Innehåll

IGI-2 Covert Strike

Inledning
Grafik
Utrustning
Spelandet
Multiplayer
Sammanfattning


Ett stort tack till PAN Vision som bistod med ett recensionsexemplar.

23/3-03 | tkh | tkh@bredband.net

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version


Spelandet

Till skillnad från många andra spel finns det inget direkt uppenbart sätt att lösa uppdragen. Ibland börjar man mitt i smeten utan att veta vilken väg som är den bästa, detta uppskattar jag väldigt mycket då jag vill att min egna taktik ska hjälpa mig klara uppdraget, inte programmerarnas planer. Efter varje bana kommer statistik upp som visar hur bra man klarat uppdraget, och som belöning får man en ranking. Hela detta upplägg sporrar spelaren till att försöka sig på uppdraget ännu en gång, för att klara banan på ett ännu bättre sätt.

Som tidigare nämnts är detta inget Rambo-spel, även om det är teoretiskt möjligt att bara springa och skjuta är det praktiskt väldigt svårt att överleva speciellt länge med den taktiken. Man dör relativt lätt, och fienden är emellanåt väldigt duktiga på att sikta. Som tur är dör de desto lättare, men å andra sidan finns det en hel del motståndare att ta sig förbi genom spelet. Jag skriver ”ta sig förbi”, för det är inte alltid nödvändigt att skjuta sig genom banorna. Snarare uppmuntras smygandet och försiktigheten med rankingsystemet och de många och svåra motståndarna.

Det kanske är att ta i vad gäller svårigheten på motståndet, men de har fått en förmåga att gömma sig, hjälpas åt och framför allt tycker de om att trycka på larmknappar. Är man inte tillräckligt försiktig eller väljer sina skjuttillfällen väl kommer man att få sällskap av ett stort gäng skjutglada typer. De hör bra dessutom, så att röra sig på huk har fått en större betydelse än att bara ge högre träffsäkerhet. Detta är emellertid något som går att utnyttja, gör lite oväsen i form av ett löpsteg, smyg sedan runt fienden och angrip bakifrån, ett mycket effektivt sätt att ta ut fiender i byggnader.

En funktion som de allra flesta spel tillhandahåller är möjligheten att spara, vissa kanske är lite väl snälla på den fronten till och med. I första spelet fanns inte denna funktion överhuvudtaget, vilket kändes väldigt frustrerande när ett litet misstag i slutet av banan gjorde att allt var tvunget att göras om. Det känns dock fel att kunna spara hur mycket som helst, då jag vet att både jag själv och många andra lockas till att spara sönder spelet. Genom att ladda upp GPS-data till högkvarteret sparas spelet, detta går att göra några gånger tills batteriet tar slut. En bra lösning, även om jag själv inte gärna vill ha fler än två-tre sparmöjligheter.

Multiplayer

Man kan lugnt säga att inspiration från andra spel tagits, men även detta är försvarbart då det inte finns speciellt många till sätt att köra multiplayer. Här finns dock bara ett sätt, vilket kanske är lite snålt. Man börjar omgången med att köpa vapen, pengar fås när man klarar av uppdrag eller skjuter motståndare. Uppdragen klaras av genom att klara delmål på banan, det andra laget ska då försvara dessa. Speltjusningen finns kvar, även om jag inte hittade någon server med varken mycket folk eller låg ping. Inte så unikt, men tillräckligt eget och roligt för att skapa ett mindre beroende.

Sammanfattning

IGI 2 – Covert Strike är kort sagt ett riktigt bra spel, men det passar inte vem som helst, det krävs en stor portion tålamod för att ta sig igenom de nitton banorna. Utseendemässigt bjuder spelet inte på några stora nyheter, därmed inte sagt att det är undermåligt. Stora banor med varierande miljöer samt en acceptabel nivå på övriga grafiska detaljer ger snäppet mer än godkänt på grafikdelen. Spelglädjen finns verkligen, och en vilja att lyckas bättre och bättre frammanas i alla fall hos mig.

Cirkapris: 499:-

Testsystem:
P4 2,4 GHz
512 MB DDR
GeForce4 Ti4600 128 MB
Windows XP



« Föregående  


23/3-03 | tkh | tkh@bredband.net

Utskriftsvänligare versionUtskriftsvänligare version

Diskutera denna recensionen i vårt forum!