IGI-2 Covert Strike Inledning Grafik Utrustning Spelandet Multiplayer Sammanfattning

Ett stort tack till PAN Vision som bistod med ett recensionsexemplar.

23/3-03 | tkh | tkh@bredband.net

Utskriftsvänligare version

---

Inledning

Precis som i första spelet är det David Jones som står i centrum – den bästa fältagenten inom IGI:s elitlagsstyrka. Dessa agenter kämpar kontinuerligt mot den globala terrorismen i enmannastyrkor, oavsett vilket motstånd de stöter på. Hjälp fås väldigt sällan på fältet, istället är det än en gång major Rebecca Anya som står för information och stöd. Direkt och indirekt har IGI:s agenter räddat jorden från krig och allt för maktgalna personer, nu är det dags igen.

Efter att ha spelat igenom föregångaren Project IGI ett antal gånger har jag verkligen sett fram emot denna titel. Den här spelstilen inom FPS (First Person Shooter), som inte går ut på att slakta och skjuta så mycket som möjligt, passar mig bra då jag inte är någon Rambo-typ. Att vara den ensamma hjälten känns kanske lite uttjatat, men samtidigt är det förståeligt svårt att hitta ett mål som känns tillräckligt meningsfullt samtidigt som det ska vara nytt och utmanande.

Grafik

Nuförtiden släpps många spel som har fin grafik, men väldigt få som får oss att lyfta på ögonbrynen - IGI 2 tillhör den större gruppen. Miljöerna är väldigt fina, jag har sällan sett spel med så storslagna vyer. Höga berg och djupa dalar medför en hel del springande i väntan på action, samtidigt känns det mer äkta och är en fröjd för ögat. Det man kan klaga på är att objekten är lite väl få och odetaljerade, vilket gör att miljön känns något upprepande. En detalj som följt med från första spelet är att byggnader ibland är likadana – både på utsidan och insidan. Detta spär på den redan smått enformiga känslan.

Som motvikt till det här problemet har banorna olika typer av byggnader beroende på vilken miljö man befinner sig i, och därmed erhålls variationen som är ett måste för att inte tråka ut spelaren. Snöklädda berg, tropiska öar, arabiska städer med mera, väldigt välgjorda och vackra miljöer.

Utrustning

Eftersom spelet utspelar sig i nutid finns inga överdrivna framtidsvapen eller andra prylar som drar ned på verklighetsfaktorn. De saker man bär på räcker gott och väl faktiskt. Ljusförstärkande kikare och högupplöst kartdator tillhör fortfarande utrustningen, om än något ändrade. För er som kommer ihåg dessa från första spelet innebär ändringarna bland annat att kikaren inte ritar upp röda fyrkanter runt fienderna, samt att kartdatorn inte längre visar hur mycket som övervakningskamerorna egentligen ser. Små skillnader, men de tillför något till det verklighetstrogna intrycket som verkar eftersträvas.

Tillägget till denna typ av utrustning är en värmekänslig kamera, vilken verkligen underlättar de nattliga uppdragen. Zoom-funktion saknas, men man kan se om någon står på andra sidan av en vägg – mycket användbart då personer inomhus inte kan ses på kartdatorn.

Arsenalen består av en mängd olika vapen, över 30 stycken, alla med sina för- och nackdelar, och nämnas bör även att man bara kan ha ett vapen av varje klass; närstrid- sido- och primärvapen. Detta är en viktig detalj om man vill skapa ett verklighetstroget spel, för hur verkligt är det att bära omkring på tre pistoler och fyra automatkarbiner? Man är begränsad till ett vapen av vardera sort, samt ett bestämt antal granater/minor.

Vapnen skiljer sig i både träffsäkerhet och styrka, vilket gör att man måste välja sin utrustning väl beroende på vilken miljö man befinner sig i, samt vilka hinder som finns mellan sig själv och fienden. Precis som i första spelet går det att skjuta genom väggar om man har rätt typ av vapen, en mycket användbar och verklighetstrogen detalj, även om den inte är perfekt. Styrkan på vapnet ger möjlighet att skjuta genom olika material, viktigt att tänka på både när man själv skjuter samt när man gömmer sig.

---

Nästa sida »

---

23/3-03 | tkh | tkh@bredband.net

Utskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!