Jag har varit skoltrött sen jag gick i 3:an och har sedan jag började 1:an hatat skolan. Jag har gjort det bästa utav situationen och gjort mitt bästa. Jag har i princip fuskat mig igenom hela mellanstadiet, vilket jag självklart ångrar och det har inte gett mig några problem utom att jag inte kan multiplikationstabellen, däremot kan jag potenser, vilket är mycket roligare. För övrigt så gillar jag inte matte, jag är duktigt (Enligt många) men jag gillar det inte. Jag har otroligt dålig självdiciplin och kan knappt gå upp på mornarna och har således börjat skolka. Jag har svårt att bara sitta ner och plugga och måste ha någon slags press på mig för att kunna skriva en uppsats eller recention eller liknande.
Jag har inga problem alls med att räkna läsa eller liknande. Utan tycker snarare att det är kul att läsa böcker och att slöläsa NO-bäcker på sidor som vi inte alls håller på med. Så svenska, engelska och alla "läs"-ämnen har jag inte problem med, utan det är mest att man ska göra en recention utav boken man läst det kan bli problem.
Iaf, jag tog upp detta med min moder då min mentor börjat märka att jag är borta väldigt mycket från skolan och att jag har börjat halka efter (Duh!? =P). Min moder kom med förslaget att jag kanske skulle ta ett sabbatsår mellan 9:an och gymnasiet och bara ta det lugnt och försöka arbeta upp mina betyg tills jag ska söka igen. Kompisar är det inget problem med då jag inte har några "efter-skolan"-kompisar förutom 486-moddare, som är ett år yngre än mig. Fördelen skulle väl bli att jag och Steven (486:an) skulle hamna i samma årskurs i gymnasiet då han tänkte välja samma linje och skola.
Så, vad tycker ni att jag borde göra? Jag tar emot alla förslag och idéer.
Peace out! //Sebastian
