Innehåll

Intel - Allt nytt, allt bättre?

Inledning
LGA775
Kylning
Intel 925X, 915G, 915P, 915GV
ICH6
Gigabyte 8GPNXP Duo
DDR2
Corsair TWIN2X1024-5400C4PRO
PCI-Express
ATI och NVIDIA
Gigabyte NX59128D
ATX12V 2.0
Antec NeoPower 480 W
Prestandatester
Framtiden/Slutsats


12/08-04 | Niclas Alfinson | niclas alfakrull 64bits punkt se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


LGA775

En av de större nyheterna med Intels senaste nyintroduktion är att processorerna byter sockel. Detta har inte skett sedan PGA478 introducerades 2001 (27/8). Dock är det inte enbart antalet pinnar och sockelns form som förändras. Den allra största skillnaden är att man har flyttat pinnarna från processorns undersida, och istället placerat dem i sockeln på moderkortet. Denna nya sockel har fått namnet LGA755, Land Grid Array 775 (med 775 anslutningar/pinnar i moderkortet/på processorn).

Rent fysiskt är de nya 775-processorerna något större än de äldre med 478-anslutning. Dessutom är IHS:en (metallplattan) något annorlunda utformad, till exempel har hålet i den försvunnit (ingen mer kylpasta ner i processorn med andra ord …).

Men är det nödvändigt att byta sockel över huvud taget? De processorer som idag finns att tillgå med 775-anslutning har en exakt samma motsvarighet med 478-anslutning. Det är med andra ord inte nödvändigt att byta sockel just idag, men Intels kommande processorer hade inte klarat sig på den äldre sockeln. Fler pinnar leder till fler anslutningar till och från processorn. Detta gör att man kan leverera mer ström till processorn, dessutom kan bussen mellan processorn och datorns övriga delar bli både bredare och snabbare med fler anslutningar. Med kommande systembussar på både 1066 MHz och 1200 MHz (idag använder Intel sig av 800 MHz) kommer säkerligen dessa extra anslutningsmöjligheter vara välkomna. Om Intel dessutom lanserar en processor med dubbla kärnor med 775-anslutning vill man ha så många anslutningar som möjligt till och från processorn.

Att flytta pinnarna från processorn till moderkortet har däremot inget att göra med att framtida processorer kräver det för att fungera på ett så bra sätt som möjligt. Varför Intel har gjort denna stora förändring vet vi inte riktigt. Men det är helt klart en fördel för Intel själva eftersom deras processorer blir betydligt robustare. Det är inte längre någon fara att tappa processorn i golvet, vilket hade varit förödande om det hade varit pinnar på undersidan av processorn. Nu är det istället moderkorten som blir betydligt mer ömtåliga. Innan Intel officiellt lanserade sina nya processorer och den nya sockeln cirkulerade det flertalet rykten på Internet att erfarna ingenjörer hade problem med att installera processorn utan att förstöra moderkorten. Vi hade dock inga som helst problem med själva installationen. Tar man det bara lugnt går det till och med smidigare än med den gamla sockeln. Det enda man skall tänka på är att inte röra processorn i sidled. Man skall med andra ord föra den rakt ner i sockeln, och det finns två stycken urfasningar med motsvarande piggar i sockeln som gör att processorn hamnar exakt rätt.

En annan fördel med den nya sockeln är fästningsanordningen. Tidigare gav sockeln enbart en mycket liten kraft på processorn och det var i praktiken flänsen som höll processorn kvar på sin plats. Detta ledde till en hel del problem. Bland annat applicerade Intels egna kylfläns så mycket kraft mot moderkortet att det hade en tendens att böja sig vilket var allt annat än bra. Dessutom var det mycket lätt att förstöra processorn genom att bryta av eller böja någon pinne när man monterade av kylflänsen. På grund av att kylflänsen applicerade den största delen kraft på processorn var det inte allt för ovanligt att processorn satt kvar under kylflänsen efter man monterat loss den, och hade man tur, satt också alla pinnar kvar under processorn. Med LGA775 har man passat på att ta fram en helt ny fästanordning. Efter att processorn ligger där den skall ligga i sockeln fäller man över en ram runt processorn som håller den på plats i moderkortet. Man har dock kvar en spak vid sidan av sockeln för att fästa ramen, och denna kräver ganska mycket mer kraft än vad som behövdes till den äldre sockeln. Men detta är helt naturligt eftersom den nya sockeln applicerar ett betydligt högre tryck mot processorn nu än på den äldre sockeln.

Intel passar också på att introducera en ny märkning av sina processorer. Tidigare har man högljutt kritiserat AMD för att inte namnge sina processorer utifrån dess klockfrekvens, nu gör man samma sak själva. Dock har man inte AMD som referens vid sin namngivning, utan enbart sina egna processorer. Celeron-processorerna har 3XX som namn, Pentium 4 har 5XX och Pentium M har 7XX. Varför Intel går emot sig själva beror troligen på att Pentium-M med en relativt låg klockfrekvens presterar förvånansvärt bra. Det ryktas dessutom om att det är just Pentium M som Intel använder som grund för Prescotts efterföljare, och då är dessa namn mer eller mindre nödvändiga för att folk utan större intresse i datorer enkelt skall kunna förstå vilken processorer som presterar bättre än den andra.

Intel har också introducerat en ny version av Celeron, kallad Celeron D. Denna bygger runt den nyare Prescottkärnan istället för Northwood som de äldre Celeron använde sig av. Eftersom Intel fortfarande anser att Celeron skall ha en fjärdedel av Pentium 4:s L2-cache har Celeron D 256 KB, vilket är en fördubbling mot den gamla versionen.

Här under har ni en tabell med några av de vanligaste processorerna från Intel och vad de heter idag, inom parentes hittar ni klockfrekvensen. Det finns ännu fler processorer med nya namn, bland annat Celeron M och Pentium 4 M (vilka är processorer avsedda för bärbara datorer).

Intel Pentium M 755 (2,0 GHz)
Intel Pentium M 745 (1,8 GHz)
Intel Pentium M 735 (1,7 GHz)
Intel Pentium M 725 (1,6 GHz)
Intel Pentium M 715 (1,5 GHz)
 
Intel Pentium 4 560 (3.6GHz)
Intel Pentium 4 550 (3.4GHz)
Intel Pentium 4 540 (3.2GHz)
Intel Pentium 4 530 (3.0GHz)
Intel Pentium 4 520 (2.8GHz)
 
Intel Celeron D 335 (2,8 GHz)
Intel Celeron D 330 (2,67 GHz)
Intel Celeron D 325 (2,53 GHz)
Intel Celeron D 320 (2,4 GHz)

Pentium 4-processorerna till sockel 478 har ännu inte fått några namn, även om de är exakt likadana som de med 775-anslutning. Men det lär troligen inte dröja allt för länge innan Intel ändrar detta.


« Föregående Nästa sida »


12/08-04 | Niclas Alfinson | niclas alfakrull 64bits punkt se

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna artikeln i vårt forum!