Jag börjar med "Excuse me while I kill myself" av Sentenced. Det känns som den passar perfekt nu när det mesta börjar ta emot, slutklämmen på terminen i skolan, långvarig stress, elände och depp. Inte för att jag funderar på någon permanent lösning på ett tillfälligt problem, utan för att det känns som man borde kunna dra gränsen någonstans. "I will not take this anymore, this is were it ends, this is where I draw the line, excuse me while I end my life". Det hade varit skönt att "ta livet av sig" för ett par dagar bara, semestra i nirvana, där det inte blåser, och sluta tänka på eländet för en stund så man kan komma i fatt.
Nåväl, efter regn kommer solsken (på topplistan över klichéer i svenska språket).Någon annan som känner för att skriva av sig vare sig det är glädje eller sorg?
[*] (Det här är också ett litet försök att fixa mer läsvärda trådar i AP. Gillar du den inte, försök själv istället för att gnälla)[/i]
Texten har jag inte orkat bry mig om att analysera eller nåt då det oftast inte är till något större nytta när det gäller System Of A Down 
, men det känns ändå som om den säger något vettigt, fastän den typ inte gör det ändå, typ. 
Sen är det ju helt enkelt en skitbra låt i.m.o.
