få toppbetyg om dom anstränger sig nog, vilket är löjligt, för då sållar inte betygen nödvändigtvis agnarna från vetet.

Är du jättedum och anstränger dig jättemycket kommer du aldrig bli en bra läkare. Denna diskution är däremot triviell så jag släpper den, det är inte vad vi disukterar här.

Ja, jo. Prestation är dock alltid prestation, oavsett orsakerna. Bara hårt arbete kan aldrig leda till bra resultat, och är det så att hårt arbete i sig premieras så har vi ett problem. Nu är det ju så också, det är därför man kan bli så förvånad över människor som har 300 poäng men inte kan tänka självständigt och logiskt. Jag känner en som knappt kan läsa och skriva men som ändå har fått 295 poäng. Betygen har tydligen satts efter hans potential. Det är just sådant som kommer fram genom intagningsprov, insända arbeten och intervjuer.

så jag skulle inte vilja påstå att själva testets svårighetsgrad skiljer sig nämnvärt överlag.

Ja, och då finns det ju inte ens något som den här relativa betygsskalan ska kompensera... hur den sedan är tänkt att göra det vet jag inte, men vi kanske ska strunta i det nu.

[mr_tobbe]

Det verkar vara "relativt" vanligt med folk som fixar falsk legitimation, för att sedan låta den "jättesmarta kompisen" göra provet med ett resultat på 1.7-2.0.

[Andrej]

Det faktum att vilka kunskaper som behövs för att få 1.5 kommer alltid att variera från år till år, oavsett upplägg, då frågorna är olika. Det kommer du aldrig att komma bort från, om du inte ställer samma frågor varje år och vi ser direkt i vilken fallgrop det leder.

Men bara för det behöver man inte lägga till element som gör provet mer missvisande. Det kommer alltid vara så att ett prov är lite svårare än det andra, eller i alla fall kommer det att upplevas så, men sätter man betygen relativt går det över huvud taget inte att jämföra mellan olika år, till skillnad från i fallet med absoluta betyg där det förvisso kan uppstå små orättvisor men som emellertid inte ingår i systemet.

Om det är tillräckligt många som gör provet, så att det är statistiskt riktigt, så är inte provet missvisande, det är grunden för all min argumentering här.

Med relvativa betyg så kan man, förutsatt att det är tillräckligt många som gör provet, jämföra resultaten från år till år, rättvist.

Med ett absolut betygsystem så har du ingen validering från dem som gjorde provet om hur svårt det faktiskt var för dem som gjorde det.

Vi är överens om betygens önskade roll, prestation och brister i dagens system.